…först ut

/0 Kommentarer/i /av

Almedalen är inte bara politikerveckan, nätverkande och seminariernas vecka. Nej, här levereras även härliga oneliners på löpande band. Ett av de levererades under vårt löneseminarium av moderatorn Thomas Gür. Vad händer med en arbetsgivare som inte sköter sig? Den arbetsgivaren väntar troligen ett galopperande kompetenstapp enligt principen – bäst in först ut.

De medarbetare som har den intressantaste kompetensen och viljan att söka sig vidare, kommer också att göra så. Denna järnlag riskerar att aktiveras av olika orsaker så som diskriminering,trakasserier eller en bristande arbetsmiljö för att nämna några. Kanske något att fundera över för alla som hela tiden efterfrågar lönsamhetskrav så fort det det handlar om jämställdhet och mångfald. Vad kostar en på tok för hög personalomsättning arbetsgivaren egentligen?

Har det politiska ledarskapet något kön?

/1 Kommentar/i /av

I måndags var jag och lyssnade på en debatt här i Visby som anordnades av talesmannens referensgrupp för jämställdhet. Det man debatterade var huruvida valet av partiledare är en fråga om kön.

Statsvetaren Jenny Madestam, en imponerande politisk kommentator, samtalade med de två f.d. partiledarna Ingvar Carlsson och Lars Leijonborg samt chefen för Utbildningsradion Erik Fichtelius.

Madestam lyfte hur hon i sin forskning ser att partiledaridealet påverkas starkt av en manlig norm. Hon gjorde många bra poänger och pekade bland annat på hur det inom Socialdemokraterna ställs paradoxala förväntningar på partiledaren. Man ska både vara lyssnande, följande och demokratisk och samtidigt kunna peka med hela handen. Kompetenser som traditionellt tillskrivs kvinnor respektive män och som får konsekvenser när vi ska bedöma partiledarens insats.

När det stormade som mest i höstas kring Socialdemokraternas val av ny partiledare blev jag av Aftonbladet ombedd att skriva en debattartikel utifrån min roll som ledarskaps- och jämställdhetsexpert. Jag kommenterade också partiledarvalet i Godmorgon, världen i P1. Den analys jag då gjorde ligger mycket nära Jenny Madestams.

Kärnan handlar om att vi måste fundera tre varv till på hur vi bemöter de kvinnor som väljer att kliva fram och bli partiledare. Bedömer vi kvinnors ledarskap på samma sätt som vi bedömer mäns ledarskap? Låter vi kvinnor visa att de vill ha makt och låter vi kvinnor konkurrera på samma villkor som män?

Tack och lov hade Jenny Madestam och många i publiken redan funderat de där tre varven. Tyvärr, måste man dock konstatera, så var Madestam i tanken därmed ljusår före de tre herrar hon debatterade med. Och de märkte inget. 

Osynliggörande av löneskillnader

/0 Kommentarer/i /av

Lön diskuteras ur alla håll och kanter här i Almedalen. Men samtidigt saknar jag mångfaldsperspektivet på löner. Lönegapet mellan könen är både väldokumenterat, välutforskat och lätt att få gehör för hos den breda allmänheten. Men samtidigt har vi ett lönediskrimineringsskydd för en rad andra grupper som inte diskuteras någonstans överhuvudtaget. Jag vet, att det till skillnad från granskningen mellan kvinnor och mäns löner, så finns det ett antal svårigheter för att kartlägga löneskillnader vad gäller t.ex. homosexuella och heterosexuella. Men berättigar det en total tystnad kring frågan?

Olika rapporter pekar på förekomsten av ett rejält lönegap, mellan utrikesfödda och övriga t.ex. Anlägg dessutom ett könsperspektiv och den invandrade kvinnans lön framstår som hopplöst sorgligt i förhållande till den svenske, heterosexuella, friska, medelåldersmannen.

Jag har sagt det för och jag säger det igen – här gäller det för lönesättande chefer att ha full koll på alla medarbetares prestationer och löner. Att bara nöja sig med att kontrollera lönesättningen för könsdiskriminering är inte tillräckligt. Alla löner ska sättas och motiveras sakligt. I slutändan är det den lönesättande chefen som får stå till svars om diskriminering förekommer eller vid en usel lönesättningen överhuvudtaget.

jaime

En skola utan ledarskap

/1 Kommentar/i /av

Igår lyssnade jag på premiärtalet – i dubbel bemärkelse – av Miljöpartiets nya språkrör som inledde politikerveckan i Almedalen. De uppehöll sig nästan hela talet vid utbildningsfrågor och problemen i skolan. Det som engagerade var framförallt lärarnas försämrade status och lärarlönerna.  Partiet vill också förbättra möjligheterna till en andra studiechans för de elever som av olika skäl misslyckats i gymnasiet.

Men inte med ett ord berördes ett av de allra största orosmolnen i skolans värld: Det faktum att ingen vill bli rektor eller skolchef! Arbetsförmedlingens statistik som Ledarna sammanställt visar att färre en en person, dvs i många fall ingen, söker chefsjobben inom skolan.

Skälen är naturligtvis flera, men en viktig åtgärd är att titta på vilka förutsättningar du har som chef i skolans värld. Som alla chefer i offentlig verksamhet arbetar du i full öppenhet inför alla och ditt jobb kan när som helst bli granskat. Du har ofta stora personalgrupper, med kompetenta och krävande medarbetare, många hundra elever och deras föräldrar som du ska kommunicera med. Ovanpå detta kommer tajta ekonomiska ramar och juridiska krav på myndighetsutövning. Och en lön som inte motsvarar varken arbetsinsats eller ansvar.

Är det då så konstigt att ingen vill ha jobben?

Men för att vi ska kunna återskapa en bra skola, med goda studieresultat och elever och medarbetare som trivs, räcker det inte med höjda lärarlöner och bättre ekonomi.

Det måste finnas engagerade , kompetenta och motiverade chefer i skolan som kan driva utvecklingen!

What can you bring to the table?

/0 Kommentarer/i /av

Fördomar. Vi har dem allihop. Vare sig vi orkar erkänna det eller ej. Det kan vara svårt att se skillnad på erfarenheter och fördomar, men jag skulle vilja påstå att vi alla känner igen främlingsfientligheten och intoleransen när den tittar fram. Intoleransen och fördomarna mot det som vi inte är vana vid har alltid funnits. Morfar berättade om de där människorna som bodde i grannbyn och som inte riktigt var som folk. Och sen träffades drängarna från de rivaliserande byarna och klappade på varandra på lördagskvällen. Mina föräldrar kan beskriva hur färgade människor behandlades under 50 och 60-talen, i den mån det över huvud taget fanns några i Sverige. Och vi är ju många som kommer ihåg skoltidens motsättningar och mobbing av/mellan invandrargrupper, överviktiga, glasögonormar m m. Om vi människor inte tänker efter så tycks vi ha en tendens att halka ner i en misstro mot det som vi på något sätt tycker är avvikande.

Om nivån på främlingsfientlighet och intolerans är konstant så är dess effekter på samhällsbygget desto mer böljande. Främlingsfientliga partier är på frammarsch över hela Europa. I en del gamla östländer men även i Österrike närmar de sig i vissa delar egen majoritet. Det är precis som om Europa nu har glömt sin mörka nittonhundratalshistoria och är beredd att göra om alla misstagen igen.

Någonstans börjar den här svängningen och det börjar jäsa. Här krävs motgift och vaccinering. Här kan vi ta trappan upp till insikt och medvetet arbete eller trappan ner i källaren till vår mörka historia. Arbetet börjar i det lilla. Inte sällan på arbetsplatsen. Vad är okej att säga på jobbet? Vad är inte okej?Var går gränserna? Här uppstår en viktig uppgift för Sveriges chefer. Inte nog med att de ska hantera sina egna fördomar, de ska dessutom hantera kulturen och utveckla klimatet på arbetsplatsen. Cheferna måste få utbildning och verktyg för att klara detta uppdrag, för får man inte cheferna med sig så blir det ingen mångfald. Och det har vi inte råd med. Dessutom måste bilden av vem som kan bli chef förändras. Vi har inte råd att plocka talanger ur bara en del av befolkningen. What can you bring to the table?

Missa inte Ledarnas seminarium ”Chefen och fördomarna” idag kl 13:30 på Almedalens Hotell i Visby.

Tomas Oskarsson
Tomas på Twitter

Same, same but different

/2 Kommentarer/i /av

Ser inte diskrimineringen lika ut oavsett diskrimineringsgrund? Den frågan har jag grubblat över inför vårt kommande seminarium här i Almedalen under temat chefen och fördomarna. Spontant vill jag svara ja, på frågan men inser snabbt att svaret inte ger en rättvis bild av verkligheten. För visst, det handlar det om att individer som avviker från någon slags outtalat norm inte blir bemötta eller bedömda utifrån deras faktiska kunnande eller personligheter. Istället blir man bemött och bedömd utifrån grova generaliseringar, fördomar och lösa antaganden. Här har chefer naturligtvis ett stort ansvar att undvika dessa fallgropar. Men här tar också likheterna mellan diskrimineringsgrunderna slut.

För medan missgynnandet av kvinnor ofta kan vara ett resultat av antagandet att kvinnor inte klarar av vissa arbetsuppgifter, så kan
diskrimineringen av icke svenskar bero på en rädsla för att samarbetssvårigheter kan uppstå på jobbet. Det ligger i frågans känsliga natur att det är svårt att få mera handfasta belägg för mina påståenden. Men jag har samlat på mig tillräckligt många ”förtroliga” samtal med både fackliga företrädare, chefer och rekryteringsansvariga i den riktningen att jag med gott samvete kan
kostar på mig mina slutsatser.

Andra exempel är att diskrimineringen av homosexuella ofta kan ske av hänsyn tagen till den homosexuelle själv. Resonemanget går ut på att ”grabbarna” på golvet kommer att ha svårt med en homosexuell kollega och därför är det bäst för honom att inte anställa honom.

Jämföra också gärna med funktionsnedsattas villkor som alltför ofta blir omsprungna i rekryteringen med outtalade hänvisningar till ekonomiska argument. Så visst skiljer sig situationen markant åt
beroeende vilken diskrimineringsgrund det är frågan om. Därför känns morgondagens debatt om chefen och fördomarna extremt viktig och aktuell.

Jaime

Kvällen före stormen

/1 Kommentar/i /av

Lördag kväll i Visby. Lugnet före stormen. Det är fortfarande en utpräglad semesterpublik på gatorna. Men imorgon såhär dags kommer bilden att vara en helt annan. Toppolitiker, organisationsfolk och horder av journalister blandas med PR-folk med konstiga glasögon. Alla angeläget engagerade i att föra fram sin eller någon annans fråga, eller knyta den där avgörande kontakten.

Ledarnas förtrupp har idag kollat upp trädgården där vi ska ha vårt höjdarmingel på tisdag, och lokalen där vi håller våra tre debatter de närmaste tre dagarna. Min rumskamrat Jaime Aleite sitter och finslipar på sin medverkan vid vårt mångfaldsseminarium ”Chefen och fördomarna” imorgon söndag kl 13:30. Själv tror jag att jag bygger en spellista i Spotify på temat ”Almedalen”:

So you’d like to save the world – Lloyd Cole ”Almedalen är full av världsförbättrare”

Daddy’s Gone – Glasvegas: ”Ja, pappa är ju här och inte hemma”

(We don’t need this) fascist groove thang – Heaven 17: ”Tyvärr finns det en del tokstollar i Almedalen också. Och dom behöver vi inte.”

Run the world (girls) – Beyonce: ”Vilka är det som styr egentligen? Och vilka borde det vara?”

Government Hooker – Lady Gaga: ”Det finns många som gör konster och krumsprång för dom som har makten”.

Lejon på Gotland – Ulf Lundell: ”Lundell, Gotland, Visby självskrivet. Hoppas att ingen försöker röka någonting från botaniska trädgården.”

Islands in the streaming – Kenny och Dolly: ”Om vi räknar Fårö och Karlsöarna så blir det plural”

Dom vet ingenting om oss – Moneybrother: ”Han öppnade åt Mona Sahlin i fjol”

Mikrofonkåt – September: ”I Almedalen vill alla höras, alla letar sin mikrofon”

Like to get to know you well – Howard Jones: ”Jag är här för att nätverka….”

The man who sold the world – David Bowie: ”Här kan alla hitta någon som de tycker har sålt världen.”

First class riot – The Tough Alliance: ”Vi får se hur tuff Alliansen är.”

Green and red of Mayo – The Saw Doctors: ”…eller de rödgröna”

Staten och kapitalet – Ebba Grön: ”Representanter för bägge finns på plats. Sida vid sida.”

The Promised Land – Bruce Springsteen: ”The Boss. Sa jag att Ledarna är på plats?”

People are people -Depeche Mode: ”Här blandas hög och låg och möts i öppna samtal”

Tour de France – Kraftwerk: ”Samtidigt som Almedalen startar världens största och vackraste sporthändelse.”

En nöjenas natt (på dina drömmars ö) – Lustans Lakejer: ”Lite kul hinner nog några med också”

Utanför murarna – Ulf Lundell: ”Det finns en värld utanför de där gamla stenarna också. Antagligen den verkliga världen.”

Lyssna eller ändra spellistan här:

Imorgon drar det igång på allvar. Då är Ledarna den enda organisationen som talar bara för chefer.

God natt
Tomas Oskarsson
Tomas på Twitter

Tillbaka till 1984?

/3 Kommentarer/i /av

Det är lustigt hur tunn fernissan är på Svenskt Näringsliv. Man vill väldigt gärna framstå som en offensiv och modern organisation, men med jämna mellanrum tittar gubbfoten fram.

En av de verkligt stora utmaningar som svenska företag och offentlig förvaltning står inför är att ersätta de chefer som nu lämnar arbetsmarknaden. Vi måste hitta ett ledarskap som kan ta Sveriges företag in i den nya världen där global konkurrens och spetskompetens står i fokus. Det kräver att man vågar titta utanför de snäva ramar som idag skapar en förfärande homogenitet i styrelserum och verksamhetsledningar. Vi behöver mer mångfald, inte mindre.

Lars Strannegård beskriver idag på SvDs Brännpunkt de diskussioner som förs kring högre utbildning inom ekonomi ute i omvärlden. ”Många ekonomutbildningar anses av kvalificerade bedömare vara alltför snäva i sin inriktning. De misslyckas med att stimulera intellektuell nyfikenhet, perspektivseende och ger för lite förståelse för de faktiska utmaningar som väntar i näringslivet. Det är förståelse för kultur, känslighet för mångtydighet och god tolkningsförmåga som tillhör kunskapsluckorna för de nyutexaminerade.”

Som chef måste du behärska mycket mer än teknik och ekonomi. Kunskap om människor och kultur, förmågan att orientera sig i omvärlden, och att analysera din egen verksamhet i förhållande till skeenden runt omkring. Jag våga påstå att detta är viktiga faktorer för chefer på alla nivåer och helt nödvändiga för den som vill syssla med ledningsfunktioner på en högre nivå.

Verkar jag personligt engagerad? Ja, själv har jag sju ”gamla” betyg i humaniora och samhällsvetenskap som jag tog innan jag påbörjade min yrkesutbildning. Jag har betalat tillbaka varenda krona utan att sörja över det, för det har berikat mitt liv, och framförallt mitt yrkesliv som chef inom ett helt annat område.Jag hade varit en sämre chef och en olyckligare människa utan mina kunskaper i litteratur och historia.

Svensk Näringsliv har gått ordentligt vilse denna gången. Svenskt utbildningsväsende har inte till uppgift att producera förprogrammerade studenter på beställning utan att skapa kreativa, kunniga och fritt tänkande chefer och medarbetare.

Livsviktig återhämtning

/0 Kommentarer/i /av

Sommaren är här och med den den hett efterlängtade semestern. Själv jobbar jag nu de sista skälvande timmarna innan det är min tur att säga tack och adjö till jobbet för en tid. Men vänta nu…. kopplar jag verkligen av jobbet?

I dagens Nyhetsmorgon diskuterades detta tema med den nytillträdda TCO-ordföranden Eva Nordlund och stressexperten Tomas Danielsson. En undersökning visar att allt fler känner sig stressade av att ständigt vara tillgängliga under semestrar och helger. Varannan chef uppger att de blir kontaktade av jobbet under semester och ledighet. Värst upplever mellanchefer sin situation.

Tillgänglig teknik gör att vi ständigt kan vara uppkopplade. I grunden är tekniken av godo, men den kräver också att du och jag måste sätta våra egna gränser. Själv blir jag stressad av att inte kolla mina mejl och andra meddelanden under semestern, men jag försöker begränsa tidpunkterna när jag faktiskt gör det. Kanske är det inte 100 procents återhämtning, men åtminstone 90. För det är just det vår semester är till för – återhämtning. Den är dessutom biologiskt livsviktig för att hålla på sikt.

Det här med tillgänglighet är en viktig fråga för chefer att fundera kring. Är det så att du själv som chef kontaktar dina medarbetare under ledigheten så bör du fundera över vilka signaler det sänder. Om din chef har en ovana att kontakta dig när du är ledig, så visa lite mod och sätt gränser. Du har väl inte glömt hur man stänger av mobil och dator?

Jag önskar alla chefer en härlig sommar med gott om tid till riktig återhämtning. Tänk på att respektera andras lediga tid om det inte handlar om en nödsituation.

Hur tillgänglig tänker du vara för jobbet under semestern?

Skön sommar!
Anki

Omöjligt uppdrag?

/1 Kommentar/i /av

Jag fick ett brev igår. Från en chef på SAAB  Trollhättan.

Vi är många som med hjärtat i halsgropen följer turerna kring SAABs framtid. Vi oroar oss för jobben, inte bara för de tusentals anställda vid SAAB-fabriken, utan också för de många som arbetar hos underleverantörer och i lokalsamhället i den lilla staden vid Vänern. Några bekymrar sig också om ett stolt varumärke som hotar att för alltid försvinna från Sveriges industriella karta. 

Men det som stod i mitt brev har det inte pratats så mycket om, nämligen särställningen hos SAABs alla chefer i samband med hot om konkurs och nedläggning.

Naturligtvis oroar de sig, precis som alla andra, för sitt eget jobb, sin framtid och sin karriär. Men de bär också på medarbetarnas oro. Som chef kommer du nära dina medarbetare och vet många gånger mer än du egentligen skulle vilja om deras privata situation, ekonomiska bekymmer, familjeliv och hälsa.

Cheferna står också nära företaget. Det starka ledarskapet hos SAABs chefer har inte ifrågasatts av någon. Med stort engagemang, vilja och förtroende har man följt utveckling av affärsplaner, satsning på ny forskning och utveckling. Cheferna är de som förmedlar ägarnas framtidshopp och mål och skapar en samhörighet på företaget.

I den bemärkelsen är cheferna på SAAB just nu dubbelt belastade. Chefer är vana vid att inte föra sin egen synpunkt till torgs. Eller som en av Ledarnas medlemmar sade till mig tidigare ” Vi säger inget annat än det företaget säger. Så länge jag är chef står jag bakom de uttalanden som görs”.

Men i den situation som nu råder är det svårt att stå fast vid det. När reaktionen på att lönen betalas ut är lättnad och förvåning, när den  information som ges till cheferna är den vi alla kan läsa om i tidningen och när  hela bolagsstyrelsen avgått, ja då känns det som att man närmar sig gränsen för vad de lojala SAAB-cheferna ska behöva utstå.