Vem är en bra chef?

/0 Kommentarer/i , , /av

Innan sommaren skrev jag en blogg om chefens betydelse för produktiviteten. Forskare från bland annat Göteborgs universitet hade lyckats fånga chefens bidrag till en arbetsgrupp på ett sätt som tidigare varit svårt.

Sammanfattningsvis fann forskarna att chefens betydelse för hur en grupp presterar är ungefär lika stor som medarbetarnas samlade produktiva förmåga. Resultaten gick dessutom att observera utanför laboratoriet. I en studie av mellanchefer i ett stort detaljhandelsföretag var högre chefs-kvalitet kopplad till betydligt högre försäljning. En förbättring motsvarande en standardavvikelse i chefs-kvalitet var förknippad med omkring 25 procent högre försäljning per butik, allt annat lika.

Hur hittar vi de bra cheferna?
Men om bra chefer kan göra så stor skillnad för produktiviteten uppstår förstås en annan fråga: Hur hittar vi dem?

Det är här vi kommer in i det andra intressanta resultatet från samma studie. Forskarna lät deltagarna ange hur gärna de ville vara chef. I vissa grupper fick de personer som allra helst ville vara chef också rollen. I andra grupper valdes chefen slumpmässigt. Resultatet var något överraskande: grupper som leddes av personer som själva  gärna ville ha chefsrollen presterade sämre än grupper som hade fått en slumpmässigt utvald chef.

Det betyder förstås inte att den som vill bli chef är en dålig chef. Men resultatet utmanar föreställningen att viljan att leda i sig är ett bra urvalskriterium. Forskarna fann också tecken på att överskattat självförtroende och social förmåga var negativt kopplat till gott ledarskap.

Lärdomar för arbetsgivare
Det finns en viktig lärdom här för arbetsgivare. Om chefs-kvalitet har stor betydelse för produktiviteten kan det också få stora konsekvenser hur vi väljer vilka som blir chefer. Att utgå från vem som räcker upp handen först, syns mest eller redan har etablerat sig i organisationen är inte nödvändigtvis det bästa sättet att hitta rätt personer för chefsrollen.

I stället behöver vi bli bättre på att identifiera faktisk kompetens och potential. Forskarna fann att chefsprestation i deras experiment framför allt hängde samman med förmågan att identifiera problem och prioritera resurser snarare än demografiska egenskaper. De drar därför slutsatsen att organisationer kan förbättra chefs-kvaliteten genom att söka bredare bland kandidater och i högre grad använda kompetensbaserade urvalsmetoder.

En viktig jämställdhets- och  jämlikhetsfråga
Det här är också en viktig jämställdhetsfråga, men i ett bredare perspektiv handlar det om jämlikhet. Om vi har föreställningar om hur en chef ska vara riskerar vi att premiera personer som passar in i den bilden – och samtidigt missa andra med rätt kompetens. Det gäller inte bara kön, utan även exempelvis personlighet, ålder och bakgrund.

På Ledarna har vi länge lyft behovet av att bredda bilden av vem som kan vara chef. I vårt nya förbundspolitiska program slår vi fast att kompetens och lämplighet ska stå i fokus vid rekrytering. För att hitta de bästa cheferna behöver vi helt enkelt leta bredare. Vi har inte råd att gå miste om duktiga personer baserat på förutfattade meningar.

 

Nytt förbundspolitiskt program: Ledarskap tar större plats i samhällsbygget

/0 Kommentarer/i , , , , , , , , , , , , , , , /av

Vid Ledarnas kongress i Norrköping i slutet av maj antogs ett nytt förbundspolitiskt program. Programmet ska gälla fram till 2030 och markerar en tydlig utveckling i Ledarnas samhällspolitiska position. Ledarnas kärnfrågor ligger fast och handlar fortsatt om ett starkt fokus på chefens vardag och organisatoriska förutsättningar. Men programmet ger en bredare syn på ledarskapets betydelse för hela samhällsutvecklingen.

Chefernas mandat, resurser, stöd, arbetsmiljö och möjlighet att utöva ett professionellt ledarskap är fortfarande centrala delar av programmet. Men det nya programmet sätter dessa frågor i ett större sammanhang – chefer är viktiga för att verksamheter ska fungera, men är också avgörande aktörer för en positiv samhällsutveckling.

I det tidigare programmet låg tyngdpunkten framförallt på ledarskapets värde i organisationer och på chefens förutsättningar i vardagen. I det nya programmet breddas perspektivet: ledarskap kopplas tydligare till frågor som rör demokrati, tillit, beredskap, klimatomställning, digitalisering och samhällsekonomisk utveckling. Ett gott ledarskap är inte bara viktigt för fungerande verksamheter, det är en förutsättning för ett robust, hållbart och demokratiskt samhälle.

När tilliten prövas, när verksamheter ska ställa om, när ny teknik förändrar arbetssätt och när kriser kräver snabba beslut är det chefer som ska omsätta politiska beslut, strategier och värderingar i praktisk handling. Chefer står mitt i samhällsförändringen.

Det nya programmet speglar en förändrad omvärld. Geopolitisk osäkerhet, krisberedskap och säkerhet får en tydligare plats än tidigare. Det är en viktig förskjutning. Chefer leder inte i ett vakuum. De leder verksamheter som påverkas av säkerhetsläget, av social oro, av organiserad brottslighet, av polarisering och av ökade krav på robusthet.

Ledarskap behöver i högre grad förstås som en del av samhällets samlade motståndskraft. Det ställer krav på arbetsgivare, beslutsfattare och organisationer att ge chefer rätt mandat, stöd och förutsättningar.

En annan tydlig förändring är att AI lyfts fram som en egen strategisk fråga. I det tidigare programmet fanns digitalisering med som en bred utvecklingstrend. I det nya programmet blir artificiell intelligens mer konkret kopplad till ledarskap, kompetens, etik, transparens och ansvar.

Samma sak gäller klimatomställningen. Klimatfrågan beskrivs inte bara som en övergripande samhällsutmaning, utan som något som kräver ledarskap i genomförandet. Här blir chefers roll konkret: att skapa riktning, hantera målkonflikter, driva förändring och göra omställningen möjlig i verksamheternas vardag.

Det nya programmet är också skarpare i flera sakfrågor. Det gäller exempelvis synen på tidsbegränsade chefsförordnanden, arbetsgivarens ansvar vid hot och utsatthet samt behovet av tydligare mandat och ansvarsfördelning. Där det tidigare programmet i högre grad formulerade principer, tar det nya programmet oftare ställning i konkreta frågor.

Det är en naturlig utveckling. När kraven på chefer ökar måste också förväntningarna på arbetsgivare och beslutsfattare bli tydligare. Det går inte att både lägga ett större ansvar på chefer och samtidigt lämna dem utan mandat, resurser eller organisatoriskt stöd.

Samtidigt är det viktigt att inte överdriva brottet med det tidigare programmet. Ledarnas grundläggande syn ligger fast: chef är ett yrke, ledarskap kräver rätt organisatoriska förutsättningar och lokal lönebildning med sifferlösa avtal, kompetensförsörjning, jämställdhet och mångfald är fortsatt centrala delar av förbundets politik.

Skillnaden är snarare att dessa frågor nu tydligare knyts till större samhällsutmaningar. Kompetensförsörjning blir inte bara en fråga för enskilda arbetsgivare, utan för samhällsekonomin. Arbetsmiljö blir inte bara en intern organisationsfråga, utan också en fråga om hur vi skyddar människor som bär ansvar i utsatta roller. Digitalisering blir inte bara effektivisering, utan också etik, kontroll och förtroende.

Med det nya förbundspolitiska programmet tar Ledarna ett tydligare steg som samhällspolitisk aktör. Det är en position som ligger nära organisationens kärna. För om chefer har betydelse för verksamheters resultat, arbetsmiljö och utvecklingskraft, har de också betydelse för hur samhället fungerar.

Fram till 2030 kommer Sverige att behöva hantera flera stora omställningar parallellt. I alla dessa frågor kommer ledarskapet att spela roll. Det nya programmet gör den insikten tydligare.

Därmed blir budskapet också tydligt: chefers förutsättningar är inte en smal professionsfråga. Det är en samhällsfråga.

 

Ta del av det förbundspolitiska programmet här.

 

 

Vi behöver ledarskap som bryter normer

/2 Kommentarer/i , , , , , , , , , , /av

Ledarna har i 120 år arbetat för att bredda bilden av vem som kan och vill bli chef. De senaste 20 åren har vi lyft fram Framtidens kvinnliga ledare, FKL, för att visa den kompetens, bredd och drivkraft som finns hos unga kvinnor som tar ansvar och vill utvecklas i sina ledarroller.

Anna Paulina Nilsson var förbundets första kvinnliga medlem. Det var 1916. Hon arbetade som arbetsledare på Eslövs skofabrik och ledde varje dag en stor grupp kvinnliga medarbetare. När skoarbetarna började organisera sig fackligt såg hon att också hon behövde en egen gemenskap och ett eget sammanhang. Därför sökte hon medlemskap i Sveriges Allmänna Verkmästareförbund, som senare blev Ledarna.

Hennes ansökan hamnade på bordet hos det verkställande utskottet, som då bara bestod av män. Frågan var enkel men avgörande: skulle förbundet också anta kvinnor som medlemmar? Svaret blev ja. Det var ett modigt och progressivt beslut, fattat fem år innan kvinnor fick rösträtt i Sverige.

Men normer och attityder begränsar fortfarande vem som får ta plats som ledare. Därför behövs FKL även framåt. Jämställdhet är inte en kvinnofråga. Det är en ledarskapsfråga och ett ansvar för både män och kvinnor. I min roll som förbundsordförande har jag ett ansvar att öppna dörrar och driva på för ett ledarskap som präglas av jämställdhet, mångfald och inkludering.

Alla som har makt och inflytande har möjlighet att förändra de strukturer som fortfarande håller människor tillbaka. Ska vi klara vår tids utmaningar behöver vi fler chefer och ledare med olika erfarenheter, perspektiv och bakgrunder. Vi kan inte låta gamla normer styra framtiden. Precis som Anna Paulina Nilsson gjorde då måste vi våga bryta ny mark nu – för nästa generations ledare. Precis det gör årets FKL-vinnare Malin Frithiofsson vd Daya Ventures!

Nya siffror från Chefsfakta

/0 Kommentarer/i , , , , , /av

Nu har vi på Ledarna uppdaterat Chefsfakta med de senaste siffrorna från SCB, Försäkringskassan och Ledarnas egna undersökningar.

Chefsfakta är skapat av Ledarna för att vara en plats där man på ett enkelt och överskådligt sätt kan hitta statistik gällande chefer.

Här kan du bland annat se att det finns ca 436 000 chefer i Sverige år 2024. Det är en ökning från ca 415 000 år 2023. Flest chefer finns föga förvånande i Sveriges tre storstadsregioner. Men du kanske inte visste att Handeln är den bransch som har flest chefer med ca 66 000?

Eller varför inte konstatera att Sverige har Europas mest jämställda chefskår? Sverige har 45,1 procent andel chefer som är kvinnor, lägst har Cypern med 27 procent. Samtidigt är det långt ifrån jämställt mellan chefsnivåer i Sverige. Dyker vi djupare i statistiken kan vi se att bara ca 21 procent av de högsta cheferna (VD, GD m.m.) är kvinnor. Därmed finns det mycket arbete kvar att göra.

Vi kan också se att antal medarbetare per chef har minskat över tid. Från 2016 till 2025 har det genomsnittliga antalet minskat från 18,5 personer till 17 personer. Antalet varierar dock kraftigt mellan sektorer där chefer inom regional sektor har närmare 26 medarbetare per chef medan chefer inom privat sektor har ca 15 medarbetare per chef i snitt.

In och klicka runt och för att hitta detta och mycket annat! Chefsfakta hittar ni antingen via länkarna ovan eller på Ledarna.se/Om Ledarna/Så tycker Ledarna.

Om du har några frågor eller förslag på förbättringar är du välkommen att skriva dem i en kommentar i kommentarsfältet nedan så svarar jag.

Kollektivavtalet – värt att firas

/0 Kommentarer/i , , , , , , , , , , /av

Kollektivavtalets dag uppmärksammar betydelsen av kollektivavtal på den svenska arbetsmarknaden. Både arbetstagare och arbetsgivare tjänar på att ha kollektivavtal. Genom kollektivavtal kan anställningsvillkoren anpassas utifrån de behov och önskemål som finns i olika branscher. Det gör att anställningen blir tryggare, reglerna blir tydligare och arbetsgivaren behöver inte förhandla om villkoren med varje anställd.

9 av 10 anställda i Sverige omfattas av kollektivavtal som ger trygghet och stöd för både arbetsgivare och anställda. Men många anställda saknar kunskap om de kollektivavtalade förmånerna. Många tar förmånerna på jobbet för givna. Sex veckors semester, extra pengar när du är sjuk eller föräldraledig kanske verkar självklart för dig. Men det är inte självklart. Oftast beror förmånerna på våra kollektivavtal, som förhandlats av parterna och kompletterar den skyddslagstiftning vi har i Sverige.

Bland de avtal som skapar stort värde är våra pensionsavtal. De kompletterar den allmänna pensionen – den som har tjänstepension brukar få en tredjedel mer i pension jämfört med den som bara har allmän pension.

Kollektivavtal ger trygga anställningsvillkor – men de ger också stabila och långsiktiga spelregler att förhålla sig till. Förra året hade vi en omfattande avtalsrörelse, kollektivavtalen inom såväl privat som offentlig sektor omförhandlades. Trots att så många förhandlingar genomfördes var det bara några få som inte kunde lösas av parterna utan hjälp av medling eller hot om konflikt. Det är ett tecken på att den svenska arbetsmarknadsmodellen fungerar.

I många andra länder formas villkoren på arbetsmarknaden av politiker och regleras i lag. Resultatet blir trubbigt och oflexibelt. Inom EU finns tendenser till att vilja lagstifta om sådant arbetsmarknadens parter i Sverige traditionellt löser genom förhandling.

Som Sveriges chefsorganisation står Ledarna upp för den svenska arbetsmarknadsmodellen. Det betyder att vi tillsammans med arbetsmarknadens övriga parter framhåller värdet av att låta arbetsmarknadens parter bestämma hur reglerna ska se ut i respektive land, när EU vill reglera villkor på arbetsmarknaden.

Så påminn dig om att kollektivavtalen bidrar till stabilitet och värdefulla förmåner och fira dagen!

 

När välviljan inte räcker

/0 Kommentarer/i , , /av

Den 8 mars uppmärksammar vi internationella kvinnodagen. En dag fyll av välmenande inlägg, genomtänkta tal och uppriktiga löften om förändring. Så har det sett ut under många år. Ändå kvarstår skillnader i makt, lön och inflytande, i ett land där jämställdhet länge har betraktats som en självklar princip. Det märks inte minst i vilka som når de högsta chefspositionerna.

Ledarnas egna beräkningar visar att vi, i nuvarande takt, når jämställdhet i de högsta chefsleden först omkring år 2105. Det är en prognos som väcker en obekväm fråga: om viljan finns, varför räcker den inte?

På Ledarna möter vi varje dag chefer som är engagerade, medvetna och genuint angelägna om att fatta rättvisa beslut. De skulle aldrig medvetet behandla människor olika på grund av kön, och de ser jämställdhet som en självklar del av sitt uppdrag.

Och just där blir det komplicerat.

Psykologisk forskning visar ett återkommande mönster: när vi uppfattar oss själva som rättvisa minskar vår benägenhet att granska vårt eget agerande. Känslan av att redan vara en del av lösningen kan, paradoxalt nog, göra oss mindre uppmärksamma på hur vi själva bidrar till problemet. Vi mäter oss mot våra intentioner, inte mot våra effekter. Och i det glappet händer saker vi inte ser.

Det visar sig i det lilla.  En kvinna lyfter en idé på ett möte och möts av tystnad. Minuter senare tar en manlig kollega upp samma sak och rummet lyssnar. Vi märker inte att vi tolkar samma egenskap olika beroende på vem som uppvisar den. En man som är tydlig och tar plats uppfattas som beslutsam, en kvinna som gör samma sak uppfattas som svår. Vi förstår inte att när vi tänker ”hon är nog inte intresserad av den rollen” har vi redan fattat beslutet åt henne. Mönstren är sällan dramatiska. De är vardagliga och därför svåra att upptäcka.

Samma mekanism finns på samhällsnivå. I ett land där jämställdhet är en del av den nationella identiteten blir det svårare att se var den brister. När något är kopplat till vår självbild uppfattas kritik lätt som ett ifrågasättande av vilka vi är. Och det är psykologiskt obekvämt. Miljöer med stark värdegemenskap kan därför vara de långsammaste att förändra, just för att alla upplever sig stå på rätt sida.

Det handlar inte om illvilja. Det handlar om hur vi alla är formade av samma system och systemet behöver inte illvilliga människor för att reproducera sig

System bevarar sig själva. Inte för att någon aktivt försvarar dem, utan för att de är konstruerade för kontinuitet och igenkänning. Det som uppfattas som kompetens, det som ”känns rätt” i en rekrytering eller befordran, allt det är format av strukturer som länge gynnat samma typer av erfarenheter och uttryck.

Du kan vara hur medveten som helst och ändå fatta beslut som reproducerar det du säger dig vilja förändra. Inte för att du vill, utan för att du följer spelregler som sällan ifrågasätts.

Ur ett samhällsperspektiv innebär detta att förändring kräver mer än en gemensam värdegrund kring jämställdhet. Så länge incitament, karriärvägar och normer fortsätter att gynna stabilitet och igenkänning framför omprövning och breddning av perspektiv riskerar jämställdhet att förbli en ambition snarare än en realitet.

Jämställdhet är därför inte i första hand en fråga om individers inställning. Det är en fråga om hur våra processer är utformade, och vem de systematiskt gynnar.

Det är här chefsrollen faktiskt gör skillnad. Inte som en medveten individ som försöker tänka rätt, utan som någon med makt att förändra spelreglerna. Chefer verkar mitt i samhällets strukturer, men har samtidigt ett mandat att påverka hur beslut fattas och vilka kriterier som får styra. Det kräver processer som är starkare än magkänslan. Strukturer som synliggör mönstren innan de hinner bli beslut. Och ett löpande arbete med att följa upp effekterna av sina beslut, inte bara intentionerna bakom dem. Men det förutsätter att organisationen ger chefen reella förutsättningar att göra det: mandat, tid och strukturer som faktiskt möjliggör granskning, inte bara efterfrågar den.

Förändringen sker inte i de ord vi formulerar den 8 mars, utan i de återkommande och ofta till synes vardagliga beslut som tillsammans formar organisationer och i förlängningen samhället. Det är i hur vi definierar kompetens, hur vi fördelar ansvar och hur vi öppnar, eller stänger dörrar. Där avgörs om jämställdhet förblir en princip eller blir en praktisk verklighet. Inte i välviljan.

Årskrönika 2025

/0 Kommentarer/i , , , , , , , , , , , , /av

Det är roligt och lustfyllt att vara chef. Det finns en stor tillfredsställelse i att få leda en verksamhet där människor och resultat utvecklas åt ett positivt håll. Jag är övertygad om att det är just den känslan och vetskapen som gör att åtta av tio chefer svarar att de vill fortsätta som chef i Ledarnas framtidsrapport ”Mot en lärande Framtid”. Här finns en kraft och en vilja till ansvarstagande som det gäller att ge rätt förutsättningar för att möta vår tids utmaningar.

Sveriges chefer står mitt i en pågående samhällsförändring där nog det enda beständiga är förändring. Vi har ett geopolitiskt läge där de internationella spelreglerna som gällt under lång tid skakar i sina grundvalar. Under 2025 har vi sett en fortsatt utveckling mot att liberala demokratiska värderingar ifrågasätts. Jag har under året mött chefer som har behövt stå upp för grundläggande värderingar om jämställdhet, mångfald och inkludering i ljuset av den amerikanska presidentadministrationens beslut att förbjuda arbete kring dessa frågor. Ledarna, tillsammans med Novus, Peab, Skandia och Sveriges Kommunikatörer, visade i Demokratirapport 2025 att nio av tio chefer tycker att det är viktigt att företaget bedriver aktivt arbete för att värna demokratin. Här ser vi hur chefer är en viktig samhällsbärande grupp som skapar tillit i samhället och vill värna våra demokratiska grundprinciper.

Det oroliga världsläget, med bland annat fortsatt fullskaligt krig i Ukraina, har gjort att frågor kring beredskap och förmågan att leda i kris har börjat engagera chefer på alla nivåer. Ledarnas webbinarium om Sveriges Natomedlemskap visade på en ny verklighet för Sveriges Chefer. Kraven ökar på resiliens och gemensam motståndskraft. Cheferna är beredda att ta ansvaret men då måste vi ge de möjlighet att öva och träna krisledarskap, vilket vi ser inte sker på en tillfredsställande nivå idag.

Klimatomställningen är en av vår tids största samhällsutmaningar. I rapporten ”Från gröna ambitioner till verklighet: Om klimatledarskap och chefens roll för en hållbar omställning” som vi presenterade på ett seminarium i Europaparlamentet i Bryssel, visar vi att för att nå klimatmålen krävs inte bara politiska beslut och tekniska lösningar, utan också mod och förmåga att leda förändring. Chefer spelar en avgörande roll i denna omställning, det är de som omsätter mål i handling, leder det dagliga arbetet och engagerar medarbetare i att ta steg mot en mer hållbar verksamhet.

De tekniska möjligheterna att jobba på distans har utvecklats och många chefer ser positiva effekter för både egen del och för medarbetare. Det uppstår en bättre balans i livet totalt sätt. Samtidigt visar vår framtidsrapport: Mot en lärande framtid att det finns en stor oro bland Sveriges chefer att företagskulturen och innovationsförmågan blir lidande när vi inte ses. Distansarbete är ett av flera verktyg för att skapa den bästa arbetsmiljön. Utgångspunkten måste alltid vara hur vi blir bäst på att tillsammans uppnå bästa möjliga resultat. Den balansen har vi inte hittat fullt ut ännu på svenska arbetsplatser – kalibrering pågår.

Vår tid översvämmas av ny AI- teknik. Teknik som kommer att förändra vårt samhälle på ett omvälvande sätt. När Sveriges chefer spanar in i framtiden i framtidsrapporten råder det inte brist på teknik utan snarare brist på tid för lärande och ett närvarande ledarskap för att få ut största möjliga potential av tekniken.

Det ledarskap som kommer behövas enligt Sveriges chefer är ett samverkande, flexibelt och närvarande ledarskap. I en allt mer teknisk avancerad miljö så framträder det relationsskapande ledarskapet som avgörande för att lyckas. För när maskinerna blir smarta måste vi människor vara kloka.

Utifrån bilden som målas upp av vår tids samhällsutmaningar har Ledarna alltid fokus på att verka för att cheferna ska ges rätt förutsättningar. Vi bedriver detta arbete inom ramen för våra drygt 80 kollektivavtal och vårt utåtriktade opinionsarbete. Det handlar om att ge chefer tydliga mandat, rimliga resurser och tid för återhämtning och reflektion. Vi behöver hela tiden bredda bilden av vem som kan och vill bli chef. Höstens ålderism-debatt visade på att det finns förlegade normer om ett bäst före datum för chefer. Chefer ska rekryteras utifrån kompetens och färdighet.

Vi vet att ett närvarande Ledarskap gör skillnad på arbetsplatsen och är en viktig byggsten i god arbetsmiljö och goda resultat. Det har varit vår grundfilosofi sedan vi bildades i Norrköping av 27 verkmästare för 120 år sen. Vi kommer fortsätta vara chefens röst i samhällsdebatten. Samhället förändras – goda ledare gör det till ett bättre samhälle!

Gott Nytt År!

Grattis ALLA chefer – det är er dag idag!

/0 Kommentarer/i , , , , , , , , /av

Idag firar vi alla chefers dag. Med betoning på ALLA chefers dag. Det gör vi för att visa att ledarskapet är mångfacetterat och att chefer är olika, trots en ofta alltför snäv bild. Vi vill utmana den stereotypa uppfattningen av chefen som en vit medelålders extrovert man och istället uppmärksamma vilken bredd det faktiskt finns i chefskåren.

Det ligger självfallet inget fel i att vara en vit medelålders man – det är jag själv och det kan jag varken påverka eller rå för. Men i ett samhälle som är alltmer kunskapsintensivt och konkurrensutsatt blir det allt viktigare att alla potentiella chefer tas tillvara – oavsett kön, etnisk tillhörighet, religiös övertygelse, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder. Det behövs chefer av alla slag.

Samtidigt som vi just nu har hög arbetslöshet så är det i många sektorer svårt att hitta rätt kompetens. Sveriges befolkning blir allt äldre, vilket kommer att leda till stora pensionsavgångar de närmaste åren, inte minst bland chefer. Befolkningen och arbetskraften är också mindre homogen än tidigare. Om stereotypa föreställningar om hur en chef ser ut får leva kvar kommer det att försvåra matchningen till chefsuppdragen. För att få de bästa cheferna så behöver bilden av vem som kan vara chef breddas och utvecklas. Fler behöver tänka på sig själva som potentiella chefer. Därför behövs förebilder för dem som ännu inte tagit klivet in i ett chefsskap.

Även om den faktiska bredden i chefskåren är stor så är det ett faktum att många grupper fortsatt är underrepresenterade. Arbetsgivare och verksamma chefer behöver lyfta blicken och bredda sökfältet i jakten på nya chefer. Vi behöver bli bättre på att rekrytera utifrån verklig kompetens, inte förutfattade meningar baserade på fördomar. Det finns gott om stöd för att verksamheters effektivitet, produktivitet, innovationsförmåga och arbetsmiljö gynnas av jämnare könsfördelning, mångfald och inkludering på alla nivåer.

Så låt oss fira alla sorters chefer – unga och gamla, extroverta visionärer och analytiska problemlösare, kvinnor och män, utlandsfödda och födda i Sverige eller vilken dimension man nu önskar peka på. För olikheterna och mångfalden gör ledarskapet – och i förlängningen hela samhället – bättre.

Cheferna står upp för demokratin – men känner oro för framtiden

/0 Kommentarer/i , , , , , , , , /av

Att vi inte kan ta demokratin för givet har blivit uppenbart för de allra flesta av oss under senare år. Att demokratin ständigt måste vårdas, försvaras och utvecklas är en insikt som delas av Sveriges chefer, om man ska tro årets demokratirapport från Novus.

Rapporten – som presenterades under Almedalsveckan tidigare i somras – bygger på ett samarbete mellan Novus, Skandia, Ledarna, Peab och Sveriges kommunikatörer. Undersökningen fokuserade extra på just chefernas syn på den demokratiska utvecklingen och deras roll och ansvar för en positiv samhällsutveckling.

527 chefer inom privat, offentlig och idéburen sektor – från vd:ar till mellanchefer i organisationer med minst 25 anställda – har besvarat undersökningen. Och en sak står klart: chefernas engagemang för demokratin är starkt och här finns en kraft att ta tillvara.

Demokratin – en självklarhet att försvara
Nästan alla chefer anser att demokratin är viktig, både idag och i framtiden, och 98 procent tycker att den är värd att försvara.

Men det finns också en oro. Ungefär hälften av de tillfrågade cheferna upplever att demokratin i Sverige är hotad. Bland de största hoten nämns fake news, kriminalitet, bristande integration, okunskap om samhället och extremism.

Chefernas roll i samhället – mer än bara ledarskap
Hela 93 procent av cheferna anser att de själva har ett ansvar att påverka samhället i en positiv riktning. 63 procent ser det som en självklar del av chefsrollen att bidra till att värna demokratin. Det är ett tydligt tecken på att demokratin inte bara är en abstrakt princip, utan något som cheferna känner ett personligt ansvar för.

Cheferna ser dock stora brister i det politiska ledarskapet. Drygt åtta av tio chefer menar att det yttersta ansvaret att värna demokratin fortfarande ligger hos regeringen och politiska beslutsfattare. Men det är endast en av tio som anser att dagens politiker stärker demokratin. Tre av tio upplever istället att dagens politiker försvagar demokratin.

Organisationer som demokratibärare
Det är inte bara chefen som individ som har ett ansvar. 92 procent av cheferna svarar att det är viktigt att deras organisation värnar om demokratin. Men även här finns en diskrepans: bara 55 procent upplever att deras organisation faktiskt bedriver ett aktivt arbete för detta.

Så vad kan organisationer göra? I de öppna svaren lyfter cheferna fram konkreta exempel: att lyssna på allas åsikter, stå upp för allas lika värde, följa lagar och regler, motverka korruption, rekrytera meritbaserat och undvika att politiska åsikter påverkar beslutsfattandet. Det handlar om att bygga en kultur där demokratiska värderingar genomsyrar hela verksamheten.

Som Sveriges chefsorganisation ser vi på Ledarna att chefer har en unik möjlighet – och ett särskilt ansvar – att vara förebilder för ett demokratiskt ledarskap. Det handlar inte bara om att fatta beslut och nå resultat, utan också om att skapa inkluderande arbetsplatser där alla röster får höras, där rättvisa och transparens råder, och där samhällsansvar är en naturlig del av vardagen.

När chefer tar ställning för demokratin, både i ord och handling, stärker det inte bara organisationen – det stärker hela samhället. Därför vill vi uppmuntra fler chefer att reflektera över sin roll, sitt inflytande och hur de kan bidra till att värna och utveckla demokratin i Sverige.

 

 

Ledarskap för trygga och inkluderande arbetsplatser

/0 Kommentarer/i , , , /av

Stockholm Pride 2025 står för dörren. Det är mer angeläget än någonsin i en tid då demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter ifrågasätts på flera håll i världen.

Sett över en längre tidsperiod har mycket förändrats till det bättre, men just nu ser vi bakslag, motgångar och hot mot den positiva utvecklingen. Pridefiranden som ställs in på grund av hot, nya lagar som inskränker människors rättigheter, ökade attacker mot hbtqi+-personer. En växande andel, både i befolkningen i stort och bland chefer, upplever att demokratin i Sverige är hotad. Och demokrati är ett grundläggande villkor för att mänskliga fri- och rättigheter ska respekteras.

I en tid då den amerikanska presidentadministrationen förbjuder mångfaldsarbete blir det än viktigare att chefer i Sverige fortsätter att ta ansvar för mångfald och inkludering. Genom att agera som förebilder kan chefer bidra till trygga arbetsplatser. Ett öppet, inkluderande ledarskap är avgörande för att alla ska kunna känna sig välkomna på jobbet, oavsett sexuell läggning eller könsidentitet. Som ledare bär du ett särskilt ansvar: att se till att diskriminering och trakasserier motverkas, att normer synliggörs och utmanas, och att skapa en kultur där olikheter kan bidra till en bättre verksamhet.

Vad kan vi då som chefer göra? I Ledarnas checklista hittar du konkreta, ”hands-on” råd och tips för att skapa en verksamhet där alla kan känna att de hör hemma.

Som bärare av samhällets demokratiska värderingar ses vi som chefer alltid som ledare. När vi vågar gå före och stå upp för alla människors lika värde, skapar vi arbetsplatser där fler trivs, utvecklas och vågar vara sig själva. Genom att visa mod, omtanke och tydlighet kan vi bygga broar och bidra till ett bättre samhälle.