Vi har råd att försvara friheten men vi har inte råd att förlora den

/0 Kommentarer/i , , , , /av

Vi har råd att försvara friheten men vi har inte råd att förlora friheten. Det var en devis som yttrades av statsministern och många andra talare på Folk och Försvars Rikskonferens i Sälen i veckan. Att försvara friheten kräver ledarskap och styrning vilket var konferensens fokus. Det är uppenbart att det behövs ett aktivt och innovativt ledarskap på alla nivåer i samhällskroppen för att stärka vår motståndskraft.

Världsläget är allvarligt. Västvärldens demokratier har att göra med en rysk antagonist som vill förändra världsordningen, hävda den starkes rätt, begränsa människors frihet och förhindra demokratins utveckling. Och för att nå detta skyr man inga maktmedel. Fram till idag har Rysslands anfallskrig skördat över en halv miljon skadade och dödade. Ryssland bedriver hybridkrig genom skuggflottor och cyberangrepp. Medlet helgar målet och våldet är instrumentet. Vi som land befinner oss inte i krig men inte heller i fred, sa en allvarstyngd statsminister. Det är mot den här fonden som vi måste stärka vårt totalförsvar. Utifrån det känns det väldigt relevant att Ledarna blivit medlemmar i Folk och Försvar som bildades på 40-talet för att bygga en bro mellan försvaret och samhället. Det är en politiskt obunden organisation som vill främja säkerhets- och försvarspolitisk debatt och nu har över 100 medlemsorganisationer.

Under samtalen i Sälen blir det tydligt att medlemskapet i Nato inte är köpet av en tjänst utan att Sverige har positiva förväntningar på sig att kunna bidra och dela med oss av vårt kunnande. Vi förväntas bygga ett starkt totalförsvar. Natomedlemskapet kommer att påverka chefer på alla nivåer.

Försvaret har fått rekordhöga anslag i senaste försvarsbeslutet tagit i enighet av riksdagens åtta partier. Nu ska ÖB och hans chefer och medarbetare tillsammans leverera. Det gäller att rekrytera rätt kompetens och införskaffa rätt material. Det måste finnas ett ledarskap som både styr mot bestämda mål men samtidigt måste vara målsökande på grund av den snabba tekniska förändringstakten. Takten måste öka men det får inte bli snabbt och fel och lika lite rätt men för sent. En balansakt som många gånger handlar om timing.

Totalförsvaret är inte bara en uppgift för militären utan det är en fråga för alla. Hela samhället måste bära berättelsen om att det är värt att försvara friheten. Den berättelsen måste byggas i fredstid och byggas med att människor känner sig delaktiga i samhällsbygget och att den gemensamma välfärden kan leverera.

Chefer i offentlig sektor ska nu tillsammans med medarbetare skapa robusthet och beredskap inom infrastruktur, sjukvård, omsorg och skola, samtidigt som många verksamheter redan idag har stora brister.

Sverige har en stark folkrörelsetradition där svenskt demokratiskt föreningsliv varit och är en central del i sammanhållningen i samhället. Civilsamhällets bidrag i totalförsvaret efterfrågas och många har höga förväntningar på organisationers bidrag till civilförsvaret. Vi vet att många chefer i civilsamhället i dagsläget brottas med stora neddragningar från den sittande regeringen. Det uppfattas som ytterst dubbla signaler och upplevs som en brist på förståelse för civilsamhällets roll och betydelse.

Rikskonferensen i Sälen visade tydligt att i uppbyggandet av totalförsvaret måste näringslivet kliva fram och vara beredda att ta ett större ansvar för att skapa en ökad resiliens.

Folk och Försvar fokuserade med rätta på ledarskap och styrning för ökad motståndskraft, men jag saknade en frågeställning under konferensen. Vad behöver cheferna för förutsättningar att verkställa detta viktiga samhällsuppdrag? För allt det här visar att Sveriges chefer har ett mycket långsiktigt arbete framför sig på alla nivåer och i alla samhällssektorer. Ett arbete som kräver tålamod, uthållighet och att man samarbetar över sektorsgränser inom privat och offentlig sektor men också mellan privat och offentligt.

Ska vi klara detta måste vi ge chefer rätt förutsättningar i fredstid för att också klara sitt uppdrag i kris och krigstider. Erfarenheterna från pandemin visade att där det fanns ett fungerande tillitsfullt ledarskap innan pandemin där funkade arbetet bra under pandemin. Vi vet att allt för många chefer idag har för hög arbetsbörda, brist på tid, för få resurser och brist på tid för återhämtning och reflektion. Det är inte hållbart för det viktiga uppdrag som ligger framför oss. Så att stärka Sveriges chefers förutsättningar är en viktig grundsten i ett utbyggt totalförsvar för att försvara friheten.

Tillbakablick på 2024

/0 Kommentarer/i , , , , , , , , /av

Jag börjar i 2025 när jag ska sammanfatta 2024. Inledningsanförandena vid Folk och försvars rikskonferens 2025 bär följande rubriker Att leda i förändring, av statsminister Ulf Kristersson och Ledarskap i orostider, av partiledare Magdalena Andersson. Det är verkligen värt att notera att när vi står på randen till 2025 så fokuserar vår tids främsta politiska företrädare på ledarskap och dess betydelse för samhällets utveckling. Det sker i en fond av en lågkonjunktur som hänger sig kvar, ett oroande presidentskifte i USA, fortsatt krig i Ukraina, krig i Gaza och ett mycket kritiskt läge i Syrien – konjunkturläget och geopolitikens påverkan på Sveriges chefer är påtagligt.

2024 var året då Ledarna satt Ledarskapets roll och betydelse vid en kris i fokus. I rapporten Att leda i kris – chefers beredskap | Ledarna kunde vi visa att bara var fjärde chef hade en större erfarenhet av att Leda i kris och att 7 av 10 saknade utbildning i krisledarskap. I slutet av 2024 kunde vi i rapporten När samhällsproblem blir chefens vardag: Ledarskap i skuggan av sociala risker | Ledarna visa att 9 av 10 chefer menar att sociala risker såsom organiserad brottslighet, korruption och otillbörlig påverkan och polarisering slår rakt in i företag och verksamheter och hamnar på chefens bord. 8 av 10 chefer ser att detta påverkar deras ledarskap genom större krav på säkerhetsarbete och riskhantering men också en ökad stress och press på chefen.

Det blir väldigt tydligt i båda de här rapporterna hur samhällsbärande Sveriges chefskår är och hur oerhört viktigt det är att vi ger cheferna rätt förutsättningar för att kunna vända negativa spiraler i vår samhällsutveckling.

En av de sociala risker som chefer oroas över 2024 är polariseringen i samhället. Där har vi alla ett ansvar att skapa ett mindre toxiskt och hetsande samtalsklimat till förmån för ett mer lyssnande och resonerande samtal. Vi behöver värna det demokratiska samtalet som söker lösningar snarare än skapar motsättningar. Vi behöver ett politiskt ledarskap som bygger ett gemensamt vi, snarare än ett vi och dom. Vi behöver mer samarbete både lokalt, nationellt och inom EU.

Vinnaren  av årets Framtidens kvinnliga ledare (FKL), Sandhya Mathur,  då fabrikschef på Unilevers glassfabrik i Flen (Sandhya Mathur, fabriksdirektör Heineken | Ledarna), hade över 25 nationaliteter bland sina medarbetare och såg sitt arbete som en del för ökad integration i samhället. Vi behöver fler sådana förebilder för att bygga vårt gemensamma samhälle framåt.

Ska vi klara utmaningarna behöver vi bryta normen av vem som kan och vill vara chef. Tyvärr var 2024 året då antalet kvinnor som var vd:ar sjönk till 11 procent och Ledarna visade att om förändringstakten i svenska ledningsgrupper fortsätter i samma tempo har vi jämställdhet bland de högsta cheferna först år 2135. Det är förstås helt oacceptabelt. Ohållbara chefsuppdrag i kombination med skev ansvarsfördelning för hem och barn slår ut fler kvinnor på vägen mot toppen. För att lyckas rekrytera de bästa cheferna och få dem att stanna i rollen som chef, behöver bilden av vem som kan vara chef breddas och utvecklas. Förlegad machokultur behöver fortsatt vädras ut.

Det är inte möjligt att skriva en tillbakablick år 2024 utan att nämna AI. AI kommer att påverka hur vi utövar ledarskap framåt. Att ha en AI robot som anställd innebär att  du har en högproduktiv 25-åring utan något som helst omdöme. Så när maskinerna blir smarta måste vi människor vara kloka. Maskininlärningens fader och årets Nobelpristagare i fysik, Geoffrey E Hinton, höll kanske ett av nobelfestligheternas mörkaste festtal, när han beskrev de stora hoten med AI-utvecklingen. Uppmaningen var att demokratiska församlingar och organisationer måste skyndsamt komma till beslut om hur AI ska bemötas för att inte skapa en destruktiv utveckling.

Nationalekonomen och mottagaren av Sveriges Riksbanks ekonomiska pris, Daron Acemoglu, gav en positivare bild av AI-utvecklingen och menade att den svenska modellens förmåga att hantera teknikskiften är ett kraftfullt verktyg för att möta den revolutionerande teknikutvecklingen. Det är uppenbart att det behövs forum för diskussion där politiken, arbetsmarknadens parter, akademi och näringsliv kan mötas för en djupare etisk och politisk samhällsdiskussion om AI:s påverkan på samhälle och arbetsliv.

Den gröna omställningen har haft ett tyngre 2024. Batterifabriken Northvolt har fått illustrera detta, men vi måste stå stadigt i det faktum att vi måste ställa om. Det handlar om kommande generationers framtid. Utan planet, ingen affär. Den miljömässiga omställningen måste ske socialt och ekonomiskt hållbart. För med ökade sociala spänningar och polarisering riskerar omställningen att gå förlorad.

Året 2024 visar så tydligt hur ledarskapet ökar i betydelse på alla nivåer och är helt avgörande för att möta vår tids utmaningar. Utifrån det kommer Ledarna att fortsätta betona chefens egna arbetsmiljö. Om chefen har rätt förutsättningar, ökar sannolikheten för en god arbetsmiljö för alla och ett gott resultat.

Det år som har gått visar att Ledarnas 120 åriga idé är ytterst bärande och aktuell – att arbetsledare och chefer behöver ett eget förbund som stöttar och arbetar för bättre förutsättningar och villkor för chefer och som oavbrutet lyfter chefsfrågor i samhällsdebatten.

Det är därför 2024 var det år då vi blev över 100 000 medlemmar i Ledarna. Vi behövs och tillsammans är vi en stark röst för det goda ledarskapet som skapar ett bättre samhälle.

 

 

När samhällsutmaningar blir chefens vardag

/0 Kommentarer/i , , , /av

Vid mina besök ute hos medlemmar i olika företag och verksamheter slås jag av hur ofta chefer har att hantera sociala utmaningar som organiserad brottslighet, politisk polarisering och segregation. Dessa utmaningar bottnar i sociala faktorer utanför arbetsplatsen, men har ändå en direkt och påtaglig inverkan på chefers förutsättningar att leda.

Ledarnas senaste rapport, När samhällsproblem blir chefens vardag – Ledarskap i skuggan av sociala risker, bekräftar tydligt den bild jag möter där ute. Rapporten visar hur samhällets utmaningar slår rakt in i chefens vardag och påverkar både chefer och deras organisationer på flera nivåer.

Åtta av tio chefer i vår undersökning uppger att de påverkas av sociala risker i någon form, vilket resulterar i ökad stress och arbetsbelastning, försämrad hälsa och utmaningar med att uppnå verksamhetsmål. Samtidigt rapporterar nio av tio chefer att deras organisationer påverkas negativt, med konsekvenser som ökade kostnader för säkerhet och riskhantering samt störningar i verksamhetens effektivitet och stabilitet. Även den interna dynamiken och medarbetarna påverkas negativt. Detta är allvarligt.

Dessa problem är långt ifrån isolerade till en viss bransch eller sektor – de drabbar chefer på alla nivåer och kräver gemensamma insatser för att lösas. För att öka förståelsen för den komplexitet som chefer möter när de tvingas hantera konsekvenserna av en otrygg omvärld, arrangerade vi nyligen ett webbinarium där vi bjöd in socialminister Jakob Forssmed, partiledaren Muharrem Demirok, Almegas VD Ann Öberg och kommundirektören Tobias Åsell för att diskutera dessa utmaningar. En viktig slutsats från samtalet var att detta inte är en utmaning som chefer eller enskilda aktörer kan lösa på egen hand. Det krävs ett nära samarbete mellan beslutsfattare och arbetsgivare för att minska riskerna som påverkar chefers arbetsmiljö och verksamheters stabilitet.

I rapporten presenterar vi flera konkreta förslag för att stärka chefers förutsättningar att hantera dessa risker på ett hållbart och långsiktigt sätt. Förslagen riktar sig till både arbetsgivare och politiker, och vi på Ledarna hoppas dessa tas på allvar. Genom att stärka ledarskapet och cheferna kan vi skapa ett samhälle som är bättre rustat att möta både dagens och framtidens utmaningar.

Det är dags att ta chefers utmaningar med sociala risker på allvar!

Här kan du läsa rapporten och se webbinariet:

 

Det behövs autentiskt ledarskap och konkret politik – inte bara ord

/0 Kommentarer/i , , , /av

Det är lätt att bli politiskt deprimerad av det som sker i USA. Men för egen del väljer jag att tro att den amerikanska demokratin är stark nog att överleva fyra år till med Trump. Och istället för uppgivenhet kan vi välja att lära av det som sker och att kämpa för det vi tror är rätt.

Att Trump, och den politik han vill driva, utgör ett direkt hot mot demokratin har sagts så många gånger nu att ordens betydelse nästan börjar förlora sin mening. Men det råder inget tvivel. Hans politik är kunskapsfientlig och polariserande med en retorik som gör det allt svårare för amerikanska väljare att göra informerade val och föra en sansad demokratiskt debatt.

De ministerkandidater som Trump hittills har presenterat är en osalig blandning Trumplojala vaccinskeptiker, konspirationsteoretiker och etablissemangskritiker. De drivs av en agenda att ”dränera” det så kallade träsket. Ett annat uttryck för att sparka opolitiska statstjänstemän som inte delar Trumps populistiska världsbild. Trump samarbetar inte heller med den myndighet som har som ansvar att säkerställa en rättssäker maktövergång och hans medarbetare pratar istället om ett fientligt övertagande av de federala myndigheterna i ”folkets intresse”.

En lärdom av det amerikanska valet är att det krävs mer än ord och fördömanden för att möta auktoritär populism. Orden måste backas upp med konkret handling och politik. Hur dystert det än kan tyckas så uppfattade fler av dem som gick till valurnorna att Trump formulerade bättre politiska svar på de frågor som vägde tyngst i valet – ekonomin och migrationen. Det är en gammal insikt att socialt utanförskap och ojämlikhet i resurser är en perfekt grogrund för politisk extremism. Om det finns delar av befolkningen som inte uppfattar sig som bekräftade av det politiska ledarskapet väcks en längtan efter starka politiska ledare som både förväntas styra upp landet och ”hämnas” på politiska motståndare som man upplever har svikit.

En annan lärdom är vikten av autenticitet. Rätt eller fel, men Trump uppfattas som en politiker som också är en människa som står för något, som säger vad han tycker, som tar strid och som betalar ett pris för det han tror på. Alltför många etablerade politiker, såväl i Sverige som i USA, uppfattas som mediatränade karriärister som säger sig stå för en sak i offentligheten och en annan i när kameror och mikrofoner stängts av och dörrarna till det offentliga rummet har stängts. Det inger inte förtroende.

En tredje och inte minst viktig lärdom är att vi måste ta itu med idén om att vi själva konstruerar vår egen verklighet. Idag är formuleringen ”min sanning” väldigt vanlig. Och i politiska sammanhang har det setts som en form av radikal individualism, en frihetsrevolution, att låta var och en definiera sin egen verklighet, sin egen identitet, fritt från verklighetens bojor. Men när sakpåståenden och fakta om verkligheten reduceras till individuella känslor, uppfattningar och åsikter har vi inte mycket att sätta emot för att bemöta desinformation, falska nyheter och propaganda. Allt blir en soppa av löst tyckande.

Den amerikanska utvecklingen visar på vikten av att förstå, och stå fast vid, demokratiska principer. Inte minst när de utmanas av auktoritära politiska krafter. Trump må personifiera splittring och kunskapsförakt, men hans framgångar pekar också på grundläggande samhällsproblem som kräver lösningar – som social och ekonomisk ojämlikhet och bristande tillit. Det behövs autentiska politiker som möter människors oro med konkreta åtgärder. För att värna demokratin räcker det inte med fördömanden; det krävs handling, en politik rotad i verkliga förhållanden och en gemensam förståelse av verkligheten.

Hållbar omställning börjar och slutar med ledarskapet

/0 Kommentarer/i , , , , /av

I Azerbajdzjan genomförs den här veckan FN:s klimatmöte COP29. Fokus är förhandlingar om den rika världens bidrag till fonder för klimatbistånd. Världens fattiga länder behöver stora belopp för att kunna möta klimatförändringarna.

Hittills har FN:s klimatmöten inte lyckats vända ner utsläppskurvorna i den utsträckning som krävs. Men kanske utmynnar mötet i konkret handling denna gång? Världen har under 2024 upplevt det varmaste året på 125 år med dödliga extremväder som följd.

Det har varit skyfall i Dubai och torka i Amazonas. Upp och nervända världen med andra ord. Vi har helt nyligen kunnat följa den katastrofala översvämningen i spanska Valencia med ett stort antal döda. Det är bråttom nu. Världens ledare har ett stort ansvar och en skyldighet att agera för att våra unga ska fortsätta att ha hopp om en framtid.

Samtidigt väljs Trump till president i USA ännu en gång. Han har utlovat mer oljeutvinning, är skeptisk till klimatforskningen och det finns en risk för att USA drar sig ur Parisavtalet.

På TV4 och TV4 Play sänds just nu en dansk serie, En familj som vår, en dystopi som skildrar hur klimatförändringarna gör Danmark obeboeligt. Rollkaraktärerna i serien kämpar för att få uppehållstillstånd i andra europeiska länder, samtidigt som allt fler nationer stänger sina gränser. Det är fiktion men det otäcka är att det inte känns helt orealistiskt.

Det som sker i vår omvärld har också en tendens att tränga sig in på våra arbetsplatser. Konflikter i vår omvärld kan ge bränsle till konflikter mellan medarbetare. Krig och klimatkatastrofer kan göra även den mest optimistiska personen nedstämd.

Som chef blir du säkert också påverkad, samtidigt som du behöver hantera det som sker i den egna arbetsgruppen och med dina medarbetare.

I väntan på att världens ledare tar modiga och nödvändiga beslut, finns det mycket vi kan göra i vardagen, både i privat- och arbetslivet. Omställningen till ett miljömässigt, socialt och ekonomiskt samhälle möjliggörs genom både stora och små beslut. Det handlar om ledarskap, på alla nivåer och i alla typer av verksamheter. Därför är jag säker på att det händer mycket positivt ute på våra arbetsplatser, i stort och i smått.

Dela gärna med dig av dina ljuspunkter, för det är sådant vi alla behöver. Vad gör du som chef tillsammans med dina medarbetare för att bidra till en hållbar framtid?

 

 

Vi måste ställa om nu – det finns ingen väg bakåt utan vi måste framåt!

/0 Kommentarer/i , , , , /av

Den senaste tiden har vi nåtts av nyheter om utmaningar inom den industri som satsar på den gröna omställningen. Northvolt i Skellefteå har behövt säga upp personal och däribland medlemmar i Ledarna. LKAB drar ner på takten för att framställa fossilfritt stål i Hybrit-projektet. Samtidigt nås vi av nya forskarrapporter som pekar på en accelererande klimatförändring. FN:s senaste klimatrapport pekar på risk för en 3:gradig höjning. Vi kan klara 1,5 graders målet, menar rapporten men då är det bråttom. Då måste de globala målen minskas med 42 procent till 2030 och med 57 procent till 2035, jämfört med nivåerna 2019.

Det är ingen tvekan om att vi måste ställa om nu! Läget är allvarligt och det är nu det krävs ett aktivt och delvis nytt ledarskap på alla nivåer. Axel Carlberg, professor i etik skriver i boken ”Etik i krisens skugga”:

”Inte minst klimatkrisen tvingar oss att radikalt tänka om och tänka till kring morgondagens ledarskap.”

Carlberg menar att vi måste förstå att ledarskapet har en större uppgift än att bara skapa maximerande vinst. För utan planet har vi ingen affär. Eller som Larry Fink, vd för BlackRock, en av världens största fondförvaltare, säger: vi kommer främja en intressekapitalism där frågor om klimatomställning och rättvisa får en mer framträdande roll.

Vi behöver i dessa tider peka på de krafter som vill en förändring. Myndigheten Fossilfritt Sverige har tagit fram 22 färdplaner för fossilfri konkurrenskraft. Färdplanerna ger en tydlig bild av att näringslivet i Sverige vill och kan bidra till att skapa förändring. Färdplanerna visar att det finns en tydlig tillväxt i den gröna omställningen. Sverige kan bli världsledande.

Forskningsprogrammet Fairtrans visar i sin senaste rapport på att det finns starkt folkligt stöd för att snabbt ställa om samhället. Många anser att omställningen är dyr och kommer att innebära uppoffringar, men ännu fler bedömer att omställningen är en möjlighet som kan skapa nya arbetstillfällen.

Omställningen innebär att vi måste hantera målkonflikter. Det är nu vi behöver ledare som har modet att stå upp mot kortsiktig opportunism och som kan bära berättelsen om det fossilfria samhället och förklara de nödvändiga förändringar som måste göras för att nå målet.

Ledarskap på alla nivåer kan göra skillnad. Vi behöver rusta Sveriges chefer för den inspirerande, utmanande och tuffa transformationen mot den helt nödvändiga omställningen.

 

Arbetstidsförkortning med bibehållen lön, vad säger forskningen?

/0 Kommentarer/i , , , , , , /av

Arbetstidsförkortning är fortsatt en av de hetaste frågorna på svensk arbetsmarknad 2024 och ser även ut att kunna bli en valfråga 2026. Men hur blev det så? Det korta svaret är väl att vi inte haft någon förändring i den lagstadgade arbetstiden de senaste 50 åren samtidigt som pandemin har väckt frågan kring ”work-life-balance”.

Med anledning av ovan har det också skrivits en uppsjö av nyhetsartiklar i ämnet. De refererar dock oftast till hälsovinster i enstaka organisationer som provat på förkortad arbetstid under en begränsad tid. Sällan hänvisas till forskningsstudier som på ett korrekt sätt mäter alla effekter och på så vis väger det goda, hälsofördelar, mot det onda, minskad produktion och ökade kostnader. Här går vi dock miste om något då det är i denna vågskål som kärnan i själva diskussionen kan hittas. Det vill säga om förkortad arbetstid med bibehållen lön kan leda till hälsofördelar samtidigt som det inte påverkar produktion och kostnader negativt. Om så inte är fallet blir det svårt att få igenom hos såväl arbetsgivare som samhället i stort.

Vad säger då forskningen kring ämnet? Utan att bli allt för långrandig finner jag tre slutsatser:

1) Förkortad arbetstid med bibehållen lön verkar relativt tydligt leda till hälsofördelar, åtminstone självrapporterat välbefinnande. Däremot är det inte är helt klart hur långtidseffekterna ser ut. Och hälsoeffekterna verkar större när man går från riktigt lång arbetstid till vad vi idag räknar som mer normala nivåer.

2) De flesta studier i ämnet består av kommersiella rapporter av tveksam kvalitet (något som också påpekats av Lena Lid Falkman och Lars Calmfors i två separata artiklar jag kan rekommendera i ämnet). De kommersiella rapporterna utgår oftast från initiativet ”four-day-week” (4DW) som håller i stora internationella experiment där företag prövar om förkortad arbetstid med bibehållen lön kan leda till positiva hälsoeffekter, och som ibland med vänsterhanden också inkluderar ett mått på produktion. Det största problemet med dessa studier är dock att de sällan nämner att om ett företag på eget bevåg ansluter sig till ett sådant experiment så har de mest troligt redan bedömt att modellen kan passa deras verksamhet och urvalet blir snedvridet. Dessutom inkluderar dessa studier sällan en kontrollgrupp där man jämför effekterna av de som genomfört en arbetstidsförkortning mot de som arbetar på som vanligt, undantaget är studien från Island som finns länk till nedan. Det gör att resultaten från dessa studier är långt från säkra och kan inte jämställas med att tillämpa en arbetstidsförkortning på arbetsmarknaden som helhet.

3) Gräver man djupare går det att finna studier av högre kvalitet*, där de mest relevanta är de som jämför effekter mot kontrollgrupper samt de som studerar flera olika länder och väger samman effekterna. Den studien som jag dock tycker är av störst intresse publicerades 2024 men undersöker införandet av lagstadgad 40-timmars vecka med bibehållen lön från tidigare 44-timmar i Portugal 1996 (arbetstiden minskade dock i genomsnitt med 2,5-timmar eller ca 6 procent då många inte arbetade 44-timmar). Resultaten visar att sysselsättningen i landet minskade med 2 procent på grund av att kostnaden för arbete ökade vilket gjorde att man i lägre grad nyanställde när någon slutade. Produktionen minskade i sin tur med 4 procent. Effekterna på sysselsättning och produktion var därmed mindre än minskningen i arbetstid, då produktiviteten ökade något, men sammantaget var de samhällsekonomiska effekterna ändock negativa. Vidare var effekterna mer negativa i kapitalintensiva branscher där man lättare kunde ersätta arbete med kapital. Det betyder att maskiner ersatte människor när kostnaderna för arbete steg per timme. Detta är särskilt intressant att beakta i tider av snabb AI-utveckling.

Det kanske mest intressanta resultatet från Portugalstudien är dock att i organisationer som lyckades minska sin arbetstid till 40-timmar genom förhandling mellan parterna fanns inga negativa effekter på produktion eller sysselsättning. Det kan finns flera anledningar till detta men främst verkar vara att det ledde till en gradvis sänkning av arbetstiden vilket gav längre tid för anpassning. Den minskade arbetstiden kunde därmed mötas upp av en gradvis ökning av produktiviteten för att hålla produktionen konstant.

Sammantaget är min bedömning, givet rådande forskningsläge, att det kan vara en god idé att på sikt minska arbetstiden på branschnivå via förhandlingar. På så vis kan det ske via en stegvis nedtrappning utifrån branschens förutsättningar och samtidigt leda till förbättrad hälsa för de anställda, inklusive chefen, utan en förlust i produktion, ökad produktivitet. Att det dock skulle ske utan ökade kostnader har jag svårt att se. Dels kommer investeringar krävas inom produktivitetshöjande åtgärder, läs AI etc. samt dels att vissa yrken kräver 24 timmars närvaro vilket i sin tur kommer innebära utökad personalstyrka. Samtidigt skulle dessa ökade kostnader kunna förmildras genom att de leder till positiva samhällsekonomiska effekter som ökad produktivitetstillväxt och sysselsättning.

Jag vill också passa på att tipsa om att Ledarna har ett webbinarium kring arbetstidsförkortning 25 oktober, ”Arbetstidsförkortning – mer eller mindre arbete för chefen?”. Länk till information och anmälan hittar ni här.

*Exempelvis OECD (tittar på flera olika länder samtidigt, refereras också till i Lars Calmfors artikel), 4DW från Island (den mest intressanta inom de kommersiella rapporterna då det är det största experimentet inom offentlig sektor, innehåller kvantitativ data kring produktion, det finns en kontrollgrupp att jämföra utfallen mot samt att den inkorporerar chefsperspektivet), Svenskt näringslivs, samhällsekonomiska beräkningar med flera.

 

 

Chefsfakta – Sverige har Europas näst mest jämställda chefskår

/0 Kommentarer/i , , , , , , , /av

Ledarna har  lanserat Chefsfakta, en samlingsplats för statistik om chefer och deras förutsättningar. Där kan du bland annat se andelen chefer som är kvinnor i Sverige jämfört med andra länder i Europa. Den visar att Sverige har Europas* näst mest jämställda chefskår. Enbart Polen är mer jämställt än Sverige.

Detta är dock bara en av många jämförelser som finns tillgängliga på Chefsfakta. För den intresserade kan man hitta allt från hur många chefer det finns i Sverige, till vad chefen har för ålder och utbildningsnivå eller hur många medarbetare olika typer av chefer har, och mycket mer.

Sverige långt över EU-snittet
Sveriges chefskår består av 42,1 procent kvinnor år 2022 enligt internationell data från Eurostat. Detta kan jämföras med snittet för EU, 27 medlemsländer, på 35,5 procent eller 34,3 procent för Euroländerna.

Med 42,1 procent har Sverige tredje störst andel chefer som är kvinnor i Europa. Högst andel chefer som är kvinnor har Lettland med 44,7 procent följt av Polen med 43,4 procent. Lägst andel har Kroatien med 22,2 procent.

Sverige faller även väl ut om vi jämför oss med våra nordiska grannar där Island har 40,9 procent, Finland 36,7 procent, Norge 35,3 procent och Danmark 30,2 procent andel chefer som är kvinnor.

Andelen chefer som är kvinnor ökar över tid
Sett över tid, från 2014 till 2022, har andelen chefer som är kvinnor i Sverige ökat. Med en tillväxt på 4,6 procentenheter, från 37,5 till 42,1 procent, har Sverige den 9:e starkaste utvecklingen i Europa. Den starka tillväxten har gjort att Sverige gått från att ha den sjätte, 2014, till det tredje, 2022, största andelen chefer som är kvinnor i Europa. Högst tillväxttakt har Slovakien haft med 7,8 procentenheter och i Ungern har utvecklingen backat med -2,0 procentenheter.

Kvinnors representation på arbetsmarknaden jämfört med i chefskåren
Den mest relevanta jämförelsen mellan länder är dock att ställa andelen chefer som är kvinnor mot den totala andelen kvinnor på arbetsmarknaden. Det är nämligen mindre troligt att ett land med ett lågt deltagande av kvinnor på arbetsmarknaden har en hög andel chefer som är kvinnor, detta kan således påverka andelen chefer som är kvinnor. Kvinnors delaktighet på arbetsmarknaden kan i sin tur variera mellan länder beroende på exempelvis religion, kultur, sociala skyddsnät, utbildning, näringslivsinriktning och många andra saker.

När vi jämför andelen chefer som är kvinnor i förhållande till total andel kvinnor på arbetsmarknaden i de olika länderna förändras rankingen något. Sverige har nu Europas näst mest jämställda chefskår, 42,1 procent chefer som är kvinnor mot 47,1 procent kvinnor totalt. Landet som ligger i topp är Polen med en kvot nära 1, 43,4 procent chefer som är kvinnor mot 45,9 procent kvinnor totalt i arbetskraften. Minst jämställd chefskår har fortsatt Kroatien, 22,2 procent av cheferna är kvinnor jämfört med 46,7 procent kvinnor på arbetsmarknaden totalt.

Sverige står sig återigen starkt i en nordisk jämförelse då vi i Norden har ungefär lika stor andel kvinnor på arbetsmarknaden men där Sverige har en tydligt större andel chefer som är kvinnor.

Ska vi klappa oss själva på axeln?
Sverige står sig mycket väl internationellt vad gäller chefer som är kvinnor. Trots detta finns det ingen anledning att slå av på takten i arbetet för att öka jämställdheten bland Sveriges chefer. För att få de bästa ledarna att också ta ett chefsuppdrag behöver vi fortsätta att utmana bilden av vem som kan vara chef. Vi behöver tillämpa kompetensbaserad rekrytering och erbjuda fler och mer transparenta och tillgängliga karriärvägar för dem som inte motsvarar dagens norm av en chef.

*Storbritannien, Bosnien och Hercegovina, Montenegro, Nordmakedonien och Turkiet är exkluderade på grund av saknad data.

Ledarskap och engagemang – avgörande drivkrafter för framgångsrika organisationer?

/0 Kommentarer/i , , , , /av

Jim Andersén, professor i hållbar utveckling med inriktning mot industriell omvandling vid Högskolan Väst är aktuell med forskningsartikeln ”Commitment capital: Bridging the gap between organizational commitment and human capital resources” som nyligen publicerades i den internationellt topprankade journalen Human Resource Management.

I forskningsartikeln studeras ett företag som har nått hög lönsamhet under många år genom att bygga en stark bas av lojala och engagerade medarbetare.” I studien lanseras begreppet ”commitment capital”, som till skillnad mot det redan etablerade begreppet ”humankapital” snarare indikerar att det är en form av kapital som skapas i relationen mellan organisation och individ.

Det är en intressant forskningsartikel och när man talar om ledarskap i kontexten av studien är det inte bara en fråga om att som chef vara beslutsfattare. Det handlar om att skapa en kultur av tillit, transparens och tydlig kommunikation. Där ledningen bland annat gör egna uppoffringar och föregår med gott exempel, investerar i attraktiva arbetsvillkor och bygger en kultur som präglas av stöd och lärande. Chefer som visar att de värdesätter sina medarbetare genom att aktivt investera i deras utveckling, skapa tydliga förväntningar och ge återkoppling, tenderar att ha högre engagemang i sina team. Detta engagemang, enligt studien, bygger det ”commitment capital” som är avgörande för organisationers varaktiga konkurrenskraft och tillväxt. Här spelar ledarskapets kvalitet en viktig roll – en chef som kan balansera organisationsmål med individuella behov har goda förutsättningar till att skapa en stark och lojal arbetsgrupp.

Tidigare forskning kring motivation och engagemang som bland annat har bedrivits av professor Magnus Sverke, särskilt kopplat till hans arbete inom arbets- och organisationspsykologi, ger viktiga insikter om hur chefer kan skapa en mer engagerad och motiverad arbetsplats. Sverke betonar vikten av arbetsrelaterad motivation och dess inverkan på medarbetares prestationer, hälsa och välmående. Hans forskning visar att motivation inte bara handlar om ekonomiska incitament utan också om psykologiska faktorer som arbetsmiljö, socialt stöd, rättvisa och möjlighet till utveckling.

Ledarnas syn på lönesättning och ledarskap knyter an till denna forskning. Genom en lokal lönebildning och flexibla löneavtal utan centralt angivna nivåer (Ledaravtal) ges chefer möjlighet att utöva sitt ledarskap mer aktivt och individuellt, vilket speglar synen på att skapa arbetsmiljöer som tar hänsyn till individuella prestationer och kompetenser. Ett Ledaravtal innebär att lönen sätts genom en dialog mellan chef och medarbetare, vilket kräver en hög grad av förtroende och öppenhet. Det bygger på chefens förmåga att göra justa bedömningar och skapa incitament som driver prestation och engagemang. Lönesättningen blir då ett strategiskt verktyg för att skapa det ”Commitment capital” som beskrivs i studien.

Dagens och framtidens ledarskap måste vara både flexibelt och lyhört, något som även bör avspeglas i hur löneavtal och löneprocesser utformas. Genom att skapa en miljö där medarbetare känner sig hörda, sedda och klokt belönade, samtidigt som verksamhetsmålen tydligt kommuniceras, bygger man långsiktiga relationer mellan medarbetare och organisation.

Slutsatsen är klar: ett engagerat och inkluderande ledarskap, i kombination med en anpassad och flexibel lönebildning, är en av nycklarna till att skapa starkare, mer hållbara organisationer där medarbetarna har ett högt ”commitment capital”!

Kommer AI att ersätta Sveriges chefer?

/1 Kommentar/i , , , /av

Den hittills mest omfattande kartläggningen av hur generativ AI* kan påverka svensk arbetsmarknad publicerades nyligen av forskare från IFN i Ekonomisk debatt samt i DI debatt.

I korthet visar studien att Sveriges ekonomi är kraftigt exponerat mot generativ AI, vilket i sin tur beror på att vi har en hög grad av yrken vars arbetsuppgifter kan påverkas av generativ AI. Läs; vi är högutbildade och har hög produktivitet.

Ett citat från studien lyder: ”Analysen i detta avsnitt väcker frågan om generativ AI kommer att bli för akademiker vad robotisering har blivit för individer med yrken som mer kännetecknas av rutin. Medan robotisering främst påverkat manuella och rutinmässiga jobb som ofta innehas av låginkomsttagare och personer i mitten av lönefördelningen, verkar generativ AI påverka yrken som kräver högre utbildning och som oftare innehas av höginkomsttagare. Detta kan innebära att vi kommer att se en omvälvning inom yrken som traditionellt sett har varit mindre berörda av teknologisk disruption, vilket kan få långtgående konsekvenser för arbetsmarknadens struktur och dynamik.”

Vad betyder det för chefen? Sett till kopplingen mellan hög utbildningsgrad och generativ AI så bör cheferna ha hög exponeringsgrad. Detta eftersom närmare 60 procent av Sveriges chefer har eftergymnasial utbildning mot ca 46 procent för arbetsmarknaden som helhet år 2022. Vidare finns närmare hälften av Sveriges chefer i de tre storstadsregioner, det är också inom dessa regioner som studien finner högst grad av exponering mot generativ AI och så vidare.

Det finns således många kopplingar mellan genomsnittschefen och exponering mot generativ AI. Frågan är dock om denna samvariation är lika med att många chefer kan bli ersatt av generativ AI? I detta sammanhang är det först och främst viktigt att påpeka, som forskarna också gör i sin studie, att exponeringsgrad inte alls behöver vara samma sak som substitut utan kan likväl vara komplement, till skillnad från robotiseringen som i mångt och mycket ersatte mänsklig arbetskraft.

För det andra kan man fundera kring chefens arbetsuppgifter, framförallt då personalansvar vilket är genomgående för alla chefer oavsett bransch. Min tanke är att det finns en viss men inte omfattande exponering gentemot generativ AI här. Anledningen är att en stor del av personalansvaret bygger på mänskliga relationer vilket AI har svårt att ersätta.

Rekrytering och medarbetares kompetensutveckling är också en viktig del i chefsansvaret, samt att chefen själv behöver kompetensutveckling. När forskarna från IFN får frågan, på ett seminarium kopplat till studien, kring hur väl förberedda tjänstemän med akademisk utbildning är på denna utveckling blir svaret att mycket tyder på att de inte är beredda. Det ligger i linje med Ledarnas egen studie ”Framtiden efter det nya normala” från 2022 som visar att 66 procent av tillfrågade chefer svarar ”vet ej” eller ”inget av ovanstående” kring ett antal påståenden om implementering av AI inom deras organisation. Samma andel, 66 procent, svarar att de inte gjort några, eller att de inte vet om organisationen genomfört någon AI-relaterad aktivitet. 60 procent av cheferna svarar ”vet ej” eller att “det saknas kompetens inom organisationen” som det största hindret för att implementera AI.

Kontentan är att Sverige har en hög exponering gentemot generativ AI. Det är mest troligt något positivt då det betyder att vi har stor möjlighet till att öka vår produktivitet. Men för att vi skall kunna nyttja denna teknik utan att se allt för omvälvande rörelser på arbetsmarknaden, det vill säga att befintligt sysselsatta använder generativ AI som ett komplement snarare än blir ersatta av tekniken, behövs mer förberedelser. En viktig del i dessa förberedelser är rekrytering och kompetensutveckling, två aspekter som ofta hamnar på chefens bord.

Följaktligen, om Sverige inte vill tappa i internationell konkurrenskraft och hänga med i produktivitetsutvecklingen blir det viktigt att ge Sveriges chefer bättre förutsättningar att förbereda sig själva, något som ofta blir eftersatt på grund av tidsbrist, och sina medarbetare för detta tekniksprång.

Avslutningsvis, ett citat från den välkände nationalekonomen Paul Krugman ”Productivity isn’t everything, but in the long run, it’s almost everything. A country’s ability to improve its standard of living over time depends almost entirely on its ability to raise its output per worker.”

*Generativ AI kan generera text, bilder, videor eller andra former av data. Exempelvis chatGPT.