Har AI bidragit till ökad arbetslöshet?

/0 Kommentarer/i , , , , , , /av

För ett par veckor sedan läste jag med stort intresse en artikel i Affärsvärlden om att det finns få belägg för att AI bidragit till ökad arbetslöshet på den svenska arbetsmarknaden. Det vill säga få personer verkar ha fått sparken för att bli ersatta av AI. Det verkar snarare vara tvärt om, sysselsättningen har ökat i branscher som har högst exponering mot AI.

Det gjorde mig fundersam då vi vet att utvecklingen på arbetsmarknaden under senare tid varit relativt sämre för personer med eftergymnasial utbildning, däribland många chefer. Visserligen är arbetslösheten lägre inom denna grupp om vi jämför med de som har gymnasial eller förgymnasial utbildningsnivå, men det är bland personer med eftergymnasiala studier som arbetslösheten har ökat mest mellan 2022 och 2024, både i antal personer och som andel arbetslösa*. Det var närmare 51 000 fler arbetslösa med eftergymnasial utbildningsnivå år 2024 jämfört med 2022. Under samma period ökade antalet arbetslösa personer med gymnasial utbildningsnivå med 8 000 och bland de med förgymnasial utbildningsnivå minskade antalet arbetslösa med 200. Och vi vet att hög utbildningsnivå är tydligt kopplat till hög exponering mot AI.

Det finns således en samvariation mellan exponering mot AI och utvecklingen av arbetslösheten under just den period då AI användningen exploderat. Det betyder dock inte att AI är orsaken, men att avskriva det helt är jag mycket tveksam till.

Det kan också vara relevant att beakta hur snabbt dessa individer, med hög utbildningsnivå och hög exponering mot AI, åter hamnar i sysselsättning. Möjligtvis en filosofisk fråga, men ifall någon blir uppsagd av ekonomiska skäl men sedan inte återfår en liknande tjänst på grund av att arbetsgivarna nu investerar i AI och därmed inte anställer i samma grad, kan man då säga att dessa personer blivit ”bort-AI-ade” bakvägen? Har detta redan skett, och vad vet vi då om effekterna?

Vidare tycker jag att vi också måste akta oss för att dra för små slutsatser kring AI av anledningen att det finns tecken på att användandet av AI i Sverige är relativt lågt. I USA, där användningen är högre, finns det tydligare tecken på AI-effekter på sysselsättningen. När vi då börjar använda AI mer omfattande här i Sverige, kommer vi då se större effekter?

Detta är också oroande ur ett konkurrenskraftsperspektiv då Sverige tidigare ofta gått i bräschen vad gäller teknikutveckling, exempel är PC-användning och internetutbyggnad. Då var Sverige bra på att växa med tekniken och även om jobb försvann så tillkom det nya i än högre grad. Vi hade det man på ekonom-lingo kallar kreativ förstörelse.

Avslutningsvis är det såklart helt rätt att analysera AI:s effekt på arbetsmarknaden hittills, och man skall inte vara alarmistisk, men om vi spelar ner sysselsättningseffekten för mycket kan det leda till att vi inte är på tårna. Något som verkar tydligt i Ledarnas nya framtidsrapport – Mot en lärande framtid – där oroväckande få chefer menar på att deras arbetsgivare visar på en god förståelse för den nya tekniken, att de erbjuder utbildning, och har en strategi för att utveckla AI. Det är nu vi har tid och utrymme att experimentera med AI för att på så vis hitta var och hur den kan användas på bästa och säkrast sätt. Och som också framgår av framtidsrapporten – det behövs tid för lärande.

Kontentan: Om det nu är så att AI hittills har tagit relativt få jobb betyder det absolut inte att vi vet hur det kommer att gå i en mycket nära framtid. Arbetsgivare behöver bli mycket bättre på att skapa förutsättningar för att öka AI-användandet. Chefer, som har en avgörande roll här, måste få tid och förutsättningar för kompetensutveckling inom AI, både för att utveckla verksamheter men också för att fortsatt vara attraktiva på arbetsmarknaden. Att utvecklas tillsammans med tekniken blir avgörande för Sveriges framtida konkurrenskraft.

*Arbetslösheten är lägst inom gruppen med eftergymnasial utbildning men har ökat mest i termer av procentenheter 2022-2024 (+1,4 procentenheter). Att jämföra med gymnasial (+0,6 procentenheter) och förgymnasial (+0,3 procentenheter).

De branscher som där arbetslösheten ökat mest i procentenheter är naturvetenskap (exempelvis biologi, milj och naturvård, kemi, fysik, matematik, statistik, datorvetenskap, IKT etc.) och samhällskunskap (exempelvis ekonomi, statsvetenskap, juridik, journalistik, marknadsföring etc.).

Data från SCB AKU har genomgående använts för att beräkna utvecklingen i arbetslöshet.

 

Att värna minnet – och framtiden

/0 Kommentarer/i , /av

”Livet är politiskt, inte för att världen bryr sig om vad du tycker och tänker utan för att världen reagerar på vad du gör.” (Timothy Snyder ur Om tyranni, 2017)

Idag den 27 januari uppmärksammar vi Förintelsens minnesdag världen över. Datumet markerar befrielsen av Auschwitz‑Birkenau 1945. De vedervärdiga scener som mötte de styrkor som gick in i koncentrationslägren är en av historiens tydligaste påminnelser om vad som kan hända när hat, konspirationsteorier och avhumanisering normaliseras. Det är en dag för att minnas och hedra offren. Men det är också en dag för att se vår egen tid i ögonen.

Antisemitismen ökar i Sverige, i Europa och i många andra delar av världen. Brottförebyggande rådet har visat att hatbrott, hot och trakasserier drabbar judar i ökande omfattning. Antalet anmälda antisemitiska hatbrott har ökat från 111 år 2022 till 217 år 2024. De är nu ungefär lika vanliga som islamofobiska hatbrott som har 199 anmälningar.

De antisemitiska hatbrotten är inte alltid riktade mot en enskild person utan kan exempelvis handla om antisemitiskt klotter eller kommentarer i sociala medier där myter om ”judiska världskonspirationer” sprids, ofta maskerade genom kodord. I skuggan av Hamas attack mot Israel den 7 oktober 2023 och det efterföljande kriget i Gaza har otryggheten ökat och judiska församlingar och skolor tvingas nu leva med omfattande säkerhetsarrangemang, även här i Sverige.

I debatten om Israel–Palestina blir gränsen ibland otydlig mellan vad som är legitim kritik av staten Israels politik och vad som är fientlighet riktad mot judar som grupp. Det kräver kunskap, omdöme och mod att hålla isär dessa saker – särskilt i tider när konflikter riskerar att följa med in på svenska arbetsplatser. Här får chefer en ofta mycket svår, men viktig, roll att spela.

Gott ledarskap handlar om att skapa resultat och struktur, men inte bara. Det handlar också om att bära och förmedla demokratiska värden och principer. Om att i vardagen stå upp för alla människors lika värde. Chefer är brobyggare som kan bidra till en god samtalskultur, motverka polarisering och markera gränsen när hat eller konspirationsteorier dyker upp på arbetsplatsen.

Demokrati handlar inte enbart om valresultat och majoritetsbeslut. Demokratin står och faller med hur vi skyddar mänskliga rättigheter minoriteters rätt till skydd. När minoriteters trygghet hotas, när hat sprids eller när människor begränsas i sin vardag, då är demokratin på väg att försvagas.

Historien lär oss att hat inte börjar med handlingar – det börjar med ord. Och att vardagliga val spelar roll.

Den 27 januari påminns vi om en mörk historia. Men dagen är också ett uppdrag: att se till att vår framtid blir ljusare. Där har vi alla ett ansvar att vara en del av lösningen.

Cheferna är nyckeln till Sveriges totalförsvar

/0 Kommentarer/i , /av

Årets Folk och Försvar i Sälen präglades av ett ovanligt stort allvar. Med kriget i Ukraina, ett osäkert amerikanskt säkerhetspolitiskt stöd och allt hårdare geopolitiska tongångar stod en sak klar: Europa måste ta större ansvar för sin egen säkerhet. I det ligger också ett tydligt budskap till Sverige – vårt totalförsvar byggs inte någon annanstans. Det byggs här, av oss.

Men under dagarna i Sälen blev något lika tydligt: inget totalförsvar fungerar utan starkt, närvarande och inkluderande ledarskap. För att människor ska känna sig delaktiga, behövda och beredda att bidra krävs chefer som skapar sammanhang, bygger tillit och står upp för människors lika värde. Det är i chefens vardag som ansvar omsätts i faktisk förmåga.

När myndigheter, politiker och civilsamhälle talar om handlingskraft och leverans är det i praktiken cheferna som förväntas få det att hända. De ska hålla ihop organisationer under press, leda i osäkerhet och göra avvägningar när resurser och tid aldrig räcker till. Och de behöver rätt förutsättningar för att lyckas.

Därför har Ledarna – Sveriges chefsorganisation – en självklar roll i uppbyggnaden av totalförsvaret. Vi representerar de ledare som varje dag omsätter ambitioner till verklighet, i privat och offentlig sektor. Vi ser också med oro när uppgifter staplas på varandra utan att något annat tas bort. Ska vi nå uthållighet krävs det prioriteringar, kunskap och tydliga mandat.

Totalförsvaret kommer bara fungera om de som leder verksamheterna ges möjlighet att faktiskt leda. Chefer är en strategisk resurs. Ledarna fortsätter därför att driva på för att chefer ska få de verktyg, den kompetens och de strukturer som krävs för att stärka Sveriges motståndskraft.

Sverige står inför stora säkerhetspolitiska utmaningar. Men vi har också en styrka som ofta underskattas: tusentals modiga, ansvarstagande chefer som varje dag bidrar till att samhället fungerar – i fred, i kris och i yttersta beredskap.

Årskrönika 2025

/0 Kommentarer/i , , , , , , , , , , , , /av

Det är roligt och lustfyllt att vara chef. Det finns en stor tillfredsställelse i att få leda en verksamhet där människor och resultat utvecklas åt ett positivt håll. Jag är övertygad om att det är just den känslan och vetskapen som gör att åtta av tio chefer svarar att de vill fortsätta som chef i Ledarnas framtidsrapport ”Mot en lärande Framtid”. Här finns en kraft och en vilja till ansvarstagande som det gäller att ge rätt förutsättningar för att möta vår tids utmaningar.

Sveriges chefer står mitt i en pågående samhällsförändring där nog det enda beständiga är förändring. Vi har ett geopolitiskt läge där de internationella spelreglerna som gällt under lång tid skakar i sina grundvalar. Under 2025 har vi sett en fortsatt utveckling mot att liberala demokratiska värderingar ifrågasätts. Jag har under året mött chefer som har behövt stå upp för grundläggande värderingar om jämställdhet, mångfald och inkludering i ljuset av den amerikanska presidentadministrationens beslut att förbjuda arbete kring dessa frågor. Ledarna, tillsammans med Novus, Peab, Skandia och Sveriges Kommunikatörer, visade i Demokratirapport 2025 att nio av tio chefer tycker att det är viktigt att företaget bedriver aktivt arbete för att värna demokratin. Här ser vi hur chefer är en viktig samhällsbärande grupp som skapar tillit i samhället och vill värna våra demokratiska grundprinciper.

Det oroliga världsläget, med bland annat fortsatt fullskaligt krig i Ukraina, har gjort att frågor kring beredskap och förmågan att leda i kris har börjat engagera chefer på alla nivåer. Ledarnas webbinarium om Sveriges Natomedlemskap visade på en ny verklighet för Sveriges Chefer. Kraven ökar på resiliens och gemensam motståndskraft. Cheferna är beredda att ta ansvaret men då måste vi ge de möjlighet att öva och träna krisledarskap, vilket vi ser inte sker på en tillfredsställande nivå idag.

Klimatomställningen är en av vår tids största samhällsutmaningar. I rapporten ”Från gröna ambitioner till verklighet: Om klimatledarskap och chefens roll för en hållbar omställning” som vi presenterade på ett seminarium i Europaparlamentet i Bryssel, visar vi att för att nå klimatmålen krävs inte bara politiska beslut och tekniska lösningar, utan också mod och förmåga att leda förändring. Chefer spelar en avgörande roll i denna omställning, det är de som omsätter mål i handling, leder det dagliga arbetet och engagerar medarbetare i att ta steg mot en mer hållbar verksamhet.

De tekniska möjligheterna att jobba på distans har utvecklats och många chefer ser positiva effekter för både egen del och för medarbetare. Det uppstår en bättre balans i livet totalt sätt. Samtidigt visar vår framtidsrapport: Mot en lärande framtid att det finns en stor oro bland Sveriges chefer att företagskulturen och innovationsförmågan blir lidande när vi inte ses. Distansarbete är ett av flera verktyg för att skapa den bästa arbetsmiljön. Utgångspunkten måste alltid vara hur vi blir bäst på att tillsammans uppnå bästa möjliga resultat. Den balansen har vi inte hittat fullt ut ännu på svenska arbetsplatser – kalibrering pågår.

Vår tid översvämmas av ny AI- teknik. Teknik som kommer att förändra vårt samhälle på ett omvälvande sätt. När Sveriges chefer spanar in i framtiden i framtidsrapporten råder det inte brist på teknik utan snarare brist på tid för lärande och ett närvarande ledarskap för att få ut största möjliga potential av tekniken.

Det ledarskap som kommer behövas enligt Sveriges chefer är ett samverkande, flexibelt och närvarande ledarskap. I en allt mer teknisk avancerad miljö så framträder det relationsskapande ledarskapet som avgörande för att lyckas. För när maskinerna blir smarta måste vi människor vara kloka.

Utifrån bilden som målas upp av vår tids samhällsutmaningar har Ledarna alltid fokus på att verka för att cheferna ska ges rätt förutsättningar. Vi bedriver detta arbete inom ramen för våra drygt 80 kollektivavtal och vårt utåtriktade opinionsarbete. Det handlar om att ge chefer tydliga mandat, rimliga resurser och tid för återhämtning och reflektion. Vi behöver hela tiden bredda bilden av vem som kan och vill bli chef. Höstens ålderism-debatt visade på att det finns förlegade normer om ett bäst före datum för chefer. Chefer ska rekryteras utifrån kompetens och färdighet.

Vi vet att ett närvarande Ledarskap gör skillnad på arbetsplatsen och är en viktig byggsten i god arbetsmiljö och goda resultat. Det har varit vår grundfilosofi sedan vi bildades i Norrköping av 27 verkmästare för 120 år sen. Vi kommer fortsätta vara chefens röst i samhällsdebatten. Samhället förändras – goda ledare gör det till ett bättre samhälle!

Gott Nytt År!

Ledarskapet: Här börjar arbetet för mänskliga rättigheter

/0 Kommentarer/i , , , , , , /av

Idag uppmärksammas den internationella dagen för mänskliga rättigheter. En dag som påminner oss om världens åtaganden att skydda alla människors lika värde och rättigheter. Rättigheter som är universella och gäller alla.

En påminnelse som känns särskilt angelägen just nu. I många delar av världen pressas de mänskliga rättigheterna tillbaka. Krig, förtryck, polarisering och inskränkta friheter är inte längre undantag, Det är återkommande nyheter som gång på gång leder till allvarliga kränkningar. Även i Sverige läggs i dag politiska förslag som på allvar prövar hur starkt skyddet för de mänskliga rättigheterna faktiskt är, inte minst när det gäller barns rättigheter.

Det understryker vikten av att vi står upp för människovärdet, både här hemma och i världen, och noga följer hur reformer och beslut påverkar våra mest grundläggande rättigheter. Det är här vårt ansvar sätts på prov. Som samhälle. Som organisationer. Och som ledare.

Mänskliga rättigheter är en ledarskapsfråga.

När vi talar om mänskliga rättigheter går tankarna ofta till krig, förtryck, fängslanden och flykt. Och med rätta. Men mänskliga rättigheter bygger också på principen om människans värde i varje sammanhang där makt och inflytande utövas.

Därför prövas de allra högsta grad i vardagen, i våra verksamheter, på våra arbetsplatser, i mötet mellan chef och medarbetare. Mänskliga rättigheter är inte bara en fråga för stater och internationella domstolar.

Ledarskap innebär inflytande, många gånger makt, och därmed ansvar.

Att vara chef är att ha stort inflytande. Att påverka arbetsmiljö, människors möjligheter, utveckling och trygghet.  Därför är chefsrollen också en av samhällets viktigaste bärare av mänskliga rättigheter i praktiken.

För chefer handlar det bland annat om:

  • att säkerställa icke-diskriminering i rekrytering och befordran,
  • att skapa inkluderande och trygga arbetsmiljöer,
  • att agera vid kränkningar, trakasserier och osaklig särbehandling,
  • att värna människors integritet och värdighet i vardagen,
  • och att ta ansvar för att verksamhetens beslut, produkter och tjänster inte bidrar till att kränka människors rättigheter.

I detta blir jämlikhet, jämställdhet, medmänsklighet och respekt inte värdeord i ett policydokument utan konkret ledarskap i handling.

Ansvar kräver rimliga förutsättningar

I praktiken ställs många chefer inför svåra avvägningar. Mellan krav och resurser. Mellan produktion och arbetsmiljö. Mellan kortsiktiga mål och långsiktigt hållbara villkor. Det är ofta i dessa lägen som mänskliga rättigheter prövas, även utan att vi alltid sätter ord på dem.

Därför behöver chefer också rimliga förutsättningar för sitt uppdrag. För att kunna stå upp för likabehandling, trygghet och respekt krävs tydliga mandat, organisatoriskt stöd och hållbara uppdrag. Ansvar utan förutsättningar riskerar att bli en omöjlig ekvation.

Den här dagen påminner oss om att mänskliga rättigheter inte bara är något som avgörs långt bort. Ofta avgörs de:

  • I hur vi organiserar arbetet.
  • I hur arbetsbelastning fördelas.
  • I hur konflikter hanteras.
  • I hur vi lyssnar.
  • I hur vi leder.

För Ledarna är detta tydligt: Ett hållbart samhälle kräver ett hållbart ledarskap. Chefer som har förutsättningar att leda med både ansvar och mod. Organisationer som inte bara pratar om värdegrund, utan ger utrymme att leva den.

På internationella dagen för mänskliga rättigheter vill vi därför påminna om att arbetet för människovärdet inte slutar med internationella deklarationer. Det börjar i ledarskapet. Varje dag. På varje arbetsplats.

 

 

Ledarnas nya framtidsrapport: Mot en lärande framtid

/0 Kommentarer/i , , , , , , /av

I förra veckan presenterade vi Ledarnas nya framtidsrapport, ”Mot en lärande framtid”,  vid ett mycket välbesökt seminarium. Detta är den tredje framtidsrapporten och syftar till att bättre förstå chefernas verklighet och vad de behöver för att kunna fortsätta leda Sverige in i framtiden.

Rapportens fokus är framtidens ledarskap i en värld som ständigt förändras, inte minst till följd av digitalisering och teknisk utveckling. Tidigare har Ledarna också haft ett seminarium kring distansarbete som också undersöks i rapporten.

Ett av huvudbudskapen i rapporten är att det inte råder brist på teknik, men om vi ska få ut den fulla potentialen behövs ett samverkande, flexibelt och närvarande ledarskap som skapar förutsättningar för en lärande kultur. Allt för  många organisationer börjar med att investera i teknik för att därefter anpassa arbetssätt och bygga upp kompetens för att hantera tekniken.

Skillnaden mellan investeringar i teknik och investeringar i kompetens och organisatoriska anpassningar får dock inte bli för stor. Vi får inte heller underskatta kostnaden, varken i tid eller pengar, för att lära och experimentera med den nya tekniken. När teknikutveckling och lärande går hand i hand kan människa och maskin komplettera varandra och verklig förändring ske.

Detta såg vi redan när persondatorn och internet kom och nu ser vi det igen inom distansarbete, användandet av AI eller arbetet med cybersäkerhet.

Att lärandet måste få lika stor vikt som tekniken var återkommande i de två paneler på seminariet som diskuterade AI och cybersäkerhet. Inte minst handlar det om att sätta chefernas egna lärande i fokus. Det uttryckes som att för att man skall kunna leda verksamheten och dessutom ansvara för kompetensförsörjningen måste man förstå tekniken och säkerhet kring den själv först. ”Cheferna måste ha fingrarna ner i syltburken”.

För att lyckas med detta får inte frågor kring digitalisering stanna hos IT-avdelningen. De måste genomsyra hela verksamheten i en svår balansakt. Man får inte ha för mycket ”compliance” men ej heller för lite. Det vill säga, finns det för mycket ramar och regelverk tenderar det att hämma innovationen och dämpa utrymmet för lärande, finns det för lite kan det leda till så kallade ”workslop”, cyberangrepp eller att känsliga data sprids.

Cheferna i undersökningen verkar dock tämligen medvetna om vad som kommer krävas av dem för att på ett hållbart sätt kunna leda in i framtiden. De vet att mer mänskliga ledaregenskaper behövs, som närvaro, samverkan och flexibilitet. Det är människor av kött och blod, inte teknik, som formar en lärande kultur. När allt blir mer tekniskt blir det relationsorienterade ledarskapet allt viktigare.

Utmaningarna handlar om att få tid för lärande i vardagen. Cheferna i vår undersökning svarar att de förväntas lägga mer tid på administration, mer tid på strategisk planering, mer tid på rekrytering, mer tid på omvärldsbevakning och mer tid på coachning av medarbetare. Mer tid på allt. Det är en ekvation som inte går ihop. Här kan dock AI förhoppningsvis komma in och underlätta vissa av chefens uppgifter. Men återigen behövs det då investeringar i såväl teknik som experimenterande kring hur man på bästa sätt nyttjar denna nya teknik.

Avslutningsvis, vad krävs för att på bästa sätt ska kunna nyttja de nya teknologiska förutsättningar som växer fram? Till att börja med behöver vi investera i lärande och kompetensutveckling – inte bara teknik. Det är först när vi får möjlighet att testa, öva och dra lärdom som verklig utveckling sker. Vi behöver få in långsiktigt lärande, inte bara fokusera på kortsiktiga resultat. Vidare krävs att chefer får rätt mandat och resurser. Och tid. Chefer är avgörande för att skapa en lärande kultur på arbetsplatsen. Organisationer som lyckas skapa delaktighet och förankring i hela verksamheten kommer att stå starkast i framtidens konkurrens. Cheferna är beredda att anta utmaningen i rapporten säger 8 av 10 chefer att de vill fortsätta som chefer.

Sverige har alla möjligheter att bli en förebild för ett lärande arbetsliv. Vi behöver helt enkelt tillsammans arbeta för att stärka vår framtida konkurrenskraft genom att investera i såväl människa som tekniken.

 

*Rapporten bygger på en omfattande enkätundersökning som genomfördes under mars–april 2025. Undersökningen skickades till ett urval av 40 000 chefer, varav 4 958 svarade – en svarsfrekvens på 12 procent. Lågt deltagarfrekvens är vanligt i enkätundersökningar. I denna studie är dock antalet svar omfattande samt utfallet viktat så att det är representativt för Sveriges chefskår. Vidare har resultaten kontrollerats mot en valideringsstudie. Det gör att undersökningen ger en tillförlitlig bild även om svarsfrekvensen är lägre. Tidigare rapporter publicerades 2019/2020 ”AI bortom hypen”/  ”I förändringens riktning” samt 2022 ”Framtiden efter det nya normala”.

 

Chefen – en viktig nyckel i den gröna omställningen

/0 Kommentarer/i , , , , , /av

När världens ledare samlas på COP30 står Europa och Sverige inför ett vägval som kommer definiera vår konkurrenskraft för årtionden framåt. Mario Draghis rapport om Europas konkurrenskraft är glasklar: framtidens tillväxt kommer ur investeringar, innovation och en snabb, effektiv övergång till fossilfri energi. Det är inte en klimatfråga vid sidan av ekonomin. Det är Europas industripolitiska strategi.

Det är bara att titta på energimarknaden. Europa har i dag betydligt högre energipriser än exempelvis USA, och förklaringen är enkel: vi importerar fortfarande stora delar fossilbaserade energi, se exempelvis Energiforsks slutsatser här. Länder som har egen gas och olja betalar mindre. Vi är utlämnade åt världsmarknaden och åt geopolitiska risker. Exempelvis importerar Europa fortfarande betydande mängder gas från Ryssland. Därför är det inte bara miljömässigt klokt att lämna fossila bränslen, det är ekonomiskt och säkerhetspolitiskt nödvändigt.

För Sverige är detta särskilt viktigt: konkurrenskraften i allt från gruvor och stål till datacenter och batterifabriker är i mångt och mycket beroende av billig och ren el. Och här har vi redan ett tydligt försprång. Sverige har ett i princip fossilfritt elsystem som många andra bara kan drömma om. Dessutom har vi naturresurserna, tekniken och kompetensen som krävs för att leda den gröna revolutionen.

På Fossilfritt Sveriges årskonferens i förra veckan var budskapet tydligt. Tekniken och produkterna finns. Nu måste någon köpa dem. Då får inte politiken rygga tillbaka, tona ned mål eller dra ned styrmedel. I så fall riskerar hela affärsmodellen bakom svensk industris gröna satsningar att falla. Företagen har investerat miljardbelopp baserat på att omställningen fortsätter. Nu får det politiska modet inte svikta, även om andra frågor klättrat i prioritet. Det är viktigt att förstå att säkerhetspolitiska frågor och frågor om vår konkurrenskraft är beroende av vår förmåga att ställa om.

Samtidigt måste vi hantera omställningens konsekvenser. För när industrin ställer om uppstår en enorm kompetensförflyttning. Ingenjörer som arbetat med dieselmotorer ska nu in i eldrift. Processoperatörer ska hantera vätgas. Servicetekniker ska behärska nya material och digitala system.

Här är chefen helt avgörande. Sverige har ett decentraliserat system där chefer på alla nivåer bär stort ansvar för rekrytering och kompetensutveckling, vilket exempelvis Ledarnas rapport om kompetensförsörjning visade. Klimatomställningen kommer inte lyckas genom stora politiska utspel om inte cheferna har verktygen att ställa om sina team och medarbetarna har realistiska möjligheter att vidareutbildas.

Därför är reformer som omställningsstudiestödet helt centrala. De gör det möjligt för mitt-i-karriären-medarbetare att fördjupa sin kompetens eller utbilda sig in i helt nya yrken.

Men, klimatomställningen måste också vara socialt hållbar för att vara politiskt möjlig. Den måste ske snabbt men får ändå inte vara för dyr och omständlig. Då riskerar man tappa allmänhetens stöd och få kraftiga motreaktioner, se exempelvis Nederländerna och Frankrike. Den här balansgången är nyckeln till framgång.

Avslutningsvis, för Europas del måste saken vara klar, att fortsätta kliva fram som den kontinent som lyckas kombinera klimatnytta med industriell konkurrenskraft. För Sveriges del är detta ännu mer tydligt. Vi har allt att vinna på att fortsätta. Vårt energisystem, våra naturresurser och våra företag är byggda för en fossilfri framtid.

Nej, alla arbetsgivare är inte toppen!

/0 Kommentarer/i , , , /av

Den här veckan infaller EU:s arbetsmiljövecka och onsdagen den 22 oktober är utsedd till skyddsombudens dag, som syftar till att uppmärksamma deras viktiga arbete för en god arbetsmiljö. I den bästa av världar skulle skyddsombud inte alls behöva finnas, men där befinner vi oss ännu inte.

I Sverige år 2025 skulle jag vilja tro att alla arbetsgivare, och i förlängningen deras chefer, värnar om sina medarbetare. Att det finns kunskap och insikt om att en god arbetsmiljö och schyssta villkor också gynnar varumärke och verksamheters långsiktiga framgång.

Men nu ser det inte riktigt ut så över hela arbetsmarknaden. Det finns fortsatt de som systematiskt väljer att cyniskt utnyttja människor för egen vinning, utan att någon hänsyn tas till deras säkerhet och hälsa. Det drabbar främst de som direkt påverkas; som inte får utlovad ersättning, som behandlas respektlöst och utsätts för risker för liv och hälsa i arbetet. Det här sätter också hederlig konkurrens mellan företag ur spel.

De allra värsta exemplen kan vi ta del av i media. Arbetare som hotas eller misshandlas när de krävt att få utlovad betalning, medarbetare som tvingas till orimliga arbetsvillkor om de vill behålla jobbet, arbetsgivare som bryter mot både lagar, regler och etik. De som utsätts är ofta redan från början i underläge och saknar en egen röst. Det saknas insyn i företagen, de anställda är inte fackligt organiserade och företagen saknar kollektivavtal. I många fall finns organiserad kriminalitet i bakgrunden. Enligt Delegationen mot arbetslivskriminalitet uppgår de samhällsekonomiska kostnaderna till cirka 50 miljarder kronor per år!

Men alla missförhållanden i arbetslivet är inte orsakade av arbetslivskriminalitet. Ibland saknas kunskap, men ofta handlar det om ansträngda eller bristande ekonomiska och personella resurser som gör att belastningen blir alltför hög och leder till ohälsa.

Jag väljer ändå att tro att de allra flesta arbetsgivare och chefer vill göra rätt och göra gott. Ledarnas vision ”Alla har en bra chef” är fortsatt min ledstjärna.

Idag vill jag särskilt uppmärksamma de arbetsmiljöombud/skyddsombud som självklart ser till att även chefer omfattas av det systematiska arbetsmiljöarbetet i sina företag och organisationer. För tro det eller ej, även chefers egen arbetsmiljö kan ha sina brister.

I vilka forum förs dialog kring chefers organisatoriska och sociala arbetsmiljö i din organisation?

Grattis ALLA chefer – det är er dag idag!

/0 Kommentarer/i , , , , , , , , /av

Idag firar vi alla chefers dag. Med betoning på ALLA chefers dag. Det gör vi för att visa att ledarskapet är mångfacetterat och att chefer är olika, trots en ofta alltför snäv bild. Vi vill utmana den stereotypa uppfattningen av chefen som en vit medelålders extrovert man och istället uppmärksamma vilken bredd det faktiskt finns i chefskåren.

Det ligger självfallet inget fel i att vara en vit medelålders man – det är jag själv och det kan jag varken påverka eller rå för. Men i ett samhälle som är alltmer kunskapsintensivt och konkurrensutsatt blir det allt viktigare att alla potentiella chefer tas tillvara – oavsett kön, etnisk tillhörighet, religiös övertygelse, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder. Det behövs chefer av alla slag.

Samtidigt som vi just nu har hög arbetslöshet så är det i många sektorer svårt att hitta rätt kompetens. Sveriges befolkning blir allt äldre, vilket kommer att leda till stora pensionsavgångar de närmaste åren, inte minst bland chefer. Befolkningen och arbetskraften är också mindre homogen än tidigare. Om stereotypa föreställningar om hur en chef ser ut får leva kvar kommer det att försvåra matchningen till chefsuppdragen. För att få de bästa cheferna så behöver bilden av vem som kan vara chef breddas och utvecklas. Fler behöver tänka på sig själva som potentiella chefer. Därför behövs förebilder för dem som ännu inte tagit klivet in i ett chefsskap.

Även om den faktiska bredden i chefskåren är stor så är det ett faktum att många grupper fortsatt är underrepresenterade. Arbetsgivare och verksamma chefer behöver lyfta blicken och bredda sökfältet i jakten på nya chefer. Vi behöver bli bättre på att rekrytera utifrån verklig kompetens, inte förutfattade meningar baserade på fördomar. Det finns gott om stöd för att verksamheters effektivitet, produktivitet, innovationsförmåga och arbetsmiljö gynnas av jämnare könsfördelning, mångfald och inkludering på alla nivåer.

Så låt oss fira alla sorters chefer – unga och gamla, extroverta visionärer och analytiska problemlösare, kvinnor och män, utlandsfödda och födda i Sverige eller vilken dimension man nu önskar peka på. För olikheterna och mångfalden gör ledarskapet – och i förlängningen hela samhället – bättre.

Ledarskap är nyckeln till Europas gröna och trygga framtid

/0 Kommentarer/i , , , /av

I varje stor samhällsförändring finns chefen i mitten. Oavsett sektor eller nivå är det chefer och ledare som driver utvecklingen, som omsätter beslut i handling och visar vägen framåt.

Just nu står vi mitt i en av vår tids största utmaningar: den gröna omställningen. Den handlar inte bara om klimatet, utan om Europas framtida styrka, konkurrenskraft och motståndskraft. Förmågan att ställa om hållbart har blivit vår gemensamma konkurrensfördel, något som avgör om vi kan bygga ett starkare och tryggare Europa.

Det är därför vi på Ledarna, tillsammans med CEC European Managers, idag samlar politiken, forskningen och näringslivet i Europaparlamentet. Tillsammans vill vi sätta fokus på chefsperspektivet i den gröna omställningen, en dimension som ofta glöms bort när klimatpolitiken diskuteras.

Klimatmål och styrmedel i sig räcker inte. Det är först när de får liv i vardagen som verklig förändring sker. Där, i mötet mellan beslut och handling, gör chefer skillnad. De engagerar sina medarbetare, prioriterar resurser och skapar riktning när osäkerheten är som störst.

Vår rapport Från gröna ambitioner till verklighet – om klimatledarskap och chefens roll för en hållbar omställning visar att många chefer redan leder klimatrelaterade förändringar i sina verksamheter. De visar att omställningen är möjlig. Men rapporten pekar också på en tydlig utmaning: många saknar tid, mandat och långsiktigt stöd från högsta nivå. När den politiska kompassen dessutom svajar och kortsiktigheten tar över, riskerar engagemanget att mattas och förändringskraften att gå förlorad.

För att lyckas krävs mer än vilja. Det kräver stabila spelregler, långsiktiga beslut och ett EU som förstår att politiska mål och ledarskapets verklighet måste gå hand i hand. Klimatfrågan är global, men lösningarna byggs lokalt, i varje organisation, varje arbetslag och varje beslut i vardagen. Chefer kan och vill ta ansvar, men de kan inte göra det ensamma.

När vi nu möts i Bryssel är vårt budskap till beslutsfattarna tydligt: se cheferna som den strategiska resurs de är. Med rätt förutsättningar kan de inte bara minska utsläpp, de kan driva innovation, stärka konkurrenskraften och bygga ett grönare och tryggare Europa.

För i slutändan är varje omställning en ledarskapsfråga. Och det är cheferna som visar vägen.