Chefer ska inte behöva göra det omöjliga möjligt

Jag vet hur det känns att stå mitt emellan politiska ambitioner och verksamhetens vardag. Som tidigare kommunal chef och även erfarenhet från region har jag själv haft ansvar för att omsätta politiska beslut i konkret verksamhet, med de resurser, den kompetens och den tid som faktiskt finns. Kanske känner du också igen dig.

Att vara chef i offentlig sektor innebär att du får vara med och utveckla verksamheter som betyder mycket för människors vardag. Men du förväntas också leverera resultat, hålla budget och skapa en god arbetsmiljö, även när förutsättningarna inte riktigt går ihop.

Ledarnas nya rapport Samsyn eller sammanbrott som bygger på svar från nästan 3 700 chefer i offentlig sektor, visar hur svårt det kan vara att omsätta politiska beslut i praktiken. Bara 51 procent av cheferna anser att besluten bidrar till verksamhetens mål, och 38 procent möter minst varje månad beslut som är mycket svåra eller omöjliga att genomföra.

Bakom siffrorna finns chefer som varje dag försöker få verksamheten att fungera.

Problemet är inte brist på engagemang. Tvärtom visar undersökningen att de främsta skälen till att cheferna arbetar i offentlig sektor är att uppdraget är meningsfullt och att de får leda och påverka samhällsviktig verksamhet. Men viljan kan inte kompensera för bristande mandat, resurser och dialog.

Min erfarenhet är att ett fungerande samspel mellan politik och profession bygger på respekt för varandras uppdrag. Det kräver en kontinuerlig dialog där båda parter lyssnar på varandra, samtidigt som roller och ansvar hålls isär. En armlängds avstånd ska så klart gälla och är viktig!

Särskilt bekymmersam är situationen i regionerna. Där anser bara 24 procent av cheferna att politiken tar hänsyn till verksamhetens förutsättningar när beslut fattas, 36 procent att besluten bidrar till verksamhetens mål och 37 procent att det finns etablerade forum för dialog. Nästan hälften av regionernas chefer anger möjligheten att upprätthålla en god arbetsmiljö för sina medarbetare som en av de främsta utmaningarna som chef. När resurser, kompetensförsörjning och arbetsmiljö inte går ihop riskerar det att påverka möjligheten att bedriva en välfungerande vård.

Politiken ska sätta mål och inriktning. Men du som chef har kunskap om verksamheten som politiken behöver: om bemanning, kompetens, lagkrav och vad som faktiskt går att genomföra. Den kunskapen är inte ett hinder för politiken. Den är en förutsättning för att besluten ska bli verklighet. När nya politiska ledningar nu formas efter valet finns en möjlighet att stärka det samspelet. Politiska ambitioner behöver följas av realistiska bedömningar av vad som krävs för att genomföra dem. Ansvaret för att skapa de förutsättningarna ligger hos politiken och arbetsgivarna, inte hos den enskilda chefen.

Till dig som är chef vill jag säga: dina erfarenheter och din kunskap behövs. Använd gärna vår rapport som underlag i samtal om verksamhetens förutsättningar. Och kom ihåg att du inte står ensam. Hos Ledarna finns både rådgivning och stöd när chefsuppdraget blir svårt.

Vi kommer att fortsätta driva på för att chefer ska få det mandat, de resurser och det professionella handlingsutrymme som uppdraget kräver. För det handlar om mer än chefers arbetsvillkor. Det handlar om kvaliteten i vår välfärd och om medborgarnas förtroende för att politiska beslut kan bli verklighet.

Du som chef ska inte behöva göra det omöjliga möjligt. Du ska ha förutsättningar att göra ett bra jobb. Det är den förändringen vi på Ledarna arbetar för. Sveriges chefer omsätter visioner till verklighet!

Världens ambitioner kräver ledarskap

I dag uppmärksammar vi FN-dagen, en påminnelse om världens gemensamma ambitioner om fred, säkerhet, mänskliga rättigheter och hållbar utveckling. Sedan 1945 har FN samlat länder kring överenskommelser om allt från arbetsvillkor till klimat.

Samtidigt är det internationella samarbetet under hårdare press än på länge. Krig och geopolitiska spänningar märks inte bara mellan länder utan också på svenska arbetsplatser. Det kan handla om en chef som möter en medarbetare vars familj befinner sig i ett krigsdrabbat område eller en chef som ser hur en konflikt långt borta plötsligt påverkar leveranser, ekonomi och oron för jobben.

Det visar hur händelser och beslut långt bortom den egna verksamheten påverkar chefers vardag. Men det finns också ett annat samband som förtjänar större uppmärksamhet, nämligen den betydelse ledarskapet har för att våra gemensamma ambitioner ska bli verklighet.

Ingen överenskommelse genomför sig själv. Politiska beslut och samhällsmål behöver omsättas i konkret handling. Det är i verksamheter runt om i samhället som mycket av förändringen ska genomföras. Här spelar chefer en avgörande roll genom att prioritera, fatta beslut, leda utveckling och skapa möjligheter för andra att göra sitt arbete.

Ändå får ledarskapets betydelse sällan samma uppmärksamhet som de mål vi enas om, varken i internationella överenskommelser eller här hemma. Varje ny reform, omställning och kris innebär nya krav på cheferna. Men när ledarskap diskuteras handlar det ofta om den enskilda chefens förmåga, om mod, handlingskraft och ansvarstagande. Betydligt mer sällan diskuterar vi vilket ansvar som vilar på dem som ska ge cheferna förutsättningar att lyckas.

I många verksamheter växer kraven på cheferna utan att de alltid får mer tid, tydligare mandat eller bättre stöd. Beslut fattas ibland långt från den vardag där de ska genomföras. Dessutom påverkas cheferna själva av den oro och osäkerhet som de förväntas hjälpa andra att hantera.

Gott ledarskap går inte att beställa. Det kräver tydliga mandat, rimliga ramar, fungerande stöd och möjlighet att påverka de beslut som formar verksamheten. Att skapa dessa villkor är ett ansvar för såväl politiska beslutsfattare som arbetsgivare. För oss på Ledarna är det en central uppgift att synliggöra och driva dessa frågor.

Nästa år inleder FN förhandlingarna om vad som ska följa efter Agenda 2030. Det är ett tillfälle att inte bara diskutera vilka mål världen ska enas om, utan också vad som krävs för att de ska kunna förverkligas. Samma perspektiv behöver prägla beslutsfattandet här hemma. Chefsperspektivet måste finnas med redan när beslut utformas, inte först när de ska genomföras.

FN-dagen påminner oss om värdet av samarbete och gemensamt ansvar. Men gemensamma ambitioner räcker inte. Om vi vill bygga ett samhälle som håller ihop, utvecklas och står starkt i en orolig värld måste vi göra mer än att efterfråga gott ledarskap. Vi måste också skapa förutsättningarna för det.

Skyddsombud: Du kan göra skillnad även för chefer

På Skyddsombudens dag vill jag särskilt uppmärksamma dig som tar dig an det viktiga uppdraget att värna arbetsmiljön på din arbetsplats. Jag vill också skicka med en tanke om en grupp som ofta hamnar utanför det systematiska arbetsmiljöarbetet: cheferna. Det är lätt att främst se chefen som arbetsgivarens företrädare och som den som ansvarar för medarbetarnas arbetsmiljö. Men chefen är också anställd och omfattas av samma arbetsmiljöregler som alla andra.

Av resultaten i Ledarnas rapport från 2024, Chefers egen arbetsmiljö – vem företräder chefen?, är det tydligt att vi behöver prata mer om detta. Rapporten bygger på svar från närmare 20 000 chefer:

  • Endast 21 procent upplever sin arbetsmiljö som mycket bra.
  • Bara 15 procent uppger att skyddsombud eller skyddskommitté är en aktör som företräder dem i frågor om den egna arbetsmiljön.

Som skyddsombud eller ledamot i en skyddskommitté kan du hjälpa till att synliggöra chefers förutsättningar – inte minst för chefer i första linjen, som enligt rapporten har minst möjlighet att påverka sin egen arbetsmiljö.

Tänk till exempel på en risk- och konsekvensanalys inför en omorganisation. När risker, åtgärder och ansvariga identifieras är det ofta chefer som tilldelas uppgifter. Här kan du bidra med frågor som fångar även chefens perspektiv: Vilka förutsättningar behöver ansvarig chef för att lyckas? Finns tid, mandat, kunskap, personal och andra resurser?

Sådana frågor kan göra stor skillnad. De kan hjälpa organisationen att tidigt upptäcka behov och skapa bättre balans mellan chefers krav och resurser. Det är särskilt värdefullt eftersom rapporten visar att hög arbetsbelastning och stress samt brist på resurser och personal är de främsta orsakerna bland de chefer som bedömer sin arbetsmiljö som ganska eller mycket dålig.

Arbetsgivaren har ansvaret för arbetsmiljön. Samtidigt ser jag skyddsombud och skyddskommittéer som ovärderliga samverkansparter, med kunskap och perspektiv som kan utveckla arbetsmiljöarbetet för alla.

Som skyddsombud företräder du arbetstagarna inom ditt skyddsområde – även dem som är chefer. Genom att vara nyfiken och bjuda in till dialog kan du bidra till att chefers arbetsmiljö undersöks, riskbedöms, åtgärdas och följs upp. Låt chefsperspektivet få en naturlig plats i just er skyddskommitté, på era skyddsronder och i riskanalyser.

På Skyddsombudens dag vill jag säga tack för det viktiga arbete du gör – och samtidigt uppmana dig att se chefen både som bärare av arbetsmiljöansvar och som en medarbetare med en egen arbetsmiljö. Jag är övertygad om att vi, när arbetsgivare, chefer och skyddsombud arbetar tillsammans för hållbara chefsuppdrag, skapar bättre förutsättningar för både medarbetare och verksamhet.

I vilken utsträckning omfattas chefer i din organisation i det systematiska arbetsmiljöarbetet?

 

 

436 000 gratulationer från Ledarna!

I dag, på alla chefers dag, vill jag uppmärksamma Sveriges drygt 436 000 chefer och arbetsledare. Tillsammans leder ni företag, organisationer och offentliga verksamheter med drygt 5 miljoner medarbetare. Det är en insats som förtjänar att uppmärksammas – inte bara i dag, utan varje dag.

Det här är min första blogg som Ledarnas förbundsordförande sedan jag valdes på kongressen i maj, och jag kan inte tänka mig ett bättre tillfälle. I mitt yrkesliv har jag mött chefer från alla branscher och sektorer. Det som särskilt har slagit mig är det starka engagemanget för både människor och verksamheter, och viljan att göra skillnad även när förutsättningarna är utmanande. Varje dag tar chefer ansvar, fattar svåra beslut och skapar riktning. Ni får människor att växa, verksamheter att utvecklas och förändringar att bli möjliga. När förutsättningarna snabbt skiftar är det ni som håller ihop helheten – nära medarbetarna, uppdraget och vardagens utmaningar.

Betydelsen av ert ledarskap sträcker sig långt utanför den egna arbetsplatsen. Ett gott ledarskap bidrar till konkurrenskraftiga företag, en stark välfärd och ett samhälle som kan möta både dagens behov och morgondagens utmaningar. Chefer är med andra ord inte bara viktiga för sina verksamheter. Ni är avgörande för att Sverige ska fungera.

Samtidigt vet vi att chefsuppdraget kan vara krävande. Ansvar behöver följas av mandat, rimliga arbetsvillkor och tillgång till stöd. Den som ska skapa goda förutsättningar för andra måste också själv få rätt förutsättningar att lyckas. Det är en fråga som Ledarna driver varje dag. Som ordförande vill jag bidra till att chefers erfarenheter och perspektiv hörs där besluten fattas – i riksdagen, i regioner och kommuner och i näringslivet. Det är cheferna tillsammans med sina medarbetare som omsätter visioner till verkligheter.

Det finns också något annat jag vill uppmärksamma just idag. Som chef förväntas du se andra, ge återkoppling och uppmärksamma deras insatser. Men den uppskattning du själv får står inte alltid i proportion till det ansvar du bär. Många gånger tas ditt arbete för givet – trots det stora ansvar som följer med uppdraget. Därför vill jag att vi i dag säger det tydligt: Vi ser vad du gör, och det spelar roll.

Till dig som är chef vill jag därför säga: Tack! Tack för att du tar ansvar när besluten är svåra, för att du ser människorna bakom resultaten och för att du fortsätter leda även när vägen framåt inte är självklar.

Ledarnas fokus är chefer – alla dagar på året och självklart i första hand du som är medlem hos oss. Men i dag vill vi fira alla chefer. Sträck på dig och ta emot våra gratulationer. Ditt ledarskap gör skillnad!

Sveriges utgångsläge är starkt: nu krävs ledarskap som ser bortom mandatperioden

Det är lätt att bli oroad om man följer det internationella nyhetsflödet.

Krig. Geopolitiska konflikter. Kinesiska elbilar. Amerikansk protektionism. Energipriser som ökar. AI som ritar om arbetslivet i rasande takt.

Kort sagt: den globala ekonomin håller på att förändras i grunden. Det är inte första gången, men det är ett tydligt skifte mot vad vi sett de senaste decennierna.

Handel som tidigare byggde på globalisering och effektivitet handlar allt oftare om säkerhet, motståndskraft och självförsörjning. Länder och regioner vill göra sig mindre beroende av andra. Detta tillsammans med konflikter kring Röda havet, Hormuzsundet och Rysslands krig i Ukraina har visat hur sårbara dagens försörjningskedjor är.

För EU innebär det problem, då vi inte på samma sätt hängt med i utvecklingen. Under många år har vi i stället byggt stora delar av vår konkurrenskraft på importerad energi (gas och olja), importerade råvaror (sällsynta jordartsmetaller), importerade tjänster (mjukvara) och säkerhet garanterad av andra. Det är en del av förklaringen till att USA har dragit ifrån i produktivitet och tillväxt, medan Kina snabbt avancerat inom allt från industri till ny teknik.

Hösten 2024 kom Mario Draghis uppmärksammade rapport kring hur EU ska säkra sin ekonomiska framtid. Hans slutsats var att EU riskerar att inte kunna upprätthålla sin sociala modell om vi inte stärker vår konkurrenskraft genom ökad produktivitet, en samordnad klimatomställning och stärkt motståndskraft.

Mitt i denna ganska mörka bild lyser Sverige som ett gott exempel. Vi har redan mycket av det som EU nu försöker bygga. Vi har en nästan helt fossilfri elproduktion, EU:s största skogstillgångar, järnmalm av hög kvalitet, några av EU:s största kända fyndigheter av sällsynta jordartsmetaller och världsledande företag inom försvar, digitalisering och grön industri.

När EU nu rör sig mot större självförsörjning, ökad motståndskraft och grön omställning talar mycket för att efterfrågan på svenska varor, tjänster och kompetenser kommer att öka.

Sveriges potential för tillväxt och ökat välstånd är således stor. Men för att vi ska kunna slå mynt av denna goda sits behöver potentialen omsättas i handling. Vi behöver investera i kompetensförsörjning, energi, infrastruktur, AI, cybersäkerhet, grön omställning samt forskning och utveckling.

Det är här jag allt oftare hör samma budskap från chefer i olika delar av samhället. Det som efterfrågas är inte fler debatter. Det är långsiktiga överenskommelser. Chefer är vana vid att fatta beslut under osäkerhet. De vet att alla beslut inte blir rätt. Men de vet också att det är svårt att investera när spelreglerna ständigt ändras och när varje större fråga riskerar att bli ett nytt politiskt skyttegravskrig.

Det betyder inte att politiken ska sluta vara ideologisk. Partier kommer att, och ska, ha olika uppfattningar om hur Sverige ska utvecklas. Men det borde vara möjligt att skilja mellan de frågor där partier ska konkurrera med varandra och de frågor där vi behöver lösningar som håller längre än en mandatperiod.

Energi är ett sådant område. Kompetensförsörjning ett annat. Infrastruktur, forskning, och svensk konkurrenskraft likaså.

Kanske är det därför värt att lyssna lite extra på det vår statschef sa när riksdagen öppnade den 29 september. Kung Carl XVI Gustaf påminde om att Moder Svea, ovanför porten till riksdagshuset, flankeras av Vaksamhet och Eftertanke. Han beskrev det som en symbol för uppdraget att vara vaksam inför vår tids utmaningar och eftertänksam inför de beslut som formar morgondagen.

Sedan sa han något som borde vara självklart, men som tål att upprepas:

”Att värna Sverige handlar om att agera i frågor som kräver omedelbar handling men också om att se längre än till nästa debatt, budget eller mandatperiod.”

Det är det ledarskap Sverige behöver nu. Ett ledarskap som blickar bortom fyraårsperspektivet och skapar bästa möjliga förutsättningar för Sverige att växa, och som därigenom också hjälper Europa att bli mer motståndskraftigt.

 

 

Vem är en bra chef?

Innan sommaren skrev jag en blogg om chefens betydelse för produktiviteten. Forskare från bland annat Göteborgs universitet hade lyckats fånga chefens bidrag till en arbetsgrupp på ett sätt som tidigare varit svårt.

Sammanfattningsvis fann forskarna att chefens betydelse för hur en grupp presterar är ungefär lika stor som medarbetarnas samlade produktiva förmåga. Resultaten gick dessutom att observera utanför laboratoriet. I en studie av mellanchefer i ett stort detaljhandelsföretag var högre chefs-kvalitet kopplad till betydligt högre försäljning. En förbättring motsvarande en standardavvikelse i chefs-kvalitet var förknippad med omkring 25 procent högre försäljning per butik, allt annat lika.

Hur hittar vi de bra cheferna?
Men om bra chefer kan göra så stor skillnad för produktiviteten uppstår förstås en annan fråga: Hur hittar vi dem?

Det är här vi kommer in i det andra intressanta resultatet från samma studie. Forskarna lät deltagarna ange hur gärna de ville vara chef. I vissa grupper fick de personer som allra helst ville vara chef också rollen. I andra grupper valdes chefen slumpmässigt. Resultatet var något överraskande: grupper som leddes av personer som själva  gärna ville ha chefsrollen presterade sämre än grupper som hade fått en slumpmässigt utvald chef.

Det betyder förstås inte att den som vill bli chef är en dålig chef. Men resultatet utmanar föreställningen att viljan att leda i sig är ett bra urvalskriterium. Forskarna fann också tecken på att överskattat självförtroende och social förmåga var negativt kopplat till gott ledarskap.

Lärdomar för arbetsgivare
Det finns en viktig lärdom här för arbetsgivare. Om chefs-kvalitet har stor betydelse för produktiviteten kan det också få stora konsekvenser hur vi väljer vilka som blir chefer. Att utgå från vem som räcker upp handen först, syns mest eller redan har etablerat sig i organisationen är inte nödvändigtvis det bästa sättet att hitta rätt personer för chefsrollen.

I stället behöver vi bli bättre på att identifiera faktisk kompetens och potential. Forskarna fann att chefsprestation i deras experiment framför allt hängde samman med förmågan att identifiera problem och prioritera resurser snarare än demografiska egenskaper. De drar därför slutsatsen att organisationer kan förbättra chefs-kvaliteten genom att söka bredare bland kandidater och i högre grad använda kompetensbaserade urvalsmetoder.

En viktig jämställdhets- och  jämlikhetsfråga
Det här är också en viktig jämställdhetsfråga, men i ett bredare perspektiv handlar det om jämlikhet. Om vi har föreställningar om hur en chef ska vara riskerar vi att premiera personer som passar in i den bilden – och samtidigt missa andra med rätt kompetens. Det gäller inte bara kön, utan även exempelvis personlighet, ålder och bakgrund.

På Ledarna har vi länge lyft behovet av att bredda bilden av vem som kan vara chef. I vårt nya förbundspolitiska program slår vi fast att kompetens och lämplighet ska stå i fokus vid rekrytering. För att hitta de bästa cheferna behöver vi helt enkelt leta bredare. Vi har inte råd att gå miste om duktiga personer baserat på förutfattade meningar.

 

Nytt förbundspolitiskt program: Ledarskap tar större plats i samhällsbygget

Vid Ledarnas kongress i Norrköping i slutet av maj antogs ett nytt förbundspolitiskt program. Programmet ska gälla fram till 2030 och markerar en tydlig utveckling i Ledarnas samhällspolitiska position. Ledarnas kärnfrågor ligger fast och handlar fortsatt om ett starkt fokus på chefens vardag och organisatoriska förutsättningar. Men programmet ger en bredare syn på ledarskapets betydelse för hela samhällsutvecklingen.

Chefernas mandat, resurser, stöd, arbetsmiljö och möjlighet att utöva ett professionellt ledarskap är fortfarande centrala delar av programmet. Men det nya programmet sätter dessa frågor i ett större sammanhang – chefer är viktiga för att verksamheter ska fungera, men är också avgörande aktörer för en positiv samhällsutveckling.

I det tidigare programmet låg tyngdpunkten framförallt på ledarskapets värde i organisationer och på chefens förutsättningar i vardagen. I det nya programmet breddas perspektivet: ledarskap kopplas tydligare till frågor som rör demokrati, tillit, beredskap, klimatomställning, digitalisering och samhällsekonomisk utveckling. Ett gott ledarskap är inte bara viktigt för fungerande verksamheter, det är en förutsättning för ett robust, hållbart och demokratiskt samhälle.

När tilliten prövas, när verksamheter ska ställa om, när ny teknik förändrar arbetssätt och när kriser kräver snabba beslut är det chefer som ska omsätta politiska beslut, strategier och värderingar i praktisk handling. Chefer står mitt i samhällsförändringen.

Det nya programmet speglar en förändrad omvärld. Geopolitisk osäkerhet, krisberedskap och säkerhet får en tydligare plats än tidigare. Det är en viktig förskjutning. Chefer leder inte i ett vakuum. De leder verksamheter som påverkas av säkerhetsläget, av social oro, av organiserad brottslighet, av polarisering och av ökade krav på robusthet.

Ledarskap behöver i högre grad förstås som en del av samhällets samlade motståndskraft. Det ställer krav på arbetsgivare, beslutsfattare och organisationer att ge chefer rätt mandat, stöd och förutsättningar.

En annan tydlig förändring är att AI lyfts fram som en egen strategisk fråga. I det tidigare programmet fanns digitalisering med som en bred utvecklingstrend. I det nya programmet blir artificiell intelligens mer konkret kopplad till ledarskap, kompetens, etik, transparens och ansvar.

Samma sak gäller klimatomställningen. Klimatfrågan beskrivs inte bara som en övergripande samhällsutmaning, utan som något som kräver ledarskap i genomförandet. Här blir chefers roll konkret: att skapa riktning, hantera målkonflikter, driva förändring och göra omställningen möjlig i verksamheternas vardag.

Det nya programmet är också skarpare i flera sakfrågor. Det gäller exempelvis synen på tidsbegränsade chefsförordnanden, arbetsgivarens ansvar vid hot och utsatthet samt behovet av tydligare mandat och ansvarsfördelning. Där det tidigare programmet i högre grad formulerade principer, tar det nya programmet oftare ställning i konkreta frågor.

Det är en naturlig utveckling. När kraven på chefer ökar måste också förväntningarna på arbetsgivare och beslutsfattare bli tydligare. Det går inte att både lägga ett större ansvar på chefer och samtidigt lämna dem utan mandat, resurser eller organisatoriskt stöd.

Samtidigt är det viktigt att inte överdriva brottet med det tidigare programmet. Ledarnas grundläggande syn ligger fast: chef är ett yrke, ledarskap kräver rätt organisatoriska förutsättningar och lokal lönebildning med sifferlösa avtal, kompetensförsörjning, jämställdhet och mångfald är fortsatt centrala delar av förbundets politik.

Skillnaden är snarare att dessa frågor nu tydligare knyts till större samhällsutmaningar. Kompetensförsörjning blir inte bara en fråga för enskilda arbetsgivare, utan för samhällsekonomin. Arbetsmiljö blir inte bara en intern organisationsfråga, utan också en fråga om hur vi skyddar människor som bär ansvar i utsatta roller. Digitalisering blir inte bara effektivisering, utan också etik, kontroll och förtroende.

Med det nya förbundspolitiska programmet tar Ledarna ett tydligare steg som samhällspolitisk aktör. Det är en position som ligger nära organisationens kärna. För om chefer har betydelse för verksamheters resultat, arbetsmiljö och utvecklingskraft, har de också betydelse för hur samhället fungerar.

Fram till 2030 kommer Sverige att behöva hantera flera stora omställningar parallellt. I alla dessa frågor kommer ledarskapet att spela roll. Det nya programmet gör den insikten tydligare.

Därmed blir budskapet också tydligt: chefers förutsättningar är inte en smal professionsfråga. Det är en samhällsfråga.

 

Ta del av det förbundspolitiska programmet här.

 

 

Dörren till sommaren står öppen – går du ut genom den?

Det är något särskilt med veckorna före sommarledigheten. Kalendern ska tömmas, beslut ska landa, avstämningar ska hinnas med och sådant som skjutits fram under våren ska plötsligt lösas innan verksamheten går in i sommarläge. För många medarbetare markerar sommaren början på en efterlängtad paus. För landets chefer markerar den ofta något annat: slutspurten på ett halvår som krävt mer än vad som syns utåt.

Det är då mycket ska hållas ihop samtidigt. Verksamheten ska fungera under semestern. Bemanningen ska gå ihop och medarbetares behov ska mötas. Budgetar, uppföljningar och planer ska stängas eller förberedas inför hösten. Och samtidigt förväntas du som chef vara lugn, tillgänglig och tydlig när andra börjar räkna ner.

På många sätt är det chefen som håller upp dörren till sommaren för organisationen, så att andra kan andas ut. Frågan är bara vem som ser till att chefen själv hinner gå igenom den?

I den intensiva slutfasen är det chefens egen återhämtning som hamnar längst ner på prioriteringslistan. Inte för att chefer saknar förmåga att prioritera, utan för att chefsuppdraget ofta är konstruerat så att ansvaret växer snabbare än förutsättningarna.

Mönstret är tydligt och sträcker sig långt utanför sommarveckorna. I Ledarnas löneenkät för 2025 svarar nästan var fjärde chef att de sällan eller aldrig har tillräckligt med tid för återhämtning under en vanlig arbetsvecka. Det är en siffra som legat konstant hög år efter år. Det handlar därför inte om en tillfällig topp under en enskilt tuff vår, utan om ett strukturellt problem i chefers arbetsmiljö.

Vi på Ledarna ser den här verkligheten bland våra medlemmar varje dag. Vi möter chefer som prioriterar allas semester utom sin egen. Som svarar på det sista mejlet på väg ut genom dörren. Som tar med jobbtelefonen “bara ifall det skulle hända något”. Som vet exakt vad en utvilad medarbetare är värd för verksamheten, men som inte alltid ger sig själv samma utrymme.

Men återhämtning är inte en lyx eller en belöning vid sidan av ledarskapet. Det är en ren förutsättning för det.

När vi på Ledarna driver frågan om hållbara chefsuppdrag gör vi det för att vi vet att ekvationen annars inte går ihop. En chef som ständigt går på högvarv får till slut svårare att fatta de kloka, strategiska besluten, hålla riktningen i kriser och finnas där för sina medarbetare. Att prata om hållbara organisationer utan att säkerställa hållbara chefer är en omöjlighet.

Därför kan sommaren inte bara bli en logistisk övning i att ge andra ledigt. Den måste vara en påminnelse om att chefens återhämtning har ett eget, verksamhetskritiskt värde.

Inför sommarledigheten behöver ledningsgrupper och organisationer ställa sig de strukturella frågorna: Har våra chefer faktiskt organisatoriska möjligheter att koppla bort? Finns det tydliga mandat och fungerande ställföreträdare under semestern? Eller vilar hela verksamhetens beredskap på en enda person?

Det är lätt att hylla den chef som alltid ställer upp, alltid är tillgänglig och alltid löser problemen under radarn. Men ett ledarskap som bygger på permanent tillgänglighet är inte ett tecken på en robust organisation, det är en sårbarhet.

När sommaren nu står för dörren är det hög tid att ändra på logiken. Ett hållbart chefsuppdrag kan inte bygga på att den som håller upp dörren för andra, själv blir kvarlämnad på tröskeln.

Så till dig som leder i vardagen, se till att du faktiskt går igenom dörren i år. Koppla bort, lämna över och checka ut på riktigt. Du behövs i höst också.

När kortsiktigheten tar över – vem värnar den långsiktiga tillväxten?

När den ekonomiska debatten domineras av inflationstal, BNP-kvartal och nästa konjunkturprognos är det lätt att tappa bort det som faktiskt avgör Sveriges välstånd över tid, vår långsiktiga förmåga att skapa tillväxt. Det är också kärnan i det resonemang som nationalekonomen Lars Calmfors nyligen förde fram. Om vi lägger all energi på att hantera tillfälliga svängningar riskerar vi att missa de reformer och investeringar som bygger ett starkare Sverige på sikt.

För chefer är detta inte en abstrakt samhällsekonomisk diskussion. Det är vardag. Chefer förväntas leverera här och nu, samtidigt som de ska utveckla verksamheten, säkra kompetens, driva innovation och skapa hållbara resultat. Den spänningen är välbekant i många organisationer. När allt fokus läggs på det omedelbara blir utrymmet för strategiskt ledarskap mindre. Det påverkar inte bara chefen, utan också verksamhetens förmåga att utvecklas.

Här är Ledarnas perspektiv tydligt. Chefer måste ha rimliga förutsättningar för att kunna ta ansvar. Inte bara för dagens leverans, utan också för morgondagens utveckling. Det kräver mandat, tillit och möjlighet att arbeta långsiktigt. En chef som ständigt styrs mot korta utfall får svårare att bygga lärande organisationer, stärka medarbetares kompetens och fatta beslut som håller över tid.

Det är därför frågor som produktivitet, utbildning, innovationsförmåga och arbetskraftens rörlighet också är ledarskapsfrågor. De avgörs inte enbart i politiken, utan i hög grad i verksamheternas vardag. Chefer är centrala för att omsätta ambitioner till handling. Men det förutsätter att systemen runt dem stödjer långsiktighet i stället för att enbart premiera snabb återrapportering, detaljstyrning och kortsiktig effektivisering.

Det gäller också den svenska modellen. Dess styrka ligger i balansen mellan ansvarstagande parter, kollektivavtal och lokal anpassning. Modellen har under lång tid bidragit till både konkurrenskraft och stabilitet. Men den bygger på att vi orkar hålla fast vid ett längre perspektiv än nästa rubrik, nästa kvartal eller nästa politiska utspel. När kortsiktigheten får styra riskerar också tilliten och handlingsutrymmet i arbetslivet att försvagas.

Därför är det intressant när Calmfors efterlyser ett tydligare fokus på tillväxtens långsiktiga drivkrafter, som produktivitet, utbildning och innovation, och till och med ett särskilt tillväxtmål för Sverige. Oavsett hur en sådan modell skulle utformas pekar han på något viktigt, vi behöver ett samhällssamtal som i högre grad handlar om vad som bygger kapacitet, konkurrenskraft och välstånd över tid. Där har chefer en självklar plats.

Bra ledarskap handlar nämligen inte om att bara hantera trycket i stunden. Det handlar också om att hålla riktningen när omvärlden drar åt olika håll. Att investera i människor, organisering och utveckling är inte ett sidospår från produktivitet, det är en förutsättning för den. Om Sverige vill stärka sin långsiktiga tillväxt måste vi också ge chefer bättre möjligheter att leda långsiktigt.

I en tid där det snabba ofta premieras behöver någon hålla fast vid det som bygger styrka över tid. Den rollen har chefer varje dag. Men då måste också samhälle, arbetsgivare och system ge dem rätt förutsättningar. Långsiktig tillväxt börjar inte i teorin. Den börjar i praktiken, i ledarskap som får verka fullt ut.

Har du koll på samhällsekonomin chefen?

Inför 2026 var förväntningarna på ekonomin höga. Inflationen skulle falla tillbaka, lönerna skulle öka realt och med det hushållens konsumtion. Tillsammans med stora investeringar, inte minst i försvar och omställning, talade många om ett rejält “kosläpp” i ekonomin. Men många månader in på året kan vi konstatera att det inte riktigt blev så. Återhämtningen har varit betydligt segare än väntat, och osäkerheten präglar fortfarande både ekonomin och beslutsfattandet i många organisationer. För Sveriges chefer innebär det ett mer komplext läge än vad prognoserna tidigare antydde.                                                                                                                

Inflationen låg, trots höga energipriser   
Inflationen i Sverige har varit lägre än många trodde, vilket är ovanligt i ett läge där ekonomin förväntades ta fart. Även om sänkningen av matmomsen hjälper till att hålla inflationen nere så är det långt ifrån hela förklaringen. Denna utveckling startade tidigare än så och handlar snarare om en utbredd återhållsamhet.

En trolig förklaring är att hushållen och företagen fortfarande är skakade från den kostnadskris de upplevde under coronakrisen och Rysslands invasion av Ukraina. Sverige var hårdare drabbat av kostnadsökningar än många andra länder. Det gör att när geopolitiken fortsätter att oroa med exempelvis Irankrigets effekter på energipriser med mera så håller hushållen i plånboken mer än väntat, trots höga löneökningar relativt inflationen. Företagen vågar inte höja priserna och skjuter på såväl anställningar som investeringsbeslut. Här är Sverige tämligen unika. I exempelvis Euroområdet eller USA är inflationen betydligt högre (se graf 1 nedan).

Kan snabbt vända
På lite längre sikt kan dock inflationen även drabba oss i Sverige genom att vi nu börjar se både inhemska och utländska producentpriser öka. Om Iran-kriget inte hittar en hållbar lösning inom kort kan det leda till snabbt stigande priser. Riksbanken kan tvingas höja räntan trots att tillväxten är lägre och arbetslösheten högre än väntat (se alternativ-scenario i graf 2 nedan, i gult).

Förutsatt att Iran-kriget inte fortsätter över sommaren förväntas dock inflationen fortsätta vara låg och Riksbanken bedöms nu inte höja räntan tills 2028 (se huvudscenario i graf 2 nedan, i rött), ett tydligt skifte mot för bara två månader sedan då många prognostiserade in räntehöjningar redan under 2026. Den svagare än förväntade tillväxten är anledningen vilket också syns genom att prognosmakarna nu skriver ner BNP för 2026 från närmare tre till två procent. Istället förväntas 2027 bli bättre, men allt hänger såklart på om och när oron kring geopolitikens utveckling släpper. Nämnas bör att trots dessa nedskrivningar förväntas Sverige att
ha högre tillväxt än de flesta andra länder i Europa.

Även arbetsmarknaden hackar
Arbetsmarknaden speglar samma bild som inflation och BNP. Arbetslösheten har minskat från sin topp under 2025 och sysselsättningen ökar, men återigen långsammare än prognos och jämfört med många tidigare konjunktur-återhämtningar. Att återhämtningen på arbetsmarknaden hackar syns inte minst genom att andelen företag som uppger arbetsbrist som är det största hindret för tillväxt samt andel företag som uppger att de har öppna vakanser tydligt sjunker. På längre sikt, givet att tillväxten tar sig och såväl hushåll som företag vågar börja konsumera och investera, så förväntar arbetslösheten nå ett jämviktsläge, ej längre i lågkonjunktur, omkring 2028 (se figur 3 nedan).

Slutsatser
Osäkerheten är stor! För chefer innebär det att affärsbeslut behöver fattas i ett läge där framtiden är mer osäker. Investeringar riskerar att bli mer försiktiga, anställningar skjuts upp och efterfrågan från kunder är svårare att förutse. Det handlar inte om en kris, men gör planering och prioritering mer utmanande.

Samtidigt är Sveriges position god. Vi har råvaror och kompetens som efterfrågas, låg statsskuld som tillåter stora offentliga investeringar etc. Det gör att vi har relativt stark tillväxt trots nedskrivningar och den kan bli ännu starkare. För chefer blir flexibilitet nyckeln. Att inte bli passiv utan se till att kunna agera när framtidstron blir starkare.