Kollektivavtalet – värt att firas

Kollektivavtalets dag uppmärksammar betydelsen av kollektivavtal på den svenska arbetsmarknaden. Både arbetstagare och arbetsgivare tjänar på att ha kollektivavtal. Genom kollektivavtal kan anställningsvillkoren anpassas utifrån de behov och önskemål som finns i olika branscher. Det gör att anställningen blir tryggare, reglerna blir tydligare och arbetsgivaren behöver inte förhandla om villkoren med varje anställd.

9 av 10 anställda i Sverige omfattas av kollektivavtal som ger trygghet och stöd för både arbetsgivare och anställda. Men många anställda saknar kunskap om de kollektivavtalade förmånerna. Många tar förmånerna på jobbet för givna. Sex veckors semester, extra pengar när du är sjuk eller föräldraledig kanske verkar självklart för dig. Men det är inte självklart. Oftast beror förmånerna på våra kollektivavtal, som förhandlats av parterna och kompletterar den skyddslagstiftning vi har i Sverige.

Bland de avtal som skapar stort värde är våra pensionsavtal. De kompletterar den allmänna pensionen – den som har tjänstepension brukar få en tredjedel mer i pension jämfört med den som bara har allmän pension.

Kollektivavtal ger trygga anställningsvillkor – men de ger också stabila och långsiktiga spelregler att förhålla sig till. Förra året hade vi en omfattande avtalsrörelse, kollektivavtalen inom såväl privat som offentlig sektor omförhandlades. Trots att så många förhandlingar genomfördes var det bara några få som inte kunde lösas av parterna utan hjälp av medling eller hot om konflikt. Det är ett tecken på att den svenska arbetsmarknadsmodellen fungerar.

I många andra länder formas villkoren på arbetsmarknaden av politiker och regleras i lag. Resultatet blir trubbigt och oflexibelt. Inom EU finns tendenser till att vilja lagstifta om sådant arbetsmarknadens parter i Sverige traditionellt löser genom förhandling.

Som Sveriges chefsorganisation står Ledarna upp för den svenska arbetsmarknadsmodellen. Det betyder att vi tillsammans med arbetsmarknadens övriga parter framhåller värdet av att låta arbetsmarknadens parter bestämma hur reglerna ska se ut i respektive land, när EU vill reglera villkor på arbetsmarknaden.

Så påminn dig om att kollektivavtalen bidrar till stabilitet och värdefulla förmåner och fira dagen!

 

Lönesättning av första linjens chef – en strategisk framtidsfråga!

Första linjens chefer är ofta de som står närmast medarbetarna, verksamheten och vardagens utmaningar. De fångar upp signaler tidigt, håller ihop grupper, driver arbetsmiljöarbetet och omsätter ledningens strategier till konkret handling. Ändå är deras lön och deras förutsättningar inte alltid i nivå med det ansvar de förväntas bära, vilket bekräftas av Ledarnas företrädare och medlemmar i vissa branscher. Det här är en strategisk fråga som fler organisationer behöver våga prata öppet om.

Lönesättningen av första linjens chefer handlar inte bara om att “belöna” individer. Det handlar också om vilken typ av ledarskap organisationen vill ha och hur man säkerställer långsiktig kompetensförsörjning. När chefslönen ligger i paritet med medarbetar- och specialistrollerna och inte upplevs som välgrundad uppstår en risk att kompetenta medarbetare tackar nej till ledarskap, eller ännu värre, att erfarna chefer väljer att gå tillbaka till en medarbetarroll för att få bättre balans mellan ansvar och ersättning. Det är en förlust både för verksamheten och den kultur man vill forma i organisationen.

Ett starkt argument handlar om ledarskapets värde. Forskning visar tydligt att den närmaste chefen är en av de enskilt viktigaste faktorerna för medarbetarnas engagemang och arbetsmiljö. En chef som är närvarande, kunnig och uthållig kan påverka både produktivitet, trivsel och kvalitet på ett sätt som få andra roller kan. Sätter man en icke legitim, upplevd låg chefslön skickar man i praktiken signalen att detta värde inte är särskilt betydelsefullt.

Ansvarsnivån är en annan central del. Första linjens chefer hanterar ofta personalgrupper på 20, 30 eller fler personer, budgetfrågor, rekrytering, rehabilitering och ett kontinuerligt förändringsarbete. De ska vara arbetsrättsexperter, coacher, kommunikatörer och processledare samtidigt. En sådan kombination av krav och komplexitet behöver avspeglas i lönen.

Men lön handlar också om hållbarhet. En chef som har för stort uppdrag, för snäva ramar och en lön som inte upplevs motsvara ansvarsnivån riskerar att hamna i långvarig stress. Det blir kostsamt både för individen och organisationen. En konkurrenskraftig lön är därför ett av flera viktiga verktyg för att skapa hållbara chefskarriärer.

Till sist, möjligheten att attrahera framtidens chefer. På en arbetsmarknad där ledarskap kräver mod, kompetens och energi måste chefskap vara attraktivt. Det ska kännas som ett steg framåt, inte en uppoffring att axla ett chefsansvar.

Att värdera och lönesätta första linjens chefer på en rimlig och strategiskt genomtänkt nivå är inte bara relevant utan det är klok verksamhetsstyrning och en av nycklarna till en stabil och utvecklingskraftig organisation.

Om du älskar ditt jobb – säg det!

På Alla hjärtans dag tänker nog de flesta i första hand på att visa uppskattning över sin kärlekspartner. Men det finns så många fler och så mycket mer som vi har ett starkt känslomässigt engagemang till – och alla lever dessutom inte heller i ett parförhållande.

I Finland kallas Alla hjärtans dag också vändagen då man hedrar sina vänner, familj, grannar och kollegor med kort och blommor. Det är ju inte ovanligt att arbetskamrater också är privata vänner. Något som jag själv fick uttala mig om i Dagens Nyheter för en tid sedan om möjliga för- och nackdelar. En annan relation med särskilt starka band på jobbet är det som kallas arbetsfru eller arbetsmake (eng. work wife, work husband). Här avses en kollega man har en mycket nära relation till, dock ej romantisk, som kännetecknas av mycket hög tillit och ömsesidigt stöd men som primärt kretsar kring arbetsuppgifter.

Så varför inte ta tillfället i akt och visa dem uppskattning? Har du inte gjort det förr, så är den här dagen ett gyllene tillfälle.

Kanske kan du till och med drista dig till att uttala att du faktiskt älskar ditt jobb? För faktum är att vi i Sverige, i en global jämförelse, i högre utsträckning än genomsnittet ser fram emot att gå till jobbet och är mer stolta över vårt arbete. Detta enligt PwC:s undersökning där nästan 50 000 medarbetare från 48 länder deltagit och som tidningen Chef refererar till. I artikeln omnämns ytterligare en global undersökning som omfattar tio länder där hela 83 procent svarar att de älskar eller tycker om sin arbetsgivare. Detta har fått tidningen Chef att rubricera artikeln ”quiet loving” som motpol till ”quiet quitting”.

Att dela med dig av att du gillar ditt jobb smittar av sig och sprider god stämning i arbetsgrupper. Och om du uppskattar din egen chef, så berätta gärna det också. Kanske är vi i Sverige lite onödigt snåla med att dela med oss av våra positiva känslor inför vårt arbete och våra chefer.

I andra kulturer kan det se ut på ett annat sätt. Jag har en kollega som för en tid sedan hälsade på släkten i det land hon ursprungligen kommer ifrån. Inför hemresan fick hon en gåva från en släkting att ge till vår chef som släktingen ifråga aldrig någonsin har träffat. Det säger en del om hur chefer betraktas i vissa andra kulturer… Av olika skäl kom gåvan aldrig fram, men det är en helt annan historia.

Vem eller vilka kommer du att uttrycka särskild uppskattning för på Alla hjärtans dag?

 

 

Årskrönika 2025

Det är roligt och lustfyllt att vara chef. Det finns en stor tillfredsställelse i att få leda en verksamhet där människor och resultat utvecklas åt ett positivt håll. Jag är övertygad om att det är just den känslan och vetskapen som gör att åtta av tio chefer svarar att de vill fortsätta som chef i Ledarnas framtidsrapport ”Mot en lärande Framtid”. Här finns en kraft och en vilja till ansvarstagande som det gäller att ge rätt förutsättningar för att möta vår tids utmaningar.

Sveriges chefer står mitt i en pågående samhällsförändring där nog det enda beständiga är förändring. Vi har ett geopolitiskt läge där de internationella spelreglerna som gällt under lång tid skakar i sina grundvalar. Under 2025 har vi sett en fortsatt utveckling mot att liberala demokratiska värderingar ifrågasätts. Jag har under året mött chefer som har behövt stå upp för grundläggande värderingar om jämställdhet, mångfald och inkludering i ljuset av den amerikanska presidentadministrationens beslut att förbjuda arbete kring dessa frågor. Ledarna, tillsammans med Novus, Peab, Skandia och Sveriges Kommunikatörer, visade i Demokratirapport 2025 att nio av tio chefer tycker att det är viktigt att företaget bedriver aktivt arbete för att värna demokratin. Här ser vi hur chefer är en viktig samhällsbärande grupp som skapar tillit i samhället och vill värna våra demokratiska grundprinciper.

Det oroliga världsläget, med bland annat fortsatt fullskaligt krig i Ukraina, har gjort att frågor kring beredskap och förmågan att leda i kris har börjat engagera chefer på alla nivåer. Ledarnas webbinarium om Sveriges Natomedlemskap visade på en ny verklighet för Sveriges Chefer. Kraven ökar på resiliens och gemensam motståndskraft. Cheferna är beredda att ta ansvaret men då måste vi ge de möjlighet att öva och träna krisledarskap, vilket vi ser inte sker på en tillfredsställande nivå idag.

Klimatomställningen är en av vår tids största samhällsutmaningar. I rapporten ”Från gröna ambitioner till verklighet: Om klimatledarskap och chefens roll för en hållbar omställning” som vi presenterade på ett seminarium i Europaparlamentet i Bryssel, visar vi att för att nå klimatmålen krävs inte bara politiska beslut och tekniska lösningar, utan också mod och förmåga att leda förändring. Chefer spelar en avgörande roll i denna omställning, det är de som omsätter mål i handling, leder det dagliga arbetet och engagerar medarbetare i att ta steg mot en mer hållbar verksamhet.

De tekniska möjligheterna att jobba på distans har utvecklats och många chefer ser positiva effekter för både egen del och för medarbetare. Det uppstår en bättre balans i livet totalt sätt. Samtidigt visar vår framtidsrapport: Mot en lärande framtid att det finns en stor oro bland Sveriges chefer att företagskulturen och innovationsförmågan blir lidande när vi inte ses. Distansarbete är ett av flera verktyg för att skapa den bästa arbetsmiljön. Utgångspunkten måste alltid vara hur vi blir bäst på att tillsammans uppnå bästa möjliga resultat. Den balansen har vi inte hittat fullt ut ännu på svenska arbetsplatser – kalibrering pågår.

Vår tid översvämmas av ny AI- teknik. Teknik som kommer att förändra vårt samhälle på ett omvälvande sätt. När Sveriges chefer spanar in i framtiden i framtidsrapporten råder det inte brist på teknik utan snarare brist på tid för lärande och ett närvarande ledarskap för att få ut största möjliga potential av tekniken.

Det ledarskap som kommer behövas enligt Sveriges chefer är ett samverkande, flexibelt och närvarande ledarskap. I en allt mer teknisk avancerad miljö så framträder det relationsskapande ledarskapet som avgörande för att lyckas. För när maskinerna blir smarta måste vi människor vara kloka.

Utifrån bilden som målas upp av vår tids samhällsutmaningar har Ledarna alltid fokus på att verka för att cheferna ska ges rätt förutsättningar. Vi bedriver detta arbete inom ramen för våra drygt 80 kollektivavtal och vårt utåtriktade opinionsarbete. Det handlar om att ge chefer tydliga mandat, rimliga resurser och tid för återhämtning och reflektion. Vi behöver hela tiden bredda bilden av vem som kan och vill bli chef. Höstens ålderism-debatt visade på att det finns förlegade normer om ett bäst före datum för chefer. Chefer ska rekryteras utifrån kompetens och färdighet.

Vi vet att ett närvarande Ledarskap gör skillnad på arbetsplatsen och är en viktig byggsten i god arbetsmiljö och goda resultat. Det har varit vår grundfilosofi sedan vi bildades i Norrköping av 27 verkmästare för 120 år sen. Vi kommer fortsätta vara chefens röst i samhällsdebatten. Samhället förändras – goda ledare gör det till ett bättre samhälle!

Gott Nytt År!

Har cheferna tappat engagemanget?

Så här efter sommarsemestern kan det kännas lite trögt att komma in i jobbrutinerna igen. Det är inte ovanligt att det vanliga engagemanget saknas när väckarklockan åter ringer på morgonen och det är tid att anpassa sig till kalendern igen. Men det brukar som regel gå över efter några dagar. Sunt arbetsliv tipsar på LinkedIn om hur du kan får en behagligare övergång.

Något allvarligare visar Gallup’s 2025 Global State of the Workplace Report. Chefer världen över tycks ha tappat engagemang och andelen chefer som känner engagemang för jobbet har gått ned från 30 till 27 procent från föregående år. Unga chefer, under 35 år, och kvinnor som är chefer har tappat allra mest.

Om vi jämför med medarbetarna är det enligt rapporten endast 21 procent av dem som känner engagemang för jobbet.

Tittar man på Europa så är andelen engagerade medarbetare endast 13 procent! Andelen för Sverige ligger dock på fjärdeplats där nästan var fjärde anställd känner engagemang, 24 procent. Det var väl för väl ändå!

Jag har väldigt svårt att föreställa mig att siffrorna speglar verkligheten. Rapporten omfattar 227 347 personer och i stort sett alla världens länder. Om dessa låga andelar engagerade chefer och medarbetare är korrekt så måste jag ha haft en väldig tur i mitt yrkesliv som nästan alltid haft engagerade kollegor och chefer. För att inte tala om alla hundratals chefer jag mött under mina år på Ledarna.

Ledarnas rapport Att vara chef, visar att drygt 9 av 10 chefer i Sverige nästan alltid upplever sitt arbete som meningsfullt. Då har jag väldigt svårt att se att många chefer skulle vara oengagerade i sitt jobb.

Vad tror du är sant om chefers engagemang?

Framtidens kvinnliga ledare – listan som inger hopp och framtidstro

Igår var en dag fylld av energi och framtidshopp när Ledarna för 19:e året i rad presenterade listan över Framtidens kvinnliga ledare. En lista över moderna framgångsrika ledare, som också är unga och kvinnor. Med listan vill vi vända upp och ner på förlegade föreställningar om vem som kan och får vara chef.

Dagar av hopp och framtidstro behövs nu mer än någonsin. För vi lever i en tid där vi har en demokratiskt vald president som vill förbjuda företag och verksamheter att jobba för ökad jämställdhet, inkludering och mångfald. Ibland måste jag slå mig själv på kinden för att fatta att det inte bara är en mardröm utan verklighet.

Att i ljuset av detta se rikspolischefen Petra Lundh, som själv krossat flera glastak som första kvinna som både riksåklagare och rikspolischef, dela ut priset till årets etta på listan, Hanna Moisander, inger hopp. Hanna Moisander driver deb. (Diverse Executive Boards) och är styrelseordförande i bland annat Lager 157. Hanna representerar en ung generation kvinnor som tar plats i styrelserummen och bidrar till att stärka Sveriges konkurrenskraft och innovationsförmåga genom ett medvetet jämställdhets- och mångfaldsarbete.

Årets nummer två på listan är Victoria Escobar, medgrundare och operativ chef för Changers Hub. En idéburen organisation där hon och  hennes kollegor ger ungdomar i förorten möjligheter att förverkliga sina drömmar och bidra till samhällsutvecklingen på ett positivt och kreativt sätt.

Tove Jarl, vd på Ung företagsamhet, är årets trea på listan. Tove och organisationen ger unga människor möjlighet att ta de första stegen i sitt entreprenörskap. Här föds kommande ledare och blomstrande företag.

Kvinnorna på FKL-listan kommer från alla samhällssektorer och branscher. Listan präglas av unga människor med ett medvetet inkluderande ledarskap som ger gott resultat och visar på den stora potential som finns i nästa generation.

Många gånger får jag frågan ska vi inte utgå från kompetens istället för jämställdhet och mångfald. FKL-listan visar så tydligt att det inte finns en sådan motsättning. Tillsammans behöver män och kvinnor på rekryterande poster i företag och verksamheter öka sin kunskap om kompetensbaserad rekrytering. För utgår vi från människors kompetens och erfarenheter kommer vi få en mångfald i ledande positioner och det kommer stärka både företag och verksamheters konkurrenskraft. Men om vi stannar kvar i gamla normer av vem som kan och vill bli chef kommer vi att gå miste om en väldigt stor potential i samhället och backa in i framtiden.

FKL-listan med alla 75 ledare stärker mig i att det finns en sådan kraft i den unga generationen. Listan är en tydlig bild av ledarskap som inger hopp om att vi kan skapa ett hållbart samhälle för många kommande generationer.

Läs mer om Hanna i Dagen nyheter här och i Breakit här 

Många goda skäl till att anställa äldre

Det är väl känt att det finns en åldersdiskriminering vid anställning och att äldre som förlorat jobbat riskerar att hamna i lång arbetslöshet. Detta trots att det råder kompetensbrist i Sverige, samtidigt som vi förväntas arbeta allt längre upp i åldrarna.

Nu har Feelgoods Jobbhälsorapport 2025 just släppts, som slår hål på många fördomar som sannolikt förklarar en del av åldersdiskrimineringen.

Deras undersökning visar, att i jämförelse med sina yngre kollegor, utmärker sig de som är äldre än 50 år genom att:

  • I högre grad uppleva sitt arbete som meningsfullt och engagerande
  • Trivas bättre på jobbet och se mer positivt på samarbetet med kollegor
  • Ha en bättre balans mellan privatliv och arbete och är mindre trötta än yngre kollegor
  • Ha markant mindre korttidsfrånvaro än yngre medarbetare

De konstaterar att detta är en grupp som i positiv riktning sticker ut och borde vara eftertraktad.

Chefer som kommit upp i åldern upplever också att de blir bortgallrade vid rekrytering. Om man lägger till de positiva aspekter som framkommer av Feelgoods rapport borde just chefsyrket göra dessa ännu mer attraktiva för arbetsgivare.

Att som chef har lång erfarenhet, både livet och av tidigare chefsuppdrag, borde vara en högst efterfrågad kvalitet. Att som chef utöva ledarskap är något som hela tiden utvecklas och tränas över tid, du blir helt enkelt aldrig fullärd.

Kanske kan denna rapport bidra till att rekryterare och arbetsgivare ser bortom födelseår och istället omfamnar den senioritet som många äldre besitter.

Hur ser du som chef på att anställa den som är lite äldre?

 

 

 

Kollektivavtal ger trygghet hela arbetslivet – och därefter

Hur lång är din veckoarbetstid? Har du utrymme för vila och återhämtning mellan arbetspassen? Har du koll på hur mycket pension du får när den dagen kommer? Vet du hur mycket ersättning du får om du får barn och ska vara föräldraledig? Vad händer om du skadar dig på jobbet och inte kan arbeta fullt ut? Och hur ser ditt behov av stöd ut om du blir uppsagd och behöver gå vidare i arbetslivet? Det här är helt centrala frågor som mer eller mindre berör  alla som arbetar. Och svaren på frågorna är starkt kopplade till förekomsten av kollektivavtal. Ändå är både kunskapen och intresset för kollektivavtal relativt låg hos gemene man.

På svensk arbetsmarknad omfattas fler än 9 av 10 anställda av kollektivavtal. Det är något som vi ska vara väldigt glada och tacksamma för. Kollektivavtalen ger de anställda trygghet, bland annat i form av en rejäl tjänstepension med låga avgifter, möjlighet att få extra ersättning vid föräldraledighet, extra ekonomiskt stöd mellan jobb, gratis karriärrådgivning och 80 procent av lönen för att studera mitt i livet.  Det här är förmåner som inte skulle finnas om kollektivavtalen inte fanns. Ett argument som ofta förs fram, inte minst i samband med konflikten på Tesla, är att många arbetsgivare utan kollektivavtal erbjuder sina anställda förmåner som är likvärdiga, eller till och med bättre, än de som finns i kollektivavtalen. Men de bortser ofta från att de kollektivavtalade lösningarna ger väldigt mycket för pengarna. Detta eftersom fackföreningarna, i kraft av ett stort antal försäkrade, har kunnat pressa ner olika former av avgifter. Höga fondavgifter har en mycket större effekt på den slutliga pensionen än vad många tror.

Trygghetsöverenskommelsen, som trädde i kraft i oktober 2022, ger den som är kollektivavtalsansluten bättre villkor och förutsättningar för kompetensutveckling och omställning jämfört med den som inte är det. Den innebär också en trygghet och ett stöd för arbetsgivare. Stöd från en omställningsorganisation underlättar även för arbetsgivare som kan få hjälp genom hela omställningsprocessen när någon behöver sägas upp, samtidigt som det blir lättare för den som blir uppsagd att hitta ett nytt jobb. Detta skapar förutsättningar att mjuklanda även i svåra omställningar och neddragningar.

Sverige är en förebild när det kommer till en välfungerande arbetsmarknad. En av de absolut viktigaste förklaringarna är vår omfattande tillämpning av kollektivavtal. Avtalen är ryggraden i den svenska arbetsmarknadsmodellen och avgörande för att skapa stabilitet, långsiktighet och tydliga regler. Även om vi har kunnat notera en uppgång av antalet förlorade arbetsdagar till följd av konflikt under de två senaste åren, så ligger vi långt under våra nordiska grannländer. Detta trots att Sverige är den klart största arbetsmarknaden.

Så nog är det värt att uppmärksamma och fira kollektivavtalets dag. Kollektivavtalen skapar större trygghet och stabilitet på arbetsplatsen. Den ger den både chefer och medarbetare bättre ekonomi i händelse av frånvaro från förvärvsarbete. På samhällsnivå ger de oss en välfärd som vi annars inte skulle ha.

Löneprocessens guldkorn – nycklar till en bättre arbetsplats

Stanna upp ett tag. Jag har några frågor som jag vill att du funderar över.

”Har du och din chef följt upp det ni kom överens om i senaste utvecklingssamtalet?”, vad svarar du då? Och påståendet, ”Min löneutveckling är kopplad till ansvar, kompetens och prestation”? Reflektera en stund. Slutligen, ”Min chef kan bedöma min arbetsprestation”.

Vi ställde dessa frågor till våra drygt 100 000 chefsmedlemmar i höstas under insamlingen av Ledarnas lönestatistik för år 2024. Av de 30 000 svaren framkom att 52 procent inte tycker att deras chef följer upp utvecklingssamtalen, och cirka 33 procent anser inte att löneutvecklingen är kopplad till ansvar, kompetens och prestation eller att chefen kan bedöma deras arbetsprestation.

Svaren från våra medlemmar får mig att fundera på flera saker kopplat till ett gott ledarskap. Så som mandat och befogenheter, stöd och tid för att utöva sitt chefs- och ledarskap Att kunna se och förstå vad ens underställda chefer och medarbetare jobbar med. Ibland stöter jag på chefer som säger att de inte riktigt har rätt förutsättningar för att göra sitt jobb som de själva känner att de vill. Kopplat till lön och lönesättning så ses denna årliga process inte som en prioriterad verksamhetsprocess utan som ett sidospår till den dagliga verksamheten.

Lönebildning och lönesättning är så mycket mer än bara siffror i ett lönebesked. Det handlar i högsta grad om ledarskap. Det handlar om att skapa tillit och legitimitet, att skapa en löneprocess där chefer och medarbetare har en gemensam förståelse för vad som driver verksamhetsutveckling och i förlängningen en god löneutveckling. En väl fungerande löneprocess blir ett kraftfullt verktyg för att utveckla både individ och verksamhet.

Men hur skapar vi en löneprocess som verkligen fungerar? Mycket av svaret ligger i användandet och tillämpningen av löneavtal som utgår från en lokal lönebildning utan centralt angivet löneutrymme. Där en schysst process med olika former av dialog, så som utvecklingssamtal, avstämningar och lönesamtal,  där den lokala lönebildningens guldkorn prioriteras av ledningen och håller en hög kvalitet i genomförandet.

I mer än 30 år har våra Ledaravtal och övriga löneavtal främjat lokal lönebildning. Vi menar att utan en förutbestämd central procentsats som styr löneökningar kan ledning, chefer och medarbetare skapa en löneprocess helt utifrån sina egna lokala förutsättningar. Där möjligheten till att skapa en mer begriplig och legitim löneprocess är större än för andra löneavtalskonstruktioner. Detta ökar förståelsen och motivationen, stärker kompetensen och gör att rätt personer vill stanna kvar och bidra till organisationens framgång.

Låt oss därför se vårdandet av den lokala lönebildningen och löneprocessens guldkorn som en investering – inte bara i lön, utan i hela organisationens framtid. En genomtänkt och fungerande lönebildning skapar inte bara bättre löneprocesser, utan en bättre arbetsplats för alla!

Du, missa inte vår nylanserade ”Lönekollen” där vi redovisar årets resultat av Ledarnas löneenkät för chefsmedlemmar!

 

 

 

Varför köps så många chefer ut?

Att chefer köps ut är inte något nytt fenomen, men jag får en känsla av att omfattningen ökar. Fackförbundet Visions medlemstidning publicerade tidigare information om att kommuner och regioner köpt ut chefer till en kostnad av minst 800 miljoner kronor under åren 2019-2023. Något som jag kommenterar i ett tidigare blogginlägg. Utköp sker naturligtvis också i privata näringslivet, men den informationen får vi inte lika ofta ta del av i media om det inte gäller de absoluta toppcheferna.

Idag läser jag ytterligare en artikel om en kommuns utköp av anställda. Den här gången är det Ystads kommun som är på tapeten och enligt artikeln i Ystad Allehanda har kommunen under de senaste fem åren köpt ut 67 personer till en kostnad av omkring 14 miljoner kronor. Belopp som jag kan anta sticker i ögonen på Ystadborna. Flera av dessa utköp rörde ett antal chefer varav två kommundirektörer som fått lämna inom loppet av fyra år.

Visst kan det vara befogat med utköp. En genomförd rekrytering kan visa sig vara en missbedömning, någon har betett sig på ett oönskat sätt eller att bägge parter inser att det bästa är att skiljas åt på grund av helt olika värderingar eller syn på uppdraget.

Men den här omfattning signalerar snarare ett systemfel än otillräcklighet hos enskilda individer. Det gör mig inte särskilt förvånad, eftersom det ofta är en enkel lösning att tro att om en viss individ slutar, så kommer allt att bli bra. Väldigt ofta kan man i media läsa att utköp av högre chefer handlar om att uppdragsgivaren vill se ett annat ledarskap. Lite oklart vad det ledarskapet ska kännetecknas av, men det är en vanligt förklaring, åtminstone officiellt.

Bakgrunden till utköp av chefer handlar inte sällan om att man i något avseende är oense kring en fråga, men verkar inte ta sig tiden att faktiskt vilja hantera olika ståndpunkter för att komma vidare. Andra skäl, som riskerar att leda till konflikter, är otydlighet och icke uttalade förväntningar eller att berörd chef helt enkelt saknar förutsättningar i sin organisation för att utföra sitt uppdrag.

En viktig aspekt när det gäller just kommuner är relationen mellan uppdragsgivarna, det vill säga kommunpolitiker, och anställda chefer. För ett fungerande samarbete behöver det finnas en god dialog där man löpande pratar om uppdrag, ansvar och rollfördelning mellan politiken och tjänstemännen.

Den organisation som systematiskt ”äter chefer” behöver helt enkelt lyfta blicken från individen till sammanhanget runt chefen.

Vad tror du det beror på att många chefer köps ut, inte minst i kommuner och regioner?