Julens mest efterfrågade chef

/1 Kommentar/i , , , /av

Vår just nu mest efterfrågade och efterlängtade chef torde vara tomten. Han har minst sagt hektiska dagar så här i december. Så hur ser Tomtens förutsättningar ut för att klara av sitt uppdrag?

Trots att tomtens sysselsättning spänner över många olika branscher; rennäring, transport och logistik, nöjesbranschen, produktionsindustrin, tjänstesektorn; så skulle jag tro att det är väldigt tydligt för tomten vilket uppdraget är. Att ta emot önskelistor och leverera paket över landet. Leveranserna ska ske på julafton i Sverige. Tomten är säkert också införstådd med vilka förväntningar som finns, inte minst från många barn. Han bör vara rundlagd, snäll, glad, vitskäggig och inte backa för att ta ingången via skorstenen. Begripligheten för uppdraget torde med andra ord vara ganska hög, trots oklarhet kring vilket kollektivavtal han omfattas av.

Men hur är det med uppdragets hanterbarhet? Till sin hjälp har tomten ett stort antal tomtenissar, vilket syns tydligt i Disneys Jultomtens verkstad från 1932. Frågan är hur han hinner leda dem alla? Men de ser ut att vara vid gott mod, även om arbetsmiljön kanske inte är den allra bästa. Egen erfarenhet och kunskap har han samlat på sig sedan 1800-talet så vi får nog anta att han är rätt man på rätt plats. För att lämna alla julklappar i tid har han en släde och ett renspann med åtta renar att tillgå. Nu börjar uppdraget onekligen kännas lite mer utmanande. Hur mycket kan tomten tillåta sig att pressa sina renar utan att riskera deras hälsa? Om tomten någon gång tvivlar på sig själv har han i alla fall socialt stöd i form av tomtemor. Här får tomten avlastning, styrka och kloka råd.

Tomten gör allt detta hektiska arbete av en enda orsak. Uppdraget känns nämligen oerhört meningsfullt eftersom tomten vet vilken glädje han sprider. Så trots de eventuella hinder och utmaningar tomten möter på vägen är det mödan värt. Det är det som är hans starkaste drivkraft.

Nu har tomten ett väldigt stressigt jobb, men det är säsongsbetonat. När julen är över kan han tillsammans med tomtemor, tomtenissar och sina åtta renar unna sig en välbehövlig och väl tilltagen återhämtningsperiod. Då laddar de om batterierna för att komma igen till nästa år.

Jag hoppas att du som är chef låter tomten jobba och att du själv unnar dig återhämtning under julhelgen. Se till att du är laddad inför nya utmaningar 2019!

God jul och gott nytt år tillönskar jag alla Sveriges chefer!

Sveriges mediechefer tar smällarna för vår yttrandefrihet

/0 Kommentarer/i , , /av

Idag är det inte bara Nobeldagen utan också FN:s dag för mänskliga rättigheter. Det är många saker som behöver finnas på plats för att upprätthålla mänskliga rättigheter i ett samhälle. En av de saker som måste finnas är yttrandefrihet.

I mitt tidigare jobb som mediechef inom public service hade jag som uppgift att skapa de bästa förutsättningarna för en så vidsträckt yttrandefrihet som möjligt. I min roll som ansvarig utgivare skulle jag och mina chefskollegor värna det pluralistiska samtalet i det offentliga rummet. För flera av våra chefskollegor, och deras medarbetare ute i världen, har detta uppdrag blivit allt svårare och farligare. 2017 dödades 65 journalister och 326 satt fängslade enligt Reportrar utan gränsers årsrapport.

Yttrandefriheten är en mänsklig rättighet som har varit en hörnsten i liberala demokratiers utveckling inte minst i Europa. Människors möjligheter att ge uttryck för sina åsikter och driva opinion har skapat en konstruktiv friktion som utvecklat organisationer, samhällen och stater. Fria medier har varit en självklarhet. Nu lever vi i en tid där ledaren för världens största demokrati kallar medierna för folkets fiende. Mediechefer och journalister, inom både kommersiella mediehus och flera public service-bolag i Europa, upplever idag en enorm press från politiker som öppet attackerar medierna och vill begränsa yttrandefriheten. Tjeckiens president visade förra året, vid en presskonferens, upp en replika av en kalasjnikov med texten ”för journalister”. En undersökande journalist på Malta dödades förra året av en bilbomb och jag skulle kunna fortsätta med fler exempel. Det här är en mycket farlig utveckling.

Vi behöver inte gå utanför Sveriges gränser för att belysa läget. Flera av våra mediechefsmedlemmar inom Ledarna utsätts dagligen för hot och hat och flera har personskydd för att de värnar det fria ordet. Att vara mediechef i det här landskapet och klimatet kräver oerhört mycket. Att stå rakryggad och värna principerna kostar på. Våra mediechefer ska hantera många gånger en sviktande ekonomi, samtidigt som de ska värna demokratin och idén om en vidsträckt yttrandefrihet. Hot och hat ökar gentemot enskilda journalister, hela redaktioner, utgivare och i grunden det demokratiska uppdraget att sakligt och objektivt granska makten.

Jag tillhör inte längre granskarna utan kan förvänta mig att bli granskad. Det är situationen för många av Ledarnas chefer. Vi inom Ledarna står upp för den ordningen. Så måste det vara i en fungerande demokrati och granskning och bevakning skärper sinnet och besluten i alla organisationer. Så på FN:s dag för mänskliga rättigheter vill jag påminna om allas vårt ansvar att värna yttrandefriheten.

Mänskliga rättigheter upprätthålls bäst i en väl fungerande demokrati men demokratin är inget vi kan ta för givet. Den behöver fria medier och sina förkämpar. Du och jag!

Medarbetare arbetar för dig, inte för företaget

/0 Kommentarer/i , , /av

Managementkonsulten Donn Karr lär ha sagt: ”Människor jobbar för människor – inte företag”. Att du som chef är viktig för medarbetarnas trivsel finns det mängder av undersökningar som stödjer. Och som chef är din relation till din egen chef av stor betydelse för dina möjligheter att verka och känna glädje och mening med jobbet. Faktum är att er relation kan avgöra om du kommer att fortsätta som chef eller inte.

Många företag och organisationer har idag svårt att hitta den kompetens som de behöver. Att kunna attrahera och bibehålla chefer och medarbetare är en kritisk faktor för att fortsätta att utveckla verksamheter och för att klara en hårdnande konkurrens.

Igår träffade jag en grupp chefer där vi talade om just de utmaningar som ligger i att möta dagens och framtida medarbetares behov. Hur kan vi attrahera kompetens och få ut mesta möjliga potential ur varje individ. Det blev tydligt att förmågan att bygga tillitsfulla relationer ansågs avgörande, vilket bara är möjligt om chefer regelbundet för en dialog med och lär känna sina medarbetare.

Brist på relationer, eller dåliga sådana, är vanliga skäl till att många av de bästa alltid slutar. Dann Karr listar nio anledningar där flera av dem handlar om just tillit och relationer. Till exempel att inte bli sedd och få uppskattning för sina insatser, att inte bry sig om sina anställda, att bryta löften eller att medarbetarnas kreativitet och passion inte ges något utrymme.

En av de chefer som deltog under gårdagen menade att det blir allt viktigare med EQ (Emotionell Intelligens). Och som ett kvitto på det har forskare vid universitetet i Lausanne kommit fram till att för mycket intelligens (IQ) snarare kan hämma än främja förmågan att leda. Deras forskning pekar mot att riktigt intelligenta personer är mindre effektiva chefer än andra.

Så om Karr har rätt, att dina medarbetare i första hand arbetar för dig och inte för företaget, är ditt ledarskap nyckeln till att attrahera och bibehålla de talanger ni behöver.

Hur gör du för att bygga tillitsfulla relationer till dina medarbetare och/eller underställda chefer?

Måtte Amazon marineras i svenskt ledarskap

/0 Kommentarer/i , , /av

I dagens krönika i Aftonbladet varnar Eva Franchell för Amazons intåg i Sverige. Bakgrunden är att ägaren Jeff Bezos är ökänd för sin inhumana inställning till sina medarbetare. Förra året utsåg världsfacket ITUC honom till världens sämsta chef och han är nominerad i år igen.

Det Franchell beskriver i sin krönika är utan tvivel hårresande och visar prov på ett fullständigt oacceptabelt beteende. Inte minst för någon som genom sitt chefs- och ledarskap sätter normen för vad som är önskvärt i företaget. Må inte den kulturen följa med Amazon till Sverige. Det är sorgligt att den här typen av chef ens existerar, men nästan värre är att han är fruktansvärt framgångsrik, åtminstone som affärsman med tillhörande förmögenhet.

I krönikan står också att ”världen är full av arbetsplatser där folk mår skit för att chefen är usel” och att ”nästan var tredje svensk har psykiska eller fysiska besvär på grund av jobbet”.

Det går inte att förneka att det dessvärre finns arbetsplatser där chefer agerar på sätt som är till skada. Men ännu fler är de arbetsplatser där chefer är goda ledare och måna om sina medarbetare. I Sverige får cheferna toppbetyg av sina medarbetare. Enligt en undersökning från Netigate har fyra av fem högt förtroende för sin chef och tycker att de tar sig tid för medarbetarna och ställer rimliga krav.

Att sjuktalen ökat dramatiskt under senare år är mycket oroande. Men det gäller också chefer. Enligt Jobbhälsoindex känner chefer i högre utsträckning än sina medarbetare regelbundet psykiskt obehag på grund av arbetet. En klart förhöjd risk för ohälsa och sjukskrivningar.

Min julönskan är att Amazon marineras i den dominerande ledarkultur som råder i Sverige den dag de etablerar sig här. Och tills dess är åtminstone jag villig att följa Franchells uppmaning: undvik att handla hos Amazon.

Hur skulle du i din chefsroll agera om din egen chef betedde sig som Bezos?

Chefen som skällde

/0 Kommentarer/i , , /av

Kritik i enrum och beröm i plenum, brukar det ju heta. Men ibland glöms det helt bort. För visst händer det att chefer tappar tålamodet. Kanske är de själva pressade, har svårt att hantera sin ilska eller så är de helt enkelt inte alltid rätt för uppdraget. Oavsett vad skälen är, så påverkas medarbetarnas hälsa negativt när chefen får känslomässiga utbrott enligt Susanne Tafvelin, docent i psykologi vid Umeå universitet. Hon har nu beviljats 3,2 miljoner för att studera vad det är som gör att chefer utvecklar beteenden med negativ inverkan på medarbetares hälsa och arbetsplatsen.

I mitt yrkesliv har jag haft förmånen att ha många väldigt bra chefer. Men visst har jag också stött på motsatsen. Ett exempel var den skällande chefen. På en av mina tidigare arbetsplatser satt vi i enorma kontorslandskap som var lika stora som våningsplanen. Här bevittnade jag vid flera tillfällen hur en chef gav kritik på ett väldigt onyanserat sätt till sina medarbetare. Han skällde och ryade så att det ekade i kontorslandskapet. Det är inte svårt att tänka sig hur utsatt berörda medarbetare kände sig.

Chefer är också människor och det är självklart att du får bli arg om det är befogat. Men du behöver tänka på hur du framför kritik. Skillnaden i din ilska i jämförelse med medarbetarens, är att du har en maktposition som chef, vilket i sig gör situationen mycket mer obehaglig och kanske till och med hotfull. Går det riktigt illa kan du provocera fram en uppsägning.

Hur gör du när du blir riktigt heligt förbannat på jobbet?

Att vara chef är ett yrke

/1 Kommentar/i , , , /av

Att vara chef är ett yrke. Det kan tyckas självklart, men det har visat sig vara en viktig sak att påpeka – och är en av anledningarna till att så många som får en chefsroll väljer att söka sig till Ledarna, Sveriges chefsorganisation.

I förra veckan skrev jag och Jenny Wibacke, ordförande för Ledarna inom vård och omsorg, en replik i Dagens Samhälle om vikten av att chef ses som en profession i sig och att det inte alltid är en verksamhetsexpert som är den bästa chefen. Alltför ofta saknas alternativa karriärvägar för uppskattade medarbetare än att göra hen till chef, oavsett om personen egentligen ens vill eller är lämplig för den rollen. Vi menar att arbetsgivare, i just det här fallet inom vården – men det gäller i alla sektorer och branscher, måste värdera ledarskapet högre än i dag och i större utsträckning rekrytera utifrån ledarskapsförmåga.

Chefer måste vidare ges rätt förutsättningar, mandat, resurser och tid att utöva sitt ledarskap. Tyvärr vittnar många medlemmar i Ledarna, inte minst inom offentlig sektor, om för mycket administration, krångliga datasystem och för stora medarbetargrupper för att kunna ägna sig åt sitt ledarskap på det sätt de önskar.

Att prioritera ledarskapet kräver resurser och många gånger kan arbetsgivaren frestas att dra ner på kostnaderna och det kan funka på kort sikt men långsiktigt visar det sig var väldigt kontraproduktivt.

En chef som får tid att se medarbetarna och hitta balans mellan arbete och fritid mår inte bara bra själv utan leder till att arbetsplatsen i sin helhet mår bättre. I förlängningen har verksamheten sparat in stora kostnader för rehabilitering både för chef och medarbetare.

Det är hög tid att uppvärdera såväl chefsyrket som de viktiga stödfunktioner som i många fall rationaliserats bort genom åren. Chefer har en avgörande inverkan på verksamheters effektivitet, produktivitet, innovationsförmåga och arbetsmiljö. När ledarskapet värderas rätt får chefer rätt förutsättningar att leda framgångsrika verksamheter.

Att lyssna på sin organisation

/0 Kommentarer/i , , /av

Hur säkerställer man som chef, inte minst på högre nivåer, att man har en rättvisande bild av sin organisation? Det är inte en enkel uppgift, men den är avgörande för att förstå vad som kan vara hinder respektive framgång för utveckling. Beroende av position och funktion så har vi olika perspektiv och upplevelser av vår organisation. Alla är på sitt sätt sanna men det är mångfalden som skapar den mest rättvisande bilden.

Att lyssna in sin organisation kan ske på många sätt, mer eller mindre bokstavligt. Jag har själv varit med om att man anlitat en etnolog som befann sig i företagets lokaler för att lyssna och observera, på samma sätt som de observerar olika kulturer. Lyssnandet fokuserar inte på det som sägs, utan med vilka tonlägen. Spännande i sig, men just den aktiviteten tror jag inte ledde oss i någon riktning.

Mer självklara metoder är kanske medarbetarundersökningar, personalmöten, resultatrapporter och en mängd andra instrument för att få koll på läget. Kanske arbetar ni också systematiskt med värdegrundsarbete för att få en gemensam kultur?

Apropå värdegrund så ramlade jag på en riktigt intressant debattartikel på temat. Under rubriken ”Ingen värdegrund i världen stoppar en idiot” manar Nils Karlsson oss att våga vägra värdegrundsarbete. Jag måste erkänna att han har en del poänger.

Jag tror att alla chefer förstår vikten av att ha ett helikopterperspektiv, att se och förstå helheten. I Sonderpodden har organisationskonsulterna Love Lönnroth och Greger Hjelm ett samtal om just detta med rubriken ”Om att lyssna på organisationen”.

En av utmaningarna är att det i en och samma organisation finns olikartade bilder, upplevelser och perspektiv. Eller som Greger Hjelm benämner dem, olika landskap. I deras samtal lyfter de lyssnandet som ett verktyg för att kartlägga nuläget och förstå vad som pågår för att kunna utveckla organisationen. Att lyssna är en konst i sig. Först och främst behöver du ta dig tid i en kanske stressig vardag.  Du behöver skilja på fakta och tolkning, att lyssna utan att värdera och våga ställa mängder av utforskande frågor utan att dra snabba slutsatser och komma med lösningar. Det kan vara utmanande; om du som chef är van vid att ta snabba beslut, ge råd och tala om hur saker ska hanteras; att byta roll och våga vara utforskande och inte sitta inne med svaren. Ju fler perspektiv, upplevelser och berättelser du tar del av, desto med mångfacetterat blir landskapet.

Hur lyssnar du på din organisation?

Chefen, facket och de mänskliga rättigheterna

/0 Kommentarer/i , , , , /av

I förra veckan högtidlighölls 80-årsminnet av kristallnatten. Den här veckan arrangeras Nordens största forum för mänskliga rättigheter, Mänskliga rättighetsdagarna. Kristallnatten är den natt 1938 när tyska nazister gick ut på städernas gator och brände synagogor, slog sönder butiker och mördade judar. 1938 hade den nazistiska retoriken som delade upp folk i ”vi” och ”dom” lett fram till den punkt när vissa tyskar inte längre tyckte att mänskliga rättigheter omfattade judar, romer, homosexuella, handikappade med flera.

I både Sverige och USA har det skett attacker mot synagogor de senaste åren. Häromdagen mördades den turkiske fackföreningsledaren Abdullah Karacan under ett företagsbesök på Goodyear. Rättigheter som vi i årtionden sett som självklara börjar nu ifrågasättas.

Det har blivit viktigare än på många år att värna de mänskliga rättigheterna. Att värna fackliga rättigheter och fria fackföreningar, liksom fri press och yttrandefrihet. Att värna det demokratiska samtalet vid middagsbordet, i parlamentet och på arbetsplatsen.

Våra arbetsplatser är en viktig del av samhället. Samtidigt är samhället en viktig del av våra arbetsplatser. Företeelser som finns i samhället återfinns också på arbetsplatserna. I såna sammanhang får chefen en central roll. Som kulturbärare och som ledare även i samhället.

Förutom att värna mänskliga rättigheter är det viktigare än på länge att också motsätta sig rasism, populism, nationalism och alla de som vill förstöra det demokratiska, rättssäkra samhället och ersätta det med olika former av auktoritära styren. I Ledarnas förbundspolitiska program står att ”med gott ledarskap kan arbetsplatser vara en arena där demokratiska värderingar befästs och olikheter mellan människor ses som en tillgång.” För oss är demokratin en fråga om människovärde.

Därför är det också en förutsättning att man för att ha förtroendeuppdrag i Ledarna ställer upp på grundtanken om alla människors lika värde och inte i värderingar eller uttryckssätt motarbetar Ledarnas grundsyn.

I Sverige har vi under hela efterkrigsperioden, trots en del meningsskiljaktigheter när det gäller sakpolitiken, varit överens om de demokratiska grunderna för vårt samhälle. Det inbegriper värdet av fria fackföreningar, fri press, religions- och yttrandefrihet, och ett opolitiskt polisväsen.

Det samhälleliga värdet av ett gott ledarskap som bygger på demokratiska värderingar kan inte överskattas.

Bra chefer kan främja dialogen på arbetsplatsen och i samhället

/0 Kommentarer/i , , /av

Den 4 november är det ”No Hate Day”. Det kan vara värt att uppmärksamma i de tider vi nu lever.

Motsättningarna världen över mellan olika parter är tydligare än på många år. Något som exempelvis syns i amerikanska väljarundersökningar.  I många länder vinner den val som har den hårdaste och mest oförsonliga retoriken. Det senaste exemplet är presidentvalet i Brasilien. Här hemma finns det riksdagsledamöter som kallar vanliga medborgare öknamn på Twitter. Konfrontation och attack verkar ibland vara vägen till makt. I de mest extrema fallen leder stämningen till rena attentat mot synagogor, politiker och mot medier.

Familjer och arbetsplatser som smittas av motsättningar gör det i många fall svårt att umgås eller samarbeta. Från Brasilien, USA, Filippinerna och Ungern berättas om familjer som inte längre träffas och om arbetsplatser med kontinuerliga motsättningar och konflikter.

I ett sånt klimat krävs ett moget och modigt ledarskap. Chefer som löpande hanterar konflikter spelar en viktig roll för ett demokratiskt samhälle. Med ett gott ledarskap kan arbetsplatser vara den arena där demokratiska värderingar befästs och olikheter och meningsskiljaktigheter bidrar till utveckling och ses som en tillgång.

Ansvaret för en god samtalskultur blir en allt större del av chefsuppdraget. Bra chefer med rätt mandat och rätt förutsättningar kan främja dialogen på arbetsplatsen och fungera som brobyggare. Försoning, samförstånd och medmänsklighet är viktiga byggstenar i en trygg arbetsmiljö. Trygga chefer skapar trygghet även i en föränderlig tid där gamla sanningar ställs på huvudet.

Alla behöver en bra chef. Även Sverige.

/0 Kommentarer/i , , /av

40 dagar har gått sedan valet och en månad sedan statsministern röstades bort i en förtroendeomröstning i riksdagen. Sverige styrs av en övergångsregering vars exakta befogenheter inte framgår av grundlagen. Den allmänna uppfattningen tycks vara att en övergångsregering främst fattar beslut i löpande eller brådskande ärenden. Den enda uttryckliga begränsningen av en övergångsregerings befogenheter är att den inte får besluta om extra val.

Det är som att ha en interimschef som är samma person som styrelsen egentligen gett sparken, men som får chefa vidare med ett begränsat – men oklart – mandat, i väntan på en ny lösning. Interimschefen får inte omorganisera verksamheten och det är högst oklart om hen får sitt förslag till budget godkänd.

Det säger sig självt att detta inte är någon bra situation för varken chefen eller verksamheten.

Den stora utmaningen för riksdagspartierna är att utifrån valresultatet bilda en regering som accepteras av majoriteten och som förmår att driva igenom sin budget. Samtidigt borgar inte mandatfördelningen mellan partierna för ett stabilt regeringsbygge, åtminstone inte om man utgår från de traditionella blocken.

Vad som krävs nu är ett stort mått av ledarskap. Det kommer att krävas för att ena flera partier att dra åt ungefär samma håll – och att göra det under ett partis ordförande som statsminister. Men inte minst handlar det om ledarskap som kan styra vårt land i en omvälvande tid och orolig omvärld.

Det är ingen överdrift att säga att Sverige står inför stora utmaningar. Utmaningar om hur människor som saknar jobb ska få möjlighet till att vara med och bidra. Om hur vi ska få ett inkluderande arbetsliv där alla – oavsett kön, ålder, etnicitet, religion, sexuell läggning eller funktionsvariation – ska få utrymme att växa. Hur den växande grupp som i dag står utanför kollektivavtalade trygghetssystem ska kunna ges bättre villkor och skyddsnät.

Detta är bara några exempel på viktiga frågor som måste lösas. Allt kräver dock inte politiska lösningar. En minst lika stor utmaning för våra politiska beslutsfattare är att hålla fingrarna borta från sådant som bäst sköts av arbetsmarknadens parter. Förmågan att kunna delegera och avstå ifrån detaljstyrning är också viktiga delar av gott ledarskap.