Vi behöver försvara demokratin

2024 är ett unikt år. Mer än hälften av jordens befolkning lever i länder som kommer att genomföra nationella val. Aldrig tidigare har så många människor kunnat rösta under ett och samma år. På ytan är det en seger för demokratin, men vid en närmare betraktelse är det snarare en kamp om demokratin vi står inför. USA ser ut att gå mot ett presidentval med en kandidat som öppet vill driva på nedmonteringen av landets demokratiska system. En kandidat som vägrade erkänna sin valförlust och som öppet ljuger om valfusk.

Samtidigt förbereder Ryssland för ett riggat val där Putin ska väljas om, där allt annat är otänkbart. I skuggan av detta val kämpar Ukraina för sin självständighet. Runt om i världen ökar alltså framväxten av starka auktoritära och populistiska krafter som deltar i nationella val, men som i sin politik står långt ifrån de grundläggande demokratiska värderingarna, samtidigt som det internationella samarbetet sätts på prov med fler krig, pandemier och naturkatastrofer.

Antingen så fastnar vi i denna dystra bild eller så ser vi den som en uppfordrande bild till oss alla  att stå upp för demokratins grundvärderingar. Ibland tar vi demokratin så given som vattnet i kranen, men så är det inte. Demokrati startar hos var och en av oss. Hur vi pratar och agerar är ett avgörande bidrag till om demokratin stärks eller försvagas. Vi behöver tala om individens frihet att tänka och tro vad den vill, om det grundläggande med allmänna, fri och transparenta val, en fungerande maktfördelning mellan olika intressen och en rättssäkerhet där alla är lika inför lagen.

Vi lever i oroliga tider med djupt oroande kriser i vårt närområde. I kristider är det oerhört viktigt att de demokratiska institutionerna står rustade och kan skapa legitimitet för nödvändiga beslut som påverkar medborgarna. Tilliten måste byggas innan krisen kommer. Det politiska ledarskapet måste tillsammans med samhällets olika delar, allt från näringsliv till idéburna organisationer, skapa mötesplatser och en fungerande dialog.

Vi vet att demokratin ständigt behöver utvecklas för att kunna möta samtidens utmaningar. Klimatkrisen visar på behovet av demokratiska beslut på en internationell nivå. I en värld som är så sammankopplad så är de globala utmaningarna något som vi måste möta gemensamt. I den utvecklingen, när besluten hamnar långt ifrån den enskilda individen, behöver vi  motverka risken för demokratiskt underskott. Det gör vi genom en utökad medborgardialog och en ständig påminnelse om att beslut behöver fattas på en nivå som ligger så nära medborgarna som möjligt.

Ledarna har en lång demokratisk tradition som startade 1905 då 27 verkmästare i Norrköping slöt sig samman och bildade Norrköpings Verkmästarförening. De identifierade sin unika position mellan arbetare och ägare i sin roll som arbetsledare och såg ett behov av att organisera sig och i sann demokratisk anda driva sina frågor. Ledarna som förbund har arbetat så i snart 120 år och vår samtid understryker vikten av att fortsätta arbeta på detta sätt.

I veckan samlas ledamöter i olika valberedningar inom Ledarna till valberedningsutbildning. En valberedning, oavsett var den finns, har stor makt att påverka sammansättningen i olika organ. Här finns möjligheten att skapa en bredd och mångfald i representationen, möjligheten att skapa identifikation och delaktighet. Om vi jobbar medvetet med detta skapar vi goda förutsättningar för en levande demokrati som bygger inkluderande och livskraftiga företag, verksamheter och samhällen.

Låt oss inte fastna i de mörka auktoritära och diktatoriska molnens skugga utan stå upp för alla människors lika värde och demokratins grundläggande principer för att skapa ett rättvist och jämlikt samhälle. Tillsammans har vi ett ansvar.

Chefsåret 2023

Tidningen Chef avslutade utgivningsåret 2023 med 100 tips från chefer om motivation. Naturligtvis ingen slump för en redaktion med känselspröt för vad som rör sig bland chefer. Nu om någonsin behöver vi peppa varandra i en fond av lågkonjunktur, gängkriminalitet, orolig omvärld med krig i Europa och mellanöstern och en pågående klimatkris. Ett gott ledarskap behövs mer än någonsin. Det finns mycket att ta med sig från 2023 som ger hopp trots allt.

Rapporten Ungdomfokus 2023, som görs av Rasmussen Analys, visade att 80 % av de tillfrågade ungdomarna kan tänka sig att bli chefer. Den unga generation vill ta ansvar och vara med och påverka utvecklingen.

Sverok, som jobbar för en starkare spelkultur, visade i rapporten Digitalt ledarskap hur gamingkulturen kan skapa medvetna inkluderande ledare för framtiden.

Den unga generationen oroas av klimatutmaningarna. Med rätta, men vi måste också se att väldigt mycket sker i positiv riktning. Ledarnas Hållbarhetsbarometer för 2023 visar att allt fler chefer arbetar med omställningen till ett hållbart samhälle. Det finns en stark förändringskraft i svenskt näringsliv att bli världsledande i den gröna omställningen. Vi behöver tillsammans lyfta alla goda exempel samtidigt som vi inte ska blunda för målkonflikterna.

Den stora snackisen 2023 har varit och är AI. AI är både ett hot och en möjlighet. Ett förhållningssätt förmedlat av Arash Gilan  författare, föreläsare, vd på Viva Media på Chefdagen ingav mig hopp. ”Det handlar om att gå tillbaka till vad du själv tror på. Ens syn på teknologi är oftast en spegling av ens livsfilosofi. Mekanisk eller humanistisk. Om man är humanist och tror att människor har en själ, så ser man inte teknologi som ett hot, utan som ett medel för att skapa bättre arbetsplatser och bättre ledarskap.”

Förändringstrycket på svensk arbetsmarknad är stort och det kommer inte minska. Anställningstryggheten ligger inte i jobben som försvinner utan vara anställningsbar för jobben som kommer. Det var den analysen som låg till grund för trygghetsöverenskommelsen mellan PTK, Svenskt Näringsliv och LO.  Det är då väldigt glädjande att många inte minst chefer vill använda sig av möjligheten att studera via Trygghetsöverenskommelsens omställningsstudiestöd. Samtidigt måste vi parter trycka på för att ansökningshanteringen på CSN måste gå mycket enklare och snabbare.

Det här året har vi fått en välbehövlig diskussion om kollektivavtalens roll på en föränderlig arbetsmarknad. Vi behöver föra en konstruktiv dialog med nya kreativa bolag om hur vi skapar moderna kollektivavtal där vi värnar tryggheten för individen samtidigt som vi  möter behovet av flexibilitet. Och vi behöver ta död på myter om att kollektivavtal är en våt filt som hämmar utveckling. Ett av de största värdena med den svenska partsmodellen är en fredlig arbetsmarknad som bygger på dialog, förhandling och en hög grad av tillit mellan parterna. Detta är starkt bidragande till Sveriges konkurrenskraft.

Ledarnas jämställdhetsbarometer visade 2023 att 73 % av cheferna anser att de har ett personligt ansvar för jämställdhet på arbetsplatsen. Årets FKL-lista (Framtidens kvinnliga ledare) med Azra Osamcevic visade på att det saknas inte kompetens bland unga kvinnor, så svenska börsbolag kan under 2024 vända den negativa trenden med färre kvinnor som vd:ar till fler.

Ett av Ledarnas motton är att chefer hjälper chefer till framgång. Allt fler upptäcker fördelarna med att vara med i en renodlad chefsorganisation som har fullt fokus på chefen och chefens förutsättningar och villkor. Vi har aldrig varit så många som nu – över 98 000 medlemmar. Tidningen Chef ger 100 tips på motivation och vi ser fram emot att du snart kan få tips av 100 000 chefer inom Ledarna. Samhället förändras och i den förändringen vet vi att ett gott ledarskap behövs. Ett gott ledarskap gör skillnad och bidrar till ett bättre samhälle. Tillsammans förändrar vi och bygger framtidstro.

 

Vikten av ledarskap i löneprocessen!

Att leda en organisation och team till att nå sina mål är som att navigera genom ett komplext nätverk av vägar med olika utmaningar och möjligheter. En viktig aspekt i denna ledarroll är hanteringen av löneprocessen. Det är lätt att glömma bort som chef vad det verkligen är som gör skillnad och spelar roll när det kommer till lönesättning. Speciellt när chefen navigerar i ett landskap kantat av centralt styrda regleringar, industriavtalets normerande märke, inflation och lågkonjunktur.

Lönen är inte bara en siffra i en lönespecifikation, det är en nyckelfaktor för att engagera och motivera medarbetare och team. Så, är ledarskap viktigt i löneprocessen? Svaret är; det är inte bara viktigt utan avgörande!

En chef är navet för att skapa en atmosfär av upplevd rättvisa och transparens i hela organisationen, särskilt när det kommer till lönesättning. Genom att vara transparent om kriterier och processer för lönesättning kan chefen bygga förtroende bland medarbetarna och minska risken för missnöje.

Lön är inte bara en belöning, det är ett kraftfullt verktyg för att erkänna och motivera prestationer. En skicklig ledare förstår hur man kopplar lönen till individuella och teambaserade mål. Det handlar inte bara om att ge en högre lön till de som presterar bättre, utan också om att tydligt kommunicera kopplingen mellan prestation, belöning och lön.

Ett gott ledarskap i löneprocessen hjälper till att skapa förståelse för organisationens övergripande mål och se till att verksamheten och löneutvecklingen hamnar i linje med dessa mål. Om ledningen prioriterar innovation och verksamhetsutveckling bör lönesättningen återspegla detta genom att belöna och uppmuntra dessa insatser.

En bra chef använder lön som en drivkraft för individuell utveckling. Det handlar inte bara om att belöna nuvarande prestationer utan också om att skapa incitament för medarbetare att växa och utvecklas över tiden.

En lönesättning som är förståelig och starkt förankrad i verksamheten är en nyckelkomponent för att attrahera och behålla talanger. Ledarskapet i löneprocessen innebär att skapa en kultur där medarbetarna känner sig värderade och där deras prestationer erkänns genom en schysst och väl hanterad löneprocess.

Ledarskapet blir inte minst nu i en lågkonjunktur också tydligt när det gäller att hantera förändringar och utmaningar både utanför och inom organisationen. En bra ledare kommunicerar öppet om förändringar som kan påverka ekonomin samtidigt som hen individuellt hanterar samtalen kopplat till lön och belöning. Att navigera genom löneprocessen även i kristider med en begriplig strategi, empati och transparens är vad som skapar motiverad personal.

Till alla vd:ar, kommundirektörer, förvaltningschefer, ledningsgrupper och HR-chefer ute i landet, se till att ge lönesättande chefer mandat och befogenheter att vara chefer fullt ut. Ledarskapet är avgörande för en fungerande verksamhet och löneprocess. En kompetent ledning och skickliga chefer förstår att lön inte bara är en kostnad utan en investering i teamets och organisationens framgång och långsiktiga hållbarhet!

 

Kan vi bygga ett samhälle som vi inte kan föreställa oss?

”Vi kan inte bygga det samhälle som vi inte kan föreställa oss”. Orden i rubriken hörde jag på konferensen Hållbart Näringsliv härom veckan. Och det är ju helt sant. Vi kan inte ta ut riktning och gå mot ett mål som vi inte kan se, tänka eller formulera.

Jag har skrivit tidigare här på chefsbloggen om att det under lång tid har varit otrendigt att formulera politiska visioner. Istället har mycket handlat om att ha örat mot marken och att ta människors oro på allvar. Sett ur ett demokratiskt perspektiv är det ju inte alls fel att lyssna in den allmänna opinionen och vara inkännande. Men för att omvandla människors oro och rädsla till konstruktiva lösningar, framåtrörelse och handling som föder hopp krävs ett ledarskap som också kan förmedla hur vägen ser ut framåt.

Det blev tydligt under konferensen att det finns en stark vilja och ambition i näringslivet för att ställa om verksamheter för att bli mer hållbara. Det har vi kunnat se i några år nu. Innovationstakten är hög och alltfler företag har insett att det är en existentiell överlevnadsfråga att lyckas med omställningen. Företagen förmedlar inspirerande bilder av vilka de vill vara om 5, 10 eller 15 år. Men vem presenterar den politiska visionen om Sverige? Det blev så tydligt att politiken i Sverige är på efterkälken. I förlängningen riskerar vi som land att halka efter och förlora i konkurrenskraft.

Enligt en undersökning som EU-kommissionen publicerade i somras är befolkningen i Sverige ett av de mest pessimistiska i Europa. Hela 71 procent – den fjärde högsta andelen i EU – anser att landet i allmänhet utvecklas i fel riktning. I våra grannländer Danmark och Finland är andelen pessimister bara runt 40 procent.

Pessimismen är inget man skojar bort med klatschiga slogans eller visionära luftslott. Men den både leder till, och göds av, en defensiv politik som nästan uteslutande handlar om åtgärder och förslag ska lösa akuta problem, av ett konstant problemfokus här och nu. Långsiktiga visioner, strukturreformer och bilder av vad Sverige kan vara om 5, 10 eller 15 år saknas både till vänster och höger i politiken.

Einstein lär ha sagt att fantasi är viktigare än kunskap, att den kan ge en försmak av det liv som kommer. Nu när samtidens alla problem och utmaningar lagt sig som en våt och tung filt över samhällsdebatten så skulle det behövas lite mer politisk fantasi för att ge en försmak av det Sverige kan komma att bli, det samhälle som vi gemensamt vill bygga.

 

 

Chefer gör skillnad för Sverigebilden

I förra veckan gick årets konferens med Fossilfritt Sverige av stapeln. Jag tror nog att de flesta som närvarade inte kunde låta bli att förvånas över hur långt många aktörer i näringslivet ligger före politiken i termer av omställningsplaner. Totalt kan Fossilfritt Sverige stoltsera med 23 färdplaner (från Sveriges största utsläppande företag och industrier) som i flera fall innehåller löften om netto-noll-utsläpp långt före Sveriges nationella mål om 2045.

Samtidigt är omställningen av Sveriges näringsliv i mångt och mycket beroende av politikens agerande; framförallt när det gäller tillstånd, regelverk och inte minst energitillförsel. Vad som står tydligt är att politiken måste börja handla nu, inte sen, och detta snabbare samt mer kraftfullt. Om detta inte sker finns risk att vi förlora det momentum och initiativ som finns inom svenskt näringsliv när det kommer till att ställa om sin verksamhet.

Trots att ovan nämnda konflikt är av största relevans var det något annat från konferensen som hade större påverkan på mig. Det var när Svante Axelsson (samordnare på Fossilfritt Sverige) talade om den i många fall negativa bild som presenteras kring Sveriges väg mot att minska sina utsläpp och att vi har svårt att förstå hur stora insatser som görs och hur mycket pengar som investeras i denna resa.

Tesen kring narrativet eller hur verkligheten beskrivs var även forum för diskussion när Björn Wiman (kulturchef på DN) och Per Schlingmann (politiker och författare) stod på scenen. De efterlyste (tämligen samstämmigt trots att de ofta tillhör olika sidor av det politiska spektret) en mer positiv men också mer korrekt bild när det kommer till samhällets omställning till fossilfrihet. I dag talas det mycket om hur svårt och dyrt och hur många som kommer bli av med jobbet när vi tvingas ställa om. Istället bör vi förmedla en bild kring möjligheter och att det faktiskt är på andra sidan myntet de verkligt stora riskerna och kostnaderna finns.

Genom att tillsammans skapa en mer positiv och korrekt bild av Sveriges framtida arbetsmarknad kan vi också ge oss själva en målbild att se fram emot och planera för. Vi skapar helt enkelt en framtidstro genom en tydlighet kring var och vilka arbeten som kommer efterfrågas. Att tillsammans skapa en mer positiv och korrekt bild är också något som tydligt saknas i en allt mer polariserad och osäker värld.

Slutligen är cheferna i Sverige av största vikt i detta sammanhang. Det gäller dels när det kommer till att kompetensutveckla sig och driva igenom en omställning till ett fossilfritt samhälle, samt dels att förmedla arbetet med omställning genom att cheferna har ett översiktsperspektiv och förstår hur processen fungerar och vad den leder till. Cheferna blir därmed en avgörande aktör i att skapa en mer positiv och korrekt bild av hur Sveriges näringsliv skapar tillväxt och välfärd genom att ställa om till en fossilfri framtid.

 

 

Fossilfritt Sverige startades på initiativ av regeringen 2015 inför FN:s klimatmöte i Paris och samlar aktörer i form av företag, kommuner, regioner och organisationer som ställer sig bakom deklarationen om att Sverige ska bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer.

Upp på barrikaderna för demokratin

Det råder ingen brist på konflikter i världen. Kriget mullrar på allt fler platser. Konfliktnivån stiger för var dag som går. Politiska ledare hetsar och exploaterar människors rädsla och oro, uppviglar människor att tänka i termer att det finns ett ”vi” som står mot ett fientligt ”dom”. Under pandemin bekämpade vi det snabbt spridande coronaviruset. På samma sätt måste vi nu bekämpa och vaccinera oss mot det virus i form av ”vi mot dem”-tänkande som sprider sig i samhällskroppen, även här i Sverige.

De allvarliga konflikterna i vår värld handlar om geopolitiska maktanspråk och ekonomiska intressen. Konflikterna står egentligen inte främst mellan människor. Nästan alla vill bara få leva sina liv i fred och frihet. Men politiska ledare utnyttjar kulturella, religiösa och etniska identiteter som verktyg för att eskalera konfliktnivån. De underblåser missnöje för att mobilisera människor mot en yttre fiende som bär skulden för allt ont. De har ett intresse av att reducera den enskilda individen till att bara vara en representant för ett större kollektiv.

Denna idé kan bäras fram av mer eller mindre hårdfört auktoritära politiska rörelser. Oavsett om det är i formen av nationalistisk populism, islamism, fascism eller ren nazism så är det alltid en idé som undergräver demokratin eftersom den inte värnar varje enskild människas värdighet och likhet inför lagen.

Den liberala demokratin bygger på en humanistisk idé om människan, att alla människor är födda fria lika i värde. Vi tillhör olika gemenskaper och kollektiv, vi har olika identitet kopplade våra olika tillhörigheter – men vi är alltid först och främst människor. En konsekvens av denna människosyn är att samhället ska organiseras så att varje människas värdighet respekteras. Det handlar om att visa respekt, tolerans och bejaka mångfald inom ramen för det öppna och fria samhällets lagar och regler. Alla ska behandlas lika under lagen.

Att stå upp för denna syn på människan innebär ingen undfallenhet. Tvärtom. Alla vi som tror på demokratin behöver samlas på barrikaderna. Det innebär en hård kamp, men inte en kamp mot ett löst definierat ”dem” utan en kamp för våra grundläggande idéer och värderingar. Och i den kampen behövs nu alla goda krafter som tror på det demokratiska och öppna samhället. Här behövs muslimer, judar och kristna och sekulära. Det behövs politisk samling från höger till vänster. Och det behövs ett politiskt ledarskap som förstår att vara samlande, inte splittrande.

Därför blir jag så bekymrad när jag ser hur ”vi mot dem”-tänkandet får allt mer fäste och kommer till uttryck i allt fler partier i Sverige. Även i de partier som säger sig stå upp för demokratin. Det är polariserande och splittrande retorik som går ut på att ”de andra” har gjort allt fel och bär all skuld för de problem vi nu står inför.

Som chef och ledare är det viktigt att vara medveten om sin särskilda ställning och den påverkan denna position har. Det innebär en maktställning som man behöver förhålla sig till och ta ansvar för. Och ju högre upp i hierarkin man befinner sig, desto större ansvar. Alla som är bärare av samhällets demokratiska värderingar behöver nu visa prov på det goda ledarskapet. I det ligger potentialen att vara brobyggare och samhällsbärare med förmågan att genom hållbart ledarskap överbrygga motsättningar och få människor att sträva åt samma håll.

Jag tror att vi alla måste förstå vilka krafter som är i rörelse och fundera på vårt eget ansvar för att samla till den kamp för demokratin som vi gemensamt måste vinna.

 

 

Har du blivit visselblåst chefen?

Hela idén med införandet av Lagen om skydd för visselblåsare, som trädde i kraft i december 2021, är i grunden mycket vällovlig. Den syftar nämligen till att skydda personer i arbetslivet från repressalier som anmäler nuvarande eller förväntade missförhållanden av allmänt intresse. Anmälan är också möjlig att göra anonymt och ska mottas av en oberoende aktör för vidare utredning.

Men på Ledarna möter vi allt fler chefer som kommer i kläm när intentionen i lagstiftningen missbrukas eller i bästa fall misstolkas. Chefer som genomför åtgärder eller beslut, som ibland kan orsaka missnöje hos någon medarbetare. Personer som i sin tur nyttjar visselblåsning för personliga klagomål. Den här problematiken lyfte vi i en debattartikel i SvD (5 oktober).

Trots att detta aldrig var avsikten med lagstiftningen, accepterar en del arbetsgivare att en stor variation av ärenden gå via en visselblåsarfunktion. En funktion som ska bestå av oberoende aktörer. Det kan handla om allmänt missnöje med chefen, irritation över att ha blivit tillrättavisad, ilska över förändrade arbetssätt eller konflikter på arbetsplatsen. Saker som är naturliga att de uppkommer i arbetslivet och som bör hanteras i dialog med berörda parter och vid behov av stöd från exempelvis HR eller företagshälsovård. Det här är vanliga situationer som knappast kan anses vara av allmänt intresse.

I stället får berörd chef information att hen är anmäld via visselblåsning, utan att få reda på vad hen är anmäld för. I vissa fall leder det också till att chefen blir avstängt från arbetet under tiden utredning pågår och i värsta fall går det så långt som till en omplacering eller ett erbjudande att lämna organisationen. För chefen är detta naturligtvis en oerhört påfrestande situation.

Det här visar på behovet av att organisationer skapar en tydlighet kring vad visselblåsarfunktionen ska användas för. Och lika viktigt, vilken typ av situationer som inte ska anmälas den vägen. Helst bör detta också ske i samverkan mellan arbetsgivare och fackliga parter på arbetsplatsen.

Har du råkat ut för visselblåsning och hur upplevde du i så fall den situationen?

Nobel och nya normer: Vad professor Claudia Goldins forskning betyder för framtidens ledare

Med anledning av dagens nyhet att Harvard-professorn Claudia Goldin tilldelats Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne känner jag att det är viktigt att åter reflektera över jämställdhet och ledarskap.

Hennes banbrytande forskning belyser varför löneskillnader mellan könen består. Trots att kvinnor i många länder har uppnått högre utbildningsnivåer än män, är de fortfarande underrepresenterade i ledande befattningar. Hennes forskning pekar på både kulturella och strukturella hinder för en jämställd arbetsmarknad. Det påminner oss om att det fortfarande finns mycket kvar att göra när det gäller jämställdhet på arbetsplatsen.

En händelse som ser ut som en tanke är nomineringsprocessen för Ledarnas utmärkelse Framtidens kvinnliga ledare öppnar just idag. Sedan 2007 har vi årligen rankat de 75 kvinnor som är chefer, upp till 35 år, som utmärker sig för sitt goda ledarskap.

Jag vill uppmana dig att fundera på om du känner eller känner till någon som du vill nominera till Framtidens kvinnliga ledare 2024.

Ledarskap borde inte ha ett kön. Med Framtidens kvinnliga ledare vill vi ändra på bilden av ledarskap som en manlig arena. På Ledarna tror vi att alla vinner på bra ledarskap. Genom att lyfta chefer som är kvinnor bidrar vi till en mer inkluderande och jämställd arbetsmarknad. Jag debatterade nyligen i Dagens industri om att det inte längre duger att fortsätta tappa kompetens och potential. Det är dags att agera för mer inkludering och jämställdhet i svenska börsbolag.

Om vi låter professor Claudia Goldins forskning slå igenom fullt ut kommer Sverige ha världens bästa chefer, oavsett kön.

Trygghetsöverenskommelsen – en dörr till livslångt lärande?

Trots att jag har ett relativt långt yrkesliv bakom mig är jag fortfarande nyfiken och med lust att lära nytt. Liksom många andra chefer tycker jag att det är svårt att ta mig tid till kompetensutveckling under arbetstid. Och då menar jag inte den som är nödvändig för att jag ska göra ett bra jobb, utan den som får min hjärna att utvecklas, som leder till nya insikter och får mig att se nya sammanhang.

Därför är jag stolt över att ha medverkat till Trygghetsöverenskommelsen, som nu firar ett år, och som ger anställda ekonomisk möjlighet att studera. Med omställningsstudiestöd från CSN och TRR:s kompletterande studiestöd, betyder det att jag kan få upp till 80 procent av min lön när jag pluggar. En fantastisk möjlighet till både kompetensväxling- och utveckling. Kraven för att man ska få ta del av stödet är ett nålsöga som är tillräckligt stort för att jag ska ta mig igenom det eftersom det bland annat innebär att man ska ha arbetat mer än 8 av de senaste 14 åren i viss omfattning och minst 12 av de senaste 24 månaderna. Är man över 62 omfattas man dock inte.

Visserligen har Trygghetsöverenskommelsen första tid kantats av problem som förhandlings- och samverkansrådet PTK, som är förhandlande part för 975 000 privatanställda tjänstemän, skriver om. Få har kunnat ta del av omställningsstudiedstödet och utbildningsutbudet speglar inte arbetsmarknadens behov. I det nya ekonomiska läget behövs överenskommelsen mer än någonsin. Därför är det också bra att Regeringen avsätter ytterligare 110 miljoner kronor till CSN, med start redan i höst för att korta handläggstiderna under de kommande åren för att hantera de långa väntetiderna.

Personligen kan jag tänka mig att förstärka min kompetens med mer ekonomi, kanske kommunikation och pedagogik för att göra mig ännu mer anställningsbar men också mer kompetent som chef. Det är också den typen av studier som många andra chefer har ansökt till.

Ur ett arbetsgivarperspektiv kan det naturligtvis i det korta perspektivet upplevas som besvärligt om uppskattade medarbetare vill vara lediga för studier, särskilt om de inte direkt har relevans i befintlig anställning. Men jag tänker att vi då behöver lyfta blicken och se till samhället i stort.

Många arbetsgivare brottas med kompetensbrist och svårigheter att rekrytera nödvändig kompetens. Genom att underlätta för anställda att studera ökar vi möjligheten att rekrytera rätt kompetens i framtiden. Och en anställds nyvunna kompetens kan också skapa nya möjligheter hos arbetsgivaren.

Själv har jag inte bestämt mig för vad jag vill plugga. Men jag fortsätter fundera och ta reda på vilka utbildningar som finns. För jag har fortfarande lust att lära nytt.

 

 

Tröttsamt när chefer utmålas som att de skor sig på andras bekostnad

Under rubriken ”Din chef lever längre när du jobbar ihjäl dig” skriver Zina Al-Dewany en ledare i Aftonbladet (28 september). Hennes text grundar sig på statistik från SCB som jämfört dödligheten hos befolkningen efter yrken. Chefsyrken har totalt sett lägst dödlighet i jämförelse med andra yrkesgrupper, oavsett dödsorsak. Enligt SCB är dödligheten högre hos personer utan eftergymnasial utbildning, med lägre årsinkomst och som inte bor tillsammans med en partner.

Utifrån detta ställer Al-Dewany chefer mot de arbetstagare som tragiskt har förlorat sina liv i arbetsolyckor och pekar på klasskillnader med orättfärdiga villkor. Hon ifrågasätter om chefsyrket är särskilt ansträngande och hävdar att det bara är en fasad att chefer verkar stressade och har mycket att tänka på. Ytterligare en skribent som bidrar till ett negativt narrativ om chefsyrket.

Al-Dewanys ilska och upprördhet över att arbetstagare mister sina liv i arbetsplatsolyckor delar jag till fullo. Ingen ska behöva oroa sig över om de kommer att få komma hem helskinnade efter en arbetsdag.

Av arbetsmiljöverkets statistik (2016–2022) framgår att flest antal dödsfall i arbetsolyckor sker inom bygg- och transportsektorn. Det finns dessvärre aktörer som inte är seriösa och tar sitt arbetsgivaransvar på allvar. Kriminella aktörer som rundar regler och lagstiftning och utnyttjar människor för att skapa en osund konkurrens för egen vinning. Detta ska självklart motarbetas.

Sådana initiativ finns inom byggsektorn där Byggnads och Byggföretagen inrättat en gemensam åtgärdskommission för att bekämpa fusk och arbetslivskriminalitet inom branschen. Byggmarknadskommissionen, som tillsattes år 2020, är ytterligare ett sådant exempel som syftade till att främja en sund byggbransch där Ledarna och Ledarnas branschförening Byggcheferna var delfinansiärer. Ledarna fortsätter att arbeta för sund konkurrens och schyssta byggen tillsammans med arbetsmarknadens parter i byggbranschen.

Till skillnad från Al-Dewany, vet vi på Ledarna hur viktigt det är att chefer och arbetsledare får rätt förutsättningar för att ta sitt arbetsgivaransvar och skapa en god och säker arbetsmiljö, oavsett verksamhet. Chefer har en stor betydelse för säkerhetskulturen på arbetsplatser. Chefer kan dock inte lastas för de skillnader som finns i samhället avseende ekonomiska förutsättningar, utbildningsnivå eller huruvida medarbetare lever tillsammans med någon partner eller ej. Faktorer som enligt SCB har samband med just dödligheten.

Att utmåla chefer i de generella och negativa termer Al-Dewany gör är heller inte en rättvisande bild. Det är helt sant att chefer mycket sällan har ett hårt fysiskt arbete med risker för fysiska skador. Deras arbete ser annorlunda ut både avseende innehåll och ansvar. De utmaningar och den belastning chefer ställs inför tar sig helt enkelt andra uttryck.

Hur upplever du som chef bilden och narrativet om chefer i mediala sammanhang?