Kvotering – för lite och för sent?

I dagens SvD upprepar jämställdhetsminister Åsa Regnér ett gammalt trick: Hon hotar med kvotering till börsbolagens styrelser om inte näringslivet levererar jämställdhet i slutet av 2016. Hörde jag en gäspning någonstans?

I många europeiska länder är kvotering redan en vedertagen metod att säkerställa att man rekryterar till företagens högsta ledning och styrning efter kompetens, och inte efter kön. I Norge som var ett föregångsland för tio år sedan är detta numera en ickefråga. Och i betydligt mer konservativa länder på genusområdet, som Italien, Spanien och Tyskland, har kvotering till bolagsstyrelser införts de senaste åren. I en europeisk jämförelse kan vi se att lagstiftning om kvotering är det enda som biter. Utan lagstiftning kommer de redan etablerade slå vakt om makt och privilegier och se till att status quo upprätthålls.

Men samma studie visar också att kvotering till bolagsstyrelser inte på långt när räcker för att öppna ögonen på företag och offentlig verksamhet och få dem att börja använda all tillgänglig kompetens när de rekryterar chefer och ledare. Den så kallade ”trickle-down” effekten ( att fler kvinnor på styrelseplats automatiskt skulle ge fler kvinnor som chefer)   som man hoppades på, har inte visat sig vara tillräckligt stark, och det krävs därför att fler företag på allvar börjar fundera på sin chefsrekrytering.

Europa, och däribland Sverige, står inför stora utmaningar för att återta sin plats som  en stark ekonomi med en hållbar tillväxt. För att lyckas med det behöver vi ha de allra bästa cheferna. Är det då rimligt att man fortsätter att söka, rekrytera och befordra bara hälften av de tillgängliga kandidaterna? Redan nu är det fler kvinnor än män som har högskoleexamen och hur länge ska vi fortsätta slösa bort deras vilja och förmåga att delta i bygget av ett starkt Europa?

Kvotering till bolagsstyrelser är bra och viktigt för att skapa utveckling och konkurrenskraft bland Sveriges företag. Men det räcker inte på långa vägar – det krävs mer!

2 Kommentarer
  1. Stefano
    Stefano says:

    Fre5gan e4r huruvida oje4mn kf6nsff6rdelning i veetsamhrken ”pe5 golvet” e4r en godtagbar ff6rklaring till oje4mn kf6nsff6rdelning i styrelsen.Se5 he4r ser kf6nsff6rdelningen ut i styrelserna ff6r de SACO-ff6rbund som ne4stan bara har me4n som medlemmar:Sveriges ingenjf6rer: 6 av 14 e4r kvinnor.Trafik och je4rnve4g: 3 av 12 (inkl ordff6rande) e4r kvinnor.SULF: 12 av 20 (inkl ordf).Sveriges Fartygsbefe4lsff6rening: 4 av 19.Officersff6rbundet: 2 av 15 (inte se5 illa med tanke pe5 en organisation som har grundat sig pe5 tve5ngrekrytering av alla Sveriges me4n).Det minst je4mste4llda SACO-ff6rbundet e4r Sjukgymnastff6rbundet, som har endast en man i styrelsen.d6ver huvud taget har SACO-ff6rbunden betydligt stf6rre andel kvinnor i styrelsen e4n bland medlemmarna. Visar det att det bara e4r akademiker som bryr sig om je4mste4lldhet?

    Svara

Vad tycker du?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *