Inlägg

Dags för byte i loket?

När vi rullar ut från Göteborg hörs lokförarens röst ”Välkommen till SJ och X2000. Vi hoppas att allt ska gå bra denna morgonen och att vi ska vara i Sthlm på vår ankomsttid 11:50” Hoppas? Vid ankomsten till Sthlm en timme sena och med alla goda förhoppningar grusade hörs ytterligare en röst, denna gång tågvärdens ”Tack för att ni åkte med SJ. Vi beklagar förseningen och hoppas att ni ska våga välja oss igen”

När de anställda i ett företag släpper all lojalitet och börjar öppet ironisera över sin egen verksamhet inför kunderna, då handlar det om ett företag i fritt fall. Fallet beror på dåligt ledarskap i många led.

Sveriges regering, nuvarande och tidigare står för ett uselt politiskt ledarskap och  svek mot SJs kunder och medarbetare. Genom att ideologiskt verka för en kraftigt ökad rörlighet och förorda tåget som det bästa färdsättet ur miljösynpunkt, men inte låtit det åtföljas av motsvarande satsning på infrastrukturen har man lurat hela svenska folket och abdikerat från sitt ansvar. Många företag som i sin miljöpolicy skrivit in, och även upphandlat, SJ som sin reseleverantör, står nu med lång näsa och många värdefulla medarbetartimmar förlorade.

SJs VD och ledning står för ett lika undermånligt ledarskap. Det är fullt möjligt att förutsättningarna för att driva SJ inte finns, men lösningen på det är inte att springa och gömma sig och låta medarbetarna ta skiten när det stormar.

Ett bra ledarskap är som ett äktenskap, det ska hålla i nöd och i lust. Under den senaste krisen såg vi flera exempel på dugliga företagsledare som trots svåra omständigheter stod upp för sitt företag och sina medarbetare. Det är chefer som förstått att uppdraget visserligen kommer uppifrån, men mandatet att leda måste förtjänas. Det är inte ok att som högste ansvarig stå på podiet och sola sig i glansen av fina resultat men ducka när det går dåligt. Antingen lämnar man sitt uppdrag eller fortsätter, men man skickar inte fram medarbetarna.

SJ har en särställning i Sverige. Det är navet i ett samhälle som satsar på tillväxt och rörlighet men som vill göra det med hållbarheten i fokus. SJ behöver en ledning som kan axla det ansvaret.

Rätt från början

I dag presenterar TCO en ny rapport och ett förslag om en utbildningsgaranti på DN-debatt. TCO föreslår en särskild ungdomsgaranti som ger unga rätten att fullfölja en gymnasieexamen innan man fyllt 25 år. Utbildningsgarantin ska finansieras med ett särskilt statsbidrag.

 Varje år lämnar 30 000 ungdomar gymnasieskolan utan att ha uppnått målen med gymnasieutbildningen, vilket sätter deras framtida möjligheter till arbete och försörjning på spel.  Det är allvarligt att så många ungdomar riskerar utanförskap. Men jag är övertygad om att många av ungdomarna hade kunnat klara sin utbildning om skolorna i allmänhet hade bättre förutsättningar att nå de nationella målen.

Många av skolans problem idag handlar om bristande ledarskap. Det handlar bland annat om förutsättningarna för rektorsuppdragen som jag skriver om i ett tidigare inlägg.  

Senast i helgen publicerades uppgifter om att ledande skolnationers rektorer ägnar uppemot 80 procent av sin tid till ett närvarande ledarskap – i Sverige är siffran 5 procent. Enligt skollagen har rektor som pedagogisk ledare och chef för lärarna och övrig personal i skolan det övergripande ansvaret för att verksamheten som helhet inriktas på att nå de nationella målen.

Utan kapabla rektorer når inte de enskilda skolorna sina mål, vilket innebär att eleverna inte får likvärdiga möjligheter. Därmed klarar inte heller den svenska skolan sin uppgift i stort. Att ge alla elever en likvärdig skolgång.Att rektorerna inte har tid att leda, att förutsättningarna för ledarskap i utbildningssektorn är urusla, hotar elevernas rätt till likvärdig skolgång och i slutändan kompetensförsörjningen i hela samhället.

 Den svenska skolan halkar ner i internationella jämförelser när det kommer till kvalitet och resultat. Det beror på att ledningsarbetet inte prioriteras, att rektorerna inte har förutsättningar att leda. Alla reformer och förändringar kräver ledarskap. Utan ledarskap faller alla reformer platt till marken.

Annika Elias, ordförande Ledarna

Framgångsrika företag fokuserar på kompetens, inte på kön.

McKinsey har presenterat en stor rapport som visar att företag som också har kvinnor i ledningen är mer lönsamma. Jaha. Är någon förvånad?

Vad rapporten, som presenteras på ett stort uppslag i torsdagens DI egentligen säger är att om företag väljer att anställa de absolut bästa man kan få, oavsett kön, så syns det på företagets resultat.

Det verkligen förvånande resultatet är att bara 8 procent av företagen tycker att detta är en viktig strategisk fråga. De andra väljer att köra på i gamla hjulspår, trots att det finns en ganska stor medvetenhet om konsekvensen.

Under de senaste veckorna har nya siffror som handlar om den demografiska utvecklingen publicerats. Av dem framgår det att vi inom bara några få år kommer ha akut arbetskraftsbrist i många branscher och därmed hård konkurrens om toppkrafterna.

I det läget väljer alltså 92 procent av företagen att betrakta det som en mindre viktig fråga att rekrytera sina chefer i hela befolkningen. Man tar sig för pannan!

Hur länge ska ägare till stora bolag acceptera att ledningen avstår från att vidta åtgärder som på kort tid kan påverka företagets resultat positivt och på lång sikt vara avgörande för utveckling, konkurrenskraft och överlevnad?

Fack-kramare blir Årets ledare.

Olof Faxander, vd på SSAB har fått priset Årets ledare 2010 av Affärsvärlden. Olof Faxander gillar facket. Det gör jag också.

Självklart kanske, annars vore jag på fel plats som ordförande i Ledarna.

Men jag gillar facket även ur samma perspektiv som Olof Faxander, som tycker att en aktiv dialog och bra konsultationer med personalens representanter ger ett mervärde till företaget. Några  av mina bästa lärdomar som chef har jag fått i tuffa samtal med fackliga företrädare på Kommunal, som var det fackförbund där de flesta av mina medarbetare var organiserade. Ett slags omvända utvecklingssamtal, där företrädaren mellan fyra ögon, och i bästa välmening, fick mig att förstå den andra sidan av saken. I ungdomlig entusiasm och med starkt fokus på mål och resultat är det lätt att gå vilse som chef och inte förstå vilka känslor som makten väcker.

Genom en respektfull och bra dialog med facket visar du som chef på alla nivåer tilltro till dina medarbetares kunskap, vilja och förmåga att bidra till företagets utveckling. Det innebär inte att du abdikerar från ledarskapet, bra samtal förutsätter tydliga roller och en chef som är trygg i sig själv.

Olof Faxander är en värdig vinnare av sitt fina pris och juryn är att gratulera till ett bra val!

Färgstarka chefer ger mod åt organisationen!

Presschefernas makt ställs i motsats till mediernas frihet och arbetsutrymme i Carolina Neuraths krönika i dagens SvD. Alltfler toppchefer i bolagen får inte förtroendet från företagen att uttala sig på egen hand utan styrs och kontrolleras av företagets presschefer.

Beklagligt javisst, men det säger kanske mer om medias makt över börskurserna, där ett felaktigt valt ord eller en oförsiktig formulering som publiceras på morgonen kan sänka värdet på företagets aktier med flera pinnhål.

Men krönikan sätter också fingret på ett kulturproblem i näringsliv och offentlig förvaltning, att vi har allt svårare att fördra färgstarka personligheter på toppchefsnivå. Försiktighet och anpassning till normen belönas, frispråkighet och personligt mod straffas.

Endast en av tio svenska chefer beskriver sin företagskultur som innovativ, trots att det är det mest hyllade begreppet för stunden. Men innovationer och kreativitet frodas i öppna och spännande  miljöer, inte i försiktiga och välanpassade sammanhang.

Företagskultur är något som styrs uppifrån. Om den högsta ledningen tillåts att tänka och agera med större frihet kommer det att få positiva konsekvenser. Men om varje intervju och uttalande är stenhårt styrt och redigerat skapas en försiktig och avvaktande kultur där nya idéer och tankar sitter trångt.

Öppenhet förhindrar korruption

Det är inte bara politiker som blir föremål för uppvaktning från olika håll. Även chefer på alla nivåer utsätts ofta för vänskapliga inviter med påtryckning som baktanke.

Det kan börja mycket oskyldigt, med en lite bättre företagslunch i samband med kundbesök, en lite uppgraderad julklapp jämfört med den sedvanliga bordskalendern som alla på företaget får eller täta och kamratliga relationer utöver det professionella samarbetet.

Ett gott och frekvent utbyte mellan företagets chefer och dess leverantörer är ofta värdefullt för båda sidor. Man lär sig förstå varandras behov och missförstånd undviks. Det är också nödvändigt för en chef att hålla sig underrättad om utvecklingen i branschen, träffa nya aktörer och vara en del av det sammanhang där företaget eller organisationen verkar.

Men hur undviker man att chefen förvandlas till en mutkolv?

Det finns inga genvägar, det handlar om öppenhet och transparens och ett gott arbete med värdegrund. När det mesta försiggår i ljuset och chefer och medarbetare vet var gränserna går mellan vänskap och korruption finns de bästa förutsättningarna  för att undvika dåligt eller till och med brottsligt beteende.

Alla chefer är en del i företagets lednings och styrningssystem och har ett individuellt ansvar. Men ansvaret för det grundläggande värderingsarbetet åvilar högsta ledningen, om det brister så lämnar man fältet fritt för girighet och mänskliga svagheter.

Grattis SACO-s!

Mina varmaste gratulationer till SACO-s medlemmar som fått ett modernt löneavtal där lönen sätts efter prestation och resultat, istället för efter centralt förhandlade procentsatser som inte har något att göra med den enskildes prestation på jobbet!

Grattis också till Arbetsgivarverket som lyckats med det som privata näringslivet inte klarar av: Att skapa förtroende kring dialog och löneprocess så att fler fackliga organisationer vågar släppa makten över lönen till individen och den lokala arbetsgivaren.

Men framförallt: Mina varmaste lyckönskningar till cheferna i staten som nu kommer kunna belöna många medarbetare efter prestation och använda lönen som en uppmuntran till den enskilde och ett styrmedel i verksamheten.

Och slutligen vill jag också gratulera oss alla som nu ser ett hopp för den svenska modellen. Om fler organisationer än SACO-s följer i Ledarnas spår och anlägger en modern syn på lönebildning och på fackliga organisationers förhållningssätt till sina medlemmar så kommer vi ha en fortsatt hög organisationsgrad och en fungerande arbetsmarknad i Sverige.

Vem vill ha Sveriges viktigaste chefsjobb?

Chefer är viktiga personer. En bra chef kan göra skillnaden mellan en bra och dålig arbetsplats, och skillnaden mellan goda resultat eller sämre. Av det följer att om man vill försäkra sig om goda resultat så ska man satsa på chefen. Så sker också på väldigt många ställen, men med ett undantag: Den svenska skolan!

Många av Sveriges rektorer har under en rad år fått se sina uppdrag överlastade och beskurna på nödvändiga kringresurser. En rektor har till uppdrag att leda en eller flera skolor och förskolor. Rektorn har ansvar för en stor personalgrupp, ofta en rejäl – om än otillräcklig – budget, skolans pedagogiska innehåll och dessutom  hundratals elever. Ovanpå detta kommer kontakter med alla föräldrar och sociala instanser inom samhället. Ett fantastiskt spännande och utmanande chefsuppdrag. Om det hade haft rimliga förutsättningar.

Inom kort går en stor del av Sveriges rektorer i pension och återväxten är klen. Av alla utlysta chefspositioner i landet är rektorsuppdragen de som lockar minst, med bara två sökanden per tjänst. Detta är något som borde oroa våra politiker mer än allt annat inom skolans område!

I en debattartikel i Sydsvenska Dagbladet skriver professor Mats Alvesson att skolan måste styras med nya grepp, med fokus på resultat. Det verkar rimligt, styrning mot uppsatta mål tillämpas inom all verksamhet, så varför inte inom skolan. Men det Mats Alvesson missar är att det snart inte finns någon inom skolan som har utrymme att arbeta med dessa frågor. Utan engagerade rektorer med förutsättningar för att utföra sitt uppdrag faller alla reformer platt till marken.

Så den första prioriteten måste vara att göra skolans chefsuppdrag attraktiva och lockande för nya duktiga chefer. För är det rimligt att Sveriges viktigaste chefsuppdrag är så dåligt utformade att ingen vill ha dem?

Välkomna till jobbet!

Kan man ha vem som helst på jobbet? Måste inte alla som är där kunna prestera och leverera fullt ut ? Nej det tycker inte vår nya arbetsmarknadsminsister, Hillevi Engström i en artikel i gårdagens DI. Där, och i andra sammanhang, lyfter hon fram sin viktigaste fråga: att vi måste skapa en inkluderande arbetsmarknad och acceptera att vi har olika förutsättningar att bidra på jobbet.

När jag började som chef i storkök för trettiofem år sedan var det vanligt att det fanns några anställda med funktionsnedsättningar i varierande grad. Det var inom offentlig sektor, och vi ansågs ha uppdraget att ta hand om människor som presterade lite mindre på jobbet, eftersom vi inte hade några lönsamhetskrav. Detta har ändrats sedan dess och verksamheter i offentlig sektor har nu samma effektivitetskrav och utsätts för konkurrens precis som andra.

Och människor med funktionsnedsättningar står mer utanför arbetsmarknaden än någonsin förr.

Att ha medarbetare och kollegor som har andra förutsättningar än du själv är utvecklande och berikande. Det skapar förståelse för att vi alla är lite olika och att människor kan prestera och bidra på väldigt många olika sätt. Arbetsplatsen blir mänsklig och i kontakt med resten av samhället, där inte alla är högutbildade och högpresterande.

För chefen ger det en unik möjlighet att arbeta med gemensamma värderingar, tolerans och respekt om inte alla medarbetare är stöpta i samma form.

I detta spelet finns bara vinnare.

Chefer som får hjälp att skapa mänskliga arbetsplatser, kollegor som berikas av olikheter och den enskilda personen som får gemenskap och tillhörighet utifrån sina förutsättningar.

Varför är LAS så viktig för chefen?

Varför är LAS en så viktig fråga för chefer? Ja inte för att de är rädda för att bli av med jobbet, Ledarnas nyss släppta chefsbarometer visar att cheferna känner sig väldigt trygga med att kunna behålla sitt uppdrag och många av dem siktar dessutom på att fortsätta som chef ända till pensionen.

Nej, engagemanget i frågan kommer av att chefen i sitt uppdrag är den som praktiskt måste hantera konsekvenserna av LAS.

Ledarskapet gynnas av att medarbetarna känner sig trygga på jobbet. Men trygghet innebär inte självklart en rättighet att stanna på samma plats på samma företag resten av yrkeslivet. Trygghet kan också vara att veta vilka spelregler som verkligen gäller, en kombination av anställningstid och kompetenskrav, samt en på förhand överenskommen avgångsersättning om anställningen upphör.
Jag har träffat chefer som varit förtvivlade när de ska driva en produktionenhet vidare med en medarbetargrupp som är resultat av stenhård tillämpning av turordningsregler och inget annat. Medarbetare som inte har kompetens eller engagemang för uppgiften utan befinner sig där bara för att företag och fackliga organisationer inte kunnat komma överens om en gemensam lösning.

I chefens uppdrag ingår att avveckla ,utveckla och organisera arbetet så att företaget får bästa resultat och medarbetarna trivs och utvecklas. För att kunna utöva sitt ledarskap på ett sätt som gynnar både företag och medarbetare behövs lagar och regelverk som motsvarar tidens krav.

 En lag om anställningstrygghet som bygger på förutsättningar från 40 år tillbaka i tiden, är inte tillräckligt bra i dagens kompetensorienterade samhälle.