Inlägg

Demografi eller åldersfixering?

När jag kollar SCB statistik på frågan ”Hur många chefer under 36år finns det?” får jag reda på att 10,5% av Sveriges chefer är under 36år. Och kollar jag Europeiskt ungdomsindex 2012(Eu2012), ser jag att andelen chefer under 40år är 25% i Sverige. Och kanske är det i just spannet mellan 36-40år det börjar hända saker? Är det kanske då som du passar in i mallen för ”Hur gammal en chef bör vara”?

För några veckor sedan träffade jag en kompetent och driftig man, 25år gammal, med prisbelönta ledaregenskaper. Han hade då sökt en internt utlyst chefstjänst och fått förklarat för sig av sina kollegor att ”Du vet väl att du inte får det första chefsjobbet du söker här hos oss?”. Jag kommer inte påstå att just hans fall var kopplat till ålder, för det vet jag inte om det var. Dock kan jag inte låta bli att fundera på om han varit född 1967, istället för 1987, hade fått höra samma sak?

Jag läser ”Dels finns det av naturliga skäl få personer med chefsbefattningar som är yngre än 25år” (Eu2012) och tänker: ”Vad är de naturliga skälen?”  Är det våra föreställningar om hur gammal en chef bör vara, eller vad man bör ha åtkommit för att förtjäna en chefsposition? Det handlar väl framförallt om kompetens och ledaregenskaper oavsett ålder?

Vi har inte många chefer i Sverige som är yngre än 36år och vi har ännu färre som är under 25år, även om det finns ett par stycken. Morgondagens chefsförsörjning är en viktig fråga och jag undrar, har vi inte kommit längre? Självklart kan vi inte påverka demografin men enligt befolkningspyramiden har vi nästan jämförbart lika många 20-35åringar som 40-55åringar. Har vi för få ledarkompetenta personer under 36år i Sverige eller är vi helt enkelt för åldersfixerade när vi letar potentiella chefer?

 

Kom och träffa oss i Almedalen!

Hela Almedalsprogrammet för Ledarna hittar du här: http://www.ledarna.se/sv/Press-Opinion/Almedalsveckan/

 

Chefsrekrytering à la Kling och Klang

Jag står i köket och stresslagar middag till barnen som sitter i vardagsrummet och kollar på Pippi Långstrump. Snart kommer de in och vill ha en macka, det gäller att ha maten på bordet innan det sker. Pladdret från Studio ett blandas med ljudet från teven:

”Få man ha hästar med sig på barnhemmet?”
”Nej, verkligen inte! Hö hö.”
”Får man ha apor med sig då?”
”Men snälla Pippi det går verkligen inte för sig!”
”Nämen då så!”

Som ni kanske minns försöker Kling och Klang på Prussiluskans uppmaning föga framgångsrikt att få med sig Pippi till barnhemmet. Och ”da da!” en parallell formar sig i mitt huvud. Det är ju såhär vi gör med 80- och 90-talisterna!

”Bli chef, det är jättekul!”
”Blir man sedd och bekräftad och får frihet under ansvar?”
”Nej, vad du är tokig, det har vi inte tid med!”
”Får man ta plats och vara sig själv?”
”Nej, hur skulle det se ut? En chef måste ju ha just den här kostymen!”
”Nämen då så!”

Lite mindre Kling och Klang –attityd i chefsrekryteringen kanske skulle vara framgångsrikt 2010? Eller vad tror ni?