Inlägg

Goodbye, Britain. Hope to see you again!

Hela mitt liv, och ganska lång tid dessförinnan, har Europa expanderat. Förutsättningarna för att jobba, utbilda sig och göra affärer över hela kontinenten har ständigt utvecklats och blivit bättre. Demokrati och ekonomisk utveckling har spridit sig. För att inte tala om det kulturella och mänskliga utbytet mellan människor.

När jag tågluffade på åttiotalet var stämningen i Europa en annan än idag. Trots att de flesta européer har det bättre ställt idag än de hade då, så kändes det som om allt var möjligt. Spanien, Portugal och Grekland var lyfta ur diktatur och fattigdom. Sjuttiotalets kriser och reformer hade hanterats utan stora europeiska motsättningar. Järnridån höll på att rämna. Nyfikenheten och utvecklingsdrivet dominerade såväl våra parlament som tågstationer och barer. Alla verkade inse att vi alla skulle vinna på samarbete, utbyte, demokrati och frihet.

Ändå var det varken ekonomisk tillväxt eller demokratiutveckling som fick européerna att sluta sig samman efter världskrigen. Det var de fruktansvärda erfarenheterna av europeisk splittring som fick oss att inse fördelarna med att samarbeta och enas.

Denna sjuttioåriga utveckling av expansion och allt tätare samarbete bryts idag. Storbritannien lämnar vår gemenskap.

Jag kan bara hoppas att detta bara är ett hack i utvecklingskurvan och att britterna även fortsatt vill se sig som en i familjen och så småningom kanske till och med återvänder till gemenskapen. Och jag hoppas att ledare i Europa, såväl politiska som inom näringslivet, fortsätter att arbeta för öppenhet, nyfikenhet och utveckling.

Sjuttio år av ekonomisk tillväxt och mer eller mindre fred i Europa är ett tydligt kvitto på Unionens historiska framgång så här långt.

Men idag är det dags att brista ut i sång, because it’s time to say goodbye to our British friends for this time.

See you!

Goda föresatser, förödande konsekvenser

Imorgon, tisdag den 14 januari, väntas EU-kommissionen lägga fram ett första förslag om lagstiftade minimilöner. Intentionerna, att ”göra det möjligt att leva ett värdigt liv oavsett var man arbetar” och att motverka s.k ”brain drain” från öst till väst, är svåra att motsätta sig. Men blir förslaget verklighet så hotas den svenska arbetsmarknadsmodellen, där arbetsmarknadens parter sätter upp spelreglerna via kollektivavtal.

Den svenska modellen har fungerat väl i över 80 år. Den har skapat en förutsägbarhet för både företag och arbetstagare. Fredsplikten under avtalstiden har gjort att Sverige har avsevärt färre strejker än många andra länder och systemet har givit drägliga löner. Förhandlingsmodellen är också mer flexibel och skapar förutsättningar för anpassningar på arbetsmarknaden allt eftersom verkligheten förändras.

De lägsta lönerna i kollektivavtalen ligger avsevärt högre än de minimilönenivåer som finns i flera EU-länder idag. Om EU tar sig rätten att börja bestämma lönenivåer i enskilda medlemsstater finns en stor risk att utländska företag som verkar i Sverige väljer att luta sig mot EU:s lagstadgade minimilöner istället för lägsta löner i kollektivavtal. Om frågan hamnar i EU-domstolen, där EU-lagstiftningen om minimilöner prövas mot våra kollektivavtal, är utgången på intet sätt given. Men risken är mycket stor att konkurrensen mellan inhemska och utländska företag i Sverige snedvrids och att den svenska modellen helt undergrävs. På sikt kommer detta att försämra villkoren på arbetsmarknaden i Sverige.

Grunden för EU-kommissionens förslag, den sociala pelarens 20 punkter om rättvisa arbetsvillkor och högre levnadsstandard, skrevs under i Göteborg hösten 2017. Då försäkrade regeringen att detta inte skulle skada den svenska kollektivavtalsregleringen, trots att många kritiska röster hördes redan då. Utvecklingen i den här frågan visar att det var en missbedömning från regeringens sida.

Europa står inför stora utmaningar. Ett utvecklat och fördjupat EU-samarbete är angeläget och värdefullt. Men det problem som EU med det här förslaget säger sig vilja lösa – för låga minimilöner – har den svenska modellen redan löst. Att rasera detta väl fungerande system är att ta steg i helt fel riktning och ligger varken i EU:s eller Sveriges intresse.

Varför slå sönder något som fungerar väl?

Ursula Von der Leyen, EU-kommissionens ordförande, vill under sina första 100 dagar vid makten lagstifta om minimilöner i EU:s alla medlemsstater. Tanken är att minimilönen ska ”göra det möjligt att leva ett värdigt liv oavsett var man arbetar”. Intentionerna är svåra att motsätta sig men förslaget är ett tydligt hot mot den svenska modellen, där självständiga parter på svensk arbetsmarknad sätter upp spelreglerna via kollektivavtal.

Den svenska modellen har fungerat väl i drygt 80 år. Den har skapat en stor förutsägbarhet för både företag och arbetstagare. Fredsplikten under avtalstiden har gjort att Sverige har avsevärt färre strejker än många andra länder och systemet har givit drägliga löner.

EU:s ambitioner på arbetsmarknadsområdet har intensifierats under senare år. Den svenska regeringen var värd för ett informellt EU-toppmöte om den sociala pelaren, i Göteborg hösten 2017. 20 punkter om rättvisa arbetsvillkor och högre levnadsstandard skrevs under. Redan då hördes flera kritiska röster att detta skulle kunna skada den svenska kollektivavtalsregleringen. Regeringen menade då att så inte var fallet.

Det förslag som von der Leyen nu vill driva innebär att EU tar sig rätten att börja bestämma lönenivåer i enskilda medlemsstater. Våra lägsta löner i kollektivavtalen ligger avsevärt högre än de minmilönenivåer som finns i flera EU-länder idag. Problemen uppstår i framtiden om utländska företag som verkar i Sverige väljer att luta sig mot EU:s lagstadgade minimilöner istället för lägsta löner i kollektivavtal. Då kan frågan hamna i EU-domstolen och där ska EU-lagstiftningen om minimilöner prövas mot våra kollektivavtal. Utgången av den prövningen är på intet sätt given, men det här kan komma att snedvrida konkurrensen mellan inhemska och utländska företag i Sverige. Om detta sker riskerar den svenska modellen att helt slås sönder.

EU behöver utvecklas och samarbetet inom olika områden behöver fördjupas. Det innebär dock inte att EU ska rasera väl fungerande system som på den svenska partsmodellen, som redan löst det problem som EU vill lösa – i det här fallet för låga minimilöner.

Parterna ser med stor oro på utvecklingen. För ett år sedan bildades arbetsmarknadens EU-råd som består av PTK, LO och Svenskt Näringsliv. Rådet har skapats med utgångspunkten att parterna på svensk arbetsmarknad har ett gemensamt intresse av att förklara, opinionsbilda och försvara den svenska modellen gentemot EU. I en debattartikel argumenterar rådet mot förslaget om minimilöner.

 

Chefens röst i Europa

“Vi vill komma med i EU för den gemensamma marknaden och de demokratiska värderingarna. Det skulle skapa politisk och ekonomisk stabilitet och ett rättssäkrare samhälle”, säger av en de serbiska chefer jag träffar på konferensen The Future of Europe – a vision of managers. En konferens anordnad av organisationen CEC European Managers där Ledarna är medlemmar. Den serbiska chefen fortsätter berätta hur landets befolkning minskar och att unga serber flyr till EU-länder då framtiden finns där. “Vi vill att de ska uppleva att framtiden går att bygga i Serbien och då måste vi bli medlemmar i EU.”

Redan 2009 tog Fredrik Reinfeldt emot Serbiens ansökan då Sveriges var ordförandeland i EU. Men medlemskapet lär dröja. En bit in i diskussionen blottas problemen med bristande pressfrihet och den i mycket ouppklarade relationen till Kosovo. Det är oerhört nyttigt för oss som är medlemmar i EU att möta de som vill vara med. EU:s betydelse hamnar i blixtbelysning.

Vi är chefer från 17 medlemsorganisationer som samlats. Det finns en stor enighet om betydelsen av ett enat EU. Vi förenas kring grundidéerna om den fria rörligheten, de demokratiska grundvärderingarna och en gemensam marknad där idéer och varor fritt kan utbytas. I ett gemensamt uttalande lyfter CEC betydelsen av att alla går och nyttjar möjligheten att rösta under #ThisTimeImVoting.

Liksom Ledarna talar om chefens förutsättningar på nationell nivå lyfter vi det tillsammans med chefer i CEC på EU-nivå. CEC pekar på betydelsen av möjligheten till fortbildning för chefer och ledare. Vi enas i att chefer och ledare måste ha rätt förutsättningar att genomföra sina uppdrag. Tillsammans uttrycker vi betydelsen av jämställdhet, mångfald och inkludering på arbetsplatser runt om i Europa. Allt detta vill CEC se i en uppdaterad Europaparlamentsresolution om ledarskapets värde.

Konkret vill CEC underlätta för människor att arbeta och utbilda sig genom att öppna utbytesprogrammet Erasmus+ även för chefer. Vidare vill de att rätten till yrkesutbildning ska vara tillämpar i alla EU:s medlemsstater. Och vad gäller AI, artificiell intelligens, vill CEC lägga fokus på människans ansvar. Teknisk utveckling måste enligt organisationen gå hand i hand med en positiv social påverkan och kompetent ledning.

Vi kan i diskussionerna kring konferensbordet uttrycka olika ståndpunkter om de arbetsvillkorsfrågor – så som de uttrycks i EU:s sociala pelare – som i allt högre grad blir en EU-fråga. Vi inom Ledarna värnar den svenska modellen och vår åsikt möter andra ståndpunkter. Den europeiska diskussionen är nyttig den tvingar oss att skärpa vår argumentation.

Konferensen avslutas av den rumänska ambassadören i Serbien. Hon är inbjuden då Rumänien är ordförandeland för första gången i EU första halvåret 2019.

Rumänien var i Serbiens position för några år sedan. Ambassadören vänder sig till de serbiska chefskollegorna i salen. “Det är inte målet som är det viktigaste utan resan dit. Använd er resa på väg till EU för att stärka ert samhälle och ge inte upp. En dag kommer ni med i EU.”

Jag bär med mig samtalen i Belgrad när jag går till valbåset nu på söndag den 26 maj. CEC uppmanar chefer i EU-länderna att utnyttja sin rösträtt och lyfta upp ledarskapsfrågor på agendan. Och även jag hoppas på ett högt valdeltagande och att valresultatet ska bli ett tydligt stöd för öppenhet, tolerans och demokrati. Det finns en stor potential i ett enat EU som värnar de demokratiska fri- och rättigheterna. Chefer och Ledare i Europa har en viktig roll att spela i det fortsatta bygget av EU, för det är långt ifrån klart.

Sannolikt kommer detta att få konsekvenser för den svenska modellen, men vi vet ännu inte hur och i vilken omfattning. Men däremot vet vi att det redan nu finns viktiga chefsfrågor som avgörs på EU-nivå och som är viktiga att uppmärksamma. Det här är frågor som vi inte så ofta diskuterar i svenska partsorganisationer. Därför är medlemskapet i CEC så viktigt, då det öppnar för nya frågeställningar och nya perspektiv.

Min ambition är att Ledarna ska bli en mer aktiv part även på den europeiska arenan, och se till att vara chefers röst också i Europa.

Chefen som demokratins kulturbärare

Vi går mot ett EU-parlamentsval. Europeiska unionen är något så unikt som ett internationellt, demokratiskt samarbete som har främjat både ekonomin och freden bland de som deltar i samarbetet.

I förra veckan satt jag ordförande på bostadsrättsföreningens stämma. Ett mycket mindre, men likväl demokratiskt sammanhang. Vi är 138 lägenheter som står mitt i ett stambyte med tillhörande avgiftshöjningar. Upplagt för konflikter med andra ord. Men grundläggande demokratiska principer och metoder hjälper oss att samtala och komma överens.

På det europeiska planet ser vi hur de demokratiska grundstenarna utmanas. Polens regering angriper landets eget rättssystem, Ungerns ledande politiker monterar målmedvetet ner de fria medierna och universiteten, Rumäniens styrande verkar helt genomkorrupta och i Italien, ett av EU’s grundarländer, uttrycker sig makthavarna allt mer populistiskt och rasistiskt. Här hemma i Sverige tar nu allt fler politiker ställning mot våra fria medier genom angrepp på public service.

För att en demokrati ska fungera krävs några grundläggande ingredienser.

  1. Fria medier och tryckfrihet. Så att var och en som deltar kan ta del av tillräcklig information inför de beslut som ska fattas.
  2. Fria domstolar. Som inte kan styras politiskt. Ger likabehandling, rättssäkerhet och tillit till det gemensamma systemet.
  3. Allmän och lika rösträtt, jämlikhet och respekt för de mänskliga rättigheterna. Alla deltagares röst har samma värde. Det bygger tillit och känslan av delaktighet.
  4. Åsiktsfrihet, yttrandefrihet och religionsfrihet. Skapar möjlighet att uttrycka olika åsikter och att driva politik och göra sin röst hörd utan risk för repressalier.

Internationellt är det lätt att se att vi måste värna demokratin, inte minst om man sätter sig in i ”Den demokratiska fredsteorin” – där grundtanken är att demokratier inte går i krig med varandra.

Men även i den lilla världen, som i det praktiska demokratiska hantverket i en bostadsrättsförening, är det viktigt att vi värnar kunskapen om demokratiska metoder och tillvägagångssätt. Här tror jag att utmaningen är nästan lika stor.

Idag premieras inte dessa beteenden och kunskaper i människors vardag. En arbetsplats eller ett företag är inte en demokrati. Och ska inte vara det. Chefens uppgift är att skapa resultat åt sina uppdragsgivare.

Det hindrar inte att chefen är en kulturbärare – en ledare i en större bemärkelse än bara för de aktuella arbetsuppgifterna. Chefer förmedlar kulturer och sätter dagordning och trender. På det sättet är chefen en förebild som påverkar människor.

Så var en riktig chef! Ta ansvar för den kultur- och samhällspåverkan du faktiskt har och uppmuntra dina medarbetare att utöva sina demokratiska rättigheter genom att rösta i EU-valet. Det är rättigheter vi inte ska ta för givet.

Europadagen, EU-valet och den svenska modellen

Den 9 maj firas Europadagen i EU, till minne av deklarationen 1950 om att skapa ett enat Europa för att bevara freden efter andra världskriget och skapa välstånd. Och oavsett vilka brister som må finnas med EU-samarbetet så har de deltagande länderna lyckats med ambitionen om fred och välstånd.

Sverige och svenskarna har aldrig varit särskilt EU-entusiastiska. Ändå är EU-opinionen i Sverige rekordartat positiv. I den senaste partisympatiundersökningen från SCB svarade 59 procent av de tillfrågade att de i huvudsak var för medlemskapet. Endast knappt 16 procent var emot.

När det nu närmar sig val till Europaparlamentet står för första gången samtliga svenska partier som i dag är representerade i parlamentet bakom fortsatt svenskt EU-medlemskap, trots – eller kanske tack vare – den farsartade brittiska processen med att lämna samarbetet.

Som Sveriges chefsorganisation har Ledarna goda skäl att med intresse följa EU-valrörelsen och bevaka såväl vad svenska folkvalda i Bryssel, som regeringsföreträdare på toppmöten, säger och driver för frågor. EU-beslut kan nämligen få märkbara konsekvenser för svensk arbetsmarknad och den svenska partsmodellen.

Med goda intentioner om att skydda arbetare från att utnyttjas med låga löner och bristfälliga arbetsvillkor flyttar alltfler EU-politiker fram positionerna på arbetsmarknadsområdet. EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker vill göra lag av de principer om bättre arbets- och levnadsvillkor som uttrycks i EU:s sociala pelare. Det kan låta positivt, men det finns en risk att det undergräver den svenska traditionen om att låta arbetsmarknadens parter göra upp om löner och arbetsvillkor.

Det är mot denna bakgrund som Ledarna är en aktiv medlem i den europeiska chefsorganisationen CEC, och via PTK tillsammans med Svenskt Näringsliv och LO bildat arbetsmarknadens EU-råd för att försvara den svenska modellens grundprinciper.

EU-samarbetet är värt att fira, och valet till Europaparlamentet den 26 maj är viktigt. Och vi kommer att hålla ett öga på hur svenska politiker agerar i Bryssel och andra sammanhang när det gäller arbetsmarknaden och dess spelregler.

Nytt EU-råd värnar den svenska modellen

Häromdagen meddelade Frankrikes president Emmanuel Macron i ett direktsänt tv-tal att han skulle höja minimilönerna för kommunalt och statligt anställda med 1000 kronor i månaden. Ingen förhandling, inga parter inblandade utan bara ett presidentbeslut. Det är långt från den svenska modell vi har levt med i 80 år i Sverige.

Vi, arbetsmarknadens parter, har reglerat svensk arbetsmarknad via kollektivavtalslösningar. Parterna har varit och är emot politisk inblandning. Det har varit en framgångsrik modell som till största del skapat arbetsfred och konkurrenskraftiga verksamheter och hög sysselsättning. Modellen utmanas nu allt kraftigare av en allt rörligare arbetsmarknad och en växande gig-ekonomi. Det visade en fristående utredningsgrupp, tillsatt av Ledarna, i sin rapport om framtidens arbetsmarknad som publicerades i oktober.

Vi ser också aktörer både nationellt och i Europa som utmanar den svenska modellen från ett principiellt och ideologiskt perspektiv. Vi kan se att EU nu flyttar fram positionerna på arbetsmarknadsområdet. EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker uttryckte i början av september att han vill göra lag av de 20 principer om bättre arbets- och levnadsvillkor som uttrycks i den sociala pelaren inom EU.

EU-kommissionens vilja att lagstifta på arbetsmarknadsområdet kommer direkt påverka möjligheterna för parterna på den svenska arbetsmarknaden att reglera villkoren via kollektivavtal. Det kan komma att begränsa svenska chefers möjlighet att bestämma lön och villkor inom ramen för kollektivavtal. Vid en kort rundvandring i Bryssel härom veckan kan jag konstatera att kunskapen om den svenska modellen är ganska bristfällig. Vi är ett litet undantag i en stor europeisk kontext. Det finns ett stort upplysningsarbete att bedriva.

Det senaste året har det blivit allt tydligare för parterna på svensk arbetsmarknad att vi måste gå samman för att försvara den svenska modellen. I förra veckan träffades därför för första gången parterna på svensk arbetsmarknad i arbetsmarknadens EU-råd. Det var inte en dag för tidigt för nu går utveckling fort inom EU. Rådet hävdar att när regler som berör arbetsmarknaden sätts gemensamt inom EU måste dessa kunna förenas med den svenska arbetsmarknadsmodellen. Det är långt ifrån självklart att det kommer bli så. Rådet som har fokus på den privata sektorn vill värna vår kollektivavtalsmodell. I EU-rådet sitter Svenskt Näringsliv, LO och  PTK. Ledarna har en plats i rådet via PTK. Rådet ska jobba efter följande principer:

  • Att när initiativ i arbetsmarknadsfrågor uppstår på EU-nivå, sträva efter att komma fram till gemensamma ställningstaganden och agera i enlighet med dessa inom sina respektive organisationer på nationell och europeisk nivå.
  • Att när beslut har fattats på EU-nivå om direktiv och andra regler som rör arbetsmarknadsfrågor, sträva efter gemensamma ställningstaganden och agera i enlighet med dem när det gäller reglernas genomförande i svensk rätt.
  • Att när tvister uppstår mellan parternas medlemsorganisationer om rättsliga effekter av reglering av arbetsmarknadsfrågor på EU-nivå, försöka att i första hand lösa tvisterna själva och i konsensus.

Vi, parterna på svensk arbetsmarknad, behöver bedriva aktiv opinion för den svenska modellen ute i Europa och på hemmaplan. Frågan är om vi har vaknat i tid?

Nyckeln till framgång stavas åldersmedvetet ledarskap

Chefer ska få bättre förutsättningar att bidra till att äldre medarbetare kan stanna kvar i yrkeslivet med bibehållen fysisk och psykisk hälsa. Dessutom ska ett större kunskapsutbyte ske mellan äldre och yngre anställda. Det är innebörden av ett avtal, Agreement on Active Ageing, som nyligen slutits mellan arbetsmarknadens parter på EU-nivå, där jag representerade CEC European Managers, den europeiska samarbetsorganisation där Ledarna är medlem. Genom sina medlemsorganisationer representerar CEC European Managers drygt en miljon chefer och andra högre tjänstemän i Europa.

Detta avtal är en nödvändig förutsättning för att processen mot att människor ska kunna jobba längre med bibehållen god hälsa, mot minskad åldersdiskriminering och minskad ålderssegregering, ska få fart. Detta avtal innebär att samtliga stora arbetsmarknadsparter på EU-nivå, och därmed deras medlemsorganisationer, har förbundit sig till att satsa på sådana åtgärder som leder processen i rätt riktning. Avtalet innehåller en hel palett av möjliga åtgärder; länderna i Europa ser olika ut och alla åtgärder passar inte lika bra överallt.

Det viktiga är att för första gången har parterna enats om processens riktning. Och det är första gången som CEC haft en egen representant i förhandlingar på EU-nivå. Och för första gången har ett avtal på EU-nivå faktiskt pekat ut att chefer har en nyckelroll.

Det var alltså första gången som CEC ”fick” vara med. Det finns ett visst motstånd inom den europeiska fackliga rörelsen mot att se chefer som nyckelpersoner för att arbetet ska fungera väl. I många länder är det ovanligt att chefer organiserar sig fackligt. Och det är inte ovanligt att chefer mer ses som representanter för ”elaka arbetsgivare”. Med det i åtanke så var vi inte jätteoptimiska vad gäller möjligheterna att avtalet slutligen skulle innehålla några skrivningar om chefers betydelse för att medarbetarna ska kunna stanna kvar längre i yrkeslivet med bibehållen god hälsa. Men det fick vi med.

Parterna har nu tre år på sig att implementera det som står i avtalet. Sedan ska implementeringen av avtalet utvärderas i sin helhet, vilket beräknas ta ett år, alltså under 2020. Utvärderingen börjar stegvis, redan efter ett år. Vad var bra med avtalet? Vad kunde ha skrivits annorlunda? Var det något som saknades? När som helst efter fem år kan vilken som helst av de parter som skrivit på begära en översyn av avtalet, och då är alla parter som skrivit under tvungna att gå med på detta.

Min bedömning är att, i praktiken kommer, gradvis under de närmaste tre åren, vikten av ett åldersmedvetet ledarskap att uppmärksammas. Med ”åldersmedvetet ledarskap” menar jag ett ledarskap som inte bygger på åldersstereotyper, utan som motverkar åldersdiskriminering, av äldre såväl som av yngre, som verkar för åldersintegrering på jobbet, och som ser att individer i olika livssituationer kan behöva olika stöd.

Chefer som utövar ett åldersmedvetet ledarskap är nyckeln till att medarbetare, i alla åldrar, mår bra både av sina jobb som på sina jobb, och därmed ger värdefulla bidrag till verksamhetens resultat. Min bedömning är att detta avtal på sikt kommer att kunna ge chefer som utövar ett åldersmedvetet ledarskap vind i ryggen när det gäller att få, såväl förståelse för som resurser till, att kunna fortsätta utöva sina jobb. Och detta kommer i sin tur att inspirera de chefer som eventuellt ännu inte insett vikten av ett sådant ledarskap.

Att förhandlingarna leddes av Allan Larsson som opartisk ordförande hade ett stort värde. Inte bara för att Allan tidigare varit bland annat Sveriges finansminister och generaldirektör i EU-kommissionen, och nu särskild rådgivare till EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker i sociala frågor, utan också därför att han är född 1938, och således bär syn för sägen.

Varför har det gått så bra i Sverige?

Věra Jourová

Věra Jourová

Frågan kom som en spontan suck från Věra Jourová, EU-kommissionär med ansvar för unionens jämställdhetsarbete, efter att hon lyssnat på presentationer från ett tiotal jämställdhetsaktörer som deltog i ett möte med Sveriges jämställdhetsminister Åsa Regnér i går. Vi som var inbjudna representerade riksdagen, myndigheter, ideella aktörer och fackliga organisationer. Kort sagt det svenska civilsamhället.

Från Ledarna berättade jag om våra årliga jämställdhetsbarometrar, utmärkelsen Framtidens Kvinnliga Ledare och vårt europeiska projekt “Women in Management” tillsammans med CEC och Eurocadres. Övriga deltagare berättade om jämtegreringsprojekt på Sveriges Kommuner och Landsting, om stora utbildningssatsningar på myndigheter, om kvinnojourer, om mäns arbete för jämställdhet och mycket mer.

Jag kunde känna att vi som var där framställde de brister som vi upplever och den kamp som återstår – Věra Jourová hörde bara de fantastiska framgångarna om man jämför med nästan alla länder i Europa, och i världen. Hon lät ganska uppgiven när hon diskuterade EUs jämställdhetsarbete och pratade om att de förslag som kan läggas måste utgå från vad som är möjligt. Och sedan talade hon om attityder och värderingar och hur svårt det är att diskutera sakfrågor på jämställdhetsområdet eftersom kultur och traditioner står i vägen i de flesta länder

Det fick mig att fundera. Inte på att vi får lugna oss nu och vara nöjda med det vi har. Utan på att vi ska jobba ändå hårdare så att vi kan få ett enda land i Europa som är jämställt – inte bara mindre ojämställt! Att vi trots allt har kommit så långt förpliktigar. Vi måste visa omvärlden vad det kan innebära att ett land utnyttjar kapaciteten hos sin arbetskraft fullt ut och låter människor leva och bidra som individer.

Jämställdhet, gender equality, är en av de grundläggande värderingarna som fanns på plats när Europeiska unionen bildades. Vi har långt kvar innan vi är där. Men genom att kämpa vidare kan Sverige vara ett lokomotiv, en inspirationskälla för såväl omvärlden som för kommissionärer.

Att välja framtiden den 25 maj!

Helgen efter Ledarnas kongress i Göteborg i slutet av maj är det val till EU-parlamentet. Ett val som sannolikt är viktigare för Sveriges chefer än de nationella valen som hålls senare i höst . Det är länge sedan någon kunde hävda att den svenska politiken mer än marginellt kan påverka villkoren för Sveriges företag eller ens våra offentliga verksamheter. Med våra tio miljoner medborgare är vi en droppe i havet i EU, och helt beroende av ett gott samspel med vår omgivning.

Därmed inte sagt att Sveriges uppträdande på den europeiska arenan är likgiltigt och värdelöst.  Genom vårt engagemang och genom att visa på goda exempel kan vi få ett inflytande som är större än det vår storlek berättigar oss till. Ledarna deltar via CEC  i den europeiska dialogen om arbetsmarknadsfrågor och vid många tillfällen de senaste åren har jag fått höra lovord över Sveriges sätt att lösa problem förknippade med den ekonomiska krisen.

Men 2014 är det större frågor som dominerar EU valet. Det handlar om vår fortsatta gemenskap, hur Europa ska kunna hävda sig i konkurrensen med övriga delar av världen, men framför allt om de värden som byggt unionen och som det finns all anledning att slå vakt om. CEC, den europeiska chefsorganisationen, har gjort ett gemensamt uttalande till stöd för ett fritt, öppet och demokratiskt Europa med utgångspunkt i chefens speciella roll i samhället.

“Managers are responsible members of the societies and communities in which they are active; even in this situation, we know they will adopt a responsible attitude and decide to vote for those political forces that consider the future of European countries as inevitably linked with a further progression of the European integration.”

För Sveriges chefer ligger risken i att vi fjärmar oss från Europa och sätter upp staket mot vår omvärld, istället för att bejaka och driva på den utveckling som EU inneburit. Ledarna står bakom uppmaningen från CEC att gå och rösta den 25 maj, och rösta på alternativ för ett fritt öppet och starkt Europa.

“Irrespective of your political orientation, CEC European Managers invites you to go and caste a vote to defend and strengthen the European project, preserving the European social model and ensuring the protection and further advancement of our civil, economic and social rights. Europe is our common house, the only horizon within which our economies and societies can expect to prosper in the future.

Each vote counts. Vote for Europe!