Inlägg

Chef till häst


SvD beskriver idag en kurs, som ska göra chefer säkrare och bättre genom att de lär sig att umgås med hästar. Den tydlighet som fodras i umgänget med hästar är samma slags tydlighet som behövs för att medarbetarna ska förstå sin chef, sägs det. Konserverad gröt någon?

Bli en tryggare person

Vad som däremot gör chefer till bättre ledare är att utmana och övervinna sina rädslor för att bli en tryggare person. Det var precis vad jag gjorde i helgen när jag inte bara red på en häst, utan också (med visst bistånd av en snäll kollega) sadlade och satte på betsel och grimma. En härlig känsla att därefter rida ut i halvmeterdjup snö djupt inne i en nordsvensk skog!

Hållbara chefer

Chefer måste hela tiden vara beredda att ompröva och utveckla sig själva som människor. Det är en del av ledarkompetensen. För att orka med det, och samtidigt skapa resultat, behöver chefer stöd från sina överordnade, tid för reflektion och hyfsad arbetsmiljö. Först då får vi hållbara och tydliga chefer, med eller utan häst!

Annika Elias
Ordförande i Ledarna

En lyckad chef

Häromdagen träffade jag ett gäng unga chefsämnen med siktet inställt på en chefskarriär i offentlig sektor. Bara det gör dem tämligen ovanliga: Av unga chefsaspiranter är det bara 15% som har offentlig sektor som sitt förstahandsval av arbetsgivare.

Kännetecken för en bra chef

Dessa unga chefer in spe fick uppmaningen att tänka ut en enda sak som kännetecknar en bra chef. Först kom viktiga, men ganska förutsägbara egenskaper: tydlig, kommunikativ, resultatinriktad och en hel del sådant som hör till bilden av det svenska ledarskapet. Men sedan sade en ung kvinna det mest självklara av allt, det som vi aldrig säger: Man måste tycka om sina medarbetare!

Relation

För hur mycket vi än fokuserar på chefens villkor och förutsättningar, på kompetensutveckling och tydliga uppdrag så kan man aldrig bortse från att ledarskapet är en relation. Och om inte relationen med medarbetarna fungerar så kan man jobba hårt med allt det andra men ändå aldrig bli en lyckad chef!

Annika Elias
Ordförande i Ledarna

Centrala löneavtal på soptippen!

Svenskt näringsliv trummar ut sitt budskap i en välregisserad kampanj – inga centrala löneökningar i år!
I år? Inga centrala löneökningar någonsin!

Lön kopplat till prestation

Ledarna har i snart 20 år drivit den självklara frågan att en persons lön ska ha koppling till prestationen på jobbet. Varför är det nästan omöjligt att få acceptans för den tanken?

Bästa eleven får bästa betyg, skickligaste ishockeyspelaren kan tjäna storkovan i USA och artister som fyller Globen blir ganska rika. Men när det handlar om kopplingen mellan vanliga jobb och inkomsten då accepterar vi att någon annan, som aldrig varit på min arbetsplats och aldrig träffat mig fattar beslut om min lön och om min löneökning.

Och vi accepterar att chefer förlorar ett av sina viktigaste styrmedel för verksamheten, att kunna belöna och uppmuntra medarbetare som anstränger sig lite extra.

Annika Elias
Ordförande i Ledarna

Känsliga saker

DN uppmärksammar just nu i en artikelserie vår problematiska relation till alkohol och hur man ska få människor ”i svängen” att dricka mindre och smartare. Svenska Dagbladet berättar på söndagen om WHOs världsomspännande kampanj för att minska alkoloholrelaterad ohälsa.

Frågan om alkohol finns på varje chefs skrivbord förr eller senare, och är en av de känsligaste saker man kan ta upp med en medarbetare. Det börjar oftast med funderingar runt sjukfrånvaro, dålig ekonomi och historier som inte riktigt hänger ihop. Fortsätter med arbetskamraternas välmenande antydningar och allt sämre prestationer. Till slut måste man konfrontera personen.

Ibland kan det här förloppet gå snabbt, men det är inte heller ovanligt att det kan pågå i flera år.

Det svåra samtalet

Väl framme vid det svåra samtalet måste chefen vara beredd på att mötas av förnekanden, ilska och aggressioner och ganska ofta en hänvisning till att detta hör till privatlivet.

Men det finns ingen väg runt, chefen har ett ansvar att ställa frågan. Både för arbetsplatsens bästa, men framförallt för medarbetaren som behöver stöd för att våga se sanningen: jag dricker för mycket.

Jag har aldrig mött en chef som ångrat sig att man tagit steget. Jag har däremot mött många som sagt att man borde tagit tag i problemet långt tidigare. Svårt och obehagligt, javisst, men en av de frågor där chefens agerande verkligen kan göra skillnad.

Annika Elias
Ordförande i Ledarna

Det börjar med chefen

Att invandrare har svårt att få jobb i Sverige vet vi alla. Allra svårast har högutbildade invandrare med examen från hemlandet att få ett jobb som motsvarar deras kompetens.

Det har funnits många förslag till åtgärder, hitintills ingen som har lyckats lösa knuten.

SNS välfärdsrapport

Men det finns en faktor som vi vet har stor betydelse för rekryteringen, nämligen chefen. I SNS välfärdsrapport som publicerades innan jul visar två Uppsalaforskare på sambandet mellan mixade arbetsplatser och chefen.
Chefer som själva är invandrare tenderar att rekrytera mindre fördomsfullt, att sätta kompetens framför efternamn. Samma sak gäller för kvinnor som är chefer, de prioriterar ofta mångfald i sina arbetsgrupper framför likriktning.

Så ett råd till de företag och förvaltningar som faktiskt vill utnyttja den kompetensresurs som finns hos våra invandare: Se till att börja med chefen!

Annika Elias
Ordförande i Ledarna

Läs mer på Ledarnas webbplats: Chefer kan öka integrationen.

En attraktiv arbetsgivare?

Jag kan inte släppa tankarna på nyheten kring nyår, att (s) i Stockholms stad lagt förslag på att belöna bra idéer till verksamhetsutveckling – men inte om de kommer från chefer!

I kommuner och landsting är det politiker som är arbetsgivare, i alla fall på styrelsenivå. Man tycker att de, precis som styrelserna för bolag, borde ha verksamhetens bästa för ögonen, men så är det inte. De flesta politiker tar med sig sin egen partipolitiska agenda in i arbetsgivarrollen.

Konsekvensen av det blir – som i Stockholm – att man för in en politisk värdering eller kanske snarare en profilering, då man säger att medarbetarnas initiativ är värdefullt för verksamheten men cheferna ska man inte uppmärksamma. Ett patetiskt försök att föra in ett klassperspektiv på arbetsplatsen.

60 000 chefer inom offentlig sektor

Verkligheten för de flesta av de cirka 60 000 cheferna inom offentlig sektor är den att man arbetar i team med sin personal, djupt engagerade i sin verksamhet och med en hängivenhet som tillför långt större värden än den kommuner och landsting betalar för.

Att ovanpå det bli ifrågasatt och få skit av sin egen styrelse, är mer än någon ska behöva tåla.

I Sveriges kommuner och landsting finns några av Sveriges roligaste och mest utmanande chefsjobb. Inom kort kommer 25 000 chefer ha lämnat sina uppdrag med pension och deras platser måste fyllas. Men i en undersökning som Ledarna gjorde för något år sedan svarar bara 15 procent av tillfrågade unga (som redan hade förklarat sitt intresse av chefsyrket) att man ville arbeta i kommun och landsting.

Kanske inte helt förvånande, med tanke på den politiska agenda som lyser igenom från (s) i Stockholm?

Annika Elias
Ordförande i Ledarna

Gott nytt år – även för chefer? – blogginlägg den 31 december 2009

En liten ljusning i ett stort mörker

En undersökning om löneutvecklingen för Sveriges VD:ar som Soliditet presenterar i dagens DN berättar att kvinnliga VD:ar i riktigt stora bolag är de som ökar mest i lön. Det innebär att gapet till de manliga kollegorna krymper och kanske ska man se det som ett tecken på att kompetens och duglighet lönar sig.

Tyvärr gäller det bara de riktigt stora företagen, i de mindre bolagen behåller männen försprånget och t.o.m. ökar det.

Andelen kvinnliga VD:ar

Det verkligt sorgliga är dock fortfarande andelen kvinnliga VD:ar. 13 % totalt, och bara 7% i de största bolagen, av VD:n i alla undersökta bolag är en kvinna. År 2010!

Annika Elias
Ordförande i Ledarna

Kan det bli för bra?

2009 var året då många svenskar förlorade sina jobb. Under vissa perioder var varsel och företagsnedläggningar de dominerande nyheterna. Bakom alla nyheter döljer sig en rad enskilda öden med besvikelse, oro och ekonomisk osäkerhet. Att ofrivilligt förlora sitt jobb är en tragedi.

Men med det konstaterat, kan man fundera över svenskarnas besatthet av att behålla och värna om jobbet.Inte bara ett jobb – det är enkelt att förstå – men just det jobb som du för tillfället har. I Sverige tillmäter vi ett värde som går bortanför den ekonomiska tryggheten att stanna på vår arbetsplats och helst i samma arbetsgrupp. Jag har själv som chef upplevt att medarbetare tackar nej till ett efterlängtat erbjudande att gå upp i tjänstgöringstid om det innebär att man måste lämna sin grupp.

Teambildning betonas

Är detta baksidan av ”det svenska ledarskapet”? Där vi betonar teambildning och gruppens utveckling så starkt att individen försvinner?

Är det nackdelen med att så många arbetsplatser, stora som små, strävar efter att prägla sina medarbetare med starkt engagemang och lojalitet mot varumärket och företaget? Att man bygger en vi-känsla som syftar till att göra det lustfyllt och lätt att ge sitt yttersta på jobbet, men som lämnar den enskilde ensam och övergiven när jobbet inte längre finns kvar?

Individens utveckling

Som chef ska du jobba med att utveckla din grupp av medarbetare så att ni presterar det allra bästa för företaget. Men i det arbetet får chefen inte glömma den enskilde personens utveckling. Alltför stark teambildning kan hämma den individuella flexibilitet som krävs på dagens arbetsmarknad och bli en belastning istället för en styrka den dagen man blir av med jobbet.

Annika Elias
Ordförande i Ledarna

EUs toppjobb en seger för jämställdheten

I går var vi en hel del – men egentligen alltför få, med tanke på frågans betydelse – som följde utnämningen till EU:s toppjobb.Det fanns många farhågor. Min värsta farhåga kom lyckligtvis på skam, nämligen den att vi än en gång skulle få se enbart män i toppen. Jag har ingen uppfattning om det för övrigt är rätt personer som fått uppdragen och det är i sig ett problem.

Även om man som aktivt intresserad av Europapolitik försöker läsa och följa med, är EU alltför mycket en ”internal affair” och vi medborgare saknar närhet till politiken.

Margot Wallström efterlyste en öppen nomineringsprocess och diskussion kring tillsättningen av uppdragen, istället för att det som nu har skett bakom stängda dörrar inom partigrupperna. Kanske en naiv önskan, för skulle man någonsin lyckas ena Europas politiker i namnfrågor om det inte fick ska i slutna rum? Men syftet är lovvärt.

Det är i grunden samma principer som vi på Ledarna tycker ska gälla vid chefstillsättningar: En öppen och ärlig rekryteringsprocess baserad på kompetens och lämplighet, utan inflytande av kön, etnicitet eller andra personliga egenskaper.

Annika Elias
Ordförande i Ledarna

Bara stress?

Morgonens Rapportsändning toppades av nyheten att en undersökning som gjorts av TCO visar att svenska chefers arbetssituation försämrats under de senaste 15 åren, med avseende på stress på jobbet. Fyra av tio är stressade ofta eller alltid och sex av tio har problem med att förena arbetsliv och privatliv och skapa balans i livet. Värst är det för kvinnor som är chefer.

Detta är en undersökning som bekräftar det många av oss redan visste, det är tufft att vara chef på många arbetsplatser.

Det som däremot förvånar är att tre av fyra säger sig vilja fortsätta som chefer, trots en på gränsen till omöjlig arbetssituation.Varför? Hög lön och möjlighet till indflytande nämns som förklaring och det stämmer säkert delvis.

Men jag tror också att det handlar om något annat, något som alltför sällan lyfts fram:
Att vara chef är roligt! Mitt eget (långa) liv som chef innehåller stress och en massa tuffa situationer men ännu fler härliga dagar med arbetsglädje och gemensamma framsteg.

Chefer ska ha bra förutsättningar för sitt uppdrag – det är självklart.Men framställ inte chefer som några offer, vi stannar så länge det är kul och arbetsglädjen överväger!

Annika Elias
Ordförande i Ledarna