Vem ska våga bli chef?

/0 Kommentarer/i /av

Dom har fallit i ärendet i Krokom med de två cheferna som anklagas för vållande till en medarbetares självmord. Cheferna anses skyldiga genom att de underlåtit att agera tillräckligt kraftfullt. I en artikel i DN kommenteras domen av Ledarnas chefsjurist Sara Kullgren, som oroar sig över att utfallet kommer påverka yrkesvalet hos framtida chefstalanger.

Att ta ansvar är i sig inget som avskräcker chefer. Det är i själva verket en av de starkaste drivkrafterna för att bli chef. Chefer vill utveckla, påverka och driva verksamhet.  Chefens viktigaste resurs i det arbetet är att leda och utveckla medarbetarna, så att varje individ bidrar till resultatet efter bästa förmåga.

I ett tidigare blogginlägg har jag skrivit om några av de händelser som kan drabba en vanlig chef – och som man på ett eller annat sätt måste förhålla sig till. Även om många situationer är obehagliga och svåra, är det inget som chefer vanligtvis duckar för om man har rimliga förutsättningar.

Jobbet är jätteviktigt för oss alla. Som inkomst, gemenskap och personlig utveckling. I Sverige är mycket av ditt egenvärde förknippat med ett framgångsrikt yrkesliv, mer än i många andra länder. Det innebär att om du inte trivs eller inte lyckas på jobbet så är det ett slag mot självkänslan som kan påverka personer olika starkt. Men ingen människas liv är synonymt med yrkeslivet.

Enligt arbetsmiljölagen har chefer ett stort och mycket omfattande ansvar. Det är bra. Men efter domen i Jämtland oroar jag mig för att chefen kan hamna i en gränslöshet, där allt som händer en medarbetare relateras till arbetsplatsen. Det är chefens uppgift att reagera och agera med de redskap som står till buds när en medarbetare far illa. Men chefer är inte allsmäktiga och många, många chefer upplever sin känsla av maktlöshet starkt.

Sista ordet är sannolikt inte sagt om händelsen i Krokom. Men oavsett vad slutordet blir, hoppas jag att man inte tar den lätta vägen ut och väljer att hitta syndabockar istället för att angripa frågans hela omfattning, där samhälle och yrkesliv misslyckats med att stödja en olycklig individ.

Kvotering likställer möjligheterna till karriär

/4 Kommentarer/i , , /av

Alice Theodorescu står i SvD Brännpunkt idag för ett av de mest bakvända, enögda resonemang jag läst. Analysen är ofta alldeles korrekt medan slutsatserna är helt orimliga. Och då bortser jag helt från den bristfälliga beskrivningen av Mona Sahlins uppgång och fall.

Theodorescu konstaterar att det är ett problem om kompetenskriterier ”reduceras till huruvida individen besitter rätt kön eller melaninhalt i huden”. Och att kompetens inte ska handla om att någon ”drog en jackpot i gentombolan”. Analyser som känns korrekta, rimliga och närmast självklara.

Låt oss då leka med tanken att kriterier som kön och etnicitet inte spelade någon roll för människors livschanser och möjligheter. Då skulle, rent statistiskt, hälften av börsbolagens styrelseledamöter vara kvinnor (eftersom kompetens, duglighet, intelligens och utbildning kan antas vara likvärdig på gruppnivå). Men så är det inte. Någon annan kraft ”orenar” systemet så att vi inte får det utfall som vore sannolikt utifrån rent statistiska antaganden. Det är alltså något annat än kompetens och duglighet som påverkar urvalet. Det pågår alltså redan en dold kvotering.

Jens Spendrup skulle knappast haft en chans att ta sig fram till sin position som pilsnerkung om systemet vore helt ”rent” utan denna dolda kvotering. Det hade varit alltför många välutbildade, drivna kvinnor och män på hans väg till näringslivstoppen.

När man då konstaterar att denna ”kvotering” existerar så blir frågan en annan. Ska vi göra något åt den? Vi vet att enligt all sannolikhetslära och statistik borde bolagsstyrelserna bestå av femtio procent kvinnor. Alltså blir könskvotering till börsbolagens styrelser precis det som Theodorescu efterfrågar: ett sätt att göra kön irrelevant i urvalsprocessen. För så är det inte idag.

Tomas Oskarsson
www.twitter.com/tomasoskarsson

Kompetenta kvinnor och bristfälliga män

/3 Kommentarer/i , /av

Reagerade du på rubriken? Kanske blev du provocerad? Tänkte du att man inte kan säga så, att det är orimligt och orättvist? Faktum är att det sägs varje dag, fast tvärtom.

De finns överallt – de kompetenta männen. De som aldrig ifrågasätts. De som tas för självklara. De som är normen.

De bristfälliga kvinnorna, de finns också överallt. I alla fall i media när män uttalar sig om bristen på ”rätt” kvinnor. Svenskt Näringslivs ordförande, Jens Spendrup, sa i Ekots lördagsintervju att anledningen till att det finns så mycket färre kvinnor än män i näringslivet helt enkelt handlar om att det inte finns tillräckligt många kompetenta kvinnor.

Samma argument hänvisar representanter för Socialdemokraterna till när det enligt en granskning visar sig att det inte alls är varannan damernas, det vill säga varvade listor, i kommuner runt om i Sverige. Det finns helt inte några kompetenta kvinnor att få tag på.

Alltså, detta har vi hört till leda. Sedan Dacke red förbi har kvinnor på olika sätt definierats antingen som bristfälliga (de saknar kompetens, saknar nätverk, vill inte bli chefer, vill vara hemma med barn osv.). Eller som komplementära, det vill säga som motsatt och komplement till det som är män och manligt (ett kvinnligt ledarskap som ska komplettera det manligt hårda och tävlingsinriktade ledarskapet, eller de arbetar inom vård och omsorg för att det passar kvinnors ”omsorgsgener” osv.).

Det går nästan inte att tänka sig hur det skulle se ut om det var tvärtom: vi hittar inga kompetenta män, män har inte rätt nätverk eller rätt erfarenhet.

Men låt oss prova att vända på det och se om det upplevs annorlunda. Kanske till och med orimligt? Okej…Såhär låter det.

Det är inte konstigt att 97,6 % av VD för våra börsnoterade företag är kvinnor. Och att 77,3 % av de som sitter i dessa företags styrelser är kvinnor. Vi hittade helt enkelt inte några kompetenta män.

Det är inte alls konstigt att två tredjedelar av Sveriges chefer är kvinnor, och att ju högre upp vi kommer hittar vi färre och färre män. 
Vi hittade helt enkelt inga intresserade och kompetenta män. Men vi har absolut inga skygglappar när vi rekryterar. Till exempel var de senaste tre rekryterade män. (För att ta ett citat från Jens Spendrup, fast omvänt.)

Ja, män har lägre lön än kvinnor. Ja, manliga chefer har i snitt 2000 kronor mindre i lön varje månad bara för att de är män. Kvinnor däremot de har 2000 kronor mer, bara för att de är kvinnor. Men det är ju inte så konstigt eftersom män är sämre på att löneförhandla.

Känns det rimligt och sant? Nej, sannolikt inte. Men så här låter faktiskt hur många diskussioner om jämställdhet idag.  Ja fast tvärtom naturligtvis. Och vi har blivit så vana vid det att det är svårt att se det som något annan än en sanning.

Det som fattas här ovan, liksom i alla förekommande diskussioner om bristen på jämställdhet som låter så här, är en maktanalys.
Det faktum att det idag råder olika förutsättningar och villkor för kvinnor och män  att komma in, stanna kvar och utvecklas i arbetslivet. Några exempel är ojämställda karriärmöjligheter, löneskillnader, möjligheten att kombinera arbetsliv och privatliv, tillgång till maktpositioner och en underrepresentation av kvinnor i ledande befattningar. Det beror på att det råder en maktobalans mellan kvinnor och män där kvinnor oftast är underordnade, vilket resulterar i att de möter olika villkor.

Att kvinnor har lägre lön, deras arbete generellt värderas lägre, de inte kommer in i styrelserum och får tillgång till VD-poster i samma utsträckning som män handlar inte om enskilda kvinnor, deras kompetens eller familjeliv, utan om att män väljer män.
Så enkelt är det.

Vill du bidra till allas lika villkor? Skaffa dig kunskap! Då kommer du snabbt se att jämställdhet inte är en åsiktsfråga utan en kunskapsfråga. Här kommer därför några tips.

Filmtips:
I den här filmen har de helt enkelt vänt på normen – ta tio minuter för att se det från ett annat perspektiv, hur det skulle se ut om kvinna var norm idag och inte man. Se och bestäm dig för att göra skillnad.

Bloggtips:
Är du inte övertygad? Betrakta bilderna på Genusfotografens blogg, fundera över hur kvinnor och män faktiskt skildras i helt vardaglig reklam idag och begrunda hur det påverkar oss alla. Läs Tomas Gunnarssons text och reflektera över vad dessa krögare, reklammakare, chefer och fotografer faktiskt säger. Diskutera med dig själv och andra – vilken värld vill vi faktiskt ha?

Lästips:
Vill du förstå mer? Läs Genusmedvetet ledarskap från 2013 om hur flera företag får hjälp med att se hur normerna styr i deras organisationer och hur de konkret arbeta med det de upptäckte. Läs också Att göra kön som handlar om hur vi hela tiden reproducerar våra könsroller i vardagen och vilka konseskvenser det får.

 

 

Liten ordlista:
Norm = det som uppfattas som normalt. Det som aldrig behöver benämnas, men som allt annat jämförs med och betraktas som avvikande från. Mannen är i hela världen norm, därför uppstår ord som kvinnlig-chef, kvinnliga förebilder etc.

 

Vart tog ledarskapets moral vägen?

/0 Kommentarer/i , /av

Korruption, kriminalitet, dödsfall, mutor, modernt slavarbete (obetalt hårt arbete), hot, brott mot de mänskliga rättigheterna…. vart har moralen tagit vägen? Har känslan för rätt och fel raderats helt? Har gränserna för hur man behandlar andra suddats ut? Eller har rubriken ”etik och moral” tagits bort från ryska management och ledarskapsutbildningar?

Alltför många har fått offra livet i sitt arbete att bygga upp OS i Sotji, andra för att det har velat berätta sanningen eller ifrågasätta det som pågått (Uppdrag granskning tror att omkring 50 journalister har dödats). Och visst är det som Annika Elias skrev år 2012 i frågan om chefens etik  ”Brott och oegentligheter begås alltid av individer, men en korrupt miljö skapas av många. Ansvaret för det grundläggande värderingsarbetet ligger på den högsta ledningen. Om det brister lämnar man fältet fritt för girighet och mänskliga svagheter” Rapporten vi tog fram då hette ”Vart pekar chefens etiska kompass?” och statistiken i den visade bland annat att:

– 96 procent av cheferna anser att de har ett särskilt ansvar att vara en förebild

– Nio av tio chefer anser att de har ett särskilt ansvar när det gäller värderingar och normer om vad som är tillåtet och otillåtet

– Var tionde chef anger att det inte finns en medvetenhet eller diskussion kring bransch – och yrkesrelaterade etikfrågor.

– Ungefär var tionde chef känner till uppgifter om ledningen/ägarna som skulle kunna ge allvarliga konsekvenser om de kom ut.

– Fyra av tio chefer har kommit i kontakt med etiska tvivelaktigheter.Det mest frekvent förekommande är att chefer sett ansvariga blunda för pågående oegentligheter utan att ingripa eller att det upptäckts grava misstag men att ansvariga har valt att se på det genom fingrarna.

Som chef är du en förebild och du har ett ansvar vad det gäller normer och värderingar på företaget där du arbetar. Företagens ansvar är att skapa vinst men också att ta ett samhällsansvar. I början av veckan kom en ny rapport om korruption inom EU, en rapport som beskrivs som ”hisnande”. Rapporten visar att inget land inom EU är förskonat, men att korruptionsläget ser olika ut i olika länder. Sverige är ett av de länder som har minst problem med korruption men Sverige är inte felfritt, något som inte minst förra årets härva kring Telias etablering i Uzbekistan har visat. Igen – det är individer som begår brott, inte organisationer därav vikten av eget personligt ansvar och ställningstagande.

Fråga dig själv: Vad är det du blundar för just nu som kan vara viktigt att medvetandegöra? Vad är det du ser genom fingrarna på som kanske borde tas på allvar? Lever du upp till den förebild du som chef faktisk är! Vilken typ av förebild vill du vara? Åt vilket håll pekar din etiska kompass?

Som chef och ledare ligger ett stor ansvar på dig och kom då ihåg citatet ”With great power comes great responsibility”.

 

Jusek förringar chefsbristen

/0 Kommentarer/i , , /av

I en undersökning som Jusek gjort bland 3000 nyss examinerade säger sex av tio att de vill bli chef. Det slår hål på myten om att unga inte vill bli chefer, säger Magnus Hedberg i torsdagens SvD.

Men tyvärr Magnus, det stämmer inte. Unga människor är intresserade av ledarskap och vill gärna jobba i yrken som ger dem chans att påverka. Men ser vi på statistiken hur många som verkligen är intresserade av de chefsuppdrag som erbjuds blir situationen en annan. Arbetsförmedlingens siffror talar sitt tydliga språk: Allt färre söker utannonserade tjänster, både i privat och offentlig sektor. Sedan 2009 har andelen intresserade halverats.

Chefsuppdragen är otidsenliga och unga människor är mycket tydliga med att man inte tänker välja bort privatlivet för jobbet. Krav på långa arbetsdagar på kontoret, resdagar och oplanerad övertid lockar inte om du samtidigt är i färd med att bilda familj eller förverkliga andra livsprojekt. I våra siffror ser vi tydligt att nyanställda unga människor är betydligt mer positiva än när de har jobbat några år – och hunnit få syn på hur villkoren för chefsuppdragen verkligen är.

Det är dessutom tveksamt om de unga i Magnus Hedbergs undersökning kommer få chans att bli chef på länge än ens om de vill. Andelen chefer under trettiofem år har minskat stadigt sedan 2001. Sverige har Europas äldsta chefer och i vår otidsenliga chefskultur ska du stå på tillväxt och vänta på din tur, oavsett erfarenhet och kompetens.

Sverige behöver att de bästa och mest kompetenta väljer ledarskapet som sin framtid. Men för att det ska ske måste en hel del hända. Bättre chefsuppdrag som gör det möjligt att förena privatliv och karriär, en annan attityd till vem som lämpar sig som chef och samma förutsättningar för unga män och kvinnor. Det är en sak att känna sig lockad av en titel – en helt annan att verkligen välja chefslivet.

Hjärna, hjärta, cash!*

/0 Kommentarer/i , /av

Nu har du möjligheten att utveckla dig inom ett område som kan minska din verksamhets utgifter, bidra till att sälja mer och hitta nya kundgrupper, utveckla verksamheten, bidra till stolthet och engagemang – och en bättre värld. Idag lanserar Ledarna Ledarskapsresan Hållbart Ledarskap, en onlineutbildning som förenar våra fysiska kurser med möjligheter till förberedelser och fördjupning i digitala aktiviteter. Lärande när och som det passar dig.

Hållbarhetsarbete räknas idag som en hygienfaktor inom näringslivet, trots det är det få företag som kommit långt. Det finns med andra ord stor förbättringspotential och möjlighet till försprång. Av Ledarnas 90 000 medlemmar säger hela 75 procent att de vill ha mer kunskap om området. Ledarskapsresan Hållbart Ledarskap är ett bidrag till att minska kunskapsgapet. Vi vet att gapet mellan att säga och göra är stort i de flesta företag.  I höstas visade  en rapport från FN:s Global Compact, en plattform med tio principer för ansvarstagande som man som företag kan förbinda sig att leva upp till, att 65 procent av företagen utvecklade policies och strategier för hållbarhet på ledningsnivå. Endast 35 procent av företagen erbjöd dock cheferna kompetensutveckling för att integrera arbetet i verksamheten.

Forskaren Wayne Visser beskriver olika strategiska förhållningssätt till hållbarhet eller CSR (corporate social responsibility). Dessa förhållninggssätt är defensiv, välgörenhetsinriktad, marknadsföringsinriktad, strategisk och systematisk. Visser argumenterar för att det är den sista formen av CSR som kommer att vara rådande framöver. Därför att ett systematiskt förhållningssätt fokuserar på kärnan i hållbarhetsproblemen på ett övergripande sätt. Genom till exempel nya affärsmodeller och innovationer.

Att ställa om verksamheten mot att bli mera hållbar kräver både hjärna och hjärta, och ger cash!

Just affärsnyttan runt hållbarhet har debatterats flitigt de senaste åren och är en fråga som får många ledare att darra på manschetten (ja, endast 2,4 procent av Stockholmbörsens VD:ar är kvinnor) när frågan kommer upp. Alltmer övertygande forskning sammanfattar läget: hållbarhet är bra för affärerna (också!). En intressant sammanställning av mer än 50 undersökningar om affärsnyttan finns att läsa här.

Att arbeta med hållbarhet är som att börja träna: börja med lätta vikter, kortare sträckor och tydliga mål. Här är mina tips och Chefsguider, som du också hittar på Ledarna.se:

  1. Se det stora sammanhanget – Hållbarhet är komplext
  2. Involvera ledningen – Hållbarhet är en strategisk fråga, led uppåt!
  3. Öka kunskapen och tänk i system – Hållbarhet görs effektivast tillsammans med andra
  4. Analysera påverkan – Hållbarhet måste utgå från kärnverksamheten
  5. Formulera mål – Hållbarhet kräver tydliga mål, dessa kan vara mätbara eller märkbara
  6. Följ upp och utvärdera – Hållbarhet innebär förändring, utveckling och lärande.
  7. Bygg långsiktiga relationer – Hållbarhet kräver kommunikation

Den enda dåliga nyheten är kanske att hållbarhet är jobbet som aldrig tar slut, något som IKEA så klokt gjort till idé mot sina kunder. Men eftersom det är roligt, utvecklande och tar hela dig i anspråk så kanske det inte gör så mycket.

* Hjärna.Hjärta.Cash är ett företag som investerar kapital och kompetens i människor och företag som driver samhällsförändring.

Visst kan du planera din karriär!

/0 Kommentarer/i , /av

Visst kan du planera din karriär! Undertecknad har arbetat i över 15 år med att hjälpa individer och grupper att hitta nytt eller rätt arbete såväl internt som externt. Genom åren har jag dock stött på många kommentarer som att ”jag har aldrig karriärplanerat då jag följt min passion”.  Detta är också ett ganska vanligt tema i mer eller mindre devota hyllningsartiklar i olika affärstidningar. Andemeningen är ofta att det inte är nödvändigt att planera sin karriär. Den bara blir av och då gärna kopplat till kommentarer som ”det viktigaste är att ha kul”. Jag håller inte med om detta. Mina skäl är flera.

Ett. Att känna till sin passion är faktiskt karriärplanering. Det behöver inte vara så komplicerat alla gånger. Det svåra är ofta att våga följa sin passion! Här krävs det ofta en medvetenhet om sig själv och omvärlden i form av trender, tendenser och intressanta arbetsgivare för att ta de avgörande stegen.

Två.  För vissa som är i branscher som präglas av ökad komplexitet vad gäller teknik, konkurrenstryck eller globalisering kan det var mycket farligt att underskatta sin egen karriärplanering. Det går ibland fortare än du tror.

Tre. Vissa yrkesroller och branscher har på gott och ont olika ”bäst före”-datum. Många av de roller och branscher som idag är efterfrågade på arbetsmarknaden fanns inte för 15-20 år sedan. Blickar vi än längre tillbaka så blir förändringarna än mer markanta.  Marknaden för telegrafchefer är troligen mindre idag än för 150 år sedan. Likväl för VD:ar som arbetar på företag inom tunnbindning.

Fyra. Många av de chefer som jag arbetat med har i förbluffande stor grad följt i sina föräldrars spår . Jag har genom åren träffat många högpresterande människor som på frågan varför de arbetar i branschen- eller i yrkesrollen lakoniskt svarat att de går i sina föräldrars fotspår. Intresset och engagemanget är inte alltid på topp. Detta kan i sin tur skapa ett stort stresspåslag för dessa individer då många känner en gnagande känsla av olust då de kanske är på fel plats.

Varför ska du då planera din karriär? Ett starkt skäl är självfallet att det aldrig är försent att ändra sina bana. Det kan dock vara mer eller mindre tufft. Men det går. En karriärplanering skapar riktning i din vardag och för framtiden. När du blir mer medveten om vilken kompetens du har utvecklas du samtidigt i ditt ledarskap. En chef som är på rätt plats kommer ha större framgång att lyckas med uppdraget att nå resultat och skapa rätt förutsättningar för sina medarbetare.

Vi lanserar idag en ny destination i Ledarskapsresan där din karriär som chef står i fokus. Här hittar du såväl verktyg som inspiration för din karriärutveckling. Läs mer om Ledarskapsresan!

Ledarna arbetar med att främja det goda ledarskapet. Gott ledarskap kommer alltid skapa olika former av karriärer! Mer om detta i kommande blogginlägg.

Chef och facklig företrädare – går det ihop?

/3 Kommentarer/i /av

Nu förväntar sig många att jag, som är ordförande i Ledarna – Sveriges chefsorganisation, ska svara ett rungande JA på den frågan. Men om man läser en artikel i fredagens Arbetet som borrar i perspektivet under begreppet ”sidbyte” så ser man att svaret inte är solklart enkelt.

Många kompetenta företrädare blir befodrade till chefspositioner, men alltid under förutsättning att man lämnar sitt fackliga uppdrag. Den grund som behövs för att verka som facklig företrädare eller som chef är snarlik, det handlar om kunskap i arbetsrätt, lagar och avtal och kompetens att se helheter, kunna bygga relationer och skapa förtroende. Därmed borde kanske förutsättningarna att samtidigt verka som chef och företrädare vara de allra bästa men i praktiken fungerar det inte så.

Svenska arbetsplatser berömmer sig av en konsensuskultur som tonar ned motsättningar mellan företagets ledning/ägare och dess medarbetare. I väldigt många fall löser man konflikter med företagets och helhetens bästa för ögonen. Men modellen skulle inte fungera så bra om inte parterna var hyfsat jämnstarka och det fanns en ömsesidig förståelse för att det är en dialog mellan två olika intressen.

I denna modell måste du som chef inse att det är företagets intressen som kommer först och det är där lojaliteten måste finnas. Därför är det nästan omöjligt att ena stunden vara med och ta fram planer för avveckling och omorganisation och nästa stund i en förhandling företräda chefskollegor  som drabbas.

Det finns de som klarar det, inom Ledarna har vi många förtroendevalda på arbetsplatserna som år efter år klarar den svåra balansgången. Men återväxten är klen och kanske måste vi inse att chef och facklig företrädare är en tulipanaros som även i fortsättningen kommer vara vacker men sällsynt.

Bäst på jämställdhet – men inte bra!

/0 Kommentarer/i , /av

Sverige är ett bra land att leva i om du är kvinna. På många områden har viktiga reformer och attitydförändringar gjort att vi närmat oss ett jämställt samhälle. Det framgår tydligt av den artikel som EU-minister Birgitta Ohlsson publicerar i DN idag.

Ute i Europa är läget värre. Hemmafrun är i hög grad fortfarande norm och självklarheter som särbeskattning, god och tillgänglig baromsorg, föräldraförsäkring och fri skolmat är något som kvinnor i de flesta länder bara kan drömma om. Detta hindrar inte att många satsar på utbildning, med resultatet att det dräller av högt kompetenta, välutbildade kvinnor som går hemma och passar barn, fulla av frustration över att inte få bidra, och till förfång för samhällets och näringslivets tillväxt. Birgitta Ohlsson, som deltar i toppmötet i Davos, citerar  uppgifter från OECD som visar att om vi lyckades höja kvinnors förvärvsfrekvens skulle Europas BNP kunna öka med tolv procent.

Och om det ser dåligt ut i botten är det ännu värre på toppen. Att arbeta som chef när du är kvinna är en utmaning i samtliga Europeiska länder, inklusive Sverige . Inom chefsorganisationen CEC – European managers har vi antagit utmaningen. Genom ett stort europeiskt projekt arbetar vi under året med att kartlägga förutsättningarna för kvinnor att arbeta som chef, både vad avser villkoren i företagen och i samhället. I ett Europa som fortfarande kämpar med en ekonomisk kris har vi inte råd att kasta bort en så viktig resurs som välutbildade, engagerade medborgares bidrag till näringsliv och välfärd.

Men Sverige då? Vi som är normen som alla andra ser upp till? Ja visst har vi kommit långt, men de bastioner som återstår verkar benhårt murade.

Idag beskriver Ledarna i ett pressmeddelande hur det ser ut i ledarskapets toppskikt, i svenska bolagsstyrelser anno 2014. Trots åratal av debatter, satsningar på utbildning av kvinnor, kvoteringshot och annat är fortfarande bara två av tio medlemmar i styrelserna kvinnor. Endast ett område lyser som ett strålande undantag: Statliga bolag, där man nått en jämn könsfördelning i sina styrelser.

Receptet? Man har bestämt sig.

För trots vad som påstås är det inte så att kompetenta kvinnliga kandidater till styrelseplatserna saknas. Det handlar bara om att man måste kunna se och förstå att ledarskapskompetens på den allra högsta nivån inte syns på utsidan eller bara odlas i slutna, manliga nätverk. På Ledarna lyfter vi varje år sedan åtta år tillbaka fram 75 superkompetenta, drivna unga kvinnor som kommit långt i sitt ledarskap och är mer än redo att axla ett styrelseuppdrag. Just nu pågår nomineringen till listan som ska presenteras i maj. Nominera du också och visa att kompetens och förmåga till ledarskap varken sitter i kön, ålder eller andra yttre attribut!

 

Jämställdheten har spårat ur när…

/1 Kommentar/i , /av

…97,6 % av Sveriges VD på Stockholmsbörsen är kvinnor.

…kvinnor dominerar chefsposter i alla branscher utom inom vård och omsorg.

…kvinnor som är chefer tjänar 2000 kronor mer än män varje månad bara för att de är kvinnor.

…män tar ut 78 % av föräldraledigheten.

…män under en livstid tjänar 3,6 miljoner mindre än kvinnor i genomsnitt.

Arbetet med jämställdhet handlar om att det ska vara lika villkor för kvinnor och män. Så är det inte idag. Ovanstående siffror är fakta som talar för sig själv. För såhär ser det faktiskt ut idag. Fast omvänt. Med andra ord så är jämställdheten redan urspårad, till kvinnors nackdel.

Diskussionerna om feminism och jämställdhet är heta just nu.

”Fittstim – min kamp” i SVT med tidigare Fittstim-skribenten Belinda Olsson anklagas för att populistiskt förenkla de viktiga frågorna om jämställdhet. Istället för att diskutera de oerhörda konsekvenserna bristen på jämställdhet får i arbetslivet och privatlivet så ställer man frågan om ”feminismen har spårat ur”.

Rättviseförmedlingen har just bytt ordförande, från Lina Thomsgård till Seher Yilmaz, och den mediala uppmärksamheten använder de till att visa på den fortsatta vikten av att hitta alternativ till normen. Rättviseförmedlingen, som  hjälper projekt, organisationer och medier att hitta experter och andra personer med erfarenheter och kunskaper från underrepresenterade områden berättar att det oftast handlar om att hitta kvinnor till olika uppdrag där man endast har män som kandidater.

Ett annat aktuellt exempel som handlar om att enkelt göra jämställdhet i praktiken är uppropet #tackaNEJ – ett initiativ som syftar till att fler ska tacka nej till helmanliga paneler och jurygrupper och påtala skevheten för arrangören ifråga.

Vad vi förväntar oss av kvinnor och män är olika. De normer som i så hög grad styr oss är ofta osynliga och omedvetna innan vi själva eller någon annan sätter ord på dem. Ett bra exempel på att sätta ord på normen och visa på ett alternativt perspektiv är Lina Thomsgård i diskussionen om programmet ”Mästerkocken” och deras jury som enbart består av män. Jämställdhet handlar i allra högsta grad om ledarskap och i det här fallet så blir det tydligt att TV4 har bedömt kvinnor och män utifrån olika måttstockar.

Så är det naturligtvis också i arbetslivet. För vad finns det annars för förklaring till hur det ser ut idag – Sverige har en av världens mest könssegregerade arbetsmarknader och siffrorna här ovan är bara några få exempel av många, hur kvinnors arbete generellt värderas lägre än mäns och vilka konsekvenser det får.

Vi kan alla göra skillnad och arbeta för att alla människor oavsett kön, etnisk tillhörighet, ålder och andra variabler som är verksamma i vår bedömning av andra, har samma möjligheter i sitt liv. Använd dig av Rättvisförmedlingen när du utlyser en tjänst, ska anlita en expert, sätta samman en panel, konferens eller liknande. Skriv under #nejTACK och sprid i dina kanaler. Och använd dig av Jämställdhetsintegreringens gyllene regel.

Jämställdhetsintegrering är den metod som Sveriges myndigheter är ålagda att arbeta med för att uppnå lika villkor för kvinnor och män, och där finns en riktlinje som vi alla direkt kan börja praktisera redan idag och där du som chef och ledare har ett alldeles extra stort ansvar:

Varje gång du ska ta ett beslut, fundera över vad beslutet får för konsekvenser för kvinnor och män.

Så enkelt kan det också vara.