Inlägg

Modig är det nya tydlig

Under 00-talet var tydlighet det vi letade efter hos en chef. Tydlighet var vad vi alla ville ha. Kanske var det en reaktion på 90-talets havererade projekt med platta organisationer, upp- och nedvända hierarkier, eviga brainstormssessions och ett coachande ledarskap utan substans. Efter att allt för många gånger ha fått frågan ”Vad tycker du själv?” från chefen när man bett om hjälp på ett dilemma satte medarbetarna till slut ner foten: ”Säg vad ni tycker. Nu vill vi ha ett tydligt ledarskap!

Så cheferna började jobba på att bli tydliga. De frågade varför, hur och vad och satte mål och skalade av. De hade möte efter möte för att komma in till pudelns kärna. De diskuterade kärnverksamhet, fokus på affären, spetskompetens, huvuduppgift och existensberättigande. Varför finns vi till – egentligen? Och de blev säkert klokare.

Men världen förändras. Målen ändras. Det som var självklart igår är en förlegad sanning idag och imorgon har tusen variabler tillkommit. I vår strävan efter ordning i kaos, i jakten på verksamhetens dna, inser vi att vi måste fortsätta göra vårt jobb oavsett om vi lyckas hitta svaret på våra existentiella frågor. Riktning är en förutsättning, men eftersom riktningen ständigt måste prövas och omdefinieras tvingas de flesta chefer (och medarbetare) att leva i osäkerhet och ändå, varje dag, leverera resultat.

In på scenen kliver modet. För att våga, orka befinna sig i den här komplexiteten, utan tydlighet, måste man ju vara modig.

I var och varannan rekryteringsannons lyfts nu därför mod fram som en av de viktigaste egenskaperna. “Varm, stark och modig” ska man till exempel vara om man ska söka jobbet som ”chefernas chef” som Kommundirektör i Linköping. Man ska också vara en “trendsättare”.

Även när Västerviks Kommun söker ny Barn- och Utbildningschef lyfts modet fram: ”Personen har en drivkraft och ett mod, är lyhörd och uthållig och duktig på att delegera.”

Farida Rasulzada, doktor i psykologi och forskare i kreativitet och lönsamhet i företagsvärlden vid Lunds universitet, menar att mod är något av det mest grundläggande för ett framgångsrikt ledarskap.

– En bra chef är modig, främjar risktagande och kan avbryta i tid för att testa nya idéer. Han eller hon bidrar till ett bra klimat som gör att det är högt i tak och som får medarbetarna att våga lägga fram nya idéer. Förändringsbenägenhet är en annan viktig nyckel. Du måste våga pröva nytt, gå utanför ramarna men också bry dig om hur de andra har det.

Och när tidningen Chef utsåg Årets chef beskrevs en av de nominerade som ”omvittnat modig”.

Kanske finns det en aning större efterfrågan på modiga chefer i offentlig sektor, då har vi något att lära av det. Och det ska bli spännande att se vilka konsekvenser den här  trenden får över tid. Jag lär säkert få tillfälle att återkomma i frågan.

Tills dess, alla ni modiga, passa på! Det är er tur nu. Det är bara att hoppa. Vinden har vänt. Dags att bli chef!

Klara Adolphson

Modiga chefer sökes

Jag skulle vilja se en platsannons för chefer där man kräver mod och civilkurage. Framför flexibilitet, lyhördhet och engagemang och andra floskler.

Än en gång har jag lyssnat på en chef, i det här fallet en vän sedan många år tillbaka, som fått lämna sitt uppdrag utan att få en ordentlig förklaring.

Att vara chef är ett förtroendeuppdrag och förtroende är något ganska subjektivt. Alla inser att under ett långt yrkesliv kommer de flesta av oss att hamna i en situation som mår bäst av att den löses upp och man går åt varsitt håll. Det kan bero på bristande kompetens, att privatlivet spelar in, att organisationen förändras eller ibland just bristande förtroende.

Men för att man ska kunna gå vidare i sitt yrkesliv har man rätt att få en trovärdig och ärlig förklaring till vad som gick fel och det är tyvärr undantag. Alltför ofta tvingas chefer att lyssna till undanflykter och bortförklaringar från sina överordnade. Som chef, oavsett nivå, satsar du mycket av dig själv i ditt uppdrag och att bli av med jobbet är alltid en liten katastrof, men att inte veta varför gör saken ännu värre.

Jag har själv några gånger varit i den situationen att jag tvingats att avsluta ett uppdrag för en underställd chef. Jag vet hur jobbigt det är och vad som krävs för att man ska orka vara uppriktig. Sömnlösa nätter och mycket ont i magen. Men i ärlighetens namn – är det inte därför man har sin lön och sina förhoppningsvis hyfsade villkor? Chef på en högre nivå är man inte bara när solen skiner utan också i jobbiga situationer.

Nu är en ny generation på väg in i chefsyrket. Då handlar det om att vi som är gamla och erfarna klarar av att vara förebilder och visa upp de goda exemplen. Man får inte alltid göra roliga och lätta saker som chef. Men man kan, och ska, göra dem så att man kan se både andra och sig själv i ansiktet efteråt.