Chefers aktiviteter framställs som märkvärdiga

Mats Alvesson, organisations- och ledningsforskare, är en man som alltid både piggar upp och retar upp mig. Nu skriver han i en krönika att ”Alldagliga aktiviteter framställs som märkvärdiga när de utförs av chefer men förblir triviala när de utförs av andra”.

Han hänvisar till att chefer uttalat sig om vikten av att ha respekt för allas åsikter, att lyssna på medarbetarna och att låta dem komma till tals utan att veta om det i praktiken ger någon reell betydelse. Slutsatsen som Alvesson drar av detta är att dessa chefer menar att de utövar ledarskap. Han skriver att: ”Framställningen av dessa vardagsaktiviteter som märkvärdiga, bara för att chefer utför dem, gör dem smått mystiska eller magiska.” Han spekulerar vidare om vad som händer om man skulle ersätta chefen med någon annan medarbetare som är bättre på småprat och lyssnande.

När jag läser Alvessons krönika tycker jag att han har missat något väldigt grundläggande. Chefers lyssnande på medarbetarna beskrivs inte som märkvärdigt helt utan anledning. Att det betraktas som en viktig del av ledarskapet kommer av den speciella relation som finns mellan chefer och medarbetare. Chefer är inte mer mystiska än andra, men de har en särskild ställning i organisationen. Den följer av att de är arbetsgivarens företrädare, har ett mer omfattande ansvar, utökade befogenheter och skyldigheter. Här finns ett maktförhållande då det är chefen som leder och fördelar arbete, tar övergripande beslut, lönesätter och möjliggör kompetensutveckling för sina medarbetare.

Att chefer och det ledarskap de utövar är en viktig faktor för medarbetares upplevelse av sin arbetssituation och arbetsmiljö torde knappas vara en överraskning ens för Alvesson. Hur chefer agerar och uttrycker sig sätter dessutom ofta normen i en arbetsgrupp.

Det innebär inte att medarbetarnas agerande är betydelselöst, eller för att använda Alvessons uttryck, trivialt. En god arbetsmiljö och en väl fungerande arbetsgrupp som kännetecknas av inkludering och respekt för individen skapas tillsammans.

Det är inte första gången jag reagerar på Alvessons inlägg. Förra året hävdade han att det är ovanligt att finna exempel på lyckade chefer.

Vad tänker du som chef om Alvessons inlägg?