Ingen jämställdhet bland chefer!

/0 Kommentarer/i , , , /av

När man pratar med människor från andra länder möts man ofta av beundran och avund när man kommer in på jämställdhetsområdet. Jämfört med väldigt många andra har vi alla strukturer på plats – och borde vara framme vid målet. Men så skrapar man på ytan och börjar titta på fakta, och upptäcker att vi är långt ifrån där.

Just det har OECD gjort i sin senaste rapport om Sverige som publicerades i veckan. Man har tittat på hur det ser ut med jämställdheten bland svenska chefer, och gjort samma konstaterande som Ledarna: Chefens chef är en man.

Det vill säga att även om alltfler kvinnor arbetar som chefer, något som Svenskt Näringsliv lyfte fram i sin rapport igår, så gäller det i första hand de lägre chefsnivåerna. När vi och OECD tittar på vd-positioner, företagsledningar och styrelser är det betydligt glesare med kvinnors kompetens.

Och intressant nog drar vi samma slutsats om orsakerna till problemet: Det ojämna uttaget av föräldraledighet, som påverkars kvinnors möjlighet att göra chefskarriär, deras löneutveckling och i förlängningen deras pensioner.

Föräldralagstiftningen är en fantastisk möjlighet. Men eftersom attityder och normer kring ledarskap och chefer krockar med attityder kring föräldraskap och ansvar för familjen, får lagen i dess nuvarande utformning en negativ effekt på jämställdheten på arbetsmarknaden i allmänhet och för chefer i synnerhet.

Lärdomar från en professor i internationell hälsa

/0 Kommentarer/i , /av

Igår kom beskedet att Hans Rosling, professor i internationell hälsa vid Karolinska Institutet och grundare till stiftelsen Gapminder avlidit. Vi är många som lyssnat och tittat på Hans Rosling, framför allt alla vi som är intresserade av utvecklingsfrågor och vill jobba för en bättre värld, oavsett roll. Jag kände inte Hans Rosling men var intresserad av hans arbete och framförallt hans sätt att kommunicera sitt arbete. Jag har ingen aning om hur Hans Rosling var som chef, men det var alltid något djupt uppfriskande i att lyssna till Hans. Inte bara för att de fakta han presenterade om världens globala utveckling var mycket glädjande men framförallt hur han presenterade denna fakta, han var en ”Edutainer” som han själv kallade sig. Med hjälp av lådor, sedelbuntar eller hans kända ”bubbeldiagram” gjorde han svårbegripliga och oöverskådliga fakta fullt förståeliga. Han avlivade myter, statistik och rena fördomar om utvecklingen i världen. Han var mycket energisk och rättfram i sin kommunikation och hans mångåriga kollega säger att han hade en ”rak kompass”.

Hans uppläxning av en dansk journalist i programmet Deadline blev viral, inte på ett otrevligt men mycket rättframt sätt, baserat på fakta om världen som gick emot åsikter om flyktingströmmar och kaos i Europa, rättade han journalisten gång på gång.

Näringsliv, politik och offentlig sektor behöver fler chefer som Hans Rosling tänker jag. Vad kan vi dra för ledarlärdomar från en professor i internationell hälsa som blev en global folkbildare med popstjärnestatus?

Jag pratar inte om statistik, jag pratar om verkligheten.

Fakta

I en tid av faktaresistens och där subjektiva åsikter omvandlas till fakta var Hans Rosling ett föredöme. Med väl underbyggd och ständigt uppdaterad fakta om världens tillstånd kunde Rosling överraska, roa och oroa oss alla med information om tillståndet i världen, och världen blir bättre för att vi anstränger oss! Rosling hade koll på omvärlden. Han var också mycket positiv kring utvecklingen i världen, förmodligen för att han reste mycket och med egna ögon upplevde världen. Han verkade ”utsätta sig” för världen, precis som en bra chef måste utsätta sig för sin organisation om dess omvärld med kunder eller brukare för att förstå vart organisationen är på väg och hur den mår.

Kommunikation

Rosling använde alltid visuella hjälpmedel för att förklara utvecklingen i världen och han verkade ofta ta vad som fanns till hands – skor, frukter och kartonger. Han använd ord som har betydelsen intakt, inte tomma ord, floskler eller ett akademiskt språk. I en tid av managementfloskler som inte betyder någonting och som på sin höjd får medarbetarna att rulla med ögonen prova att kalla en spade en spade. Det du ska säga blir inte viktigare eller bättre för att du använder ett komplicerat språk eller floskler, säg vad du menar! Rosling var en mästare på detta, njut av denna presentation med flera på Youtube.

Moralisk förebild

Hans Rosling ville något, på riktigt. Oavsett vad, och det behöver inte vara stort eller behjärtansvärt, vad vill du åstadkomma, vad motiverar dig? Utan djupare drivkrafter tror jag det är svårt att hitta fram till ett eget gott ledarskap eller en etiskt kompass. Att vilja eftersträva omvärldens respekt eller ett gott rykte, både för dig eller för din organisation. För att vara en förebild behöver man luta sig emot och inspireras av andra förebilder. Hans Rosling var en förebild.

Varva brandkårsutryckningarna med stillhet

/0 Kommentarer/i , , , /av

Året börjar närma sig sitt slut, citatet ”saker blir bättre och bättre, sämre och sämre, fortare och fortare” tycks definiera vår samtid. Jag vet inte hur många gånger i år jag själv sagt eller hört ordet komplext. Arbetslivet och våra organisationers omvärld är obestridligen komplexa, komplexitet är ett begrepp som anger nivån på oöverskådlighet i ett sammanhang.

Sämre och sämre blir den psykiska ohälsan i Sverige, sjuktalen har ökat under året. Blir vi sjuka av komplexiteten? Av alla perspektiv och fakta att ta ställning till, förhålla oss till, känslan av okontrollerbarhet och oöverskådlighet som skapar stress och osäkerhet? Årets ord blev ”postsanning”, en tid då sanningen (fakta) inte längre är relevant. Man säger och agerar utifrån det man vill ska vara sant, men inte är det. Om inte fakta kan utgöra en stabil grund vad ska vi då förhålla oss till?

Vad betyder detta för chefers moral? Året har präglats av en rad ”skandaler” relaterade till chefs- och ledarskap. Macchiarini, Kommunal, SCA, Riksrevisionsverket med flera. En tendens är att ledarskapet alltmer styrs genom ledningssystem och policys, kontrollfunktioner och rutiner. ”Jag följde bara vår policy” (jag tänkte inte själv). Det är dock inte en garanti för att felaktigheter, olagliga såväl som olämpliga, begås. Trots alla system blir tilliten allt viktigare eller kanske på grund av. Ledarskapet ersätts alltmer av ledningssystem som naturligtvis inte räcker till, en modern myndighet kan styras av 20-30 olika system, omöjligt att förhålla sig till.

I den komplexa världen så drivs ofta handlingstakten upp, vi måste handla, men en förutsättning för gott handlande (som är rätt och bidrar till att skapa goda resultat), förutsätter ickehandlande och stillhet, reflektion. Att reflektera betyder att strukturerat fundera över något i syfte att utveckla kompetens ur din egen vardag, att utvärdera kan till exempel vara ett sätt att göra detta.

Oftast är vi eftertänksamma, det är bra för då kan vi skapa lärande kring de aktiviteter vi gör men vi behöver också vara ”förtänksamma”, att tänka efter före handling. Vem vill jag vara i denna situation, vilka moraliska konsekvenser kan detta eventuellt få, vilka alternativa handlingsvägar finns? Du behöver naturligtvis inkludera både människor inom företaget men också i omvärlden om ditt handlande påverkar dem. Många chefer behöver bli bättre på att klä sina handlingar i en moralisk dimension, du har mycket att vinna på det, juridiskt, lagligt och arbetsrättsligt, i ditt ledarskap och ekonomiskt. Oetiskt handlande kostar ofta pengar genom minskat förtroende.

Utmaningen ligger i att du regelbundet återbesöker din egen ”värdegrund” och funderar kring dina beslut och handlingar. Det kan också vara bra att klargöra vart din gräns går. Etikforskaren Tomas Brytting, som föreläste nyligen för Ledarnas medlemmar, har tre bra checkfrågor som du kan ställa till dig själv:

  1. Är det lagligt?
  2. Känns det bra?
  3. Vill jag se det i media?

Mitt råd till dig inför 2017 är att du avsätter tid regelbundet och bokar in det i din kalender, och att du gör det redan nu.

Se Tomas Bryttings föreläsning här

Chefssjuk och medarbetarsjuk

/2 Kommentarer/i , /av

På DN debatt uppmanar Johan Forssell, Moderaternas talesperson i sjukförsäkringsfrågor, till förändringar i sjukförsäkringen. Bakgrunden är bland annat kostnaderna av den ökande sjukskrivningen. Enligt artikeln har utgifterna för sjukpenning och rehabilitering under de senaste två åren ökat med 10 miljarder kronor och uppgår i år till runt 42 miljarder kronor.

Medicinen, enligt Forssell, är ett reformpaket inom sjukförsäkringen som innebär att:

  1. Stärka rehabiliteringskedjan
  2. Skärpa tillsynen av aktörerna i sjukskrivningsprocessen
  3. Utveckla möjligheterna till förebyggande insatser
  4. Stärka drivkrafterna att komma tillbaka till arbetet

Att få ordning på den i grunden goda idén om samverkan mellan aktörer (arbetsgivare, försäkringskassa, företagshälsovård, hälso/sjukvård med flera) för att stötta anställda för att komma tillbaka i arbete, finns det definitivt behov av. Bara att samla dessa aktörer vid en och samma tidpunkt är en utmaning i sig. Ansvarsfördelningen mellan aktörerna är heller inte särskilt tydlig.

Att uppdra åt Arbetsmiljöverket att skärpa tillsynen av den psykosociala arbetsmiljön är en god tanke. Men även om brister uppmärksammas så saknas kännbara sanktionsmöjligheter. För en del arbetsgivare är det kortsiktigt mer lönsamt att hantera människor som utbytbara, än att vidta de åtgärder som krävs på längre sikt, för att aktivt förbättra den sociala och organisatoriska arbetsmiljön.

I det här sammanhanget vill jag föra in chefsperspektivet. Det blir allt vanligare att chefer drabbas av psykosocial ohälsa, även om chefer överlag fortsatt är förhållandevis friska i jämförelse med arbetskraften i övrigt. Men det finns orosmoln kring chefers situation. Till exempel upplever nästan fyra av tio chefer, verksamma inom ledningsarbete, någon form av arbetsorsakade besvär (Arbetsmiljöverket och SCB). Vanligast är stress, psykisk påfrestning, sömnbesvär, oro och ångest.  Dessa chefer har i sin tur ett stort ansvar när det gäller medarbetarnas arbetsmiljö och förebyggande åtgärder.

Hos oss på Ledarna är den negativa trenden i allra högsta grad påtaglig. Antalet medlemmar som söker stöd hos oss rörande deras egen bristande psykosociala arbetsmiljö har ökat med över 20 procent det senaste året. Dessvärre är det ofta så att dessa chefer, om de hamnar i sjukskrivning, får det mycket svårt att komma tillbaka i arbete hos sin befintliga arbetsgivare.

Det kan nämligen vara stor skillnad i att vara chefssjuk och medarbetarsjuk. Fortfarande lever kulturen i många organisationer kvar, att en sjuk chef är en svag chef. En svag chef vill man inte ha tillbaka, utan väljer andra vägar och hittar snabbt en ersättare, medan medarbetare oftare rehabiliteras tillbaka till jobbet. Det borde inte vara någon skillnad i att rehabilitera chefer i jämförelse med andra medarbetare. I det här sammanhanget är chefen också anställd och har därmed rätt till samma möjligheter till arbetsträning, anpassade arbetsuppgifter eller det som krävs för att komma igen utan att bli förpassad till uppgifter långt utanför sitt normala arbetsområde eller helt sonika förklaras icke önskvärd.

Har du goda exempel på chefsrehabilitering?

 

Chefer gör skillnad

/0 Kommentarer/i , /av

Nyligen kunde Ledarnas medlemmar lyssna till tre inspirerande chefer och ledare. Tre helt olika chefer med olika ledarstilar men med energin att själva driva ett eget kraftverk.

Att leda gott

Under rubriken ”Att leda gott” berättade Ida Karlberg Gidlund, vd Teach for Sweden och Årets Ledarutvecklare tillsammans med Anna Brynås, vd Swedish Biogas International och årets Framtida kvinnliga ledare, om sin syn att leda med passion och för samhällsförbättring. De berättade om sitt engagemang, sitt ”varför” och att skapa resultat genom passion som drivkraft, oavsett om den är storslagen eller behjärtansvärt, det skapar engagemang och kraft som leder till goda resultat. Lusten är central i dessa berättelser, viljan att få något uträttat som man tycker är viktigt, riktigt viktigt – och för att det är kul att göra det. Ida Karlberg Gidlund bär med sig Yoda som säger ”Do. Or do not. There is no try” och Buzz Lightyear “To infinity and beyond”. Förmågan att fullständigt ge sig hän till något med blicken riktad långt fram, bortom målet och det du vill åstadkomma.

Tänk kortsiktigt, en bra strategi för förändringsarbete

I sin föreläsning ”Tänk kortsiktigt, en bra strategi för förändringsarbete” påminner Svante Axelsson, nationell samordnare för Fossilfritt Sverige oss om att medborgarrättskämpen Martin Luther King inte sade ”jag har ett problem, han sade istället ”jag har en dröm”, för människor vill vara en del av en lösning inte ett problem. Kanske är det därför vi just nu ser en tilltagande trend kring att vara en organisation som finns för ett större syfte, då måste också chefer kunna tala syftets språk och agera därefter för kompetensen och kraften måste frigöras hos medarbetarna.

Svante Axelsson nämner kortsiktigheten som strategi, komplexa problem upplevs ofta övermäktiga att lösa, då behöver vi kortsiktigheten och delmålet som vi går i gång på. Svante har en målande historia om en fjällvandring med sina tonårsbarn som ses som ett straff, men med rätt perspektiv blir det en resa till trånga miljöer och trevliga fjällstugor i stället med orden ”är det inte roligt i nästa stuga åker vi hem!” Det är ju såklart roligt i nästa stuga, och nästa stuga också. Och plötsligt har vi kommit ända fram till toppen. Komplexa problem, till skillnad mot komplicerade problem, måste lösas med pragmatism och kortsiktighet, för vi vet inte hur vi ska lösa detaljerade utmaningar längre fram, men vi kan ha full tilltro till att vi kommer att lösa det då, vi behöver inte veta det nu. Då blir vi handlingsförlamade. Tänk en stuga i taget, ett barn, en kund, varför gör vi det här? Alla beslut måste fattas med det organisationen finns till för i blickfånget.

Årets Chef 2015, Christina Forsberg fattade detta, som länspolismästare i Gävleborg gjorde hon revolution när hon slängde de traditionella målen i papperskorgen. I stället fick hon alla att jobba för Ella, en liten flicka som fick stå symbol för vem polisen egentligen är till för – medborgarna.

Samhället förändras och bra ledare skapar förutsättningar för sina medarbetare att göra det till det bättre genom att hjälpa dem att förstå varför och för vem.

Ledarna Play

Hade du inte möjlighet att vara med på föreläsningarna med Ida, Anna och Svante så kan du se dem i sin helhet på Ledarna Play.

 

Behöver chefen vara innovativ?

/0 Kommentarer/i , , /av

Det finns chefer som finner trygghet i att förvalta, att inte göra om eller nytt.

Vi lever dock i en tid som innebär stora och accelererande förändringar, som tillsammans kommer att innebära en helt ny värld på kortare tid än vi kanske anar.

Innovativa, kreativa och visionära ledarskap kommer att vara avgörande för utvecklingen i världen under det närmsta, sannolikt mycket omvälvande decenniet. Kanske blir det de chefer och ledare som vågar ifrågasätta gamla strukturer och vända upp och ned på verksamheter som går till historien.

Vi söker de ledare som vågar ompröva gamla sanningar och utveckla nya sätt att leda! En av dem vill vi premiera på Chefgalan 2017 med Ledarnas nya ledarskapspris: Årets Innovativa Ledarskap.

Vi lever mitt i en teknisk utveckling som i grunden förändrar vårt samhälle, våra organisationer och våra liv. Den möjliggör även den ökande globalisering som är en stark trend idag. Vi ser bland annat en ekonomisk maktförskjutning mot Asien och en stark ökning av den globala medelklassen. Både Kina och Indien får ett allt större globalt inflytande.

Samtidigt vävs olika marknader samman och påverkar varandra i högre utsträckning. Utvecklingsländer handlar allt mer med varandra och marknader växer. Tidigare gränser mellan branscher, nationer eller regioner omdefinieras och blir allt mer flytande. Framtidens marknad är i allt högre utsträckning globaliserad, digitaliserad och polariserad.

Teknikens utveckling innebär också att tidigare gränser i tiden och rummet upplöses. Nu kan vi kommunicera, söka information och arbeta nästan var som helst och när som helst. Det som tidigare var fysiska varor blir dessutom i allt högre utsträckning digitala tjänster. Som kan utföras av algoritmer och allt mer avancerade datorer.

Arbete kommer därför sannolikt i allt högre utsträckning organiseras i globala, flexibla nätverk, där gamla branschdefinitioner inte längre gäller. Stora utvecklingsprojekt sker allt oftare i samarbeten och genom allianser mellan företag. Företag som kanske tidigare till och med var konkurrenter. Innovationer skapas i samarbeten som sträcker sig långt utanför företagens FoU-avdelningar. Nya konsumentbehov uppstår som en följd av den här utvecklingen, vilket skapar möjligheter för helt nya typer av tjänster och företag.

De utmaningar och möjligheter som vår värld står inför kan mötas med kreativa lösningar på helt nya sätt. I den nya värld vi ser växa fram skapas även nya förutsättningar för ledarskap. De företag och organisationer som har ett ledarskap som tänker nytt, som utvecklas och utforskar de nya möjligheter och förutsättningar vi ser växa fram, som lockar de unga talangerna, tar vara på mångfalden i samhället och som verkligen ser till att människor får utrymme och möjlighet att förverkliga sin potential och sin kreativitet kommer att ha en avgörande konkurrensfördel.

Du kanske känner någon av dessa personer? Eller står du själv för det nytänkande och visionära ledarskap vi söker? Nominera gärna den eller de personer som vågat ifrågasätta gamla sanningar och provat nya sätt att se på ledarskap. Det är viktigt att de bottnar i värderingar som kännetecknar Ledarnas syn på ett gott ledarskap: hållbarhet, jämställdhet och mångfald. Läs mer om kriterierna.

Cecilia Åkerblom
ledarskapsexpert och jurymedlem Årets Innovativa Ledarskap.

Vilken värld vill vi leva i?

/0 Kommentarer/i , , /av

Tomas Carlsson i Stockholm har svårt att få jobb. Trots att han har ett späckat cv och att arbetsmarknaden just nu skriker efter kunniga medarbetare. En rad jobbintervjuer där det mesta har stämt, har ändå slutat med ett artigt avböjande. ”Du har inte rätt image för företaget”.

Situationen är inte ovanlig. Det finns många berättelser från personer med utmärkt kompetens som aldrig får chans på ett jobb, därför att man i utseende eller uppförande på något sätt avviker från den trånga norm som den aktuelle arbetsgivaren satt upp. Många kommer inte ens på intervju – om det vittnar många med utlandsklingande namn – andra, som Tomas blir avvisade efter det att man träffats. Jag upplever att normen för vem som duger blir allt smalare. Inte bara ska du kunna prestera till 100 procent, ditt utseende och personliga liv ska också kunna visas upp som en del av ett företags strömlinjeformade yttre.

Tomas Carlsson är transsexuell och kan som sådan räknas in i en av de grupper som enligt diskrimineringslagen har rätt till ett särskilt skydd. Lagen är oerhört viktig och markerar samhällets syn på allas lika värde och lika rättigheter.

Men egentligen är frågan större än så. Den handlar om att personer med vilja, kompetens och engagemang nekas möjligheten att bidra i arbetslivet. Att vi tvingar personer med långa kvalificerade utbildningar bli bidragstagare istället för att som vi andra försörja sig själva. Och att vi skapar ett samhälle där bara en viss sorts människor upplever att de duger. Samtidigt väljer vi bort några av de skarpaste och bästa, eftersom intelligens och förmåga är jämt fördelad i befolkningen och inte påverkas av vare sig sexuell läggning, fysiska hinder eller etnisk bakgrund.

Men vill vi verkligen ha ett sådant samhälle?

I Ledarnas mångfaldsrapport ”Ovanligt bra chefer sökes” som publicerades i somras, undersökte vi allmänhetens inställning till mångfald bland chefer. Ett entydigt resultat visade att chefskåren inte uppfattas spegla samhället i stort och att de flesta ansåg att mångfalden måste öka

Det är hög tid att ta itu med de omedvetna – eller medvetna – fördomar som tillåts påverka arbetsmarknaden och hindra arbetssökanden som Tomas Carlsson från att få jobb. Fördomar som i anställningsintervjun tillåts ta över rationella överväganden kring kompetens och lämplighet. Vi har inte råd att kasta bort engagemanget hos de tusentals chefer och medarbetare som faller utanför en snål och fördomsfull ram. Ett samhälle där alla tillåts bidra blir mer framgångsrikt, roligt och utvecklande för oss alla.

 

Finns det verkligen ett svenskt ledarskap?

/0 Kommentarer/i , , /av

Vi gillar att slå oss för bröstet över det vi kallar ”det svenska ledarskapet” och en del hävdar till och med att det är trendsättande, och att svenska chefer är högt efterfrågade utomlands. Men kan vi verkligen tro på, att i en värld där mer än 99 procent av människorna inte är svenskar, så är det vi som hittat lösningen på alla ledarskapsproblem? Och vad är i så fall den unika komponenten, den som inte chefer i andra länder använder sig av?

Frågorna blev högst aktuella för mig idag när Ledarna drog igång vårt första introduktionsprogram för invandrade chefer och ledare. Vi har kallat det Managers´Express, eftersom syftet är att påskynda vägen mellan ankomst och chefsjobb.

Sverige behöver chefer. Vi behöver chefer med kunskap, engagemang och gärna lite erfarenhet. Vi behöver också chefer som kan hantera komplexiteten på en modern arbetsmarknad, där människor med olika kultur, bakgrund och förutsättningar ska samarbeta för att prestera och leverera varor och tjänster med hög kvalitet och relevans. Svenska arbetsplatser är redan nu fulla av medarbetare med de mest skilda bakgrunder – men cheferna är nästan alltid svenska.

Att som invandrare få jobb som chef, även om du kommer med ett cv som är nedlusat av fina utbildningar och långvarig erfarenhet, är i stort sett omöjligt. De flesta företag och offentliga verksamheter ser med stor skepsis på kompetens som förvärvats i ett annat land. Och samtidigt som det finns branscher som skriker efter chefer – finns det många bland de som kommit till Sverige de senaste åren som inget hellre vill än att få bidra med sitt kunnande och sin arbetsglädje som chefer.

Jag tror att vi har målat in oss i ett hörn med vår stolthet över ”det svenska ledarskapet”. Visst finns det delar i ledarskapet som är kulturellt präglat, som synen på hierarkier och på ålder till exempel. Det finns givetvis också lagar, regler och föreskrifter som är unika för ett land och relevanta för chefens uppdrag. Men allt det kan man lära sig på ganska kort tid, och allra bäst lär man sig det genom att få arbeta.

Det mesta i ”det svenska ledarskapet” är generellt. Förmågan till kommunikation, att kunna entusiasmera medarbetare och locka fram det bästa ur dem, att kunna arbeta strategiskt, målmedvetet och långsiktigt – det är komponenter i ledarskapet som inte är unikt svenska utan finns hos kompetenta chefer oavsett var de kommer ifrån.

Så låt oss fortsätta att vara lite stolta över oss själva och det vi har, men samtidigt öppna dörren lite vidare och släppa in människor som förutom att vara duktiga chefer också kan berika oss med andra perspektiv och erfarenheter. Och göra Sverige och vårt ledarskap ännu lite bättre.

Lär bäst av vardagen

/1 Kommentar/i , , , /av

Chefer saknar ju inte direkt utmaningar i dagens arbetsliv. Ibland gör utmaningarna oss trötta och stressade, men ibland vill vi bara kavla upp ärmarna och ge oss i kast, utveckla och förändra.

Framtiden är oskriven och skapas av dig och mig, även om det ibland känns som mycket är förutbestämt då förändringarna är stora och ofta utanför vår direkta inflytandesfär. Den galopperande psykiska ohälsan har ofta någon av megatrenderna; globalisering och digitalisering i bakgrunden. I ett tidigare inlägg tog jag upp ytterligare en aspekt av dessa, Hartmut Rosas teorier om den sociala accelerationen som vi inte tycks komma undan. Nya kompetenser måste utvecklas och underhållas för att klara av att leda och leva i en osäker värld. Någon har sagt ”att fortsätta göra samma sak och förvänta sig olika resultat är definitionen av dårskap”. Vi måste göra saker annorlunda, men vad och hur?

Jag deltog nyligen i en workshop kring vilka kompetenser som behövs för att leda i denna snabbrörliga värld, av somliga kallad VUCA-världen (volatile, uncertin, complex and ambigoious) alltså snabbrörlig, osäker, komplex och mångtydig. Ett antal kompetenser kan urskiljas; konstant lärande, kunna engagera bredare, dilemmaflippande, kunna skapa passionerade avsikter, vidmakthåll för lärande och genomförande, agera från kraftfulla beslut men med djup ödmjukhet, skapa gemensamma arenor och ta fram skaparinstinkten i dig.

En intressant kompetens är konstant lärande. Lärande kan definieras som en slags kapacitetsförändring och man kan skilja på ”enkel- och dubbelkretslärande”. Vid enkelkretslärande tas mål och värderingar som styr ett beteende för givna. Man ställer inte frågor om moral och etik och antar att det man försöker uppnå är riktigt. Istället strävar man efter att förbättra det beteende man har. Vid dubbelkretslärande ifrågasätter man målen och värderingarna och frågar om det man gör svarar mot de avsikter man har.

Livslångt lärande och kompetensutveckling har varit på dagordningen i flera år av två anledningar, utifrån ett humant rättighetsperspektiv men också att kvalifikationskraven ökar eller förändras snabbt och som arbetstagare måste vi hänga med för att inte konkurreras bort.

Tidigare i år kom rapporten ”Arbetet i framtiden”. Livslångt lärande för alla i yrkeslivet är en viktig framtidsreform. Två centrala beståndsdelar enligt rapporten är följande: Möjligheter för alla över 30 år att få vägledning och information som underlättar för den enskilde att utveckla sin kompetens samt en allmän och obligatorisk kompetensförsäkring som ger den enskilde ekonomiska möjligheter att delta i kompetensutveckling. Detta är relevanta förslag men något effektivare, intressantare och mera realistiskt är att ta eget ansvar för ditt eget lärande i vardagen. För chefer får ofta den egna kompetensutvecklingen stå tillbaka för vardagens brandkårsutryckningar, så det finns goda skäl att fokusera på lärande i vardagen.

I vardagen finns i det närmaste oändligt antal saker att göra i annorlunda, att prova och utvärdera. Medveten handling och reflektion är nyckeln för lärande. En paradox är att desto mera komplexa problem vi står inför desto mera pragmatiska måste vi vara och agera trots att vi inte vet exakt hur vi ska komma i mål. Vänta inte på den perfekta lösningen, den kommer förmodligen inte och om den gör det har den redan hunnit bli överflödig eller utdaterad.

Några tips för konstant lärande i vardagen:

  • Skaffa dig en coach,  en mentor eller ”lärandekompis”. Kom ihåg att även som mentor kan lärandet vara stort.
  • ”Skugga” eller följ och iaktta en kollega under en tid, kort tid är bättre än ingen tid alls.
  • Låt alla i ditt team inklusive dig själv få en slumpvis utvald ”lärkollega”, en person ni iakttar extra noga under ett möte, en vecka eller annan relevant tidsperiod. Ni delar sedan positiv återkoppling och vad ni lärt genom ”lärkollegan”.
  • Våga prova mera och snabbare. Experimentera med lösningar och mötesformer, de flesta av oss gillar experimenterande förhållningssätt för det ger alla en möjlighet att påverka resultatet. Var tydlig med att det är ett test, något ni provar under en tid, vilket skapar trygghet och tydlighet.
  • Ställ fler frågor istället för att komma med svar – fråga varför, varför, varför?
  • Uppträd annorlunda under en period, tala mindre eller tala mera, men lyssna framförallt bättre och djupare. Vad lär du dig av det?
  • Sök dig till miljöer där kunder eller brukare är, desto viktigare ju högre chef du är. Högre chefer tenderar att spendera minst tid med brukare och kunder. Att förstå kundernas upplevelse är avgörande för att kunna förbättra verksamheten och upptäcka nya möjligheter.
  • Strukturera lärandet, för anteckningar regelbundet och skapa tid för reflektion för dig och dina medarbetare.
  • Fördjupa dig i områden du inte vet något om, gå på studiebesök i din organisation eller utanför organisationen, gärna i en helt annan bransch. Inspirera medarbetare och kollegor att göra detsamma.
  • Prova saker snabbt i mindre skala, ju fortare du begår misstag desto fortare lär du dig och kan justera.
  • Reflektera och notera strukturerat. Boka in återkommande tid i kalendern,  köp en anteckningsbok eller använd digitala lösningar.

Nu är det snart sommar och semester, en utmärkt tid för lärande men genom att lägga undan jobbet, dyk ner i skönlitteratur, kulturupplevelser och andra upplevelser där hjärnan får vila och tankarna komma och gå som de vill.

FKL – galan jag helst skulle slippa gå på!

/0 Kommentarer/i , , /av

Head of Business Development, vd och koncernchef, Country manager och Kommundirektör. Företagen heter Swedish Biogas, Google, Oriflame, Vallentuna kommun och Milvik.

Vilka bilder stiger fram ur vårt inre? Välkammade herrar i medelåldern med slips och kostym?

En bild som nästan alltid stämmer, men som i några undantagsfall visar att det finns företag som våga tänka utanför ramen och rekrytera den bästa kompetensen.

För bakom titlarna ovan döljer sig några av vinnarna i Ledarnas årliga ranking Framtidens kvinnliga ledare. De är alla under trettiofem och alla är kvinnor. I år presenterar vi listan för tionde året och sammantaget har nästan femhundra unga kvinnor som är chefer och står för ett bra och värdeskapande ledarskap presenterats.

Och bakom dessa toppnamn finns varje år, sedan tio år tillbaka, ytterligare 74 kvinnor med cv som får det att svindla framför ögonen. Det är unga människor som med målmedvetenhet och engagemang skaffat sig gedigen utbildning, och dessutom ofta både studerat och arbetat utomlands för att skaffa sig internationell erfarenhet. Men som sedan i Sverige möts av en arbetsmarknad där det är svårare att bli börs-vd om du är kvinna än om du heter Anders.

Jämställdheten i Sverige går framåt, men med små, små steg. Alltfler kvinnor blir chefer på lägre nivå i företag och förvaltningar, men när vi tittar på toppbefattningarna har inte mycket hänt. Fortfarande innehas vd-posten i svenska bolag till nästan 90 procent av män och i företagens ledningsgrupper är det tunnsått med kvinnor.

I går var det dags för den årliga FKL-galan. En fantastiskt rolig och spännande gala jag helst skulle slippa gå på. Jag skulle vilja uppleva den dag då galan spelat ut sin roll och vi har ett arbetsliv där chefer rekryteras efter kompetens och inget annat.