Är du destruktiv, chefen?
Umeå Universitet har åter en gång visat på sin utgångspunkt i sin forskning vad avser chefer, nämligen att chefer är destruktiva och ett problem. Det går att läsa i senaste numret av tidningen Chef. Det står naturligtvis Umeå universitet fritt att välja utgångspunkt för sin forskning men jag kan konstatera att universitet med denna vinkling spär på bilden av chefen som problemet.
Vi vet att chefer gör stor skillnad och har avgörande betydelse för vitt skilda verksamheter runt om i vårt samhälle både i privat och offentlig sektor. Med detta som utgångspunkt driver Ledarna att chefer och Ledare måste ha rätt förutsättningar för att bedriva sitt ledarskap. Det handlar om att ha rimlig storlek på arbetsgrupper, mandat att fatta beslut, rimliga resurser för att kunna agera och tid för återhämtning och reflektion.
Varför väljer inte Umeå Universitet att forska på vad som skapar förutsättningar för ett gott ledarskap? Det tycker jag vore mer konstruktivt.
Min erfarenhet är att det är oerhört lätt att beskylla chefen för allt som inte fungerar eller förändringar man inte förstår. Det kanske är så att chefen inte alls är destruktiv utan snarare tydlig med vad som måste ske och att detta inte accepteras av medarbetarna? Accepterar medarbetarna chefens mandat att leda och fördela arbetet? Vill jag som medarbetare bidra till utvecklingen eller vara en käpp i hjulet för förändringar som behöver genomföras för verksamhetens bästa? Vågar jag ta mig an utmaningen och kliva ut ur min bekvämlighetszon och förstå att nu måste jag vara med på förändringsresan och inte skylla på chefen?
Vi vet att det kan förekomma destruktiva beteenden på alla nivåer i ett företag och ska inte accepteras från någon på en arbetsplats. Särskilt inte från chefen som är utrustad med formell makt och befogenheter. Där det förekommer ska det vidtas åtgärder för att beteenden inte ska upprepas eller fortplanta sig. Det är chefens uppgift att förhindra den här typen av beteenden på en arbetsplats i nära dialog med fack och medarbetare. Ska cheferna klara den uppgiften behöver cheferna på alla nivåer rätt förutsättningar för att utföra sitt jobb.
Hade du läst forskningen bakom så hade du kanske haft insikt i att det destruktiva ledarskapet ofta glider under radarn. Det finns aktiva och passiva destruktiva varianter varav de passiva är omedvetna ”icke-beteenden” som riskerar att skada tillit och ledarskap väldigt mycket. Att vara otydlig, att inte skapa relationer, att inte fatta beslut och leka struts tills någon överordnad synar bluffen ungefär. Läs gärna på eller lyssna på podcasts och liknande med Maria Fors Brandebo deltar med sin kunskap och kompetens.
Det ena behöver inte utesluta det andra, men då det redan finns väldigt mycket forskning (faktiskt -om du bara letade lite) på vad som kan verka gynnsamt som ledarskapsteori i en organisation så behövs väl minst lika mycket forskning på vad man kan anses vara mindre bra ledarskap. Eller ska vi utgå från vad vi känner till (bias?) och bara forska på det?