Upp till kamp mot chefsföraktet

Det känns både bra och dåligt att senaste numret av Chef skriver om chefer som hotas, mobbas och förföljs. Dåligt eftersom det är bedrövligt att så många som 17 procent i en undersökning bland drygt 500 chefer uppger att dom varit med om något sådant.

Och bra eftersom jag tycker vi behöver nyansera bilden av chefsyrket i takt med ett ökande chefsförakt som går att ana i medierna den senaste tiden. Det räcker att läsa ett par artiklar i Aftonbladet denna månad för att hisna. Vem vill bli chef om det var sant som stod där? Vem vill överhuvudtaget arbeta på svenska arbetsplatser? Eller när tre forskare på DN Debatt ensidigt pekar ut chefer som problemet bakom mobbning på svenska arbetsplatser.

Visst förstår och respekterar jag att chefer har det tunga ansvaret att hantera mobbning och trakasserier på arbetsplatserna. Men en nyanserad debatt och mänsklig förståelse för varför chefer ibland brister i detta svåra ämne uteblir fullständigt. Det är på något sätt alltid legitimt och fritt från konsekvenser att kritisera och skylla på cheferna. Ja, till och med landets statsminister tar till sarkastiska ordval när han i förbigående nämner chefer.

”Inte bara respekten för auktoriteter har minskat, utan respekten för andra människor över huvud taget” skriver Chef som talat med Lennarth Ädel, expert på personskydd på Securitas.

En mening som det är värt att stanna upp vid.

Förenklat dra alla över en kam

I Sverige är avståndet till makten kortare än i många andra länder. Det är sunt och vettigt. Det är värt att bevara. Det är grunden i den svenska ledarkulturen. Det skapar mer välmående organisationer där medarbetare vågar ta upp problem med chefen. Det kortar beslutsvägar och effektiviserar processer. Det tar till vara fler människors inbyggda potential.

Att vara chef är en yrkesroll bland många andra. Viktig och i särställning, javisst. Men vem skulle komma på idén att kritisera alla lokförare i landet eller alla veterinärer? Det vore befängt och skulle få konsekvenser. Röster skulle höjas. 

Men det är slut nu. Slut på möjligheten att utan konsekvenser häva ur sig ogrundad kritik om chefer i största allmänhet. Nu finns en röst som står upp för Sveriges chefer. När chefsföraktet flödar i samhället höjer vi på Ledarna rösten och protesterar. Inte ens statsministern blir oemotsagd.

För det är faktiskt så enkelt som att alla människor, oavsett yrkesval, förtjänar respekt för de människor vi alla är bakom yrkesrollen.

Monica

0 Kommentarer

Vad tycker du?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *