Invandringsfrågan – hot eller möjlighet?

Ekot rapporterar idag om att det råder skriande brist på domare. Orsaken är den pågående generationsväxlingen. Färska siffror från Arbetsförmedlingen visar ett gryende tecken på motsvarande brister i andra välfärdsyrken, till exempel bland rektorer. Sverige har fläckvis arbetskraftsbrist. Fläckarna riskerar att bli allvarligt stora om vi inte tar tag i dem.

DN Debatt idag diskuterar tankesmedjan Global utmaning vikten av att förbättra integrationen så att vi kan ta emot fler invandrare och rädda välfärden. Kanske kan vi äntligen få våra politiker att ta i dessa frågor. Och få igång samhällsdebatten.

I förra veckan bloggade pr-konsulten Sven Wennerström om att de mest etablerade politikerna duckat för att ta i både invandringsfrågan och utmaningarna runt generationsväxlingen och demografi. Det är alltför obehagliga sanningar att servera i valtider. Högre pensionsålder, högre skatter, nedskärningar och ökad invandring är några av de nödvändiga åtgärder som de stora partierna sannolikt har duckat för av rädsla för felriktade valvindar.

Så, valet är över, kan vi börja prata allvar nu? Det är bråttom.

Sverige behöver chefer. Vi är ett litet land som trots en liten befolkning lyckats väldigt väl. Vi har ovanligt många världsledande företag som nått sin framgång inte minst tack vare ett bra ledarskap. Sverige ska fortsätta ha bra chefer. För det krävs att vi lyckas ersätta den stora chefsgeneration som just nu går i pension. Totalt ska 200 000 chefer över en 10-årsperiod ersättas.

Hur ska de ersättas?  Ska vi fortsätta envisas med att en chef är vit, medelålders, hårt arbetande, heterosexuell och man?

Nej, det är dags att göra upp med myten om hur chefskompetens ser ut. För att rekrytera de bästa cheferna och ledarna behöver vi utgå från hela befolkningen. Inte valda delar av den. Unga, kvinnor, personer med utländsk bakgrund, personer med funktionshinder och fler. Sverige har exempelvis en uselt låg andel chefer med utländsk bakgrund och har halkat efter i världsligan när det gäller ett jämställt ledarskap.

Generationsväxlingen är inte bara ett hot utan innebär också möjligheter. När krisen blir tillräckligt djup blir förändringskraften starkare. För att ersätta nyckelspelare som domare, chefer och rektorer behöver vi rekrytera med mindre fördomsfulla definitioner av kompetens. Men det är också läge att se över attraktionskraften i chefsyrket. Mycket talar för att de grupper ur befolkningen som vi behöver rekrytera ifrån inte ställer upp på de chefsvillkor som 40-talisterna har definierat. Långa arbetsdagar, hård konstant belastning, stora personalgrupper och behov av markservice hemma.

Att vara chef är både roligt och utmanande. Utmaningarna kommer alltid att finnas men för det behöver vi inte leva kvar i svunna tiders syn på chefskap. Det är dags nu. Utan chefer stannar Sverige.

Monica Berling

0 Kommentarer

Vad tycker du?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *