Inlägg

Vi är alla äpplen och päron

Susanne Sjöstedt skriver idag en ledare för att svara på den artikel i Expressen där jag blev intervjuad om VD-lönerna i Sverige. Hon skriver att det är lika orimligt att jämföra Zlatans lön med ordinarie allsvenska spelares löner, som att jämföra svenska VD:n, Johan Malmquist vid medicinteknikföretaget Getinges lön (högst i Sverige) med “normala” VD-löner.

Jag kan inte annat än att hålla med. Det är sorgligt att vi alltid har ett sådant behov av att gruppera in alla i fack. Den vanliga uppfattningen brukar vara att den som är VD tjänar alltid orimligt mycket och den som är arbetare kan knappt förtjäna sitt levebröd. På Ledarna pratar vi dagligen med chefer på alla nivåer. Många har orimliga förutsättningar med 50-60 medarbetare, röriga (eller alldeles för byråkratiska!) organisationer utan klara mål och knappa ekonomiska medel för att uppnå det dom bör. Vissa chefer når knappt upp till snittlönen för medelsvensken, trots det ansvar de tagit på sig.

När vi pratar VD-löner finns det de som tjänar mycket, men de flesta VD:ar har inga fantasilöner. De går till jobbet precis som du och jag och får sin månadslön den 25:e. Det är bara det att det tillkommer en hel del när du får VD-titeln på ditt visitkort. Helt plötsligt försvinner det anställningsskydd enligt LAS som alla vi andra är berättigade till enligt lag, som VD måste du själv förhandla dig till detta. VD har även ett skadeståndsansvar gentemot bolaget och aktieägarna. VD har ansvar för arbetsmiljön, där det finns ett personligt straffrättsligt ansvar kopplat till reglerna om arbetsmiljö, i värsta fall kan det betyda fängelse. Sist men inte minst är VD:n ansvarig för att bygga en organisation som ser till att medarbetare trivs och utvecklas, motiveras till att driva organisationen åt rätt håll och med en ekonomi som tillåter lönehöjningar, investeringar och i många fall stora avkastningar till ägarna. Det är ett stort ansvar. Att jämföra VD-löner med “medelsvenskens lön” är att jämföra äpplen och päron – big time!

Vill du ha högre lön?

Jag har ännu aldrig träffat någon som säger att man inte vill ha högre lön, eller tackar nej till ett erbjudande om löneförhöjning. Lönen är viktig för människor, som ett kvitto på värdet man har på den egendomliga marknad som kallas arbetsmarknaden och framförallt som en erkänsla för den prestation du gör för din arbetsgivare.

I en artikel i söndagens SvD höjs nu åter röster för att lönen inte har någon betydelse. Själv har jag hört det som ett mantra under många år från min dåvarande arbetsgivare, Sveriges kommuner och landsting, som hävdar att deras medarbetare är nöjda med sina låga löner eftersom de har så otroligt intressanta arbetsuppgifter. I SvD är det den nye Electroluxchefens lön på 75 MKr per år som står i centrum, men resonemanget är detsamma: Lönen har ingen betydelse för prestationen.

Stöd hämtar man i 50 år gammal psykologisk grundforskning på apor.

Ingen har hävdat att lönen är det enda viktiga för människor, men att därav dra slutsatsen att man på en öppen marknad inte behöver använda lön för att locka till sig de bästa krafterna blir bara fånigt.

Två frågor inställer sig hos mig:

Varför är det bara företagsledare som ska vara ödmjuka och ta ansvar för att jobba för lägre lön än man kan få? Varför höjer ingen på ögonbrynen när Real Madrid betalar 100 MKr om året till sin nye tränare José Mourinho, en person som på sin höjd kan tillföra världen lite underhållningsvärde. Eller över Lady GaGas årsinkomst på mer än 350 MKr? Inte ens vår egen supersvensk Zlatan får sin inkomst ifrågasatt av svenska experter. Han kanske hade gjort ännu fler mål med lite lägre ersättning och större arbetsglädje?

Den andra frågan är varför alla vi svenska medborgare överhuvudtaget behöver ha en synpunkt? Uppenbarligen tycker Electrolux ägare, via sin styrelse, att McLoughlin är värd sin jättelön. Och jag tror inte alls att det är enbart av godhet, man räknar säkert med att han ska få företaget att betala tillbaka mångdubbelt mer.

Avunden är en stark drivkraft hos oss svenskar, förmågan att glädjas åt andras framgångar är det sämre med.

Lönen ska spegla ditt bidrag till företaget, eller vid nyanställning ditt förväntade bidrag. Den ska sättas lokalt och individuellt. I det avseendet är Keith McLoughlins lön föredömlig.

En liten ljusning i ett stort mörker

En undersökning om löneutvecklingen för Sveriges VD:ar som Soliditet presenterar i dagens DN berättar att kvinnliga VD:ar i riktigt stora bolag är de som ökar mest i lön. Det innebär att gapet till de manliga kollegorna krymper och kanske ska man se det som ett tecken på att kompetens och duglighet lönar sig.

Tyvärr gäller det bara de riktigt stora företagen, i de mindre bolagen behåller männen försprånget och t.o.m. ökar det.

Andelen kvinnliga VD:ar

Det verkligt sorgliga är dock fortfarande andelen kvinnliga VD:ar. 13 % totalt, och bara 7% i de största bolagen, av VD:n i alla undersökta bolag är en kvinna. År 2010!

Annika Elias
Ordförande i Ledarna

Låg vd-lön?

Sveriges vd-löner är låga sett ur ett europeiskt perspektiv. Det kan tyckas som ett ickeproblem om vd:n tjänar 13 eller 20 miljoner men som allt annat handlar det om att man får vad man betalar för. Vd:n i ett företag är i hög grad nyckeln till resultatet och det måste ägarna väga in när man rekryterar.

Men problemet med Sveriges chefslöner är egentligen ett helt annat, nämligen att det finns alltför många duktiga och engagerade chefer som har skamligt låga löner. Ledarnas chefslönestatistik visade i våras på en medianlön runt 34.000 kr.

I många branscher, framförallt i servicenäringen och i offentlig sektor kan man ha stora chefsuppdrag, både vad gäller omsättning i pengar och antal personal som man ska leda, och riktigt låg lön. Kommer unga människor i framtiden att acceptera det ansvar och den utmaning som ett chefsuppdrag innebär utan att få vettigt betalt?

Bra ledarskap måste löna sig både för vd:n och första linjens chef!

Annika Elias
Ordförande i Ledarna

Svenska vd-löner väsentligt lägre – artikel i SvD 15 december 2009