Inlägg

En stilla valårsönskan – vrid ner volymen

/0 Kommentarer/i /av

Det är valår och tonläget skruvas upp. Det hör till. Men förskjutningen i det offentliga samtalet har börjat bli svår att uthärda. Tonläget, ordvalen och tilltalen glider i rask takt åt fel håll. Det blir så ovärdigt, så fördummande.

Här vore kanske det mest uppenbara att nämna presidenten i väster, men det orkar jag inte. Det finns tyvärr gott om aktuella exempel även på hemmaplan. En partiledare och vice statsminister säger att vi måste ställa krav på invandrare att de har ”svenska värderingar” för att på så sätt ”hålla packet borta”. Ett regionfullmäktigemöte i Örebro fick nyligen avbrytas efter att en ledamot kallat sin meddebattör ”jävla idiot”, ”jävla fegis” och ”du är en idiot rakt igenom”. När ledamoten ifråga fick kritik för sitt agerande och tonläge försvarade han sig med att han får ha vilket tonläge han vill. Ingen ånger. Ingen känsla av skam. Ingen eftertanke.

Kommunstyrelsens ordförande i Haninge lade nyligen upp ett inlägg på sociala medier där han anklagade Socialdemokraterna för att vara en samhällsomstörtande organisation med diktatur som slutmål och att de hjälpt islamistiska extremister att förstöra vårt land. Påståenden som ganska lätt kan avfärdas som rena påhitt. Efter kritiken, som kom både utifrån och inifrån hans eget parti, försvarade han sig med att han bara nyttjar och står upp för yttrandefriheten.

Frågan är vad vi egentligen kan och bör förvänta oss av våra förtroendevalda? Att vara tydlig och rak är en bra sak. Att nedvärdera, polarisera, förolämpa eller sprida osanningar är ju som bekant något helt annat.

Den som är marinerad i den politiska debatten på X må anse det både präktigt och naivt, kanske lite omodernt, att påpeka att demokratin inte bara bygger på att yttrandefriheten värnas. Det är också avgörande med samtal som hålls ihop av tillit, respekt, hederlighet och en gemensam strävan efter sanning.

Språket spelar en avgörande roll. “Packet” och “idiot” är inte tomma ord; de betyder någonting och signalerar hur vi ser på världen och på varandra. Språket blottlägger värderingar.

Timothy Snyder påminner i skriften ”Om tyranni” om vikten av att vara aktsam om språket, att vårda det, att hålla fast vid tron på sanningen och att spetsa öronen efter farliga ord. Det är råd som angår alla — men kanske särskilt oss som i olika roller leder andra och som värnar den demokrati vi alla är beroende av.

Om vi accepterar att våra förtroendevalda makthavare använder språk som polariserar, förminskar och skapar misstro, då förlorar vi långsamt förmågan att genom samarbete lösa våra gemensamma problem. Det är ingen liten struntsak.

Så vad vi borde kräva ett valår är att våra folkvalda tar sitt språkbruk på lite större allvar och skruvar ner volymen en smula.

 

Dags att göra chefers förutsättningar till en valfråga!

/0 Kommentarer/i , , /av

Det är mindre än ett år kvar till de allmänna valen till riksdag, regioner och kommuner. De politiska partierna ligger nu i startgroparna, förbereder sig, utser toppkandidater, gör målgruppsanalyser, drar upp strategier, utvecklar politik och budskap. Det drar ihop sig till match och publiken börjar fylla läktarna. Tonläget skruvas upp.

Perspektiv, analys, eftertanke och långsiktighet är inte det som präglar en valrörelse. Det som präglar den är istället en stenhård konkurrens om uppmärksamhet. Då vinner i allmänhet effektsökeri över långsiktigt ansvarstagande. I det effektsökande narrativet ligger den negativa nyheten närmast till hands eftersom den väcker mest känslor.

Ett problem med den effektsökande politiska debatten är att centrala och viktiga frågor tenderar att falla bort och inte få den uppmärksamhet de förtjänar. En sådan fråga handlar chefernas förutsättningar att leda och utveckla våra gemensamt finansierade verksamheter, de verksamheter som i allmänhet står i centrum för den politiska debatten – vården, äldreomsorgen, skolan, polisen med flera.

Budskap om chefernas betydelse faller inte naturligt in i den politiska kampanjretoriken, men cheferna är helt avgörande för det realpolitiska resultatet. Det är chefer som leder och fördelar arbetet i vardagen. Det är chefer som prioriterar mellan olika mål när resurserna är begränsade. Kort sagt, det är cheferna som kan se till att politiska idéer, förslag och beslut kan realiseras i den verklighet som medborgarna möter.

Ledarnas studier visar att chefer i allmänhet upplever sina uppdrag som meningsfulla, de är nöjda med det jobb de gör. De är engagerade och gör sitt yttersta varje dag för att verksamheterna ska fungera. Men inte minst de kvinnodominerade arbetsområdena vård och omsorg präglas av mycket stora medarbetargrupper och bristande administrativt stöd. Den politiska ledningen och styrningen upplevs som splittrad och kortsiktig. Under de omständigheterna är det svårt att leda och driva ett långsiktigt utvecklingsarbete.

Så en uppmaning till alla politiker som vill göra verklig skillnad är: fokusera på ledarskap och chefernas organisatoriska förutsättningar. Vet ni inte hur ni ska göra det så har Ledarna en rik erfarenhets- och kunskapsbank att ösa ur. Vi står till tjänst och är en konstruktiv samtalspart i denna för Sverige helt avgörande fråga.