Inlägg

Sveriges chefer bland de bästa i världen

Är du chef kan du med stolthet sträcka lite extra på dig och ta en välförtjänt sommarsemester. Enligt en studie från Stanford University ligger Sveriges chefer på en topp 4-placering i världen. De tre länder som ligger högst upp på listan är USA, Japan och Tyskland.

Jag tror att en förklaring till framgången är det svenska ledarskapet. För jag menar att vi har en tradition som vi kan kalla svenskt ledarskap och som vi bör vårda och uppskatta.  Det som kännetecknar den svenska ledarskapsstilen bygger på en demokratisk ledarstil. Den är icke-hierarkisk, vi är vana vid medbestämmande och konsensus. Svenska ledare anses prestigelösa, teamorienterade och resultatinriktade och delegerar ansvar och uppgifter i hög utsträckning.  Till vår nackdel kan möjligen ett visst konfliktundvikande skönjas.

En intressant rapport om det svenska ledarskapet har givits ut av VINNOVA. Här har journalisten Pär Isaksson genomfört ett antal intervjuer med höga chefer runt om i världen för att undersöka hur de ser på svenska chefer.

Alla de kännetecken som jag räknat upp ovan ligger helt rätt om vi tror på vad flera trend- och omvärldsanalytiker spår om framtidens arbetsliv, där ledarskapets mjukare värden framhålls, som till exempel vikten av relationsskapande.

Med denna tilltro till Sveriges chefer går jag på semester med en övertygelse om att ni kommer att få verksamheter och medarbetare att utvecklas både idag och i framtiden.

Skön sommar!

Lönlöst att satsa på chefslöst!

I dagens Metro står att läsa om ytterligare ett företag, managementkonsultbolaget Centigo, som avskaffat cheferna. I ett tidigare blogginlägg lyfte jag samma typ av ”nytt” fenomen. Men också den här gången är det en sanning med modifikation.

Men innan jag tar det påståendet vidare vill jag ägna några rader åt det som kallas ”det svenska ledarskapet”. Den svenska ledarskapsmodellen har bland annat beskrivits av Vinnova och av Stefan Tengblad, professor i företagsekonomi.  Tengblad menar att svenskt ledarskap är ett demokratiskt ledarskapsideal med platta organisationer och få chefsled.  Det innebär att medarbetarna har en hög grad av självstyrning och möjlighet att påverka beslut. I Vinnovas rapport beskrivs svenska chefer ha fokus på de övergripande målen, att sätta riktning och skapa stödjande strukturer för ett fungerande arbete. De lämnar detaljer och genomförande till arbetsgrupperna själva.

Enligt Vinnova är detta sätt att leda framgångsrikt och röner uppskattning utomlands. Men det finns också de som höjer ett varnande finger för att vi i globaliseringens era är på väg att lämna det svenska ledarskapet. Päivi Riestola uppmärksammar i sin doktorsavhandling hur allt fler företag anammar ledningsmodeller som krockar med den svenska företagskulturen. Hon menar att svenska chefer alltför okritiskt anammar nya managementtrender.

Nåväl, åter till de ”chefslösa” företagen. I Centigo har man alltså avskaffat chefer, men istället satt in ledare vars uppgift är att coacha medarbetare, se till att de har adekvat information samt att de följer företagets affärslogik.  Detta sätter i högsta grad fingret på delar av en traditionell chefs uppgifter. Likaså uttrycks vikten av ledarnas tillgänglighet. Eftersom deras viktigaste uppgift är att stötta medarbetarna måste de också vara tillgängliga och inte låsa in sig på kontoret. Jag frågar mig åter: Är detta något som skiljer sig från en chef?

Min uppfattning är att företag experimenterar med chefsrollen, men oavsett hur de vill beskriva sina organisationer så finns det personer som har ett övergripande ansvar för medarbetare och/eller verksamhet.

Jag undrar vad detta beror på. Kanske lyckas man inte fullt ut leva upp till det svenska ledarskapsidelat? Vill man skapa en illusion av högre delaktighet? Finns det en negativ syn på chefskap och i så fall varför? Har en ledare lägre lön än en chef?

Tala gärna om vad du tänker om detta.