Hur är det att leda olika generationer?

Vi har nyligen påbörjat ett nytt år och i och med det föds nu en ny generation, nämligen generation Beta. Det dröjer många år innan du som chef kommer att ha någon ur denna kull i din medarbetargrupp. Men hur är det med de generationer som redan finns ute i arbetslivet? Jag tänker närmast på generation Z födda 1995-2012, vilka av dem flesta nu är i 20-årsåldern och generation Y (millennials) födda 1981-1996.

Det skrivs och har skrivits mycket om vad som kännetecknar olika generationer. Exempelvis anses generation Z ha krav på trygghet och flexibilitet i arbetslivet. De vill få bekräftelse på att de gör bra saker, ha en bra chef och hög lön. Och allt detta ska gå snabbt.

Enligt Ungdomsbarometern 2024 uppger 74 procent av generation Z att de stressar flera gånger i veckan över krav de ställer på sig själva. Många i den här generationen mår psykiskt dåligt. I en studie vid Karolinska institutet beskriver chefer gruppen som ambitiös, men att de har svårt att prioritera att sätta gränser. De unga själva vittnar i sin tur om bristfällig arbetsledning. Forskare i studien har märkt att de har för höga krav på sig själva men ingen rutin för att återhämta sig.

Beskrivningen av generation Y sammanfaller på flera punkter som den yngre generationen Z. De anses också söka snabb och uppskattande feedback i stor utsträckning. De värderar balans mellan arbete och privatliv och vill kunna utveckla sin kompetens på jobbet. Det de värderar högst i arbetslivet är att ha kul och få personlig utveckling. Men även generation Y vill ha trygghet men till skillnad från generation Z tycker de att semester och friskvårdsbidrag kan var viktigare än högre lön.

För ett par år sedan publicerade vi på Ledarna rapporten Ung och chef – precis som alla andra? Resultaten visar att unga cheferna i rapporten skiljer sig från äldre kollegor inom två områden, socialt stöd och rolltydlighet. De upplever att de i högre grad får stöd av sin närmaste chef och sina kollegor än genomsnittet, men rollen som chef upplevs mer otydlig avseende vilken förväntan som finns på dem och vilka deras ansvarsområden är. Unga chefer som är kvinnor uppger i högre grad tecken på utbrändhet och känslomässig utmattning. Kanske är det en följd av de höga krav de yngre generationerna ställer på sig själva?

Jag tar dessa väldigt generella generationsbeskrivningar med viss skepsis, dels eftersom jag tror att de personliga egenskaperna är det som främst särskiljer en individ, dels att när en person kommer ut i arbetslivet så sker också en anpassning och de mest idealistiska värderingarna har en tendens att mattas av för att kunna fungera i ett sammanhang tillsammans med andra.

Å andra sidan har jag mött ett stort antal chefer som upplever att det finns skillnader i att leda de yngre generationerna då de upplever att de har andra behov och förväntningar än generationerna före dem.

Vilka är dina erfarenheter som chef? Ser du stora skillnader bland dina medarbetare som du tror beror på generationen i sig och hur visar det sig i så fall?

1 svara
  1. Lena Cedergren
    Lena Cedergren says:

    Efter 20 år som chef har jag erfarenhet av personer ur alla kategorierna, inklusive den tysta generationen. Givetvis är det de individuella skillnaderna som mest påverkar hur man leder en person, men jag har reflekterat över det här med de ungas stress, en prestationsstress jag själv aldrig behövde känna, för jag fick lära mig i ett lagom tempo. Jag tror att det, grovt generaliserat, beror på följande: 1) skolan och föräldrar berömmer barnen i alla sammanhang, oavsett om de presterar något eller inte. 2) De lär sig att snabbt få bekräftelse och att de kan allt 3) På universitetet förvandlas denna känsla (för de som klarar studierna) till enorm kaxighet. För de som inte klarar studierna blir det istället katastrof och psykisk ohälsa. 4) När de kommer ut som nyexaminerade söker de avancerade jobb i tron att deras studier givit dem allt de behöver. Och de lär sig skriva avancerade CV:n och föra sin talan. 5) Mindre erfarna chefer låter sig luras och anställer. 6) Den unga, oerfarna men välutbildade tilldelas arbetsuppgifter som egentligen kräver flera års erfarenhet i branchen. 7) Den unga chefen har inte förmåga att vägleda, men har lärt sig att ge feedback och ställa krav. 8) Arbetet blir inte bra nog tillräckligt fort och en väldig stress och ångest infinner sig, hos både medarbetare och chef.
    Det är fantastiskt roligt att arbeta med och vägleda unga människor som förstår att de har mycket kvar att lära och att det måste få ta tid. Då kan de utvecklas på ett lustfyllt sätt i små steg. De kan känna sig nöjda med sin prestation och få en löneförhöjning då och då. Man skapar dessutom stabilitet på arbetsplatsen när man slipper ständig personalomsättning.

    Svara

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *