Företagen betalar för minskad produktion!

Idag hittade jag en gammal dammig bok i en bokhylla på Ledarnas kontor, det visade sig vara en handbok för förtroendevalda. Vi på Ledarna brukar vara stolta över att vi har pratat individuell lönesättning i över 20 år – men döm om min förvåning när jag hittade detta uttalande från 1948!

”Det har från förbundets och även från kårens sida icke ansetts vara önskvärt att eftersträva löneplaner och tarifflöner som man anser leda till att den mindre intresserade, duglige, kunnige och energiske etc får lika stor lön, som den som tilläventyrs har alla de för en arbetsledare önskvärda egenskaperna.”

Ledarna har alltså försökt driva på utvecklingen om individuell lönesättning i över 65 år! Varför anammar inte företagen denna typ av löneprocess fullt ut?

Min syn är att de centrala parterna har kidnappat löneprocessen från företagen i årtionden. Vi har bestämt att allt ska göras upp på central nivå och sen är det bara för företagen att betala ut. Detta har gjort att det finns en enorm osäkerhet kring löneprocessen på företagen. I mina tidigare roller som både arbetsgivareföreträdare, facklig förhandlare och förtroendevald har jag ofta hamnat i diskussioner om lön och fått höra allt från att lön är en ersättning för att inte få vara ledig på heltid till att det är en mänsklig rättighet att få en lönehöjning. På riktigt. Då tänker jag ofta på att vi egentligen aldrig pratar lön, det vill säga – varför man får lön, varför man får löneförhöjning, om lönehöjning är ett slags betyg, om vad som verkligen bör premieras i företagen etc.

Som jag ser det är det ett stort företagsekonomiskt problem att investerade pengar i företagen inte läggs ut där de ger bäst utdelning. Fortfarande idag finns det företag och chefer som alltid lägger ut löneökningar generellt fördelade oavsett prestation. En del har inget val då deras kollektivavtal tvingar dem till detta medan en del helt verkar ha abdikerat från rollen som arbetsgivare vars roll är att leda och fördela arbete samt att sätta lön.

Många organisationer lägger miljontals kronor på löneökningar varje år. För att dessa pengar ska ge utdelning måste chefen få möjlighet och mandat att fördela löneökningar efter hur hen anser att dennes medarbetare faktiskt presterar och vilken måluppfyllnad de har nått. Om lönesättningen sker på annat sätt finns det stora risker att investeringen inte bara är verkningslös utan faktiskt fungerar kontraproduktivt. En medarbetare som är mer intresserad, mer duglig, mer kunnig och mer energisk men som ser att andra medarbetare som inte uppfyller mål eller presterar får en likadan löneutveckling kommer nog tappa sin motivation ganska snart. Då har företaget betalt ut en löneökning som ger minskad motivation och med största sannolikhet minskad produktion.

Det är dags att företagen åter igen får äga sin egen löneprocess, de centrala parterna ska finnas där för att stödja. Det gör Ledarna redan idag – vilka arbetsgivarorganisationer kommer att göra detsamma?