Brainwaste, sanning eller myt?

Jag läste nyligen om Gábor Kiss från Ungern som sparat i flera år för att jobba i Sverige. Trots sina IT-kunskaper och nästan perfekta svenska står han utan arbete och har nu valt att flytta till Luxemburg, där ett företag till och med erbjuder boende.

Historier kring Brainwaste* verkar vara återkommande i nyhetsflödet.  Trots detta har jag levt under tron av att nyhetsrapporteringen syftade till undantagsfall.

Gräver man djupare verkar det dock finnas tecken på något systematiskt här. Exempelvis rapporterade Sveriges Radio att av de 17 000 personer födda utanför Europa 25-65 år som lämnade Sverige under 2024 var närmare 60 procent akademiker.

Sverige bland de sämsta i Europa
Jämför vi Sverige med andra länder är bilden än mer oroande. I en omfattande rapport från 2024 av Lighthouse Report framgår att Sverige är tredje sämst i Europa (delat med Finland) vad gäller skillnaden i arbetslöshet för inrikes födda och utrikes födda akademiker.

Arbetslösheten är cirka 2 procent för inrikes födda och cirka 7 procent för utrikes födda. Arbetslösheten ökar ytterligare om ens examen är utländsk, om man har kort vistelsetid i Sverige eller svaga språkkunskaper i svenska.

Bransch, kön och ursprungsregion påverkar också: skillnader är små inom IKT men stora inom ekonomi och juridik, och personer från Afrika, Asien och Sydamerika möter större hinder än de från Europa, Nordamerika eller Oceanien. Intressant är också att till skillnad från nästan alla andra länder har Sverige högre arbetslöshet bland utrikes födda män än kvinnor.

Utrikes födda akademikers betydelse för tillväxt
När människor flyttar tar de med sig färdigheter och kunskaper. Dessa kunskaper kan sedan sprida sig genom sociala nätverk och gynnar därmed inte bara de mottagande företagen utan även det lokala näringslivet och landet. Ett framträdande exempel är AI-sektorn i USA, där hela 59 procent av alla anställningar av personer med forskarutbildning kommer från utlandet, trots en omfattande inhemsk kompetensbas.

Effekten av migration av högutbildad arbetskraft i Sverige har i sin tur studerats i framförallt tre studier. 1) Svenskt Näringsliv 2016 fokuserar på anställning av medborgare från tredje land utanför EU och EES under perioden 2009 till 2013. Jämfört med en matchad kontrollgrupp observeras positiva effekter hos företagen som nyttjat arbetskraftsinvandring på tillväxt (omsättning, förädlingsvärde och antal anställda) samt export. 2) Svenskt Näringsliv 2023 undersöker perioden 2015 – 2020. Rapporten finner att företag som anställt arbetskraftsinvandrare har två år efter rekrytering i genomsnitt 10 procent högre omsättning och 6 procent fler anställda än liknande företag. 3) Ratio 2024 fokuserar på effekter på svenska företag som anställer utländska experter. Dessa företag ökade sin produktivitet med mellan 6 och 11 procent, två till tre år efter anställningen. Denna effekt är till synes robust över en rad olika alternativa specifikationer och drivs av små och medelstora företag.

Ett problem för chefen och Sverige
Att inte på bästa sätt nyttja den kompetens som finns i landet, så till den grad att personerna beger sig till ett annat land, har direkt negativ påverkan på Sveriges ekonomiska tillväxt. Skall Sverige klara av att vara ett konkurrenskraftigt land framöver är kompetensförsörjningen en ödesfråga. Detta i synnerhet om vi blickar framåt och möts av en allt åldrande befolkning och sjunkande barnafödande samtidigt som AI:s inträde och en grön omställning kräver ny och utvecklad kompetens så fort som möjligt.

Vidare vet vi att Sveriges chefer har ett stort ansvar för kompetensförsörjning och att de håller bristen på kvalificerad arbetskraft som det största hindret för att lösa denna problematik (se Ledarnas rapport). Här behöver cheferna få ytterligare hjälp från arbetsgivaren och myndigheter att bättre förstå hur utländska utbildningar och erfarenheter kan översättas till svenska förhållanden, att kunna kombinera arbete med att studera svenska parallellt eller liknande åtgärder. Detta så att cheferna i högre grad vågar satsa på dessa individer. Detta ligger helt enkelt i allas intressen. Sverige blir produktivare, organisationen får tillgång till ny kompetens och cheferna får det lättare att rekrytera.

Till sist leder denna ”Brainwaste” till att chefsunderlaget minskar då vi vet att chefer i högre grad är högutbildade jämfört med arbetsmarknaden som helhet. Om personer med utrikes bakgrund i lägre grad får chansen att etablera sig på arbetsmarknaden minskar utbudet av personer som kan och vill bli chef. Beklagligt då personer med utrikes bakgrund redan är underrepresenterade som chefer i förhållande till dess totala andel på arbetsmarknaden***.

*De färdigheter och kvalifikationer som en person fått utomlands inte erkänns eller tas tillvara i det nya landet.

**Skillnader kontrollerade för variabler som kön, ålder, utbildningsinriktning o.s.v.

***Ca 16 procent av Sveriges chefer har utrikes bakgrund men ca 27 procent av alla personer på arbetsmarknaden har utrikes bakgrund, se Chefsfakta.