Sverige – så in i Norden sämst på jämställdhet?

Om två år kan Sverige vara sämst i Norden på jämställdhet. Vi har blivit vana vid att se på oss själva som ett föregångs- och framtidsland när det gäller jämställdhet. Både i Norden och i världen. Den föreställningen behöver vi nu omvärdera.

Den facklig centralorganisationen TCO visar att utvecklingen mot ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen bromsar in kraftigt. Stiftelsen Allbright konstaterar i sin tioårsrapport att Sverige riskerar att bli sämst i Norden på jämställdhet inom två år. Samtidigt får vi veta att endast en enda procent av riskkapitalet går till kvinnor.

Hur hamnade vi här? Dessutom under en regering som betecknar sig som feministisk?

Pandemin har naturligtvis påverkat den här situationen som den har påverkat allt annat. Men inbromsningen av jämställdhetsutvecklingen sammanfaller också väldigt tydligt med att två lagförslag under de senaste åren helt försvunnit från ritbordet. Det politiska ”hotet” om könskvotering till börsbolagens styrelser har effektivt blockerats och är idag närmast dött, trots att det är en verklighet i många andra länder. Likaså har frågan om en individualiserad föräldraförsäkring trollats bort från den politiska dagordningen trots många goda argument för att en individualisering leder till ett jämnare uttag av föräldraledigheten, och i förlängningen en utjämning av representation, villkor och löner mellan kvinnor och män. Vi vet att lagstiftade reformer är det som historiskt har flyttat jämställdheten framåt mest effektivt.

Även europeiska organisationer identifierar lagstiftning som ett nödvändigt inslag i jämställdhetsarbetet. Här ett stycke ur den europeiska chefsorganisationen CECs alldeles nya rapport ”Mainstreaming Gender Equality in European Leadership”.

“Indeed, self-regulation is a very effective tool to promote change from within companies – our study precisely demonstrates this position. However, when this strategy does not bring about change at the right pace, targeted legislative measures setting quotas to ensure a minimum presence of the underrepresented gender in company boards are needed.”

Ledarna har länge hävdat att vi likt det som redan finns i många andra europeiska länder behöver en kvotering till börsbolagens styrelser för att öka representationen av kvinnor och på det sättet skapa förebilder för andra kvinnor i arbetslivet.

Föräldraförsäkringen och dess utformning och tillämpning är en nyckelfråga för chefers villkor på arbetsmarknaden och hur Sverige ska klara den framtida chefsförsörjningen. Ledarnas kongress slog redan 2014 fast att en mer individualiserad föräldraförsäkring är ett viktigt steg för att öka kvinnors möjlighet till chefskarriär och jämställdheten i samhället i stort.

De här två reformerna är oerhört viktiga för att skapa en mer jämställd arbetsmarknad. När ”hotet” om dessa nu är borta ser vi hur Sverige tappar mark på jämställdhetsområdet

 

Ebba Öhlund, biträdande förbundssekreterare Ledarna
Tomas Oskarsson, förbundssekreterare Ledarna

1 svara
  1. Mikael
    Mikael says:

    För mig handlar jämställdhet om individens frihet att göra sina egna val, oavsett vilket kön man är. Alla kvinnor ska ha samma möjligheter att bli chefer, styrelsemedlemmar, etc, som män har. Jag ser inga strukturella hinder för detta i Sverige idag, så jag skulle vilja vara så fräck att påstå att Sverige idag är ett jämställt land. Alla har möjlighet att bli vad de vill, givet talang, driv och arbetsinsats. Vi har jämlikhet i möjligheter, inte bara mellan könen utan även mellan samhällsklasser.

    Det ni pratar om är jämlikhet i utfall, och det är något helt annat. Det handlar om att styra utfallet mot ett önskvärt resultat genom tvång, t.ex. genom lagstiftning. Jag tror inte det kommer leda till ett bättre samhälle. Visst finns det en poäng med t.ex. kvinnliga förebilder i bolagsstyrelser, men jag är övertygad om att de finns och att de kommer bli allt vanligare, helt utan att tvinga in kvinnor där.
    Det stämmer att föräldraförsäkringens utformning har blivit en kvinnofälla – om man utgår från att karriären är det viktigaste för alla kvinnor. För många kvinnor är det dock barnen som är viktigast och som man prioriterar framför karriären. Det måste man också få göra i ett jämställt man, oavsett om man är mamma eller pappa, och det går hur fint som helst i Sverige idag. Att individualisera föräldraförsäkringen är kanske en god tanke, men försvårar för de föräldrar som vill maximera tiden hemma med sina barn. Jag tycker det vore ett misstag att anta att alla kvinnor hellre skulle vara på jobbet än hemma om de bara kunde få pappan att vara hemma mer. Låt de istället bestämma det inom familjen och ge istället råd och tips på vad man kan tänka på när det t.ex. gäller att göra pensionssparandet mer rättvist under föräldraledigheten.

    Jag tror att kvotering bara leder till att man kringgår reglerna om man inte lyckas hitta kvinnor med rätt kompetens. Jag ser framför mig kvinnor som lever på att sitta som maskotar i ett stort antal bolagsstyrelser och får betalt för det, men utan att någonsin gå på styrelsemöten eller rösta i någon fråga. Det är inte dit vi vill, det gynnar inte den verkliga jämställdheten, även om det ju faktiskt skulle ge jämlikhet i utfall.

    Svara

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar till Mikael Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *