Inlägg

Är delat ledarskap vägen till hållbara chefer?

Jag ska erkänna att jag har varit och delvis ännu är tveksam till delat ledarskap. Jag bloggade på temat för snart nio år sedan.  Men jag inser att delat ledarskap är en konkret åtgärd som skulle kunna skapa en mer hållbar vardag för många chefer. Särskilt chefer med väldigt stora medarbetargrupper och stor bredd av arbetsuppgifter.

I förra veckan var jag på ett seminarium som anordnades av AFA Försäkring där Marianne Döös, professor i organisationspedagogik vid Stockholms universitet, berättade om sin forskning kring delat ledarskap i skolvärlden. Hon har ägnat sig åt frågan under många år och är medförfattare till boken Delat ledarskap, som gavs ut 2013.

Hon inledde seminariet med att konstatera att ordet ”delat” i sig är klurigt. Menar vi delat eller rent av uppdelat? Det här är den första knepigheten med delat ledarskap – att vi har olika bilder av vad det faktiskt betyder.

Men oavsett tolkning så förutsätter delat ledarskap ett förtroendefullt samarbete, tät kommunikation och ett gemensamt ansvarstagande av två eller flera chefer för en organisation eller en del av organisationen.

I sin forskning har Döös identifierat fyra varianter av delat ledarskap. Den variant jag tror skulle vara gynnsam för många chefer är det hon benämner som samledarskap. Men det är kanske också den formen som är svårast att få till i praktiken. Det innebär att två formellt likställda chefer har hela mandatet gemensamt och ansvarar för samtliga uppgifter tillsammans. Detta till skillnad från funktionellt delat ledarskap där två chefer delar upp olika ansvarsområden och uppgifter mellan sig.

För visst vore det fantastiskt att som chef ha en förtrogen i sin närhet som man delar vardagens utmaningar och uppgifter med. Någon att bolla frågor med och till och med träna situationer på inför exempelvis ett svårt medarbetarsamtal.

Döös konstaterar att det finns ett antal avgörande faktorer för att detta ska fungera. Det kanske viktigaste är det hon benämner ”upplevelseperspektivet” – att de som delar ledarskapet upplever varandra helt prestigelösa, har ett ömsesidigt förtroende för varandra och delar gemensamma värderingar om hur man leder verksamhet och medarbetare. Finns inte detta på plats så är förutsättningarna inte särskilt ljusa för att ledarskapet ska fungera. Det är lätt att tänka sig utmaningarna med att rekrytera chefer för ett samledarskap.

Min upplevelse är att delat ledarskap inte är ett särskilt utbrett fenomen, men enligt Döös så verkar detta vara betydligt vanligare än vad åtminstone jag trodde. Det finns dock svårigheter att mäta omfattningen, just mot bakgrund av att vi menar så olika saker.

Har du egen erfarenhet av någon form av delat ledarskap?  Om det är så, vilka för- respektive nackdelar innebar detta?

 

 

 

 

 

Delat ledarskap – dröm eller verklighet

Under senare år har begreppet delat ledarskap lyfts fram som en möjlig väg för chefer att dela, det ofta komplexa och omfattande, chefsansvaret. Det har skrivits böcker och artiklar i ämnet. konsulter har entusiastiskt pratat om det, men frågan är hur vanligt förekommande det är på arbetsmarknaden.

I en artikel kommenterar Marianne Döös att så många som 41 procent av cheferna använder sig av delat ledarskap, men ändå tycks begreppet relativt obekant. Själv blir jag förvånad över att så många som 4 av 10 chefer delar sitt ledarskap. Varje år träffar jag ett stort antal chefer, men jag stöter i ärlighetens namn mycket sällan på chefer som uppger att de delar sitt ledarskap.

Jag tror att det är möjligt med ett delat ledarskap, men det kommer inte på beställning. Jag tror att det kan fungera under förutsättning att det naturligt växer fram. Ett fungerande delat ledarskap bygger på att det är två chefer som kommer mycket väl överens, har samsyn och inte minst gemensamma värderingar. Det här tror inte jag är något man rekryterar chefer till, utan det får helt enkelt hända.

Min egen erfarenhet av delat ledarskap är inte särskilt positiv. Men det beror mest på att det var en felaktig lösning på ett problem i en organisation jag tidigare arbetade i. Här fanns en chef som var fantastiskt duktig inom sitt sakområde, men bristerna var stora i ledarskapet. Han ville ha avdelningschefsjobbet, men inte ansvara för sin personal. ”Lösningen” blev att han fick verksamhetsansvaret medan personalansvaret för hans medarbetare lades på en annan person. Ja, du förstår säkert att det inte var en lyckad lösning i längden.

Jag kan mycket väl förstå att chefer har behov av avlastning. Chefsjobbet idag kräver betydligt mer av chefen än vad det gjorde för bara tio år sedan. Men kanske kan vi hitta andra lösningar att avlasta chefen. Dagens chefer upplever att de ägnar oerhört mycket tid åt administration på bekostnad av ledarskapet. Varför inte återbesätta de administrativa funktionerna? Jag tror att det är mer kostnadseffektiv att använda skickliga administratörer än chefer till många uppgifter som idag görs av chefen själv.

Har du egen erfarenhet av delat ledarskap, positivt eller negativt? Jag vill gärna ha din berättelse.