Paradoxalt Industriarbetsgivare!

I förra veckan presenterade Industriarbetsgivarna sitt recept för att få stopp på den nedåtgående spiralen inom industrin och minska risken för fler varsel genom en debattartikel i DI.

I sitt debattinlägg förklarar de sina krav inför den stundande avtalsrörelsen:

  1. Längre avtal
  2. Lägre avtal
  3. Basindustrin sätter märket för hela arbetsmarknaden

Så här långt är jag med , det vill säga jag förstår och känner igen mig i resonemangen. Inget nytt under solen.

Men sen kommer:

4.Företagsanpassning

”Moderna avtal är anpassade till företagens och den anställdas villkor, och stöttar företagens anpassningsförmåga. I frågor om bland annat lönebildning, arbetstid och ersättningar måste det enskilda företaget kunna ta hänsyn till just sin situation. Avtalen ska dessutom underlätta, inte hindra, att den samlade kompetensen kan användas på bästa sätt. Regler som skapar inlåsningar behöver undanröjas. Att kunna jobba ännu smartare och mer flexibelt skulle kunna bli en konkurrensfördel för våra företag. ”

Nr 4 är en paradox i förhållande till 2-3. Otal undersökningar visar att just denna lönebildning leder till maktlösa medarbetare som inte upplever att de kan påverka sin löneutveckling och som inte upplever att en god prestation lönar sig. Och chefer som inte får fullt förtroende, inte har alla verktyg för sitt ledarskap och inte har bästa möjliga arbetsklimat på sina arbetsplatser. Vilket leder till sämre resultat och konkurrenskraft för företaget.

En lönebildning som ska stödja att kompetensen inom företagen används på bästa sätt måste vara fullt ut individuell. Det går inte att äta kakan och ha den kvar!

4 Kommentarer
  1. Victoria Quiding
    Victoria Quiding says:

    Individuell lönesättning handlar inte om att ge den enskilda individen makt att påverka utan handlar enbart om att inte behöva ge hela laget samma löneökning och på så sätt spara pengar.
    Det finns fler undersökningar som visar att individuella löner enbart gynnar företaget i ett kortsiktigt perspektiv samtidigt som det missgynnar den psykosociala miljön på arbetsplatsen. Dessutom har individuell lönesättning alltid, till dags dato, missgynnat den kvinnliga löntagaren.
    Det är mitt arbete som chef att se till att alla har tydliga mål, trivs på sin arbetsplats, utvecklas och känner sig trygga för det är också då som vi kan uppvisa det bästa resultatet. Att på något sätt ta ifrån mig det ansvar som jag har som chef för att i lönekuveret försöka styra människor att göra sitt jobb är för mig en förolämpning och ett steg bak till industrialismens början.
    Vi har utvecklats mycket sedan dess, låt oss inte glömma vad de lärdomarna var.

    Svara
  2. Annika Elias
    Annika Elias says:

    Hej Victoria,
    En stor mängd undersökningar – senast en från Unionen- visar att människor vill ha ett större inflytande när lönen sätts. Så många som 7 av 10 säger att de vill att lönen ska sättas i ett samtal mellan chefen och den enskilde, och att lönen ska spegla din egen insats.
    Visst tjänar företagen på individuell lönesättning, men de gör det genom att medarbetarna blir mer engagerade och motiverade om de får bättre betalt mär de anstränger sig mer!
    Vad gäller genusfrågan så visar en stor undersökning som SACO gjorde härom året att kvinnor är de som tjänar mest på att lönen sätts individuellt. Detta tror man beror på att det är den enskilda prestationen som fokuseras i lönesamtalet. Fördomar och förutfattade meningar fungerar inte.

    Individuell lönesättning är modellen som de flesta väljer. I vissa branscher kommer utvecklingen kanske ta lite längre tid, men trenden är entydig.

    Svara
  3. Victoria Quiding
    Victoria Quiding says:

    Hej Annika,
    det vore bättre att hålla sig neutral och att förankra denna åsikt och tro inom den egna organisationen Ledarna först innan det basuneras ut som en gemensam ståndpunkt för alla medlemmar under pågående avtalsförhandlingar.

    Svara
  4. Annika Elias
    Annika Elias says:

    Hej Victoria,
    Ledarnas modell för lönebildning är sedan 1992 Ledaravtalet, dvs en sifferlös modell som endast reglerar att processen ska skötas väl.
    I vårt förbundspolitiska program Idé och Framtid, som du kan läsa på webben under ” Om Ledarna” skriver vi följande:
    ”Ledarna ska fortsätta att utgöra en visionär spjutspets när det gäller kollektivavtalens utveckling, och sträva efter flexibla, individuella lösningar med chefsfokus.”

    Programmet antogs på kongressen 2010 så det får nog anses vara väl förankrat.

    Men givetvis välkomnar vi en intern debatt om förbundets uppfattning och politik både i lönefrågan och i andra ställningstaganden!

    Svara

Vad tycker du?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *