Fel verktyg skapar fega arbetsplatser
I förra veckan var en av de stora inrikesnyheterna att arbetsmiljön och ledningskulturen på Arbetsförmedlingen sägs vara riktigt dålig. Den fackliga organisationen ST har genomfört en anonym enkät där många av de som svarat uppger att de man inte vågar framföra kritiska åsikter av rädsla för repressalier. DN tar upp temat i söndagens ledare och ställer sig frågan om det finns en ohälsosam tysthetskultur som gränsar till feghet på svenska arbetsplatser.
Med de skyddslagar som omger anställningen i Sverige är det svårt att förstå att människor på allvar är rädda på jobbet. Visst är det lättare att göra sig populär bland chefer och kollegor som en positiv ja-sägare än som en öppet kritisk och ifrågasättande person, men jag har ännu aldrig upplevt att kritik som framförs öppet och med ett gott syfte bestraffas.
Däremot har jag flera gånger varit med om att anonyma enkäter snarare skapar än löser problem.
Missnöje och oro är destruktivt för produktivitet och utveckling, och det är en av chefens viktigaste uppgifter att bygga ett öppet och bra klimat i sitt arbetslag.
Inte alla chefer är lika bra på detta, och ibland handlar det också om vilka förutsättningar som ges. Att som chef för stora medarbetargrupper, 40 och fler är fortfarande vanligt i offentlig sektor, hinna se och bekräfta alla medarbetare är nästan omöjligt. Ett otydligt och frånvarande ledarskap ger grogrund för informella ledare, konflikter och tysthetskultur.
Men problemet löses inte genom anonyma personalenkäter, som ger människor tillfälle att projicera sitt missnöje och sin oro för allt möjligt på arbetsplatsen och på chefen. Och när chefen ska försöka hantera de anonyma synpunkterna väntar bara en ny tystnad.
Att bygga civilkurage hos chefer och medarbetare är ingen lätt uppgift, men det är nödvändigt för att uppnå bra resultat. Och det sker inte genom att uppmuntra anonymt tyckande utan ansvar, det sker genom att ge chefer förutsättningar att arbeta med ett transparant och närvarande ledarskap.
Blir konfunderad när jag läser din kritik mot anonyma enkäter bla. Är anställd på Arbetsförmedlingen och har insyn, den kultur som högsta chefen har infört innebär en rädsla och just det – en rädsla! Säger man någonting som inte anses passa eller är kritiskt mod högsta ledningen blir man offentligt avrättad! Tyvärr vågar man inte säga ifrån, självklart i den bästa av världar så tar personalen upp sina synpunkter och ledningen ser det som utvecklande i stället för kritik. Tyvärr funkar det inte så inom Arbetsförmedlingen idag. Jag tycker dina inlägg tydligt pekar på brist på insikt hur det ser ut i myndigheter idag. Försök få en medarbetare och framförallt en chef våga fylla i en enkät som inte är anonym!
Jag är också anställd inom en myndighet och på min avdelning är problemen exakt samma. Jag och en kollega gjorde misstaget att lägga fram ett trevligt förbättringsförslag men som går mot det som cheferna på avdelningen en gång har utvecklade.
Vi har straffats hårt för detta. Min kollega har måste byta jobb och min löneutveckling är sämre än alla andra kollegors. Min närmaste chef säger också till mig att jag inte bör arbeta där och att hon tycker att mitt arbetsinsats är dålig. Så var det inte innan vårt förslag.
Jag har inte sett bra chefer i någon av de avdelningar jag jobbat.
Hej Frank och Xenon,
det jag avser med min blogg är egentligen inte kopplat till Arbetsförmedlingen. Jag har ingen egen kunskap om stämningen där, och har ingen anledninga att ifrågasätta det som skrivs.
Men min poäng är att när man måste ta till anonyma enkäter för att få till stånd en dialog så har man egentligen redan misslyckats, och chanserna att skapa ett bra arbetsklimat med hjälp av dem är väldigt lite.
Jag har under mitt långa yrkesliv som chef arbetat med personalenkäter i den här formen många gånger, helt enkelt för att det varit den rådande trenden inom HR. Men jag har sällan lyckats använda mig av de resultat som kommer fram.
Bra chefer får bra resultat och blir bekräftade i det som man redan vet.Sämre chefer – eller chefer med riktigt dåliga förutsättningar i sitt uppdrag – får dåligt resultat.
Poängen är bara att de som får dåligt resultat sällan kan använda sig av det för att förbättra sitt ledarskap eftersom ingen är villig, eller modig nog, att kliva fram och föra den dialog som är nödvändig för förändringar.
Jag inser att det kan finnas arbetsplatser som är helt hopplösa och väldigt låsta och där en anonym enkät kan vara enda sättet att föra upp saken i ljuset. Men jag tror inte att det är ett bra redskap i en kontinuerlig dialog om arbetsmiljön.
http://medelaldersbloggaren.bloggplatsen.se/2012/12/02/9085879-fega-enkater/