Enfalden härskar i Ericsson
Ett av Sveriges största, mest anrika teknikföretag har varit ledarlöst i flera månader.
Ericsson har under decennier varit ett flaggskepp i svenskt näringsliv, en spjutspets i teknisk utveckling, en fortsättning på den stolta svenska industritraditionen. Men under senare år har det svajat betänkligt. Nya konkurrenter i andra länder med fräschare produkter och snabbare anpassning till marknaden har tagit över och Ericssons position har urholkats alltmer. Till sist gjorde styrelsen i somras det som man alltid gör – sparkade vd:n.
Sedan dess har man letat. Med jämna mellanrum har spekulationerna tagit fart men inget beslut har kommit. Förrän idag, då Ericssons styrelse glatt informerat omvärlden att man funnit sin nya toppchef, Börje Ekholm.
Låt mig först säga att jag inte har några synpunkter alls på Ekholm, hans kompetens eller prestationer. Alla verkar helt överens om att det är en rekorderlig person. Men jag har trots det väldigt svårt att förstå Ericssons styrelse.
Sveriges näringsliv styrs och leds av en liten trång krets av män, till förblandning lika, som befordrar och utnämner varandra till olika höga poster. De har snarlik utbildning, i stort sett samma erfarenheter och är i samma ålder. Kort sagt, en väldigt homogen grupp. Om homogena grupper vet vi att de tenderar att bekräfta varandra, fatta säkra beslut och inte vara särskilt öppna för kritiska påståenden eller ifrågasättanden. Ekholm har en lång karriär i den innersta maktsfären bakom sig.
Det jag frågar mig är om det är en sådan person man ska leta efter när det handlar om att blåsa nytt liv i ett teknologiskt spjutspetsföretag som behöver hitta nya strategier, nya produkter och förstå världen därutanför? Hade vi inte alla blivit mycket gladare om Ericssons ledarjakt hade lett till en vd med helt annan bakgrund, kunskap och kanske till och med ett annat yttre?
När man sedan får veta att vd:n ska fortsätta att bo i USA och därigenom utöva ett tämligen frånvarande ledarskap, inser man att styrelsen måste varit desperata att hitta en person som motsvarade bilden av en traditionell vd , istället för en person som vågar utmana gamla sanningar och pröva ett nytt ledarskap. En person som kanske skulle fått Ericsson att växa och återta sin topplats i världen.
De flesta större organisationer kan överleva vilken VD som helst. Har man en stab kunniga personer kring sig och förstånd nog att inte i vart fall trasha deras arbete så kan det rent av gå riktigt bra. Frukter som Steve Jobs är väldigt sällsynta äpplen. Det ska till någon med en stark vision för att styra en organisation mot att möta användarnas/kundernas behov (helst innan de vet om dem) och inte bara de interna kraven som uppstår av organisationens egna hjul.
Så du hittar inget fel med Börjes kompetens utan vill egentligen bara klaga över det faktum att han är en man?
Hej Claes,
Jag har inga klagomål på Börje Ekholm över huvudtaget. Det jag tycker är konstigt är att man inte tar sig utanför sin egen krets när man letar efter någon som ska förnya företaget. Om jag hade suttit i Ericssons styrelse, med alla de utmaningar de har framför sig, skulle jag tycka att det var naturligt att leta efter en person med andra erfarenheter och perspektiv som VD.