Drömmen om hemmafrulivet

Jag har haft ett mantra sedan höstterminen drog igång. Hela vägen till dagis, på den fullsmockade tunnelbanan, genom jobbdagen och hem igen har jag muttrat: ”jag vill bli hemmafru, jag vill bli hemmafru, jag vill bli hemmafru”. Jag vet att jag inte är ensam. Många, inte minst chefer, drömmer om ett annat liv där man inte behöver slitas mellan ansvaret i yrkeslivet och ansvaret i privatlivet.

Man drömmer kanske om att köpa en hälsingegård och starta ett surdegsbrödsbageri. Måla en tavla. Skriva en bok. Utveckla kursverksamhet på hälsingegården. Plötsligt är drömmen ett heltidsjobb. Man har blivit chef igen och är tillbaka i livspusslandet.

Men så finns det de som hoppar av på riktigt. Som verkligen blir hemmafruar. Svd har just nu en artikelserie om fenomenet och trenden med hemmafruar. Och det blir så tydligt att kvinnors inträde på arbetsmarknaden inte har följts av mäns inträde i hemmet. Vi kan ha hur mycket Rut-avdrag och Linas matkassar som helst. Men så länge det fortfarande är kvinnorna som är familjens projektledare och håller koll på barnens klädstorlekar och svärmors födelsedagar så kommer jämställdhetsekvationen inte att gå ihop.

Runt millennieskiftet hade vi en våg av utbrända unga yrkeskvinnor. Nu har de här kvinnorna blivit mammor och chefer och drömmer om att bli hemmafruar. Är det ett fritt val? Eller tecken på något annat? Konkret nu alla politiker, exakt vad ska vi göra för att behålla kvinnors kompetens på arbetsmarknaden och inte slarva bort den i något hemmafruprojekt?

3 Kommentarer
  1. Emmy
    Emmy says:

    Ja, jag blir rädd av detta eviga slit som många kvinnor har.
    Jag vill INTE bli hemmafru, det är bara inte jag, det passar inte mig. Men jag vill heller INTE slitas i två vilket jag skulle gjort om jag hade haft en man med samma ansvarskänsla som jag.
    Vi föräldrar måste ta ansvar att uppfostra våra barn, flickor som pojkar, att ta gemensamt ansvar för våra hem och relationer. Jag tror en del av svaret ligger i att dela föräldraledigheten – det gör att män och kvinnor får lika mycket tid i hemmet och tillsammans visar barnen en ansvarstagande förebild, oavsett kön.

    Svara
  2. djursholmsfru.se
    djursholmsfru.se says:

    Hej,
    Intressant artikel. Vid tiden när artikel skrevs så befann jag mig precis i processen att säga upp mig från en chefsposition på ett telekomföretag där jag även satt i ledningsgruppen. Jag ville ha mer tid för barnen/familjen och min mans arbete tillåter att jag kan vara hemma. Så sagt och gjort, jag sa upp mig och är nu sedan dess hemmafru på heltid. Det är fantastiskt och lyxigt att kunan göra detta. Vi får se hur länge man känner sig stimulerad. Nu bloggar jag på djursholmsfru.se. Välkomna att läsa!

    Svara

Vad tycker du?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *