Är föräldrar bättre chefer?

Det finns de som hävdar att de som är föräldrar också är bättre chefer. Om du vänder på resonemanget så innebär det att barnlösa (frivilligt eller ofrivilligt) skulle ha sämre förutsättningar att vara chef. Nej, jag är skeptisk.

Däremot vet jag att det anses positivt att vara man, chef och förälder, medan det omvända ofta gäller för kvinnor i chefsyrket.

Nåväl, vad är det då som skulle tala för att just föräldrar har ett försprång?  Att få barn är omvälvande och leder sannolikt till att man värderar saker annorlunda. Arbetet lär inte längre ha högsta prioritet och det finns gränser för hur långa arbetsdagar som är möjliga, vilket är en sund inställning. Jag är också övertygad om att det sker ett språng i den personliga utvecklingen och mognaden för den som blir förälder. Att vara tydlig, konsekvent och ha en ängels tålamod är andra nödvändiga färdigheter. Inte minst utvecklas den logistiska förmågan för att hålla hela familjen på rätt köl.

Alla dessa egenskaper är giltiga också för ett sunt ledarskap. Men jag är övertygad om att du kan tillgodogöra dig dessa oavsett om du har barn eller inte.

Jag har haft flera chefer som också varit småbarnsföräldrar. De har varit allt från toppenchefer, till mindre lämpliga. Enligt min tolkning har det haft väldigt lite att göra med huruvida de haft barn eller inte. Ett gemensamt drag har ändå funnits där, nämligen stressen och det dåliga samvetet för att inte riktigt hinna med.

Varför funderar jag på detta just nu? Jo, läser en rapport skriven av en grupp amerikanska forskare som föreslår att Maslow’s klassiska behovspyramid bör uppdateras Renovating the Pyramid of Needs.  Maslow’s modell för människans hierarki av behov har varit giltig i 70 år, så visst kan det finns skäl att ifrågasätta om den ännu är aktuell. Vad dessa forskare föreslår reagerar jag däremot på. Maslow menar att det högsta behovet är självförverkligande. Det kan ske först när andra basala behov är tillgodosedda, som till exempel säkerhet, mat, trygghet och social tillhörighet. Vad forskarna föreslår är en uppdelning av Maslow’s topp av pyramiden. Det yttersta uttrycket för självförverkligande bör enligt dem vara föräldraskap. Det är säkert så för en stor del av mänskligheten. Men visst finns det andra sätt att förverkliga sig själv på?

Du har säkert gissat det vid det här laget. Jag har inte några egna barn. Så kanske är jag inte helt opartisk i frågan. Men utifrån min egen erfarenhet finns det mängder av sätt att förverkliga sig själv på. Och tro det eller ej, alla vill faktiskt inte ens ha barn.

Vad tror du? Är föräldrar bättre rustade att axla chefsrollen?

1 Kommentarer
  1. Maria Backman
    Maria Backman says:

    Hej, Faktiskt tycker jag synd om dig som ej skaffat barn. Det kommer att blir krångligt för dig på din ålderdom. Jag har sett flera högpresterande människor bli gamla och sjuka, eller deras partner dör innan de själva, och när inte barnen tar hand om en – blir inte ålderdomen lika ljuv.

    Sen äger inte jobbet en lika mycket om man har barn, de är beroende av en, även som tonåringar och man blir inte självisk i lika hög grad. Jobbigt? Ja men nyttigt.

    Nej föräldrar är bättre som chefer och tar inte det jobbet på lika blodigt allvar utan har en hälsosam distans.

    Sen kan jag ju fundera över varianten att arbeta väldigt MÅNGA timmar i veckan och ha barn. Barnen tas hand om barnflickor m fl efter de kommit hem från dagis. Vilken underlig barndom de får, även om det blir fina semesterresor mm mm… Det är ju din närvaro som förälder som gör att dina barn blir sedda av dig, vilket är det viktigaste för barn!

    Och jag som skriver har fem barn i åldern 4-17 år, har haft eget företag inom data, varit chef, men nu efter barnledigheterna börjat studera igen för att bli uppdaterad på bra metoder, konflikthantering, kommunikation, ledarskap, kvalitetsteknik och förbättring.

    Svara

Vad tycker du?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *