Almedalen och den demokratiska dialogen

Statsminister Stefan Löfven kommer inte till Almedalsveckan i sommar. I stället planerar han att ”träffa folk som kanske aldrig skulle besöka en politikervecka, men lik väl borde få sina röster hörda i politiken”. Men det beskedet kan ge effekter Löfven kanske inte tänkt på.

Almedalsveckan är något världsunikt. Under några dagar samlas då företrädare för regering och riksdagspartier, arbetsmarknadens parter och näringslivet samt offentlig och ideell sektor i sommarvackra Visby för att presentera och diskutera idéer och konkreta förslag om Sveriges framtid. Förra året genomförde 1 756 olika organisationer 3 796 evenemang kring allehanda samhällsfrågor. Ännu fler var på plats som medverkande och deltagare i evenemang.

För en organisation som Ledarna är Almedalsveckan ett viktigt tillfälle att få visa upp vår verksamhet och de frågor vi driver för våra medlemmar. Visst går det att träffa opinionsbildare, makthavare och andra betydelsefulla personer även vid andra tillfällen, men aldrig så samlade på en och samma plats. Vi får i Almedalen också en unik möjlighet att sätta in chefsfrågor i ett brett perspektiv i möten med andra parter.

Vi planerar för närvarande för fullt för vårt deltagande i sommar. Återkommer lite längre fram med detaljer, men vår utgångspunkt är som alltid chefer och chefers verklighet i arbetslivet och samhället i stort.

Mot den bakgrunden är Stefan Löfvens besked olyckligt. Det är förstås en god ambition att vara ute i landet och träffa människor, men året har 52 veckor och det finns tid till båda delarna. Hans avhopp kan dessutom få andra toppolitiker att omvärdera deltagande, och utan politiker faller hela arrangemanget. Utan politiker, inga journalister. Och det är liksom ingen vits att opinionsbildare från olika håll åker till Visby bara för att prata med varandra.

Trots att Almedalen ofta hånas som ett enda långt rosévinsmingel för pr-konsulter så har veckan sedan starten 1968 utvecklats till ett viktigt inslag i den svenska demokratin. Det finns något vackert med de många eldsjälar som här kämpar för att lyfta fram sina hjärtefrågor och i spontana möten med andra diskutera, resonera och debattera allt mellan himmel och jord. Jag tror att samhället vinner på dialog. Det vore olyckligt om våra politiker valde bort denna möjlighet.

0 Kommentarer

Vad tycker du?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *